tisdag, augusti 29, 2017

Ett fritt Kurdistan - med bara fiender....

 
 
Israeliska Haaretz är en tidning jag sällan läser
- och ännu mera sällan håller med.
Dess politiska linje är någonstans i den
extrema vänsterns tassemarker, ungefär som
den en gång borgerliga Dagens Nyheter.
Men som jag för många år sedan sa om
folkpartiet i Malmö kommunfullmäktige:
Även en blind höna kan hitta ett korn
- men sällan...
 
Haaretz analyserar hur folkomröstningen
om självständighet i Kurdistan kan få hela
Mellanöstern att explodera (eller kanske implodera).
Risken är stor att det självständiga Kurdistan
efter 25 september kommer att vara omgivet
 av bara fiender...
 
 

How often do the governments and regimes of the United States, Russia, Iran, Turkey, Iraq and Syria agree on the same policy? Next to never. But for once, they are on the same page about an event scheduled to take place a month from now. All are trying, in some cases using threats, to stop the Kurdistan Regional Government (KRG), the semi-autonomous administration of the Kurdish region in Northern Iraq, from holding an independence referendum on September 25. 
 
The KRG has declared that the referendum will be “binding” - in other words, if a majority of the 5 million voters choose independence, as is widely expected, they will initiate the breakaway process. Iraq’s Shi’ite-dominated government in Baghdad has made it clear that they will not recognize the referendum’s results, but it is unclear how they can prevent Kurdish independence.
                                         
Iraq’s army is still relatively weak and tied up with fighting ISIS, and it has no bases in Iraqi Kurdistan, where the Kurdish Peshmerga militia controls security and the borders. Iraq can however rely on much more powerful neighbors to oppose the Kurds' departure. It will be a very difficult divorce for both sides.                                          
                                                              
                                                                                                                                                                                                                                                                  Last Wednesday, the chief of staff of Iran’s armed forces, General Mohammad Hossein Baqeri, made a rare visit to Ankara. On the agenda was Iran and Turkey’s joint opposition to Kurdish independence. Both countries share borders with Iraqi Kurdistan and have large Kurdish minorities (an estimated three-quarters of all the Kurds in the Middle East live in Turkey and Iran) which could seek to break away and join a new independent Kurdistan.

Turkey’s President Reccep Tayip Erdogan, who until a few years ago supported a peace agreement with the Kurds in his country, has pursued a hard-line nationalist anti-Kurd policy of late, which has included the arrest of most of the members of the HDP Kurdish party. An independent Kurdistan would be a boost for Turkey's Kurdish citizens.                                         
                                Iran also has additional reasons to block Kurdish independence. The Kurds of Iraq control key border regions with Iran and Syria, regions which Iran plans to dominate to create a land-corridor from Iran to the Mediterranean, thought Iraq, Syria and Lebanon. While, for domestic reasons, Erdogan has been talking up in recent days the prospect of joint Turkish-Iranian action against Kurdish independence in Iraq, Iran’s Revolutionary Guards have sought to squelch such talk. It could harm their attempts to push forward military operations already taking place, in which they would prefer for now to cooperate with various Kurdish forces on the ground. But a month from now, if in the wake of the referendum the Kurds seriously embark on the path independence, an Iranian-Turkish alliance to violently quash it is a distinct possibility.
Recognizing that these developments could make matters in the region even more volatile, U.S. Secretary of Defense James Mattis was in the Kurdish capital Erbil this week, urging KRG President Masoud Barazani to postpone the referendum. The US has been working closely both with the Iraqi government and with the Kurds on fighting ISIS both in Iraq and Syria. The American-backed Syrian Democratic Forces, which consists mainly of Kurdish fighters, is now at the forefront of the battle for capturing Raqqa, ISIS’ main base in Syria. Kurds are also expected to be heavily involved in the next stage of fighting, against ISIS’ last major strongholds in the Euphrates Valley, on either side of the Syria-Iraq border. 
 
The war against ISIS is currently the only semi-coherent policy the Trump administration has in the Middle East, and Mattis is understandably concerned that a conflict over Kurdish independence will create further discord among what is already a disparate anti-ISIS alliance. But Barazani is extremely unlikely to back down, weeks before the referendum. Since 2014, KRG has de facto been disconnected from the central government in Baghdad.

The Kurds have sought to independently export oil from the rich oilfields around Kirkuk, leading the Iraqi government to cut off allocations from the state budget. As the export has proved problematic and oil prices plummeted, the Kurdish region has been cast into a deep financial crisis. Three years ago, hopes for an energy boom were high in Iraqi Kurdistan, new hotels and office blocks were being built in the main cities, which were linked by new wide highways. “Everything now is at a standstill,” laments one businessman from the city of Dohuk. “The hotels are empty, no investment is coming in and independence seems like the solution to all our troubles.” 

