Den siste kalifens självmord



Kalifen al-Baghdadi, diktator i det f d Kalifatet Islamiska Staten

i Irak-Syrien, begick självmord när amerikanska special-

styrkor spårat upp honom i hans sista gömställe i

enklaven Idlib i Syrien.

NYT berättar om hans sista stund:

(SVT) Räden som påstås ha dödat IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi planerades under en lång tid. Det avgörande tipset om var han befann sig kom från en av terrorledarens fruar och en IS-kurir som greps av amerikanska soldater i somras. 

Det är New York Times som tecknar det dramatiska förloppet, efter att ha talat med flera olika militärkällor. En av al-Baghdadis fruar och en IS-kurir som greps i somras ska ha avslöjat den plats i nordvästra Syrien där amerikanska Delta Force gjorde sin räd under natten till söndagen. CIA samarbetade sedan med kurdiska och irakiska källor för att kunna fastställa den exakta platsen där al-Baghdadi befann sig.

Det var överraskande nog i en by som ligger mitt i ett område där rivaliserande terrorgrupper styr, något som försvårade operationen. Enligt NY Times ska operationen också ha riskerats av att Trump drog tillbaka de amerikanska trupperna från Syrien i början av oktober. Även efter det ska särskilt de kurdiska källorna ha varit till stor hjälp med planerna av räden.

Soldaterna sprängde sig in genom vägg

När källor tipsade om att terrorledaren var på väg att förflytta sig blev det bråttom. Majoriteten av kommandosoldaterna i insatsstyrkan Delta Force lyfte från en bas utanför Erbil i Irak vid midnatt lokal tid. I åtta helikoptrar flög man lågt och i hög hastighet mot al-Baghdadis läger. De korsade den syriska gränsen i en 70 minuter lång livsfarlig flygning där de blev beskjutna från marken. Innan de landade i Barisha-området, norr om staden Idlib, sköt de mot byggnaderna för att kunna landa. Samtidigt som helikoptrarna besköt från luften, tog sig insatssoldaterna fram mot en av byggnaderna och sprängde sig in genom en vägg då de befarade att dörren var minerad.

Sprang in i tunnel

Omedelbart mötte de motstånd från flera beväpnade terrorister som amerikanerna dödade eller tillfångatog. När eldstriden började sprang al-Bagdhadi ned i en tunnel tillsammans med tre av sina barn, berättade Trump under söndagen. Kommandosoldaterna befarade att han hade en självmordsväst och skickade in en militärhund i tunneln. Då sprängde terrorledaren sig själv och barnen. Även två av hans fruar, som bar odetonerade självmordsvästar, dog i explosionen. 11 barn som befann sig i huset lyckades dock räddas av soldaterna. Hunden skadades i operationen, uppgav Trump.

Dna-prov

På plats tog soldaterna dna-prov på terrorledarens kropp för att kunna säkerhetsställa hans identitet, ett svårt jobb då tunneln kollapsade i explosionen. Man beslagtog också viktig information och underrättelser. Soldaterna rensade systematiskt alla byggnader och lämnade sedan området samma väg som de kommit. När alla satt sig i säkerhet bombade amerikanska attackplan sönder alla byggnader, för att undvika att ett nytt terrornäste skulle bildas på platsen.
Sammantaget tog insatsen på plats två timmar. Fyra timmar efter att helikoptrarna hade lämnat platsen twittrade Trump ”Något väldigt stort har just hänt!”.



Islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter

Den turkiska islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter.

Turkiet använder nu sina syriska legosoldater till

"riktade mord" mot kurdiska politiker.

Hevrin Khalaf, generalsekreterare i ett av de mindre 

kurdiska partierna, kidnappades på en motorväg.

Misshandlades och stenades till döds av jihadister.
Khalaf var även aktiv som kurdisk diplomat.

Hon och åtta andra offer fick idag en militärbegraving

i Rojava (syriska Kurdistan).

****

Detta reportage på fransk TV ger en hygglig bild av det 

tämligen lilla område mellan turkiska gränsen och 
floden Eufrat där kriget utkämpas.

