tisdag, november 12, 2019

Krigsnytt från Israel





Så är en ny stor islamistisk attack mot Israel på gång.

Hamas och Islamiska Jihad har rustats upp ordentligt  av Iran och öser nu missiler över
Israel. Hittills idag över 190 st. De flesta har 
skjutits ned av luftvärnet Iron Dome. 

Självklart slår Israel tillbaka och har redan plockat bort flera terroristledare.
IDF förväntar sig en attack som varar några dagar.

Se minutaktuella nyheter på

Times of Israel

Jerusalem Post

Arutz Sheva 

YNET News

Twitter hashtagg #jiHadEnough


Fakta om Islamiska Jihad


måndag, november 11, 2019

SÄPO varnar för statsfinansierad islamism i Sverige




SVERIGE I ett pressmeddelande uppger Säkerhetspolisen, Säpo, att ”ett relativt stort antal” organisationer kopplade till våldsbejakande extremistmiljöer finansieras med statliga och kommunala bidrag. Enligt Säpo är problemet störst inom den islamistiska miljön.

– Vi ser i vårt operativa arbete att det finns individer med koppling till våldsbejakande extremism som är aktiva i organisationer som mottar offentliga medel. Det handlar om individer som använder organisationerna som plattform för att sprida och förankra sina budskap, säger Johan Olsson, operativ chef vid Säpo, i pressmeddelandet.

Det handlar om högerextremister, vänsterextremister och islamister som får bidrag genom organisationer som skolor, stiftelser och kulturföreningar. Utan att ha kunnat ta fram någon exakt summa uppskattar Säpo att det handlar om miljontals kronor.

– Tillgången till offentliga medel ökar legitimiteten och ger ekonomiska förutsättningar för plattformar där radikalisering kan ske, och det bidrar till tillväxten i extremistmiljöerna. Historiskt sett är det här ett problem i samtliga tre extremistmiljöer som Säkerhetspolisen följer, men vi ser just nu att problemet är störst i den våldsbejakande islamistiska miljön, säger Johan Olsson.

Säpo vill nu att det inrättas ett kunskapscentrum som kan ge stöd och kunskap till bidragsgivande myndigheter.

– För att minska tillväxten i extremistmiljöerna behöver samhället förhindra att organisationer som bidrar till radikalisering mottar offentliga medel. Staten ska inte finansiera verksamheter som undergräver vår demokrati genom att stödja våldsbejakande extremism, säger Johan Olsson.




 

lördag, november 09, 2019

Erdogans offensiv mot Västerlandet



Gatestone om Erdogans offensiv mot Västerlandet på många fronter:





  • "Europe is a cultural continent, not a geographical one... It is its culture that gives it a common identity. The roots that have formed it, that have permitted the formation of this continent, are those of Christianity. [...] In this sense, throughout history Turkey has always represented another continent, in permanent contrast with Europe. There were the wars against the Byzantine empire, the fall of Constantinople, the Balkan wars, and the threat against Vienna and Austria. That is why I think it would be an error to equate the two continents." — Pope Benedict XVI, Le Figaro Magazine, 2007.

  • In Germany, Turkey controls 900 mosques out of a total of 2,400. These Islamic centers not only serve members of the Turkish diaspora, but also stop them from assimilating into German society. Speaking with Turks in Germany, Erdogan urged them not to assimilate, and called the assimilation of migrants in Europe "a crime against humanity."

  • Erdogan has also been expanding Turkey beyond its borders – starting with Cyprus, the Greek Islands, Suakin Island (Sudan) and Syria.

  • Mosques, migrants and the military are now Erdogan's new weapons in his threats against the West.

Turkey's President Recep Tayyip Erdogan "has earned the title of Caliph" according to Turkish journalist Abdurrahman Dilipak.
Erdogan is the head of NATO's second-largest army; he has spies throughout Europe through a network of mosques, associations and cultural centers; he has brought his country to the top of the world rankings for the number of imprisoned journalists and has shut the mouth of German comedians with the threat of legal action. By keeping migrants in Turkish refugee camps, he controls immigration to Europe.