 
An independent Kurdistan
Can an independent Kurdistan survive? Landlocked and dependent on oil exports, it will have to reach some kind of deal with one of its neighbors to allow it to ship the oil out. But they are all resolutely opposed to Kurdish independence. There are internal challenges as well. The KRG’s political system is deeply divided between the main dynasties that control the political parties. Corruption is rife and the Peshmerga militia is a brave fighting force, which for two years, as the Iraqi army crumbled, was the only one opposing ISIS, but it also includes tens of thousands of ageing veterans who are paid pensions while moonlighting as security guards. Lacking sufficient heavy weaponry, the Peshmerga will be hard pressed to defend Kurdistan should Turkey or Iran decide to invade, with or without the invitation of the Iraqi government. 
 
One country the Kurds are hoping to receive assistance from is Israel, which was one of the first customers for their oil. While some Israeli politicians have openly expressed support for Kurdish independence, the government has been careful not to take a position. There are a number of advantages for Israel in an independent Kurdistan. Its location astride Iran’s route to Syria and Lebanon is just the most obvious one. Kurdistan would be a headache not just for Iran, but for other potential rivals including Iraq, Turkey and Syria. Israeli businessmen are already welcome in Erbil, and the development needs of a new emerging and potentially pro-western nation would be worth billions. But Israel is loath at this point to do anything without coordination with the Americans. 

Israel is also gingerly trying to rebuild the once strategic relationship with Turkey. Diplomatic ties have been renewed but there is still a long way to go before the level of cooperation the countries once had can be restored. As it stands, Turkey is the only neighbor of the Kurds with which Israel has open relations and through which the Kurdish oil can be shipped. In the short-term, the Kurds can create a lot of problems for Israel’s rivals in the region but for any long-term prospect of a regional alliance which will keep Iran out, Israel needs Turkey and Kurdistan to come to an understanding. The referendum won’t help that happen and the Kurdish expectations that Israel will swiftly recognize their independence are probably unfounded for now.
 
 
 
 


 

måndag, augusti 28, 2017

Och då blev det tyst i salen....

 
 
kan användas till mycket. Just nu ser vi hur ett antal NGO
i samarbete med islamister och andra kriminella bedriver
ekonomiska "flyktingar" från Libyen till Italien.
Det är inget annat än grov kriminalitet för att skada
 
En NGO som förtjänar allt stöd och tack är däremot
Sedan många år bevakar man vad som försigår
bakom kulisserna i FN:s många råd och utskott.
Islamister och resterna av den kommunistiska sumpen
kan där, utan att medierna bryr sig, systematiskt
motarbeta Västerlandets intressen.
Ett flagrant exempel på det är den systematiska
vuxenmobbing som Israel utsätts för.
Med det avslöjar och motarbetar UN Watch...  
 
Ett exempel från i våras.



Islamister och kommunister har författat en ny
resolution mot Israel. De tuggar på om "apartheid"
i Israel.
Bara Hillel Neuer från UN Watch begär ordet
mot resolutionen. Det blir liv bland motståndarna
som försöker tysta honom. 
 
Men då ställer han en fråga till arabstaterna:
 
Now I’d like to ask the members of that commission, that
commissioned that report, the Arab states from which we
just heard. Egypt, Iraq, and the others:
How many Jews live in your countries? How many Jews
live in Egypt, Iraq, Jordan, Kuwait, Lebanon, Libya, Morocco?
 
Once upon a time, the Middle East was full of Jews.
Algeria had 140,000 Jews. Algeria, where are your Jews?
Egypt used to have 75,000 Jews. Where are your Jews?
Syria, you had tens of thousands of Jews. Where are your Jews?
Iraq, you had over 135,000 Jews. Where are your Jews?
 
Och då blev det tyst i salen...

Den nyfikne kanske frågar:
Hur agerar Sverige i sådana situationer i FN
och t ex UNESCO ?
Ja, svaret är: Nästan alltid på islamismens och

***






fredag, augusti 25, 2017

Skönhetsdrottning avsatt p g a Israelbesök...

 
 
 

Svensk-libanesiska Amanda Hanna valdes häromveckan till Miss Lebanon Emigrant.
Det är en årlig tävling mellan flickor med libanesiskt ursprung över hela världen. 
Men lyckan blev kortvarig för Amanda. Den Hizballahkontrollerade libanesiska
regeringen ingrep och avsatte henne. Libanesiska säkerhetstjänsten hade upptäckt att hon begått ett svårt brott: Amanda Hanna besökte Israel 2016 och skrev dessutom om sina positiva erfarenheter därifrån....
Det blev för mycket för den antisemitiska regeringen i Beirut.
Och ett memento för alla som tror att Libanon är en "moderat" muslimsk stat....

Men det är inte den första libanesiska skönhetsdrottningen som hamnar i politiskt blåsväder.
Miss Libanon 2015 avsattes sedan hon låtit sig fotograferas tillsammans med sin israeliska kollega.
***
Nyhetsbyrån JTA berättar:
A Swedish-Lebanese beauty queen was stripped of her crown after pageant organizers discovered she visited Israel last year, the London-based Independent reported Wednesday.
 