****
Turkiets diktator höll ett nytt tal till sina anhängare,
där han hotade Västerlandet om de inte som
tidigare dansar efter hans pipa.
Om vi inte lyder honom ska han liksom 2015
öppna slussportarna och översvämma Europa
med miljoner islamistiska asylsökare...

Samtidigt hotar han med att "ta emot" tusentals 
terrorister som idag sitter fängslade i Kurdistan.
Så Sverige kan snart räkna med att jihadister från 
Syrien återigen härjar i Bergsjön, Husby och Rosengård. 
Något att tänka på för Muslimska Brödraskapets
supporterklubb i svenska regeringen...

Se Antikalifens artikel igår

Antikalifen: Jihadisterna i Sverige har valt fiendens sida

De tusentals jihadister från det f d Kalifatet, som sitter

 bakom galler i Kurdistan, väntar nu på att bli befriade 

av Erdogan, Muslimska Brödraskapets store beskyddare.

Glöm inte att Muslimska Brödraskapet är både Al Qaedas

och ISIS andliga farfar (och dessutom har en supporter-

grupp i svenska regeringskretsar)

Författaren Eddie Råbock (f d islamisten Mohamed Omar),

som gör korta kommentarer på YouTube under namnet

Antikalifen 

har synpunkter på att det t o m finns tokstollar som

vill låta terroristerna resa "hem" till Sverige...

Hör vad han säger om jihadisterna 
som ett hot mot Sverige !

***
Se också Gatestones "ISIS Turkish Homecoming"

Läget i Syrien just nu

Sedan Kalifatet (ISIS) förlorat sina sista baser i Syrien

tycks många skribener i gammelpressen inbilla sig att

situationen i landet är "lugn".

Se kartan nedan från välinformerade Institute for 

the Study of War. Den visar hur Assadregimen i stort

återtagit de tätbefolkade delarna av landet. I de stora 
ökenområdena i söder är huvudvägarna utsatta för 
angrepp av rebeller eller rena rövarband, men i 
övrigt tycks "Pax Assad" råda även där...


Kurdistan har stabiliserat sina gränser, 
medan turkiska armén ockuperat ett hörn 
i nordväst  bebott av turkiska stammar, 

Al Qaeda håller ett område kring staden Idlib 
och den ytterst diffusa SDF några små öar. 
Av kartan kan man förledas tro att SDF 
handlar om en enhetlig armé....

SDF består dock av de kurdiska trupperna (Peshmerga) 
förstärkta med USA- och Saudifinansierade legosoldater.
 Då de kurdiska soldaterna vägrar slåss utanför 
Kurdistan kan USA:s internationella allians bara 
hålla mindre icke-kurdiska områden med hjälp av 
legosoldater och kraftigt flygstöd från NATO.
 I praktiken har denna en gång så omskrutna allians
 upphört att fungera och egentligen borde 
Assads territorium på kartan utökas kraftigt.

Flera av Assads allierade agerar till synes helt fritt 

i landet:

Ryssland har såväl  marin- som flygbaser i Syrien,
men ingriper alltmera sällan i direkta strider;

iranska revolutionsgardet fortsätter att bygga ut sin

"Shia-halvmåne" från från Iran till Libanon och är 
ett ständigt irritationsmoment för Israel. 
Libanesiska Hezballah står för mycket av markstriderna 
tillsammans med Irans internationella shialegion.

De i Sverige numera ökända afghanska hazaras tycks 
utgöra basen i denna legion.

Kalifatet "vilande men fortfarande starkt"....

En FN-rapport i veckan avslöjar att Kalifatet ISIS,

trots att man fördrivits från sitt territorium senaste

halvåret, fortfarande har en militär potential på

20-30.000 man i Irak och Syrien och är väl-

försett med vapen. ISIS har också fungerande

avläggare i bl a Afghanistan, Libyen, Jemen 
och i Sahel. Deras största svaghet är att de
mist de flesta ekonomiska intäktskällorna. Dock,
konstaterar rapporten, strömmar det fortfarande
in mångmiljonbelopp från bl a utpressning, kid-
nappningar och illegal oljeförsäljning.  