The worse Erdogan behaves, the greater his weight in Europe. In a 2015 meeting, Erdogan reportedly was "openly mocking" European Commission President Jean-Claude Juncker and other "senior European leaders", as Juncker asked Erdogan to consider how he was treated "like a prince" at a Brussels summit.

According to Stratfor's George Friedman:

"Turkey now is the 17th largest economy in the world, it is larger than Saudi Arabia, it has an army and military capability that is probably the best in Europe, besides the UK and they could beat the Germans in an afternoon and the French in an hour if they showed up."
Turkey's 2018 military budget increased to $19 billion, 24% higher than 2017, according to a report by the Stockholm International Peace Research Institute. Erdogan has placed Turkey's military -- once a bastion of Turkish nationalism and secularism -- under his political authority. While Europe is pacifist and refuses to invest in its own security or, like Germany, support NATO's budget, Turkey is belligerent.

Ever since his Justice and Development Party (AKP) became Turkey's dominant political force in 2002, for Erdogan, elevating the public role of Islam has been more than a slogan. At public gatherings, the Turkish president has made the "rabia", a hand gesture of four fingers raised and the thumb hidden, to protest the overthrow of Egypt's Islamist then President Mohamed Morsi by Egypt's military. Erdogan evidently sees himself as a global Islamic leader with national elections to win. Through four million Turkish Muslims in Germany and vast communities in the Netherlands, France, Austria and beyond, Erdogan does indeed have enormous influence in Europe.

As a leader of the Ummah [Islamic community], Erdogan challenged the leader of Christianity. In 2006, Pope Benedict XVI delivered a famous lecture at Germany's University of Regensburg, where he diagnosed Islam as inherently flawed. During his address, the Pope quoted a 14th Century Christian emperor:

"Show me just what Muhammad brought that was new and there you will find things only evil and inhuman, such as his command to spread by the sword the faith he preached".
The Muslim world erupted in anger. In an apology tour of Erdogan's Turkey, Benedict XVI reversed his firm position of just two years before and supported Turkey's joining the European Union. The year before becoming Pope, then-Cardinal Ratzinger had said that Turkey should never join the European Union. "Europe is a cultural continent, not a geographical one," Ratzinger said to Le Figaro.

"It is its culture that gives it a common identity. The roots that have formed it, that have permitted the formation of this continent, are those of Christianity. [...] In this sense, throughout history Turkey has always represented another continent, in permanent contrast with Europe. There were the wars against the Byzantine empire, the fall of Constantinople, the Balkan wars, and the threat against Vienna and Austria. That is why I think it would be an error to equate the two continents."
Ratzinger said the something similar in another instance, that "Turkey in Europe is a mistake":

"The European continent has its own Christian soul and Turkey, which is not the Ottoman Empire in its extension but still constitutes its central core, has another soul, naturally to be respected".
Both Benedict and Erdogan understood that Islamic Turkey has been the nemesis of Christian Europe -- from October 7, 1571, when Europe inflicted a catastrophic defeat on the Ottomans at the Battle of Lepanto, until September 12, 1683, when Europe again defeated the Turks at the outskirts of Vienna, the city they had historically tried to capture as a base for the conquest of the rest of Europe.
It was in the half-century that followed the fall of Constantinople in 1453 -- the great Eastern Christian center, whose collapse marked the end of the Byzantine Empire -- that Christian Europe started to expel the Ottoman Turks from the continent. Now it seems as if Erdogan, by other means, is trying to pursue a historic Turkish revenge on Europe. Erdogan is seemingly using this ideology of conquest to cement his internal and external power.

Erdogan's most powerful tool in his relations with Europe has been migrants. "You cried out when 50,000 refugees were at the Kapikule border", Erdogan said in 2016, referring to the border with Bulgaria. "You started asking what you would do if Turkey would open the gates. Look at me — if you go further, those border gates will be open. You should know that".

