torsdag, februari 28, 2013

Påven helgonförklarade islamismens martyrer i Otranto

Så här på påve Benedictus sista arbetsdag
finns det anledning att erinra om hans sista
ämbetshandling: Helgonförklaringen av de
800 martyrerna i Otranto, som mördades i
jihad 1480.
Kristenhetens sista bastion på gränsen till Asien,
29 maj 1453.
Staden plundrades i tre dagar och 60.000 invånare
såldes som slavar.
Katedralen St Sophia skändades och förvandlades
till moské.
**
Östroms siste kejsare den helige Konstantin XI
stupade i strid för kristenheten. Hans kropp
återfanns aldrig. De ortodoxa kyrkorna minns
St Konstantins martyrium den 29 maj varje
år. År 1453 blev också inledningen till ett många
århundraden långt martyrium för miljoner
kristna i södra och östra Europa.
Endast genom slagen vid Wien 1529 och 1683
stoppades ytterligare muhammedansk
expansion i Europa. För den gången...
Påve Benedictus har tydligt visat att han ser
Sedan Mehmet Erövraren använt de första
årtiondena till att lägga under sig de sista
resterna av bysantiska riket och börjat
erövringen av Balkan var det tid för hans
största projekt: Erövringen av Rom, som
skulle förvandla honom till Kayser-i Rûm
(Kejsare av Rom), den förste som förenat
Väst- och Öst-Rom under en härskare på
nästan ett årtusende.
**
Den 29 juli landsteg den turkiska hären i
den lilla staden Otranto i Apulien, längst
ut på den italienska stövelns klack.
Mot alla odds höll staden ut för två veckors
belägring. Under tiden hann påven i Rom
utropa ett korståg och fick förstärkning från
hela Europa.
På morgonen den 12 augusti trängde erövrarna
in i staden. De sista 800 männen hade samlats
i katedralen under ärkebiskop Stefano Agricolis
ledning. Kvinnor och barn sände fältherren direkt
till de turkiska slavmarknaderna.
Fältherren Ahmet Pasha ställde männen inför
samma ultimatum som männen i minsta by på
Balkan brukade få: Konvertera eller dö !
När ärkebiskopen och övriga präster avvisade
"erbjudandet" blev de omedelbart parterade.
Övriga män fick betänketid över natten.
Då framträdde den gamle fromme skräddaren
Antonio Primaldo och sa enligt krönikören:
"My brothers, until today we have fought in defense of
our country, to save our lives, and for our lords; now
it is time that we fight to save our souls for our Lord,
so that having died on the cross for us, it is good that
we should die for him, standing firm and constant in
the faith, and with this earthly death we shall win
eternal life and the glory of martyrs."
Då svor alla 800 att de hellre skulle dö
än avfalla. 
**
Nästa morgon fick var och en svara på frågan
om de var beredda att konvertera. Alla svarade
nej och halshöggs. Den förste var Primaldo.
Hans huvudlösa kropp blev enligt traditionen
stående och styrkte på så sätt övriga i tron.
De 800 martyrenas skelett gravsattes under
katedralens högaltare.
Påve Benedictus tog således det formella
beslutet som förvandlade de 800 till martyer
odium fidei).
***
Mehmet Erövraren dog strax efter
sitt misslyckade fälttåg mot Rom.
Påven såg det nog gärna som Guds
straffdom mot muhammedanerna,
men troligen förgiftades Mehmet i
en haremsintrig...