måndag, oktober 28, 2019

Den siste kalifens självmord





Kalifen al-Baghdadi, diktator i det f d Kalifatet Islamiska Staten
i Irak-Syrien, begick självmord när amerikanska special-
styrkor spårat upp honom i hans sista gömställe i
enklaven Idlib i Syrien.

NYT berättar om hans sista stund:

(SVT) Räden som påstås ha dödat IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi planerades under en lång tid. Det avgörande tipset om var han befann sig kom från en av terrorledarens fruar och en IS-kurir som greps av amerikanska soldater i somras. 
Det är New York Times som tecknar det dramatiska förloppet, efter att ha talat med flera olika militärkällor. En av al-Baghdadis fruar och en IS-kurir som greps i somras ska ha avslöjat den plats i nordvästra Syrien där amerikanska Delta Force gjorde sin räd under natten till söndagen. CIA samarbetade sedan med kurdiska och irakiska källor för att kunna fastställa den exakta platsen där al-Baghdadi befann sig.

Det var överraskande nog i en by som ligger mitt i ett område där rivaliserande terrorgrupper styr, något som försvårade operationen. Enligt NY Times ska operationen också ha riskerats av att Trump drog tillbaka de amerikanska trupperna från Syrien i början av oktober. Även efter det ska särskilt de kurdiska källorna ha varit till stor hjälp med planerna av räden.

Soldaterna sprängde sig in genom vägg

När källor tipsade om att terrorledaren var på väg att förflytta sig blev det bråttom. Majoriteten av kommandosoldaterna i insatsstyrkan Delta Force lyfte från en bas utanför Erbil i Irak vid midnatt lokal tid. I åtta helikoptrar flög man lågt och i hög hastighet mot al-Baghdadis läger. De korsade den syriska gränsen i en 70 minuter lång livsfarlig flygning där de blev beskjutna från marken. Innan de landade i Barisha-området, norr om staden Idlib, sköt de mot byggnaderna för att kunna landa. Samtidigt som helikoptrarna besköt från luften, tog sig insatssoldaterna fram mot en av byggnaderna och sprängde sig in genom en vägg då de befarade att dörren var minerad.

Sprang in i tunnel

Omedelbart mötte de motstånd från flera beväpnade terrorister som amerikanerna dödade eller tillfångatog. När eldstriden började sprang al-Bagdhadi ned i en tunnel tillsammans med tre av sina barn, berättade Trump under söndagen. Kommandosoldaterna befarade att han hade en självmordsväst och skickade in en militärhund i tunneln. Då sprängde terrorledaren sig själv och barnen. Även två av hans fruar, som bar odetonerade självmordsvästar, dog i explosionen. 11 barn som befann sig i huset lyckades dock räddas av soldaterna. Hunden skadades i operationen, uppgav Trump.

Dna-prov

På plats tog soldaterna dna-prov på terrorledarens kropp för att kunna säkerhetsställa hans identitet, ett svårt jobb då tunneln kollapsade i explosionen. Man beslagtog också viktig information och underrättelser. Soldaterna rensade systematiskt alla byggnader och lämnade sedan området samma väg som de kommit. När alla satt sig i säkerhet bombade amerikanska attackplan sönder alla byggnader, för att undvika att ett nytt terrornäste skulle bildas på platsen.
Sammantaget tog insatsen på plats två timmar. Fyra timmar efter att helikoptrarna hade lämnat platsen twittrade Trump ”Något väldigt stort har just hänt!”.





söndag, oktober 27, 2019

Israel höjer beredskapen mot attacker från Iran


Israel presenterade i veckan en ny fem-årsplan för försvaret med kodnamnet Momentum.
Dess huvudsyfte är att avvärja det iranska hotet mot Israel. Ett hot både från iranska trupper i Syrien och deras islamistiska hjälptrupper Hezballah och Hamas.

Israels strategiska utmaning ligger idag i norra delen av landet, citerades generalstabschefen i medierna.

**
With Iranian-backed Islamic terror groups threatening the Jewish state on both its southern and northern borders, the IDF released a new plan to confront efforts to attack Israel.

The IDF unveiled its new five-year plan of operations, with IDF Chief of Staff Lt. Gen. Aviv Kochavi stressing that Israel’s primary strategic threat remains Iranian entrenchment near its borders and its efforts to develop precision missiles with which to attack the Jewish state.
Kochavi added, “At the heart of [security threats to Israel is] the entrenchment of Iranian and other forces in Syria and the precision missile project. In both situations, this is an Iranian-led effort, using the territory of countries with extremely weak governments,” reported Ynet.
In his comments, Kochavi also referred to activities by both the Hamas terror group in Gaza and the Iranian proxy Hezbollah in Lebanon.