Rapporten kommenterar märkligt nog inte ISIS

ökade styrka i Västeuropa genom alla "hem-

vändande" jihadister...

Den ger också det missvisande intrycket att

den s k "internationella koalitionen" spelat någon

någon egentlig roll för ISIS nederlag. Koalitionen
har ju mest varit ett åskådningsexempel på
Västerlandets splittring och svaghet...

Som alla intresserade kunnat konstatera är
det framförallt Irans, Rysslands och Kurdistans
styrkor som tillsammans med Assadregimen och
den iranska lydregimen i Irak krossat jihadisterna.
Obehagligt men sant. 

Al Jazeera refererar rapportens slutsatser:

***

Between 20,000 and 30,000 members of the Islamic State of Iraq and the Levant

(ISIL,also known as ISIS) group, remain in Iraq and Syria despite its defeat and

a halt in the flow of foreigners joining its ranks, according to a new United

Nations report.

Released on Monday, the report by UN sanctions monitors estimates that between

3,000 and 4,000 ISIL fighters were based in Libya, while some of the key operatives

in the armed group were being relocated to Afghanistan.

Enemy of Enemies: The Rise of ISIL

Member-states told the monitors that the total membership in Iraq and Syria was

"between 20,000 and 30,000 individuals, roughly equally distributed between

the two countries".

"Among these is still a significant component of the many thousands of active

foreign terrorist fighters," said the report.

The sanctions monitoring team submits independent reports every six months to

the Security Council on ISIL, also known as ISIS, and al-Qaeda.

ISIL's initial aim was to create a so-called caliphate across Iraq, Syria and beyond. 

In early 2014, it took over the Syrian city of Raqqa and declared it its capital.  

A few months later, the group conquered the Iraqi city of Mosul, where its leader

Abu Bakr al-Baghdadi declared a caliphate in June 2014.

Within a year, ISIL took control of most of eastern Syria and about one-third

of Iraq's territory. 

In the same year, an international coalition of 77 countries was formed with the

aim to "degrade and ultimately defeat ISIL".

By 2017, the group was militarily defeated and largely driven out of all major

cities, including its capital.

By January 2018, ISIL was confined to small pockets of territory in Syria,

although the new report said the group "showed greater resilience" in

eastern Syria.

In Syria, ISIL "is still able to mount attacks. It does not fully control any

territory in Iraq, but it remains active through sleeper cells" of agents hiding

out in the desert and elsewhere, the report added

.  

The flow of foreigners leaving ISIL "remains lower than expected" and no other arena

has emerged as a favourite destination for foreign fighters, although "significant numbers

have made their way to Afghanistan", said the report.

What draws foreign fighters to Iraq and Syria?

There are an estimated 3,500 - 4,500 fighters in Afghanistan and those numbers

are increasing, according to the report.

The flow of foreign fighters towards the group "has essentially come to a halt,"

it added.

ISIL finances are drying up, with one member-state estimating that its total

reserves were "in the low hundreds of millions" of US dollars. Some revenue

from oil fields in northeastern Syria continues to flow to the group.

ISIL commands only 250 to 500 members in Yemen, compared to between

6,000 and 7,000 al-Qaeda fighters.

In the Sahel, the group is active mostly at the border between Mali and Niger. 

Ännu en "slutstrid" i Syrien....

När det väl händer något i Syrien går det ofta

mycket snabbt. I slutet av våren var Kalifatet

slutligen krossat. Några små jihadistfickor

i södra delen av landet (nära Damaskus

och utmed Golanhöjderna) stod i tur att

rensas. Några dagar fanns Ghouta i

mediernas strålkastarljus.

Och sedan var de jihadisterna "evakuerade".

 Under några veckor på försommaren var det

oklart om Assadregimen skulle kunna

avhysa de blandade jihadisterna från

Israels gräns vid Golan och samtidigt

förhindra Iran och Hezballah från att fylla

ut vaccumet....