Amanda Hanna won Miss Lebanon Emigrant 2017 earlier in August, but a 2016 school trip to Israel on her Swedish passport has cost her the title.
        
“After communicating our decision with Lebanon’s Minister of Tourism, he decided that Hanna should be stripped of her title because her visit to Israel violates our country’s laws,” said a statement from The Festival of Lebanese Emigrants in Dhour Al Choueir.
 
In Lebanon, any contact with Israelis is considered illegal and violators risk jail time.
 
Following her trip to Israel, Hanna wrote on Facebook, “it turned out that I was wrong,” referring to her previous assumptions about the Jewish state.
“I’ve gotten to know people who have come to stand close to me & I have developed in particular as a person. It has been a wonderful trip & I am incredibly happy that I participated,” she said.
 
This wasn’t the first time a Lebanese pageant contestant found herself into trouble due to Israeli connections.
In January 2015, Miss Lebanon nearly lost her crown after she was photographed with Miss Israel. Sally Greige was to be investigated for appearing in a photo with Israeli representative to the Miss World beauty pageant, Doron Matalon, who uploaded the image to her Instagram account. Greige later defended herself, accusing Matalon of forcing her way into the photo at the last minute, and without her consent.
Matalon insisted the joint photo was genuine and was saddened that Greige was under fire at home.
 
 Mera om Libanons islamisering

 
 

måndag, augusti 21, 2017

Julia Caesar: Stäng Europas gränser !


 
 
Julia Caesar varnar oss i sin alltid läsvärda söndagskrönika
och manar Europa till självförsvar med stängda gränser mot
barbariet.

Ett kort utdrag: 
 
Den här gången hände det i Barcelona, Cambrils och Åbo; islamistiska terrordåd som dödar och skadar oskyldiga människor.
Och vi vet alla att det kommer att hända igen och igen tills – ja vad då?
 
Oavsett drivkrafter och motiv hos EU:s och enskilda europeiska länders styrande tycks de med undantag för de fyra Visegradländerna  vara eniga om att massinvandringen från muslimska länder ska fortsätta. Den upprepade terrorn mot oskyldiga civila får dem inte att darra det minsta på manschetten. Europas befolkning ska bytas ut och kontinenten förvandlas till ett nytt tredje världen, oavsett hur högt priset blir.
Innerst inne vet de att det vore en katastrof. Innerst inne vet de att de ändå till slut kommer att tvingas stänga Europas gränser. De är bara så förlamade av feghet och rädsla för att förlora sina positioner att de skjuter på besluten in i det sista, tills verkligheten blir ohanterlig.

”Våra regeringar vet inte ens vilka de är”

”Det enda sättet att utplåna terroristnätverken är att genom samordnade ansträngningar dämma upp den flod av migranter som tar sig till Europa. Våra regeringar vet inte ens vilka de är, än mindre vad de kan bli och vilka avsikter de har. Om vi inte säkrar Europas gränser kommer vi att fortsätta falla offer för terrorn” skriver den brittiske författaren och debattören Douglas Murray.
 
”För att besegra terroristerna är det nödvändigt att uppamma en basnivå av sunt förnuft. Och lite överlevnadsinstinkt” skriver Douglas Murray.

Politikerna behöver inte frukta att själva betala priset

Europas politiker gör ständiga riskanalyser där de ställer sina egna behov och möjligheter (karriär, pengar, social ställning, kändisskap) mot eventuella risker. Deras slutsats av varenda analys är klar: de lever själva med hög grad av personlig säkerhet och behöver inte frukta att behöva betala priset med sina egna liv och kroppar i skottlossningar, få sina halsar avskurna, utsättas för bombexplosioner eller rammas av framrusande last- eller skåpbilar på gågatan eller strandpromenaden. De kan i lugn och ro leva upp till sina illusoriska självbilder och framstå som den universella godhetens företrädare på jorden.

Civilbefolkningen spelbrickor som offras

De spelbrickor de har på hand i det politiska spelet är civilbefolkningen, vars liv och säkerhet de är satta att skydda. Det är politikernas primära uppdrag. Men som vi kan se sedan många år verkar det för Europas politiker inte vara förknippat med några djupare samvetskval att offra sina egna befolkningar för att genomdriva mångkultur och utomeuropeisk massinvandring, på sikt ett befolkningsutbyte. De målen tycks överordnade alla former av politiskt ansvar. Maktelitens bedrägliga godhet gör helt enkelt en U-sväng när det kommer till deras egna folk. I synnerhet gäller detta Sverige.
 
 

 
(Copyright Julia Caesar och Snaphanen.)
 
 
 
 


fredag, augusti 18, 2017

Kalifatdåd i Spanien med antisemitisk koppling


 
 
 
Och så kan Barcelona och Cambrils i Spanien fogas till
den långa listan av Kalifatstyrda terrordåd i Europa.
Vid två bildåd där människor mejats ned på Ramblan
i Barcelona respektive strandpromenaden i Cambrils
har hittills minst 13 människor dödats och över
100 skadats.