With regard to Lebanon, Kochavi commented that Hezbollah holds the country hostage and dictates its “security policy.”
Key features of the new operational plan, code-named “Momentum,” include massive investments in the IDF’s military capabilities, such as beefing up Israel’s mid-sized drone fleet, acquiring large numbers of precision-guided missiles from the U.S., and obtaining more air defense batteries, reported Times of Israel.



Under the plan, IDF training exercises will shift focus to urban combat, as opposed to open fields, which are the traditional venues for military exercises. These drills will simulate fighting in cities and towns, according to the Times, where the IDF believes future conflicts could take place.

While the plan officially goes into effect at the beginning of 2020, the Finance Ministry had yet to approve expenditures to pay for the costly initiative. The spending required for the Momentum Plan represents a significant increase compared to the IDF’s previous five-year strategy, the Gideon Plan.

The underlying philosophy driving the Momentum Plan is that Israel must decisively gain victory in any future conflict as rapidly as possible to prevent Hezbollah from launching a large-scale strike on the Jewish state.
On a practical level, this means being able to strike targets immediately to take out weapons and military assets that could be used to harm Israelis.
*****


Det har synts allt tydligare tecken på en iransk uppladdning de senaste månaderna:


Israel avvärjde en iransk attack från Syrian med explosiva drönare för två månader sedan.
En stor iransk bas på syriskt territorium slogs ut.

Se Jonathan Conricus kommentar.



Irans vapendragare Hezballah, som i praktiken har tagit över makten i Libanon, gjorde ett nytt försök attackera med robotar för en knapp månad sedan.





'

fredag, oktober 25, 2019

Tio år sedan svensk KGB-agent avslöjades



 
 
 

Lena Breitner påminner idag om ett tio-årsjubileum
som journalistskrået och kommunisterna nog helst vill glömma....

Det är ju onödigt att påpeka att KGB-agenten fortfarande är
på fri fot och hyllad av sina meningsfränder.

Så ett stort tack till Lena (och Gunnar) på Tankar om IB
(f ö alltid läsvärd !) för denna nyttiga påminnelse:


Grattis! I dag är det 10 år sedan Guillous KGB-affär



I dag är en historisk dag. Det är tio år sedan Expressen publicerade Jan Guillous erkännande om att han varit KGB-agent. Tio år. Så länge sedan och ändå så nära i tid.

Vi väcktes av att telefonerna ringde klockan sju. Den braskande rubriken …
”EXPRESSEN AVSLÖJAR
GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT
Tog emot pengar av KGB”
… hade fått alla redaktioner på tå. Nu skulle ”alla” ha en kommentar. Vad betydde Jan Guillous erkännande – egentligen? Min man, Gunnar Ekberg, var en av många journalisterna sökte.

Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009 så som den hänger på vår kontorsdörr sedan dess.
I augusti hade Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst (Fischer & co) släppts. Samtidigt släpptes Guillous så kallade yrkesmemoarer. Just här, i augusti-september möttes Guillous alster av hyllningar, medan recensenterna företrädesvis var tveksamma till min mans bok, i huvudsak med förbehållet att man ju faktiskt inte kunde veta vad som faktiskt var sant eller inte.

Jan Guillous KGB-kontakter omnämns på sidan 390-391 i Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst.

Två grävande journalister kan ha läst Gunnar Ekbergs memoarer. Eller så var de redan KGB-scoopet på spåret. Om Micke Ölander och Mikael Hylin kom till sidorna 390-391 hade de i alla fall kunnat läsa att Gunnar Ekberg efter IB-affären blivit uppringd av journalisten Arne Lemberg. De träffades på en krog på Adelgatan i Malmö och där berättade Lemberg och att Jan Guillou haft möten med en man som hette Jevgenij Gergel på Tennstopet på 1960-talet. Gunnar Ekberg visste mycket väl vem Gergel var – en KGB-agent!
I Gunnar Ekbergs bok stod vad faktiskt var känt i vissa kretsar. Att Säpo spanat mot Gergel, att Säpo spanat mot Gergel när han haft möte med Jan Guillou och Arne Lemberg, att Arne Lemberg visste att Jan Guillou utfört hemliga uppdrag åt ryssen samt inte minst att Gunnar Ekberg slussat Arne Lemberg vidare så att han både träffat Firman (IB) och Säpo som också fick höra vad Arne Lemberg visste om Jan Guillou och Gergel.
Expressenjournalisterna vände sig i alla fall till Riksarkivet, som relativt nyligen fått ofantliga mängder avställda Säpoakter i sitt knä. Detta hör till historien, för att man ska förstå den. Statsminister Göran Persson hade ett par år tidigare fått för sig att man absolut måste avhemliga saker som hänt under andra världskriget. Vips över en natt gick vi från upp till 70 års sekretess till sisådär 50 års sekretess. Säpo dumpade så mycket de kunde på Riksarkivet, som därefter vadade i ansökningar.

