Skolverkets talibaner löper amok....

 

 

Från gamle vännen Anders Tillys blogg saxar jag:

Om Skolverkets utbildningstalibaner och deras bildningsförakt.

 

 

Skolverkets förslag att slopa undervisning om antiken och medeltiden, som nu verkets ledning tvingats att ta tillbaka, är ett tydligt exempel på förakt för bildning och kultur. Förra gången utbildningstalibanerna på Skolverket gick angrepp mot grundvalen för vår västerländska civilisation var för två sedan. Förmodligen kommer man snart att försöka igen.
 

I tidskriften Signum kommenterar Anders Piltz skolverkets beslut på ett kunnigt sätt. Hans artikel är läs värd och publiceras med den klockrena rubriken: Statlig påbjuden minnesförlust.

Du kan läsa Piltz artikel i Signum här

Det är precis som Piltz skriver att vi har antiken att tacka för mycket. Begrepp som demokrati, kaos, politik, katastrof, filosofi och analys har vi hämtat från antiken.
 

Rafaels fresk: Skolan i Aten. Med denna målning som finns

i det Apostoliska palatset i Vatikanen vill Rafael skildra,

i sann renässans andra, den klassiska grekiska filosofin

med Platon och Aristoteles i centrum.  

Ett huvudskäl för mig varför studiet av antiken är viktigt är att arvet från Aten, Rom och Jerusalem som skapade Europa och vår västerländska civilisation. Dessa två begrepp blir omöjliga att förstå och ha möjlighet att relatera sig till utan grundläggande kunskaper om antiken och medeltiden.

 

 

Den antika filosofin, med namn som Platon och Aristoteles, utgör en nödvändig intellektuell förutsättning för vetenskap och kultur i vår egen tid. Att renässansen med dess humanism, namn som t.ex. Dante, da Vinci och Petrarca, och den naturvetenskapliga revolutionen, med namn som Copernicus, Brahe, Galileo och Kepler, lämnas utanför gör att man inte kan förstå den moderna tiden och vår vetenskapliga världsbild. Skolverket föreslog att undervisning i historia på högstadiet skulle börja med 1700-talet. Viktiga historiska förlopp som t.ex. den västerländska utbildningens grund från Karl den stores frankerrike, den högmedeltida skolastiken och den italienska renässansen försvinner precis som en förståelse av företeelser som reformationen och nationalstaternas uppkomst.

 

 

Varför detta förakt för bildning och kultur? Skolverkets nya försöka att sänka antiken kan förstås utifrån den kulturradikala tradition som har dominerat svensk utbildningspolitik sedan Stellan Arvidsson (s) utbildningsreform 1949 då den 9-åriga grundskolan infördes. Denne riksdagsledamot blev senare generaldirektör på Skolverkets föregångare Skolöverstyrelsen. Arvidsson som under flera år var ordförande för den östtyska kommunistdiktaturens supporterklubb i Sverige, Förbundet Sverige-DDR, erkände öppet att han ansåg slopandet av kyrkohistoria och nedbantning av antiken som sina största utbildningspolitiska framgångar. Naturligtvis erkände han också att inspiration för detta hade hämtas just ifrån Östtyskland.

 

 

Men allt är inte nattsvart. Att historielärare över hela landet har rasat mot beslut inger trots allt ett visst hopp inför framtiden.

Olof Åkerlund har på P 1:s Kulturnyheterna publicerat en kort och mycket läsvärd artikel med rubrik: Antiken är inget särintresse, där Skolverkets beslut analyseras utifrån ett perspektiv om jämlikhet och integration. Här finns en länk till en 5 minuter lång intervju med Åkerlund i detta ämne. 

Åkerlunds artikel på Kulturnyheterna

Åkerlund har en poäng i sitt konstaterande om att en nedmontering av skolans undervisning om antiken skulle leda till ökad ojämlikhet och försvåra integrationen in i det svenska samhället. En annan viktig poäng i Åkerlunds resonemang är hans konstaterande om ett ökat behov av att gå till källan för vår kultur och vårt samhälle nu när demokratin är utsatt för tryck och skakar i sina grundvalar.   

 Östtyskland firar sitt 40-årsjubileum - ett år före Murens fall....