En av de gripna är en marockansk islamist som
driver en kraftigt antisemitisk kampanj på nätet.
Då terrorkörningen på Ramblan dessutom
inträffade utanför två kända kosher-
restauranter torde väl en antisemitisk
koppling inte vara utesluten...

Arutz Sheva skriver idag:
One of the key suspects tied to Thursday’s deadly terror rampage
in the streets of Barcelona launched a series of anti-Israel and
anti-Semitic tirades  on social media just days before the
murderous attack.

Oukabir did express anti-Israel and anti-Semitic views in the
days leading up to Thursday’s attack, accusing Jews of murdering
Arab children and engaging in a global conspiracy “to take over
the world”.

Driss Oukabir who rented the white Fiat van used to run down hapless
pedestrians  outside of a popular tourist hotspot in Barcelona, Spain
was arrested near the scene of the attack and is considered a
 prime suspect in the terror plot.

The attack occurred near two kosher restaurants in the La Rambla
outdoor mall in Barcelona: the Maccabi Restaurant, and Maoz Falafel.
 

 

Polisen har skjutit ihjäl flera attentatsmän efter ett misstänkt
terrordåd på strandpromenaden i Cambrils i Spanien. Attacken är kopplad till den i Barcelona, enligt lokala myndigheter.

Gärningsmännen körde på människor med en bil och var beväpnade med sprängämnen. Flera personer har skadats, varav två allvarligt.
Polisen larmade om en "pågående händelse" i den populära turistorten Cambrils vid halv två i natt och uppmanade via Twitter människor att stanna inne och inte röra sig utomhus.

Händelsen utreds som ett terrordåd, enligt polisen. Fem misstänkta terrorister dödades efter en skottväxling. En av gärningsmännen i Cambrils försökte knivhugga personer, enligt El País.
 
– De misstänkta terroristerna körde en Audi A3 och verkar ha kört ned flera personer innan de stoppades i en poliskontroll och skottlossning bröt ut, säger en talesperson för myndigheterna i Katalonien, enligt nyhetsbyrån AFP.
Gärningsmännen hade bombbälten, enligt polisen. Dessa har undersökts av bombtekniker och polisen har efter det genomfört "kontrollerade explosioner" i området.
 



Händelsen i Cambrils inträffade åtta timmar efter det blodiga dådet i Barcelona, där minst 13 människor dödades. Minst sex personer har skadats i Cambrils, varav en polis. För två personer är läget allvarligt, enligt AP. Polisen uppges ha lindriga skador.

AFP har pratat med vittnen i Cambrils. Markel Artabe, 20 år, gick längs vattnet när han hörde något som han först trodde var fyrverkerier. 21-årige Joan Marc Serra Salinas hörde många skott.
– Jag sprang ned på stranden och satt stilla, säger han.
Lokala myndigheter uppger att gärningsmännen som sköts ihjäl i Cambrils har koppling till dådet i Barcelona, skriver AP.
– Attacken följer samma mönster. Det finns en koppling, säger Kataloniens inrikesminister Joaquin Forn till radiokanalen RAC1.

I dådet i Barcelona dödades minst 13 personer och omkring 100 skadades, varav 15 allvarligt, men antalet dödsoffer väntas stiga.

Under kvällen uppgav polisen på en pressträff att två misstänkta personer har gripits med kopplingar till dådet på Las Ramblas. En av de gripna kommer från den spanska enklaven Melilla i norra Marocko. Den andre är marockan. De har inget kriminellt förflutet, säger polisen.

Enligt polisen kan attacken på Las Ramblas ha koppling till en kraftig explosion i ett hus i Alcanar, drygt 20 mil sydväst om Barcelona, som inträffade under natten till torsdagen. En person dödades i explosionen och flera skadades.
Polisen misstänker att de i huset förberedde en bomb. En av de gripna männen greps i Alcanar, medan den andre greps i Ripoll i norra Katalonien, säger polisen på pressträffen.

OBS !
 
 

måndag, augusti 14, 2017

Avhoppad jihadist varnar för islam

 
 
Morten Storm är internationellt känd som
avhoppad jihadist, som sedan han insett
islams ondska hoppade av Al Qaeda och
blev agent åt PET (danska säkerhetspolisen)
och CIA och bl a  hjälpte dem likvidera
i Jemen.
 
För en månad sedan talade han vid Folkefesten
For Frihed i Danmark. Det är ett intressant
föredrag om livet som jihadist i Somalia
och Jemen. Storms bakgrund är mc-gänget
 
Idag bor han återigen i Danmark och har vigt
sitt liv åt att upplysa om och bekämpa islam.
Al Qaeda, som finns på bl a danska, engelska,
tyska, franska och polska.
 



Se också denna intervju med CBN News där han
talar om jihadismen i Al Qaeda och Kalifatet.