Detta bör man ha med sig, för just detta år lämnades material ut från Riksarkivet som aldrig, enligt lag, skulle ha lämnats ut vid den här tidpunkten. TV4 fick alldeles för mycket om Ströberg. Expressen fick ut alldeles för mycket om Arne Lemberg, Gergel med flera. Jag är tacksam för detta utlämnade, men det blev tyvärr konsekvenser för tjänstemannen och för den fortsatta sekretessgranskningen. Själv nekades jag efter Ströberg och Guillous KGB-affär se dokument med motiveringen att jag skulle överklaga så Riksarkivet fick prejudicerande fall.

De sötebrödsdagar journalister och forskare haft under några år var över. Tjänstemäns rädsla för att göra fel tog absurda former vid sekretessgranskning. Till och med pressmeddelanden som bevisligen hamnat på redaktioners bord på 1960-talet ströks över med tjock svart penna före utlämnanden.
Expressenjournalisterna hade i alla fall tur. De satt nu med mängder av sidor som berörde KGB-agenten Gergel och Jan Guillou. Men det räckte inte för en publicering. De behövde Jan Guillous kommentarer till det hela. Den som skickades fram var kriminalreportern Micke Ölander, som lade fram valda delar från Riksarkivet.

På dagen för tio år sedan satt jag och häpnade, för videosekvenser från konfrontationen var närmast chockerande. Den annars så självsäkre och offensive Jan Guillou var som förbytt. Min första tanke var att han var som ett lamm på väg till slakten. Jan Guillou babblade som bara den. Berättade om kritmarkeringar han gjort i en telefonkiosk på Sveavägen. Det var en hemlig signal när han ville träffa Gergel. Jan Guillou berättade att han gjort uppdrag åt Gergel och fått pengar för det och hade skrivit på ett kvitto.
Det där kvittot är inte oviktigt. Tvärtom. Vi som forskar på underrättelse- och säkerhetstjänsterna är alltid intressserade av östs kvittenser. Kvittot är ett bevis som håller i domstol för att kunna påstå att någon varit hemlig agent för den ena eller andra östtjänsten.
Senare skulle Jan Guillou göra en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) där han felaktigt påstod att Expressen kallat honom ”spion”. I verkligheten var Expressen strikt och använde bara ordet ”agent”, vilket gjorde att de friades. Micke Ölander och Mikael Hylin fick Guldspaden för sitt gräv utan mera ett ytterst skickligt hanterande psykologiskt. Utan Jan Guillous pladdrande och erkännande hade det inte blivit någon KGB-affär.
Jan Guillous KGB-affär är historiskt mycket viktig. Före KGB-affären hade han en stark plattform i media där han basunerade ut att Säpo var dumma därför att de jagade kollektivet palestinier alternativt kollektivet muslimer, som var oskyldiga. De som hade en annan uppfattning om hur Säpo jobbade, till exempel terrorforskaren Magnus Ranstorp, hoppade han ständigt på.

Denna kader av anti-Säpo-aktivister från vänsterkanten var vid den här tiden inte obetydliga. Samma år som KGB-affären hade den numera berömda Rosengårdsrapporten lagts fram, närmre bestämt i januari 2009. Rapporten berättade om islamistisk radikalisering på Rosengård, något som i dag inte är ifrågasatt. Men där och då i januari 2009 möttes rapporten av just denna anti-Säpo-aktivist-falang som attackerade författarna. Enskilda journalister stod bakom attackerna, men främst attackerades den från aktivisthåll inom forskningen.
Snabbt spreds bilden av att Rosengårdsrapporten inte gick att lita på. I dag står det klart att det kunde man visst det. Det talas öppet om de tio förlorade åren då vi i Sverige inte gjorde någonting för den utveckling som rapporten varnade om – radikaliseringen i ett av många mångmiljonprogram.

Avslöjandet att Jan Guillou haft ett KGB-förflutet är historiskt och viktigt. I ett enda slag gick Jan Guillou från att vara den som i media ständigt och jämnt fick uttala sig som expert på allt och inget och i synnerhet om svensk politik och underrättelse- och säkerhetstjänstfrågor till att aldrig ens få en fråga. Han gick från mängder av intervjuer med välvilligt nickande svenska journalister till att plötsligt möta en mängd kritiska frågor. Plötsligt blev det okey att granska vad Jan Guillou hade sagt. Den Guillouska maktsfären var bruten. Det välkomnade jag.