Ingen i Mellanöstern tar ju FN-trupperna på

riktigt allvar. Något mera stabilt krävs om

de skall bli en hållbar vapenvila.

Men Assad lyckades med konststycket genom

både förhandlings- och militärhjälp från Ryssland.

Nu bevakar ryska militärpoliser kontrollzonen

och t o m den sista kalifatplutonen har

försvunnit.

Och Israel kan andas ut, för denna gången.
Det blev ingen väpnad konfrontation

med Iran.

Syriska Kurdistan har inlett förhandlingar

med Assad. Något som kan tänkas leda

till något slags erkänd autonomi.

Läget i gränstrakterna mot Turkiet (Afrin), där

både turkiska styrkor och en turkkontrollerad

milis samlas medan kurdiska trupper försöker

tränga bort dem, är milt sagt förvirrat.
Sannolikt arbetar flera utländska intressenter
med att "dämpa" Turkiet.

Nu förbereder Assad en offensiv ("slutstrid")

mot Idlibprovinsen, där de sista Al Qaeda-

grupperna förskansat sig. Vissa uppgifter

tyder på att Ryssland försöker förhandla

fram en "fredlig" reträtt för jihadisterna.

Problemet är nog bara varthän de ska

evakueras...

Så inom några månaders tid kan vi

måhända få se följande:

Att ca en fjärdedel av Syrien kontrolleras

av Kurdistan, drygt 70 % av Assadregimen

och en liten ficka ockuperas av Turkiet.

Och alla de minst trehundra väpnade

"oppositionsgrupperna", oavsett utländsk
sponsor, måste börja förhandla med
syriska regeringen om de inte vill
sopas bort på samma sätt som skett
med ISIS och Al Qaeda....

Och USA och Saudiarabien får bokföra

ännu ett misslyckande i Mellanöstern.

Irak/Syrien - iranska lydstater ?

Det var bara fyra år sedan en utbrytargrupp ur Al Qaeda

utropade det nya Kalifatet Irak/Syrien (ISIS).
Under en tid kontrollerade de upp till en tredjedel av
båda länderna med en befolkning på 6 till 8 miljoner.

Och nästan lika snabbt försvann de igen.

Efter slutstriderna i Aleppo, Mosul och Raqqa

fanns det egentligen ingenting kvar. Idag behärskar

ISIS bara några små områden i öknen mellan Syrien

och Irak. Däremot har man uppenbarligen kvar en

del terrorkapacitet i Europa. 

Tusentals terrorister har nu återvänt till Frankrike,

Tyskland, Storbritannien och Norden - och väntar på

nya uppdrag i sitt jihad.

Men vad sker då i Irak och Syrien?

Ja, den stora segraren efter Kalifatets sammanbrott

är uppenbarligen IRAN...

Regimerna i Irak och Syrien är i praktiken iranska

lydregimer. Libanon styrs av Hezballah, i praktiken

helägt av Iran (f ö liksom Hamas...).

Den Irankontrollerade Houthiregimen i Jemen

fungerar som en spjutspets mot Saudi.

Ryssland har ingått en strategisk allians med

Iran, liksom Turkiet.

Iran bygger vidare på sin korridor utmed den s k

Shia-halvmånen fram till Medelhavet.

Saudiarabien känner sig hotat och har t o m

börjat odla förbindelserna med Israel.

Muslimska Brödraskapets Qatar är visserligen
wahhabistiskt, men framförallt anti-Saudi. Och

 då är ju Iran en lämplig samarbetspartner.

Iran fortsätter också bygga upp den s k  

Internationella shialegionen.

Under ledning av Revolutionsgardet Pasdaran

rekryteras och utbildas tiotusentals unga shia-

muslimer från främst Libanon, Afghanistan, Irak

och Pakistan.

De fungerar framförallt som ett sätt för Iran att

minska antalet iranska stupade i de olika

konflikterna.

De 27.161 hazaras från Afghanistan/Iran som

flockats till Sverige är huvudsakligen shias som

försöker undvika tjänstgöring i denna inter-

nationella armé.