Last month, during his military operation against the Kurds, Erdogan repeated the same threat:

"Hey EU, wake up. I say it again: if you try to frame our operation there as an invasion, our task is simple: we will open the doors and send 3.6 million migrants to you."
Europe, unable to control its own borders, is stalling.
Since he came to power, Erdogan, in a building spree, has reportedly built 17,000 mosques (one fifth of Turkey's total). The largest is located in Camlica, the Asian shore of Istanbul. From Mali to Moscow, by way of Cambridge and Amsterdam, Erdogan is ceaselessly active in "diplomatizing" his religion. The "biggest mosque in the Balkans" is Turkish and is located in Tirana, Albania. "The largest in West Africa" was built by Erdogan in Accra, Ghana. "The largest in Central Asia" he built in Bishkek, Kyrgyzstan. The "largest mosque in Europe" will be his new Turkish mosque in Strasbourg. He is planning to open Turkish schools in France.

Erdogan has empowered Turkey's Directorate of Religious Affairs (Diyanet), which now has 120,000 employees and a budget the size of twelve other ministries combined. In 2004, with 72,000 employees, the Diyanet was about half that size. This is the religious network with which Erdogan has a foot in European affairs.
In Germany, Turkey controls 900 mosques out of a total of 2,400. These Islamic centers not only serve members of the Turkish diaspora, but also stop them from assimilating into German society. Speaking with Turks in Germany, Erdogan urged them not to assimilate, and called the assimilation of migrants in Europe "a crime against humanity". He apparently wants them to remain part of Turkey and the Ummah, the global Muslim community.

Last year, Austrian authorities announced the closure of several Turkish-controlled mosques after "children in a Turkish-financed mosque re-enacting the first world war battle of Gallipoli." According to The Guardian:

As many as 60 Turkish imams and their families face expulsion from Austria and seven mosques are due to be closed under a clampdown on what the government has called "political Islam".
Austria's chancellor, Sebastian Kurz, said the country could no longer put up with "parallel societies, political Islam and radicalisation," which he said had "no place in our country".
Erdogan, however, knows that against Europe, numbers are on his side. "Make not three, but five children. Because you are the future of Europe," Erdogan told the Turkish diaspora. Eurostat, the official statistics agency of the European Union, shows that in terms of birthrates, Turkey is ahead of Europe. In one year in Turkey, more than 1.2 million children were born, while only 5.07 million children were born in all of the EU's 28 member states. What would Europe look like if 80 million Turks joined the EU?

Already in 1994, when Erdogan was campaigning to become the mayor of Istanbul, he talked about "the second conquest of Istanbul". (The first conquest was the defeat of Christian Constantinople in 1453.) According to the exiled Turkish novelist Nedim Gürsel, Erdogan, when he was mayor of Istanbul, took it upon himself to commemorate the Turkish conquest of Constantinople. "Celebrating a conquest that took place more than five centuries ago may seem anachronistic, I would even say absurd, to European leaders", Gürsel writes. "For Erdogan, the capture of Constantinople is another pretext for challenging the West and giving back to its people its repressed pride". Last January, Erdogan chose the tomb of an Ottoman forebear to pledge a victory over Syria.

"You will not turn Istanbul into Constantinople", Erdogan said after the Christchurch massacre. Erdogan is obsessed with history and takes it far more seriously than Europeans do. "We will change Hagia Sophia's name from a museum to a mosque", Erdogan said earlier this year. The Hagia Sophia, built by the Byzantine Emperor Justinian I in AD 537, was for 900 years the greatest cathedral in Christendom – until 1453 when the Ottoman Empire defeated the Byzantines and took over Constantinople; then it became one of Islam's greatest mosques. In 1935, President Mustafa Kemal Ataturk turned it into a museum; Erdogan has pledged to turn it back into a mosque, and recited a Muslim prayer in the formerly Christian site.

Erdogan has also been expanding Turkey beyond its borders – starting with Cyprus, the Greek Islands, Suakin Island (Sudan) and Syria. "We are a big family of 300 million people from the Adriatic to the Great Wall of China", Erdogan said in a recent speech from Moldova. The borders of Turkey, he stated in Izmir, span "from Vienna to the shores of the Adriatic Sea, from East Turkistan (China's autonomous region of Xinjiang) to the Black Sea".