Den aktivistiska kadern som vill begränsa Säpos uppdrag att skydda demokratin finns fortfarande. Men de har blivit allt tystare, tack vare KGB-affären. Bit för bit har den luft de fått under vingarna begränsats allt mer. KGB-affären var inte bara en milstolpe som lockade till fler grävanden om Jan Guillou. Den var början till slutet för aktivisternas kampanjer om att Säpo jagade muslimer som grupp i mångmiljonprogrammen.

Spiken i kistan var bland annat avslöjandet att Osama Krayem från mångmiljonprogrammet Rosengård varit inblandad i terrordåden i Bryssel och Paris 2016. Nu blev det onekligen lite svårt att påstå att Rosengårdsrapporten varit ett sammelsurium. Journalister och allmänhet hade redan kunskap om att IS begick förfärliga brott mot människor. De halshögg folk och filmade det. Nu skulle ju dessa ”IS-resenärer” kanske komma hem till Sverige. Terrordåden i Stockholm 2010 (det misslyckade) och 2017 gjorde att många upplevde att hotet kom nära och blev verkligt.
Påståenden om att Säpo urskiljningslöst jagar vissa religiösa grupper eller befolkningsgrupper har för de allra flesta plötsligt blivit fullständigt befängt. Guillou bjäbbar fortfarande om just detta, men få tar honom på allvar.
 
 
 

torsdag, oktober 17, 2019

Ny GRU-enhet avslöjas. Uppgift: Destabilisera Väst


Generalmajor 
Det tycks ha varit en ren slump att västerländska underrättelse-
källor 2012 upptäckte att tre hittills topphemliga GRU-enheter
tilldelats utmärkelser för "särskilda militära insatser" och
generösa ekonomiska belöningar:
Enhet 99450 dök upp igen som huvudansvariga för
ockupationen av Krim och östra Ukraina.
Enhet 74455 utpekades nyligen som ansvarigt för cyber--
attacker mot amerikanska valrörelser.
Enhet 29155 framstår som något slags "super-Spetznaz",
bemannad av erfarna officerare från olika specialtrupper,
som opererar mot Västerlandet..
A retired G.R.U. officer with knowledge of Unit 29155 said that it  specialized in preparing for “diversionary” missions, “in groups or individually — bombings, murders, anything.”

“They were serious guys who served there,” the retired officer said.
“They were officers who worked undercover and as international agents.”
First came a destabilization campaign in Moldova, followed by the poisoning of an arms dealer in Bulgaria and then a thwarted coup in Montenegro. Last year, there was an attempt to assassinate a former Russian spy in Britain using a nerve agent. Though the operations bore the fingerprints of Russia’s intelligence services, the authorities initially saw them as isolated, unconnected attacks.
Western security officials have now concluded that these operations, and potentially many others, are part of a coordinated and ongoing campaign to destabilize Europe, executed by an elite unit inside the Russian intelligence system skilled in subversion, sabotage and assassination.
The group, known as Unit 29155, has operated for at least a decade, yet Western officials only recently discovered it. Intelligence officials in four Western countries say it is unclear how often the unit is mobilized and warn that it is impossible to know when and where its operatives will strike.
The purpose of Unit 29155, which has not been previously reported, underscores the degree to which the Russian president, Vladimir V. Putin, is actively fighting the West with his brand of so-called hybrid warfare — a blend of propaganda, hacking attacks and disinformation — as well as open military confrontation.


“I think we had forgotten how organically ruthless the Russians could be,” said Peter Zwack, a retired military intelligence officer and former defense attaché at the United States Embassy in Moscow, who said he was not aware of the unit’s existence.
In a text message, Dmitri S. Peskov, Mr. Putin’s spokesman, directed questions about the unit to the Russian Defense Ministry. The ministry did not respond to requests for comment.



Though much about G.R.U. operations remains a mystery, Western intelligence agencies have begun to get a clearer picture of its underlying architecture. In the months before the 2016 presidential election, American officials say two G.R.U. cyber units, known as 26165 and 74455, hacked into the servers of the Democratic National Committee and the Clinton campaign, and then published embarrassing internal communications.