Jag har själv haft tillfälle träffa och samtala med Storm
några gånger. Det centrala i hans budskap idag är
att jihadismen inte är något slags "extrem" eller
"urspårad" islam (som t ex Obama försökte inbilla
oss...) utan snarare islams kärna. Den muslim
som följer den onde profetens ordagranna påbud
(d v s salafism) hamnar oundvikligen i den
soppa av hat, antisemitism och mord som utgör
Kalifatets näringslösning....  

  

torsdag, augusti 10, 2017

Dansk TV propagerar: Småflickor bör ha hijab...

 
 
Vi svenskar har ju det senaste årtiondet alltmera kommit att
uppfatta DANMARK som det sunda förnuftets sista utpost
i Nordeuropa. Både politik och medier i Danmark tycks leva
i en verklighet som vi numera tyvärr saknar i den svenska
glasbubblan. För oss i Skåne har ju dansk TV länge varit
en räddningsplanka undan den fördummande SvT.
 
Men det finns undantag:
Den danska statliga TV-n har startat ett ungdomsmagasin
för åldersgruppen 7-12 med namnet DR Ultra. Bland
deras första initiativ var att sända en 11-årig junior-
reporter till Iran för att rapportera om de iranska
kvinnornas häftiga kläder.
 
Ja, ni läste rätt. Inte om kvinnoförtryck och
den medeltida sharialagstiftning som håller
kvinnorna i konstant underkastelse. Den
lagstiftning där en kvinna bara anses vara
värd hälften så mycket som en man...

Den av regimen anbefallda kvinnoklädseln
är chador (som faktiskt betyder tält...)

 
Nu fick 11-åriga Dicte tillfälle att beundra
alla häftiga hijabkläder som de stackars
iranskorna tvingas (ja, fast det begrep hon inte) bära.
Till skillnad från Danmark "där alla går likadant klädda".
Hurtfriskt, okunnigt och totalt perspektivlöst...

Vågar vi gissa att ingen berättat för henne
om hur det såg ut i Iran före det stora
mörkrets utbrott 1979. Eller om sharia-
domstolar där kvinnor kan dömas till piskning
eller stening.
 
 

 


 

måndag, augusti 07, 2017

Känd fransk journalist: Ett inbördeskrig är oundvikligt...

 
 
Le Mondejournalisten Yves Mamou skrev i juli ett
varningsord som skakade de franska medierna.
En kändisjournalist på vänsterkanten, skribent
på etablissemangets främsta tidning, vågade
för första gången öppet sia om ett oundvikligt
inbördeskrig (på danska: borgerkrig) i Frankrike.
Ett inbördeskrig mellan franska staten och
jihadisterna.
 
Utmärkta Den Korte Avis återger
artikeln översatt till danska.
 
Läs och begrunda...
 
 
 
“Vi befinder os på randen af en borgerkrig.” Dette citat stammer ikke fra en fanatiker eller en galning. Nej, det stammer fra lederen af Frankrigs interne sikkerhedstjeneste DGSI (Direction générale de la sécurité intérieure), Patrick Calvar. Han har faktisk talt om risikoen for en borgerkrig mange gange. Den 12. juli advarede han herom til en kommission bestående af parlamentsmedlemmer, som har ansvaret for efterforskningen af terrorangrebene i 2015.
 
I maj 2016 afleverede han omtrent samme budskab til en anden kommission bestående af parlamentsmedlemmer, som denne gang havde ansvaret for det nationale forsvar. “Europa,” sagde han, “er i fare. Ekstremismen dukker frem overalt, og vi vender nu opmærksomheden mod nogle bevægelser på den yderste højrefløj, som forbereder en konfrontation”.
 
Hvilken slags konfrontation? “Konfrontationer internt i samfundet,” sagde han – med en høflig omskrivelse af “krig mod muslimer.” “Yderligere et eller to terrorangreb,” tilføjede han, “og vi kan meget vel stå med en borgerkrig.”
                                         
I februar 2016, foran en senatskommission med ansvaret for efterretnings-oplysninger, sagde han igen: ” Vi kigger nu på nogle højrefløjsekstremister, som blot venter på yderligere terrorangreb for at kaste sig ud i voldelige konfrontationer”.
 
Ingen ved, om terroristen i lastbilen, som den 14. juli på Bastilledagen pløjede sig igennem en folkemængde i Nice og dræbte mere end 80 mennesker, vil blive den udløsende faktor til en fransk borgerkrig, men det kunne måske være nyttigt at kigge på, hvad det er, der skaber risikoen for en sådan i Frankrig og i andre lande så som Tyskland og Sverige.
 
Hovedårsagen er statslig forsømmelse. (sv: statens försummelse)
 
1. Frankrig er i krig, men der bliver aldrig sat navn på fjenden.
Frankrig er blevet hovedmål for gentagne islamistiske angreb; de vigtigste islamistiske terrorblodbade fandt sted mod bladet Charlie Hebdo og Hypercacher-supermarkedet i Vincennes (2015); Bataclan-teatret, dets nærliggende restauranter og Stade de France-stadionet, (2015); det fejlslagne angreb på Thalys-toget; halshugningen af Hervé Cornara (2015); henrettelsen af to politifolk i Magnanville i juni (2016), og nu lastbilvædringen i Nice på mindedagen for den franske revolution i 1789.
 