Förloraren är naturligtvis USA och deras numera

fåtaliga allierade (Saudi, Jordanien)

Det är inte bara Obamaregimens vanvettiga

försök att alliera sig med Muslimska Brödraskapet

som straffar sig. Försöken att köpa sig nya

allierade i Irak och diverse "oppositionsgrupper"

i Syrien har i stort sett havererat.

Det enda positiva är att både syriska och irakiska

Kurdistan överlevt och stärkts till lokala makt-
faktorer, som drar till sig alla religiösa och etniska
smågrupper.

Tyvärr hatar den PKK-styrda syriska Kurdistans och
den traditionalistiska irakiska Kurdistans ledare varandra 
och vägrar samarbeta, vilket ju skadar Kurdistans sak.

Stater med lite överlevnadsinstinkt (t ex Egypten

och Israel) förbättrar sina relationer med Putins

regim. USA:s intresse för Mellanöstern är uppen-

barligen minskande.

Vad kan man förvänta sig på några års sikt
i Irak/Syrien ?

Assadregimen kommer att ytterligare stärka sin

makt och efterhand kontrollera hela Syrien utom

Kurdistan och ett bälte utmed turkiska gränsen.

Centralregeringen kommer fortsatt att vara svag och

istället arbetar man genom att sluta allianser med

de lokala makthavarna i form av klanhövdingar och

olika religiösa och etniska miliser. De miliser som

skapats av USA/EU/Saudiarabien som något slags
opposition köps efterhand upp av regeringen.

För Assads lilla minoritetsgrupp alawiterna är detta
också en långsiktig överlevnadsstrategi. Bara genom
allianser med större grupper kan man garantera sin
fortsatta makt (eller ens sin fysiska överlevnad).

En intressant test på vilken kontroll Assad verkligen

utövar blir om han lyckas förbjuda Iran/Hezballah att

ta över den säkerhetszon utmed Golan där Israel

absolut förbjudit iranskt inflytande.

Visar det sig att Pasdaran eller någon av deras
lydtrupper ändå marscherar in i zonen är risken
stor för ett regionalt krig.

I Irak vann milisledaren al-Sadr överraskande valet
nyligen, medan de flesta korrupta politiker som USA
satsat på sveptes bort.  Den stora frågan är om al-
Sadr vågar visa någon självständighet gentemot
sina iranska finansiärer eller om han blir ännu en
i raden av irakiska mutkolvar.
Landet är fortsatt oroligt och kontrolleras av stam-
hövdingarnas privatarméer och iranska shiamiliser.
Kalifatet är krossat, men några stamarméer som
varit allierade med ISIS finns kvar.

Kurdistan arbetar långsiktigt för självständighet, men
vägen dit är lång.
De överlevande kristna och yazidiska smågrupperna
inser att deras överlevnadsmöjlighet finns i Kurdistan.

Syriska flyktingar åker på semester till - Syrien...

Och snart bär det hemåt igen...

Hege Storhaug på HRS

berättar att stora mängder syrier med asyl

i de nordiska länderna i sommar reser på

semester till Syrien...

Den syriska resebyrån Nakhal, som anordnar

resorna, har nu satt in direktflyg mellan Billund

i Danmark och Beirut. På Beiruts flygplats väntar

sedan direktbussar till alla hörn av Syrien.

I stort sett hela Syrien befinner sig nu under

regeringens kontroll och alla utlandssyrier

uppmuntras att resa hem och hjälpa till att

återuppbygga sitt land..

Kalifatet och Al-Qaida anses vara i stort sett

krossade av regeringstrupperna och deras

iranska stödjare. Bara några små öar av EU-

och USA-sponsrade jihadistiska smågrupper 

fortsätter att angripa Assadregimen.

Men för den vanlige syriern är säkerhets-

situationen i stort sett återställd till läget

före inbördeskriget. D v s  någon anledning

till asyl i utlandet finns inte längre för normal-

medborgaren.