Last year, Robert S. Mueller III, the special counsel overseeing the inquiry into Russian interference in the 2016 elections, indicted more than a dozen officers from those units, though all still remain at large. The hacking teams mostly operate from Moscow, thousands of miles from their targets.
By contrast, officers from Unit 29155 travel to and from European countries. Some are decorated veterans of Russia’s bloodiest wars, including in Afghanistan, Chechnya and Ukraine. Its operations are so secret, according to assessments by Western intelligence services, that the unit’s existence is most likely unknown even to other G.R.U. operatives.
The unit appears to be a tight-knit community. A photograph taken in 2017 shows the unit’s commander, Maj. Gen. Andrei V. Averyanov, at his daughter’s wedding in a gray suit and bow tie. He is posing with Col. Anatoly V. Chepiga, one of two officers indicted in Britain over the poisoning of a former spy, Sergei V. Skripal.




But officials began to grasp the unit’s specific agenda of disruption only after the March 2018 poisoning of Mr. Skripal, a former G.R.U. officer who had betrayed Russia by spying for the British. Mr. Skripal and his daughter, Yulia, fell grievously ill after exposure to a highly toxic nerve agent, but survived.
(Three other people were sickened, including a police officer and a man who found a small bottle that British officials believe was used to carry the nerve agent and gave it to his girlfriend. The girlfriend, Dawn Sturgess, died after spraying the nerve agent on her skin, mistaking the bottle for perfume.)
The poisoning led to a geopolitical standoff, with more than 20 nations, including the United States, expelling 150 Russian diplomats in a show of solidarity with Britain.
Ultimately, the British authorities exposed two suspects, who had traveled under aliases but were later identified by the investigative site Bellingcat as Colonel Chepiga and Alexander Mishkin. Six months after the poisoning, British prosecutors charged both men with transporting the nerve agent to Mr. Skripal’s home in Salisbury, England, and smearing it on his front door.

But the operation was more complex than officials revealed at the time.
Exactly a year before the poisoning, three Unit 29155 operatives traveled to Britain, possibly for a practice run, two European officials said. One was Mr. Mishkin. A second man used the alias Sergei Pavlov. Intelligence officials believe the third operative, who used the alias Sergei Fedotov, oversaw the mission.
Soon, officials established that two of these officers — the men using the names Fedotov and Pavlov — had been part of a team that attempted to poison the Bulgarian arms dealer Emilian Gebrev in 2015. (The other operatives, also known only by their aliases, according to European intelligence officials, were Ivan Lebedev, Nikolai Kononikhin, Alexey Nikitin and Danil Stepanov.)

The team would twice try to kill Mr. Gebrev, once in Sofia, the capital, and again a month later at his home on the Black Sea.
Speaking to reporters in February at the Munich Security Conference, Alex Younger, the chief of MI6, Britain’s foreign intelligence service, spoke out against the growing Russian threat and hinted at coordination, without mentioning a specific unit.
“You can see there is a concerted program of activity — and, yes, it does often involve the same people,” Mr. Younger said, pointing specifically to the Skripal poisoning and the Montenegro coup attempt. He added: “We assess there is a standing threat from the G.R.U. and the other Russian intelligence services and that very little is off limits.”
The Kremlin sees Russia as being at war with a Western liberal order that it views as an existential threat.


At a ceremony in November for the G.R.U.’s centenary, Mr. Putin stood beneath a glowing backdrop of the agency’s logo — a red carnation and an exploding grenade — and described it as “legendary.” A former intelligence officer himself, Mr. Putin drew a direct line between the Red Army spies who helped defeat the Nazis in World War II and officers of the G.R.U., whose “unique capabilities” are now deployed against a different kind of enemy.
“Unfortunately, the potential for conflict is on the rise in the world,” Mr. Putin said during the ceremony. “Provocations and outright lies are being used and attempts are being made to disrupt strategic parity.”

Unit 29155 is not the only group authorized to carry out such operations, officials said. The British authorities have attributed Mr. Litvinenko’s killing to the Federal Security Service, the intelligence agency once headed by Mr. Putin that often competes with the G.R.U.
Although little is known about Unit 29155 itself, there are clues in public Russian records that suggest links to the Kremlin’s broader hybrid strategy.
A 2012 directive from the Russian Defense Ministry assigned bonuses to three units for “special achievements in military service.” One was Unit 29155. Another was Unit 74455, which was involved in the 2016 election interference. The third was Unit 99450, whose officers are believed to have been involved in the annexation of the Crimean Peninsula in 2014. 

A retired G.R.U. officer with knowledge of Unit 29155 said that it specialized in preparing for “diversionary” missions, “in groups or individually — bombings, murders, anything.”
“They were serious guys who served there,” the retired officer said. “They were officers who worked undercover and as international agents.”