De fleste af disse angreb blev begået af franske muslimer: borgere hjemvendt fra Syrien (Kouachi-brødrene mod Charlie Hebdo), eller franske islamister (Larossi Abballa som myrdede en politifamilie i Magnanville i juni 2016), som efterfølgende erklærede deres troskab mod Islamisk Stat (ISIS). Lastbilmorderen i Nice var tuneser, men gift med en fransk kvinde, med hvem han havde tre børn, og havde levet relativt roligt i Nice, indtil han besluttede at myrde mere end 80 mennesker og såre snesevis af andre.
 
Efter hver eneste af disse tragiske episoder nægtede præsident François Hollande at sætte navn på fjenden, nægtede at nævne islamismen – og nægtede specifikt at tale om franske islamister – som fjende af franske borgere.
 
For Hollande er fjenden en abstraktion: “terrorisme” eller “fanatikere”. Selv når præsidenten drister sig til at kalde “islamismen” for fjenden, nægter han at sige, at han vil lukke alle salafistiske moskeer, forbyde det Muslimske Broderskab og salafistiske organisationer i Frankrig, eller forbyde tørklæde for kvinder på gader og universiteter. Nej, i stedet bekræfter den franske præsident sin beslutning om militære aktioner i udlandet: “Vi vil forstærke vores indsats i Syrien og Irak,” sagde præsidenten efter angrebet i Nice.
 
For Frankrigs præsident er udstationeringen af soldater i hjemlandet kun beregnet på forsvarshandlinger: afskrækkelsespolitik, ikke offensiv oprustning af Republikken mod en indre fjende.
 
Konfronteret med dette fejlslag fra vores elite – som blev valgt til at føre landet igennem nationale og internationale farer – hvor overraskende er det så, hvis paramilitære grupper organiserer sig for at slå igen?
 
Som Mathieu Bock-Côté, sociolog i Frankrig og Canada, sagde i Le Figaro:
“De vestlige eliter modsætter sig med selvmorderisk stædighed at sætte navn på fjenden. Konfronteret med angreb i Bruxelles eller Paris foretrækker de at fantasere over en filosofisk kamp mellem demokrati og terrorisme, mellem et åbent samfund og fanatisme, mellem civilisation og barbari”.
                                         
2. Borgerkrigen er allerede startet, og ingen ønsker at kalde den ved navn.
Borgerkrigen startede for seksten år siden med den anden intifada. Mens palæstinenserne udførte selvmordsangreb i Tel Aviv og Jerusalem, begyndte franske muslimer at terrorisere jøder, der levede fredeligt i Frankrig. Gennem seksten år er jøder – i Frankrig – blevet nedslagtet, angrebet, tortureret og stukket ned med kniv af franske muslimske borgere, angiveligt for at hævne palæstinensiske personer på Vestbredden.
 
Når en gruppe franske borgere, som er muslimer, erklærer krig mod en anden gruppe franske borgere, som er jøder, hvad kalder man det så? For det franske establishment er det ikke borgerkrig, blot en beklagelig misforståelse mellem to “etniske” samfundsgrupper.
 
Indtil nu har ingen ønsket at gøre opmærksom på en sammenhæng mellem disse angreb og det morderiske angreb i Nice mod mennesker, som ikke nødvendigvis var jøder – og kalde det, hvad det retteligen bør kaldes: borgerkrig.
 
For det yderst politisk korrekte, franske establishment opstår faren for borgerkrig først, når nogen går til modangreb på franske muslimer; hvis alle blot underkaster sig disses krav, er alt som det skal være. Indtil nu har ingen ytret den tanke, at franske muslimers terrorangreb på jøder, franske muslimers angreb på Charlie Hebdos journalister, franske muslimers overfald på en entreprenør, der fik halsen skåret over for et år siden, en gruppe muslimers overfald på den unge Ilan Halimi, en fransk muslims angreb på skolebørn i Toulouse, en fransk muslims angreb på passagerer ombord på Thalys-toget, en næsten fransk muslims angreb på uskyldige mennesker i Nice er symptomer på en borgerkrig. Disse blodbade bliver den dag i dag opfattet som noget i retning af en tragisk misforståelse.
 
3. Det franske establishment opfatter de fattige, de gamle og de skuffede som fjenden
Hvem klager mest over den muslimske indvandring til Frankrig? Hvem lider mest under den lokale islamisme? Hvem holder mest af at drikke et glas vin eller spise en skinkesandwich? De fattige og de gamle, som bor tæt på de muslimske grupper, fordi de ikke har penge til at flytte andre steder hen.
 
Som følge heraf er millioner af fattige og gamle i Frankrig i dag parate til at vælge Marine Le Pen, lederen af højrefløjspartiet Front National, til den næste præsident for Republikken, simpelthen fordi det eneste parti, der ønsker at bekæmpe den illegale indvandring, er Front National.
 