To expand his country's influence, Erdogan is also using Turkey's military. "Not since the days of the Ottoman Empire has the Turkish military had such an extensive global footprint", the journalist Selcan Hacaoglu reports. The Turkish-American political scientist Soner Cagaptay titled his new book, Erdogan's Empire.
Mosques, migrants and the military are now Erdogan's new weapons in his campaign against the West.
Giulio Meotti, Cultural Editor for Il Foglio, is an Italian journalist and author.

fredag, november 08, 2019

Tung tidning varnar för socialdemokratisk antisemitism



Något helt unikt utspelas just nu på den politiska fronten i London inför valet i december :

Ärevördiga Jewish Chronicle (JC) går idag ut med en ledare på hela förstasidan där man avråder landets judar och deras vänner från att rösta på det antisemitiska Labourpartiet.
Det är första gången på över 100 år de inte stöder Labour i ett val...

Men det är ett Labourparti i full upplösning:
Viceordföranden hoppade av i går, en tungviktig f d minister uppmanade på BBC alla gamla labourväljare att rösta konservativt, parlamentsledamöter hoppar strömhopp till andra partier....




Kvar står snart bara Corbyn med sina antisemitiska trotskister, stalinister och islamister. Och de lär inte vinna något val...

****

To all our fellow British citizens

This leader — and front page — is addressed not to our usual readers but to those who would not normally read the Jewish Chronicle. In other words, to non-Jews




    Our front page for 8 November 2019

    The vast majority of British Jews consider Jeremy Corbyn to be an antisemite. In the most recent poll, last month, the figure was 87 per cent. Putting oneself in the shoes of nother person, or another group, can be difficult. But we believe it is important — and urgent — that you do that. Perhaps the fact that nearly half (47 per cent) of the Jewish community sai in that same poll that they would “seriously consider” emigrating if Mr Corbyn wins on December 12 will give you an indication of what it feels like to be a British Jew at a time when the official opposition is led by a man widely held to be an antisemite. 



    There is racism on all sides of politics and it must be called out wherever it is found. History has forced our community to be able to spot extremism as it emerges — and Jeremy Corbyn’s election as Labour leader in 2015 is one such example. Throughout his career, he has allied with and supported antisemites such as Paul Eisen, Stephen Sizer and Raed Salah. He has described organisations like Hamas, whose founding charter commits it to the extermination of every Jew on the planet, as his “friends”. He has laid a wreath to honour terrorists who have murdered Jews. He has insulted “Zionists” — the word used by antisemites when they mean “Jew” because they think it allows them to get away with it — as lacking understanding of “English irony”.




    There were some who hoped that he might change as leader. The opposite has happened. The near total inaction of Mr Corbyn and the rest of the Labour leadership in dealing with antisemites in the party has both emboldened them and encouraged others. Indeed, Mr Corbyn and his allies have actively impeded action against the racists. Instead of listening to and learning from mainstream Jewish bodies such as the Board of Deputies and Jewish Leadership Council, Mr Corbyn has treated them and their recommendations with contempt — and given support to fringe organisations set up solely to deny the existence of Labour antisemitism. Is it any wonder Jews worry about the prospect of Mr Corbyn as prime minister?  

    Yet, while we see all this, we also see an election being fought in which antisemitism in the Labour Party, inspired by its leader, is mentioned only occasionally as an afterthought. Brexit, austerity, the NHS, education and myriad other issues are, of course, vital. But how can the racist views of a party leader — and the deep fear he inspires among an ethnic minority — not be among the most fundamental of issues? That is why we are seeking your attention. If this man is chosen as our next prime minister, the message will be stark: that our dismay that he could ever be elevated to a prominent role in British politics, and our fears of where that will lead, are irrelevant. We will have to conclude that those fears and dismay count for nothing. But we think you do care.  

    We believe that the overwhelming majority of British people abhor racism.We ask only that, when you cast your vote,you act on that.

måndag, november 04, 2019

Översikt över terrorismen 2018






USA har precis offentliggjort den årliga rapporten om terrorismen i världen Country Reports on Terrorism 2018. En genomgång land för land och dessutom de viktigaste terrororganisationerna, som fortfarande är operativa.

Ladda gärna ned rapporten och läs den. 














Visserligen hävdar USA att Kalifatet kan betraktas som besegrat, men hämndlystna rester finns kvar (inte minst i Europa); Al Qaedas olika grenar är i huvudsak intakta och,
framförallt, IRAN finns kvar som den 
största sponsorn av global terrorism...