Photographs of the unit’s dilapidated former headquarters, which has since been abandoned, show myriad gun racks with labels for an assortment of weapons, including Belgian FN-30 sniper rifles, German G3A3s, Austrian Steyr AUGs and American M16s. There was also a form outlining a training regimen, including exercises for hand-to-hand combat. The retired G.R.U. officer confirmed the authenticity of the photographs, which were published by a Russian blogger.
The current commander, General Averyanov, graduated in 1988 from the Tashkent Military Academy in what was then the Soviet Republic of Uzbekistan. It is likely that he would have fought in both the first and second Chechen wars, and he was awarded a Hero of Russia medal, the country’s highest honor, in January 2015. The two officers charged with the Skripal poisoning also received the same award.
Though an elite force, the unit appears to operate on a shoestring budget. According to Russian records, General Averyanov lives in a run-down Soviet-era building a few blocks from the unit’s headquarters and drives a 1996 VAZ 21053, a rattletrap Russia-made sedan. Operatives often share cheap accommodation to economize while on the road. British investigators say the suspects in the Skripal poisoning stayed in a low-cost hotel in Bow, a downtrodden neighborhood in East London.
But European security officials are also perplexed by the apparent sloppiness in the unit’s operations. Mr. Skripal survived the assassination attempt, as did Mr. Gebrev, the Bulgarian arms dealer. The attempted coup in Montenegro drew an enormous amount of attention, but ultimately failed. A year later, Montenegro joined NATO. It is possible, security officials say, that they have yet to discover other, more successful operations.
It is difficult to know if the messiness has bothered the Kremlin. Perhaps, intelligence experts say, it is part of the Point.
“That kind of intelligence operation has become part of the psychological warfare,” said Eerik-Niiles Kross, a former intelligence chief in Estonia. “It’s not that they have become that much more aggressive. They want to be felt. It’s part of the game.”


söndag, oktober 13, 2019

Islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter



Den turkiska islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter.
Turkiet använder nu sina syriska legosoldater till
"riktade mord" mot kurdiska politiker.
Hevrin Khalaf, generalsekreterare i ett av de mindre 
kurdiska partierna, kidnappades på en motorväg.
Misshandlades och stenades till döds av jihadister.
Khalaf var även aktiv som kurdisk diplomat.

Hon och åtta andra offer fick idag en militärbegraving
i Rojava (syriska Kurdistan).




****
Detta reportage på fransk TV ger en hygglig bild av det 
tämligen lilla område mellan turkiska gränsen och 
floden Eufrat där kriget utkämpas.




****
Turkiets diktator höll ett nytt tal till sina anhängare,
där han hotade Västerlandet om de inte som
tidigare dansar efter hans pipa.
Om vi inte lyder honom ska han liksom 2015
öppna slussportarna och översvämma Europa
med miljoner islamistiska asylsökare...

Samtidigt hotar han med att "ta emot" tusentals 
terrorister som idag sitter fängslade i Kurdistan.
Så Sverige kan snart räkna med att jihadister från 
Syrien återigen härjar i Bergsjön, Husby och Rosengård. 
Något att tänka på för Muslimska Brödraskapets
supporterklubb i svenska regeringen...

Se Antikalifens artikel igår






lördag, oktober 12, 2019

Antikalifen: Jihadisterna i Sverige har valt fiendens sida



De tusentals jihadister från det f d Kalifatet, som sitter
 bakom galler i Kurdistan, väntar nu på att bli befriade 
av Erdogan, Muslimska Brödraskapets store beskyddare.
Glöm inte att Muslimska Brödraskapet är både Al Qaedas
och ISIS andliga farfar (och dessutom har en supporter-
grupp i svenska regeringskretsar)

Författaren Eddie Råbock (f d islamisten Mohamed Omar),
som gör korta kommentarer på YouTube under namnet
Antikalifen 
har synpunkter på att det t o m finns tokstollar som
vill låta terroristerna resa "hem" till Sverige...

Hör vad han säger om jihadisterna 
som ett hot mot Sverige !




fredag, oktober 11, 2019

Vittne från attacken i Halle berättar







allt tydligare som en folkskygg knäppgök, som levde
i en fantasivärld vid sin dator. 
Han var arbetslös, hade ett lättare psykiskt handikapp 
och var uppväxt i en nedlagd östtysk gruvort. 
Det finns inget som knyter honom till någon
politisk grupp.
 
den bilden. Stephan Baillet fumlade runt med sina
hemmagjorda vapen (bl a ett svärd...), tappade 
patroner och lyckades inte få sina bomber att 
explodera. Hans två dödsoffer var båda 
etniskt tyska och utan någon som helst 
anknytning till synagogan:
En kvinnlig sjukpensionär som varit och handlat 
och en ung byggnadsmålare, som åt en kebab 
under sin lunchpaus.