Men fordi disse franske gamle og fattige ønsker at stemme på Front National, er de blevet det franske establishments fjender, til højre såvel som til venstre. Hvad siger Front National til disse mennesker? “Vi vil genskabe Frankrig som en nation af franske mennesker.” Og de fattige og de gamle tror på det – fordi de ikke har andet valg.
 
Tilsvarende havde de fattige og de gamle i Storbritannien ikke andet valg end at stemme for Brexit. De greb det første redskab, de fik i hænde, til at give udtryk for deres skuffelse over at leve i et samfund, som de ikke længere bryder sig om. De stemte ikke for at sige: “Dræb disse muslimer, som forvandler mit land, stjæler mit job og opsuger min skat”. De protesterede bare imod et samfund, som en global elite er igang med at forvandle uden deres samtykke.
 I Frankrig traf den globale elite et valg. Den besluttede, at de “slemme” vælgere i Frankrig er uforstandige mennesker, som er for dumme, for racistiske til at se skønheden ved et samfund, der er åbent for folk, som hyppigt ikke ønsker at assimilere sig, som ønsker at vi skal assimileres i dem, og som truer med at slå os ihjel, såfremt vi ikke gør det.
 
Den globale elite traf et valg: de tog parti imod deres egne gamle og fattige, fordi disse mennesker ikke længere ønsker at stemme på dem. Og den globale elite valgte ydermere at undlade at bekæmpe islamismen, fordi muslimer stemmer globalt på den globale elite. Muslimerne i Europa udgør desuden en stor “gulerod” for den globale elite: de stemmer kollektivt.
 
I Frankrig stemte 93% af muslimerne for den nuværende præsident, François Hollande, i 2012. I Sverige meddelte Socialdemokraterna, at 75% af de svenske muslimer stemte på dem ved valget i 2006; og undersøgelser viser, at den “rød-grønne” blok får 80-90% af de muslimske stemmer.
 
4. Er borgerkrigen uundgåelig? Ja!
Hvis de førende kredse ikke ønsker at indse, at borgerkrigen allerede for længst er blevet erklæret af de ekstremistiske muslimer først – hvis de ikke ønsker at indse, at fjenden ikke er Front National i Frankrig, Alternative für Deutschland i Tyskland eller Sverigedemokraterna i Sverige – men islamismen i Frankrig, Belgien, Storbritannien, Sverige – så vil der finde en borgerkrig sted.
 
Frankrig har, ligesom Tyskland og Sverige, et militær og et politi, som er stærkt nok til at bekæmpe en indre, islamistisk fjende. Men først skal de sætte navn på den og træffe foranstaltninger imod den. Hvis de ikke gør det – hvis de overlader deres indfødte borgere til fortvivlelsen, uden andre midler end at bevæbne sig og gå til modangreb – ja, så er borgerkrig uundgåelig.
 

Yves Mamou, baseret i Frankrig, har gennem to årtier arbejdet som journalist for Le Monde

Oversat af Mette Thomsen

http://da.gatestoneinstitute.org/

 
 

fredag, augusti 04, 2017

Ytterligare 173 jihadister på väg mot Europa...



Ni minns kanske SÄPO:s larm i Almedalen
nyligen om att det finns minst 2.000
"våldsbenägna islamister" i Sverige,
varav många nyligen hemkomna
från Kalifatet.
 
Det kom som en bekräftelse på
om att de beräknar att det finns
23.000 potentiella jihadister
i landet...
 
Daily Mail publicerade igår en artikel
baserad på tyska Die Welt om en
lista på jihadister på väg mot Europa,
 som påträffats i Mosul.
 
Läs ett utdrag nedan.
 
Hoppas de europeiska säkerhetstjänsterna
använder listan förståndigt, så kanske
något terrordåd kan stoppas i tid...
 
 
 

Terrifying list of 173 ISIS assassins ready to carry out attacks in Europe is found in the ruins of Mosul

  • The terror list was found in a hideout in the shattered remains of Mosul in Iraq
  • Included the names and photos of 173 jihadists from countries around the world
  • Most were from Iraq but some were from Belgium, Holland, France and Germany 
The list was found in a terrorist hideout in the shattered ruins of Mosul and includes names, photos and the country of origin of scores of fanatics.
 
More than 130 of the fighters are from Iraq, but it also includes Tunisians, Moroccans and Jordanians as well as jihadists from Tajikistan and Saudi Arabia, according to German newspaper Die Welt. 
Six of the terrorists are Europeans - from Belgium, the Netherlands, France and Germany.

Die Welt said Iraqi special forces apparently discovered the dossier in an ISIS hideout.
American intelligence services have evaluated the papers and sent them to global police authority Interpol.
In May, the paper writes, the list was distributed among all European security agencies including Britain's.
The fear is of a spectacular outrage being planned somewhere in the West as the group's self-proclaimed caliphate dies in the Middle East.
 
The lone German on the list is Sami J., 27, from Solingen, formerly a leading member of the Islamist group Fillatu Ibrahim.
His current battle name is 'Abu Assid al-Almani' - the German. He is said to have left his homeland in 2012, travelled to Egypt, then Libya and later via Turkey to Syria to join ISIS.