Alla europeiska värdnationer som generöst

gav asyl åt syrierna borde kunna arrangera

"Operation Hemresa" för de hundratusentals

syrier som fyller asylförläggningarna.

Sverige var det första land som redan i 

september 2013 erbjöd alla syriska asyl-

sökande permanent uppehållstillstånd,

vare sig de uppfyllde asylkonventionens

asylskäl eller inte.

  Anledningen var naturligtvis det hastigt

förvärrade inbördeskriget i landet.

Vid årsskiftet 2017/18 vistades 172 258

syrier med i regel permanent uppe-

hållstillstånd (PUT) i Sverige.

Enligt en färsk rapport från den (s)

närstående Expertgruppen för offentlig

ekonomi (ESO) kostar varje person med

PUT det svenska samhället ca 74.000

kronor per år.

Ett bidrag för återresa plus en grundplåt

till det nya livet i hemlandet skulle ändå

kunna bli en ekonomisk vinst för de

svenska skattebetalarna.

Om det inte längre finns någon

anledning till asyl-PUT bör det
naturligtvis inte fortsätta.

Syrierna bör ju också vara ange-
lägna att återvända till sitt land

och starta återuppbyggnaden så
fort säkerhetsläget tillåter.

Och det mesta tyder på att så är

fallet idag... 

Ett fritt Kurdistan - med bara fiender....

 

 

Israeliska Haaretz är en tidning jag sällan läser

- och ännu mera sällan håller med.

Dess politiska linje är någonstans i den

extrema vänsterns tassemarker, ungefär som

den en gång borgerliga Dagens Nyheter.

Men som jag för många år sedan sa om

folkpartiet i Malmö kommunfullmäktige:

Även en blind höna kan hitta ett korn
- men sällan...

 

Haaretz analyserar hur folkomröstningen

om självständighet i Kurdistan kan få hela

Mellanöstern att explodera (eller kanske implodera).

Risken är stor att det självständiga Kurdistan

efter 25 september kommer att vara omgivet

 av bara fiender...

 

 

How often do the governments and regimes of the United States, Russia, Iran, Turkey, Iraq and Syria agree on the same policy? Next to never. But for once, they are on the same page about an event scheduled to take place a month from now. All are trying, in some cases using threats, to stop the Kurdistan Regional Government (KRG), the semi-autonomous administration of the Kurdish region in Northern Iraq, from holding an independence referendum on September 25. 

 

The KRG has declared that the referendum will be “binding” - in other words, if a majority of the 5 million voters choose independence, as is widely expected, they will initiate the breakaway process. Iraq’s Shi’ite-dominated government in Baghdad has made it clear that they will not recognize the referendum’s results, but it is unclear how they can prevent Kurdish independence.

                                         

Iraq’s army is still relatively weak and tied up with fighting ISIS, and it has no bases in Iraqi Kurdistan, where the Kurdish Peshmerga militia controls security and the borders. Iraq can however rely on much more powerful neighbors to oppose the Kurds' departure. It will be a very difficult divorce for both sides.                                          

                                                              

                                                                                                                                                                                                                                                                  Last Wednesday, the chief of staff of Iran’s armed forces, General Mohammad Hossein Baqeri, made a rare visit to Ankara. On the agenda was Iran and Turkey’s joint opposition to Kurdish independence. Both countries share borders with Iraqi Kurdistan and have large Kurdish minorities (an estimated three-quarters of all the Kurds in the Middle East live in Turkey and Iran) which could seek to break away and join a new independent Kurdistan.

Turkey’s President Reccep Tayip Erdogan, who until a few years ago supported a peace agreement with the Kurds in his country, has pursued a hard-line nationalist anti-Kurd policy of late, which has included the arrest of most of the members of the HDP Kurdish party. An independent Kurdistan would be a boost for Turkey's Kurdish citizens.                                         

                                Iran also has additional reasons to block Kurdish independence. The Kurds of Iraq control key border regions with Iran and Syria, regions which Iran plans to dominate to create a land-corridor from Iran to the Mediterranean, thought Iraq, Syria and Lebanon. While, for domestic reasons, Erdogan has been talking up in recent days the prospect of joint Turkish-Iranian action against Kurdish independence in Iraq, Iran’s Revolutionary Guards have sought to squelch such talk. It could harm their attempts to push forward military operations already taking place, in which they would prefer for now to cooperate with various Kurdish forces on the ground. But a month from now, if in the wake of the referendum the Kurds seriously embark on the path independence, an Iranian-Turkish alliance to violently quash it is a distinct possibility.