En av de 80 judarna som överlevde attacken inne i
synagogan berättar på israelisk TV.
Deras räddning blev en bastant träport, som 
terroristen inte lyckades forcera...



Judiska nyhetsbyrån JTA kommenterar det unika i att
gärningsmannen INTE var islamist, som alla andra
antisemitiska terrorister i Europa....





onsdag, oktober 09, 2019

Väpnad attack mot synagoga på Yom Kippur (uppdaterat två gånger)



Idag är Yom Kippur (Försoningsdagen)
den viktigaste judiska helgdagen.
En dag för fasta och bön.
Ni hör här IDF:s chefskantor sjunga den tusenåriga bönen
Kol Nidre:


***
Samtidigt kommer oroväckande uppgifter om en
väpnad attack på synagogan i Halle i östra Tyskland.

Enligt uppgift har två personer mördats vid attacken.
En gärningsman har gripits, flera befinner sig på flykt undan
ett stort polisuppbåd. Det har skjutits med automatvapen
och kastats handgranater.

Följ utvecklingen på Bild Zeitung

****
Synagogan och begravningsplatsen i Halle
****

UPDATE:

Terroristen Stephan Baillet i Halle var uppenbarligen 
en nazistisk "ensamvarg".
En 27-åring som utrustad med automatgevär och
handgranater gick till angrepp mot stadens synagoga
på själva Yom Kippur. Liksom terroristen på Nya 
Zealand var han försedd med filmkamera på sin hjälm 
och filmade hela sitt dåd. Hans förvirrade mumlande 
under attacken ger ingen förklaring till dådet.

Stephan Baillet hann mörda två människor innan han greps av polisen.
Han försökte ta sig in i synagogan, där ett åttiotal judar firade gudstjänst.

Synagogans vakter barrikaderade dock porten. Trots att han både försökte skjuta sönder och spränga porten kom han inte in. På polisstationen i Halle kunde polisen se hela förloppet på bevakningskameran, men kom inte till platsen förrän tio minuter senare. Terroristen greps i en liten by utanför 
staden en halvtimme  senare.

Läs mera på Daily Mail 

Läs mera på Focus.de 

Läs mera på pi-news

Läs mera på World Israel News 

 ****
UPDATE 2:

En av Flashbacks läsare orkar se Baillets

35 minuter långa film och ger ett referat av den 
klantiga och förvirrade handlingen
(trots tragiken i morden frestas man 
kalla Baillets terrordåd tragikomiskt):

En 27-årig tysk man från Sachsen-Anhalt vid namn Stephan Balliet spelar in en film där han presenterar sig och på knagglig engelska förklarar att han tror att förintelsen aldrig ägde rum och att feminismen är roten till det minskade barnafödandet (bland europeer?) och att dem ansvariga för detta är judarna.

Han packar bilen full med hemmagjorda "bomber" och diverse vapen. En gammal automatpistol, en vanlig pickadoll samt ett hemmagjort hagelgevär. Sedan påbörjar han en live-sändning och styr kosan mot den lokala Synagogan. I filmen hörs han kaxigt skratta att "they don't expect a thing"

Väl på plats går Stephen ut ur bilen och fram till första bästa dörr på synagogan. Den är låst. Han svär, går till en port brevid, prövar sin lycka där, men även den är låst. Han passar på att lobba en hemmagjord bomb över muren. Därefter sätter han en bomb i glipan i porten. Den gör ingen effekt.

En kvinna kommer förbipasserande och reagerar på ljudet. När hon gått förbi skjuter Stephen helt sonika ihjäl henne med automateld i ryggen. Hon faller pladask ner på marken bredvid hans bil.

Stephen börjar vid det här laget bli stressad. Han flåsar högt och småsvär. Han försöker ta ut saker ur bilen och en dator far ner i backen, han tycks tappa saker och verkar väldigt disorienterad. Han skjuter sitt offer med ett tiotal skott till och lyckas samtidigt skjuta punktering på sin bil.

Han lobbar ytterligare nån granat över muren. Går till andra sidan av byggnaden, provar en dörr som öppnas, men som bara leder in till en innergård utan access till synagogan. Han går tillbaka till den första dörren. Skjuter några salvor med hagelbrakaren mot låset, men inget händer. Han tappar flera patroner under tiden.

Han tycks bestämma sig för att ge upp, går tillbaka mot bilen, där en man har stannat för att se till den döda kvinnan. Stephen höjer vapnet för att skjuta, men det klickar. Gång på gång. Mannen sätter sig lugnt i sin bil och kör därifrån.