Die Welt says it has seen the list, adding: 'Each photo on the list is marked with a name and a date of birth, with a often martial-sounding battlename and information about the country of origin.
'Some smile joyfully, others seem shy, many serious and expressive. A few of the shots look like passport photos.'
And it notes the speciality of the holy warriors. Next to the name Sami M. It says: 'Suicide bomber'.
 
Europe lost some 6,000 men and women to the ranks of ISIS, nearly 1,000 of them from Germany.
No one knows how many hard-hardened fanatics still remain in the embattled areas 


 




tisdag, augusti 01, 2017

Polisen: Shariagäng fast etablerade i Malmö

 
 
 
 
De islamistiska shariagänget LTF, som på fem år lagt under sig
hela knarkmarknaden i Danmark, är nu fast etablerade i Malmö
och Helsingborg. LTF, sedan gammalt med nära förbindelser med
Hamas, får just nu förstärkning när jihadister från Kalifatet ISIS
återvänder till Danmark.
 
 
Jag skrev redan 2013 mycket om gängkrigen på Själland:

 "Det Hamas närstående LTF (Loyal to Familia)
kontrollerar sedan länge centrala Nörrebro, där
de "äger" knarkhandeln och driver in "skydds-
pengar" från framförallt krogar och bordeller.
Det senaste året har de expanderat, dels inom
Köpenhamn till bl a Västerbro och Frederiksberg,
men också nord- och västpå till förstäder som 
Tingbjerg, Skovlunde och Kokkedal.
En bromskloss för denna expansion har gänget
VHK i Værebro varit. VHK sköt också Zoubir
Aoussar, en ledande gangster i LTF:s före-
gångare Blågårdspladsgänget 2011.
Sedan LTF:s ledare Shuaib Khan  strax före jul
släppts ur fängelset, där han avtjänade en dom
för dråp, bröt kriget ut för fullt.
LTF har hittills i år mördat två motståndare.
Antalet sårade finns det inte längre någon statistik
på. Ingen i de här kretsarna polisanmäler ett skott-
sår eller ett knivhugg. Sjukvården uppskattar att
 minst femtio gängmedlemmar sårats bara i år...
Å andra sidan kör inte ambulanserna längre in
i pågående krig och personalen på akut-
avdelningarna klagar över ständiga hot
och våld."
 

Så såg fronterna ut då:
 
 
Historiskt har utvecklingen i stort varit så här:
 
 
 
Jag brukar  peka ut Hasanklanens attack mot Café Rust
sommaren 2005 som gängkrigens startpunkt...
 
I samband med krigen 2013 konstaterade danska polisen
att de då fanns 1.900 medlemmar i shariagängen.
Samtidigt försvann de tidigare huvudaktörerna på
knarkmarknaden, Hells Angels och Bandidos.
Hells Angels led alltoftare nederlag mot de nya hungriga
arabiska och turkiska shariagängen och "pensionerade"
sig till slut. Idag sitter en grupp gubbar i övre medel-
åldern i Thailand och drömmer om gamla tider när de
behärskade Köpenhamn...
 
För Bandidos gick det ännu sämre. De förlorade
kriget mot shariagängen och blev rent bokstavligt
islamiserade (d v s underkastade islam) som vasaller
 till Den Internationale Klub. Ett slag tvingade Bandidos
agera springpojkar åt de uppåtsträvande irakiska
Black Cobras.
 
 
Det som skiljer shariagängen från annan
gängkriminalitet är ju framförallt den
inflytande över de unga ligisterna.
Mest känd var Muslimska Brödraskapets
Danmarksledare imam Abu Laban, numera
död.
 
Gängen ställer gärna upp som vakter
utländska hatpredikanter besöker
Inte överraskande var synagog-
mördaren  Omar Abdel Hamid
al-Husseini, fostrad i shariagängen
och med nära kopplingar till LTF
Familia. Som så många andra i
de kriminella gängen hävdade han
sig vara "palestinier". I verkligheten
var han född och uppväxt i Danmark
med jordanska föräldrar.
 
 
 

 
 
 Al-Husseinis automatvapen, som användes
vid morden hämtade han i en spelbutik,
kontrollerad av LTF.
 
Danska polisen rapporterade hur det snabbt uppstod
en formlig kult kring Omar och hans dåd.
Särskilt de islamistiska shariagängen, men också
många s k vanliga muslimer är stolta över
"martyren".
En kampanj på Facebook med titeln "Vi er alle Omar"
spred sig snabbt bland Danmarks muslimer.
Islamiseringen, framförallt av de unga kriminella,
ökade också
.
 ”De rødder, vi normalt har problemer med
fordi de stjæler knallerter, sælger hash og
laver andre dumheder, er begyndt at røre på
sig på en anden måde. De lader skægget gro,
er begyndt at komme i moskeen og kører
rundt med ISIS-flag og falske kalashnikover.”