Recognizing that these developments could make matters in the region even more volatile, U.S. Secretary of Defense James Mattis was in the Kurdish capital Erbil this week, urging KRG President Masoud Barazani to postpone the referendum. The US has been working closely both with the Iraqi government and with the Kurds on fighting ISIS both in Iraq and Syria. The American-backed Syrian Democratic Forces, which consists mainly of Kurdish fighters, is now at the forefront of the battle for capturing Raqqa, ISIS’ main base in Syria. Kurds are also expected to be heavily involved in the next stage of fighting, against ISIS’ last major strongholds in the Euphrates Valley, on either side of the Syria-Iraq border. 

 

The war against ISIS is currently the only semi-coherent policy the Trump administration has in the Middle East, and Mattis is understandably concerned that a conflict over Kurdish independence will create further discord among what is already a disparate anti-ISIS alliance. But Barazani is extremely unlikely to back down, weeks before the referendum. Since 2014, KRG has de facto been disconnected from the central government in Baghdad.

The Kurds have sought to independently export oil from the rich oilfields around Kirkuk, leading the Iraqi government to cut off allocations from the state budget. As the export has proved problematic and oil prices plummeted, the Kurdish region has been cast into a deep financial crisis. Three years ago, hopes for an energy boom were high in Iraqi Kurdistan, new hotels and office blocks were being built in the main cities, which were linked by new wide highways. “Everything now is at a standstill,” laments one businessman from the city of Dohuk. “The hotels are empty, no investment is coming in and independence seems like the solution to all our troubles.” 



 

An independent Kurdistan

Can an independent Kurdistan survive? Landlocked and dependent on oil exports, it will have to reach some kind of deal with one of its neighbors to allow it to ship the oil out. But they are all resolutely opposed to Kurdish independence. There are internal challenges as well. The KRG’s political system is deeply divided between the main dynasties that control the political parties. Corruption is rife and the Peshmerga militia is a brave fighting force, which for two years, as the Iraqi army crumbled, was the only one opposing ISIS, but it also includes tens of thousands of ageing veterans who are paid pensions while moonlighting as security guards. Lacking sufficient heavy weaponry, the Peshmerga will be hard pressed to defend Kurdistan should Turkey or Iran decide to invade, with or without the invitation of the Iraqi government. 

 

One country the Kurds are hoping to receive assistance from is Israel, which was one of the first customers for their oil. While some Israeli politicians have openly expressed support for Kurdish independence, the government has been careful not to take a position. There are a number of advantages for Israel in an independent Kurdistan. Its location astride Iran’s route to Syria and Lebanon is just the most obvious one. Kurdistan would be a headache not just for Iran, but for other potential rivals including Iraq, Turkey and Syria. Israeli businessmen are already welcome in Erbil, and the development needs of a new emerging and potentially pro-western nation would be worth billions. But Israel is loath at this point to do anything without coordination with the Americans. 

Israel is also gingerly trying to rebuild the once strategic relationship with Turkey. Diplomatic ties have been renewed but there is still a long way to go before the level of cooperation the countries once had can be restored. As it stands, Turkey is the only neighbor of the Kurds with which Israel has open relations and through which the Kurdish oil can be shipped. In the short-term, the Kurds can create a lot of problems for Israel’s rivals in the region but for any long-term prospect of a regional alliance which will keep Iran out, Israel needs Turkey and Kurdistan to come to an understanding. The referendum won’t help that happen and the Kurdish expectations that Israel will swiftly recognize their independence are probably unfounded for now.