Stephen går för att sätta sig i sin bil, men hans offer ligger i vägen och han har svårt att öppna dörren. När han väl kör ifrån synagogan ber han sin publik om ursäkt och säger sig ha misslyckats "like the loser I am". Han kör ett par hundra meter, stannar i en korsning. Går över korsningen mot ett kebabhak och lobbar en av sina smällare. Tycks inte ha någon effekt. Han öppnar lite random automateld mot en stackars målare/byggarbetare som är där för att luncha och som flyr in i lokalen och gömmer sig bakom ett par kylskåp. Han gråter och ber för sitt liv medan han väntar på att Stephen laddar om. Det tar sin lilla stund. Han tappar fortfarande ammunition och magasin huller om buller. Offret blir skjuten mitt i sitt sista "Nein"

Stephen är upprörd. Går över vägen i trafiken tillbaka till bilen. Hämtar ett annat vapen. Skjuter lite random mot ännu en förbipasserande som flyr, går tillbaka till bilen igen, sätter sig och ber återigen om ursäkt och att hans automatvapen är "shit man" och att det hela var en "dum idé" och vidare nåt med "you may laugh beacause I'm fucking autrocious". Han kör bilen till mitten av vägen.

Han har ingen koll på sina grejer. Hittar först inte sitt vapen, går ur bilen, tappar patroner och skjuter återigen lite random mot förbipasserande. Springer gatan upp och skjuter. Går in på kebabhaket igen(!) och skjuter sitt offer (som fortfarande tycks vara vid liv) med ytterligare tre skott. Manuell omladdning mellan varje.

Går tillbaka till bilen, mumlar nåt om värdelösa improviserade vapen(?), ser polisen längre fram på gatan stannar och beskjuter dem på ca hundra meters avstånd med den hemmagjorda hagelbrakaren. Försöker även kasta en bomb, men tycks misslyckas.

Polisen besvarar elden och han verkar bli träffad. Han flyr därifrån i bilen, mumlar för sig själv och stönar i smärta/ångest och förklarar med ett rejält ångestfyllt face för sin publik att det var hans "action" och att han kommer göra sig av med telefonen. Telefonen kastas ut och filmar en klarblå himmel och bilar som då och då kör förbi.

Uppgifter finns att Stephen frontalkrockade med en lastbil, avsiktligt eller ej vet vi inte ännu och det senaste som rapporterats är att han opereras för sina skador.



 ***
Enligt ett av de dokument han publicerat på nätet
tycks han dessutom vara autist... 

 


fredag, oktober 04, 2019

Skolverkets talibaner löper amok....

 
 
Från gamle vännen Anders Tillys blogg saxar jag:

Om Skolverkets utbildningstalibaner och deras bildningsförakt.
 
 
Skolverkets förslag att slopa undervisning om antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta tillbaka, är ett tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för vår västerländska civilisation var för två sedan. Förmodligen kommer man snart att försöka igen.
 
I tidskriften Signum kommenterar Anders Piltz skolverkets beslut på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läs värd och publiceras med den klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.
Det är precis som Piltz skriver att vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp som demokrati, kaos, politik, katastrof, filosofi och analys har vi hämtat från antiken.
 
Raffael 058.jpg
Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns
i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,
i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin
med Platon och Aristoteles i centrum.  
Ett huvudskäl för mig varför studiet av antiken är viktigt är att arvet från Aten, Rom och Jerusalem som skapade Europa och vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp blir omöjliga att förstå och ha möjlighet att relatera sig till utan grundläggande kunskaper om antiken och medeltiden.
 
 
Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet. Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.
 
 
Varför detta förakt för bildning och kultur? Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås utifrån den kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik sedan Stellan Arvidsson (s) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan infördes. Denne riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den östtyska kommunistdiktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, erkände öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och nedbantning av antiken som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis erkände han också att inspiration för detta hade hämtas just ifrån Östtyskland.
 
 
Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden.
Olof Åkerlund har på P 1:s Kulturnyheterna publicerat en kort och mycket läsvärd artikel med rubrik: Antiken är inget särintresse, där Skolverkets beslut analyseras utifrån ett perspektiv om jämlikhet och integration. Här finns en länk till en 5 minuter lång intervju med Åkerlund i detta ämne. 
Åkerlund har en poäng i sitt konstaterande om att en nedmontering av skolans undervisning om antiken skulle leda till ökad ojämlikhet och försvåra integrationen in i det svenska samhället. En annan viktig poäng i Åkerlunds resonemang är hans konstaterande om ett ökat behov av att gå till källan för vår kultur och vårt samhälle nu när demokratin är utsatt för tryck och skakar i sina grundvalar.   
 Östtyskland firar sitt 40-årsjubileum - ett år före Murens fall....