Utdrag ur förordet:


The United States and its partners made major strides to defeat and degrade international terrorist organizations in 2018. Together, we liberated nearly all the territory ISIS previously held in Syria and Iraq, freeing 110,000 square kilometers and roughly 7.7 million men, women, and children from ISIS’s brutal rule. These successes set the stage for the final destruction of the so-called “caliphate” in 2019. At the same time, the United States and its partners continued to pursue al-Qa’ida (AQ) globally, and the United States applied maximum pressure on Iran-backed terrorism, significantly expanding sanctions on Iranian state actors and proxies and building stronger international political will to counter those threats.

Despite these successes, the terrorist landscape remained complex in 2018. Even as ISIS lost almost all its physical territory, the group proved its ability to adapt, especially through its efforts to inspire or direct followers online. Over the last year, ISIS’s global presence evolved with affiliates and networks conducting attacks in the Middle East, South and East Asia, and Africa. Additionally, battle-hardened terrorists headed home from the war zone in Syria and Iraq or traveled to third countries, posing new dangers. Hundreds of ISIS fighters were captured and detained by the Syrian Democratic Forces, a partner non-state actor. The United States led by example in repatriating and prosecuting American foreign terrorist fighters (FTFs), and we pressed other countries to do the same. Meanwhile, homegrown terrorists, inspired by ISIS ideology, planned and executed attacks against soft targets, including hotels, restaurants, stadiums, and other public spaces. The December 2018 shooting at a Christmas market in Strasbourg, France, which killed three people and wounded 12, demonstrated the ability of homegrown terrorists to strike in the heart of Western Europe.

Iran remains the world’s worst state sponsor of terrorism. The regime has spent nearly one billion dollars per year to support terrorist groups that serve as its proxies and expand its malign influence across the globe. Tehran has funded international terrorist groups such as Hizballah, Hamas, and Palestinian Islamic Jihad. It also has engaged in its own terrorist plotting around the world, particularly in Europe. In January, German authorities investigated 10 suspected Islamic Revolutionary Guard Corps Qods Force operatives. In the summer, authorities in Belgium, France, and Germany thwarted an Iranian plot to bomb a political rally near Paris, France. In October, an Iranian operative was arrested for planning an assassination in Denmark, and in December, Albania expelled two Iranian officials for plotting terrorist attacks. Furthermore, Tehran continued to allow an AQ facilitation network to operate in Iran, which sends fighters and money to conflict zones in Afghanistan and Syria, and it has extended sanctuary to AQ members residing in the country.

AQ and its regional affiliates remain resilient and pose an enduring threat to the United States, our allies and partners, and our interests around the world. Given ISIS’s setbacks, AQ aims to reestablish itself as the vanguard of the global jihadist movement. Despite our sustained efforts since September 11, 2001, and the group’s leadership losses, AQ’s regional affiliates continue to expand their ranks, plot, and carry out attacks, as well as raise funds and inspire new recruits through social media and virtual technologies. AQ’s global network includes remnants of the group’s leadership in Afghanistan and Pakistan, al-Nusrah Front in Syria, other AQ-linked extremists in Syria, AQ in the Arabian Peninsula, AQ in the Islamic Maghreb, Jama’at Nusrat al-Islam wal-Muslimin, al-Shabaab, and AQ in the Indian Subcontinent.

Regionally focused terrorist groups also remained a threat in 2018. For example, Pakistan-based Lashkar-e-Tayyiba – which was responsible for the 2008 Mumbai attacks – and Jaish-e-Mohammad (JeM) maintained the capability and intent to attack Indian and Afghan targets. In February, operatives reportedly affiliated with JeM attacked an Indian army camp at Sunjuwan, in the state of Jammu and Kashmir, killing seven. Elsewhere in South Asia, the Taliban and the Haqqani network (HQN) continued to launch lethal attacks throughout Afghanistan, including against U.S. military personnel. In one of its deadliest attacks to date, HQN – an affiliate of the Taliban – killed more than 100 people after detonating an explosives-laden ambulance in Kabul in January, a week after the Taliban conducted an attack on a Kabul hotel that killed 22. The Tehrik-e Taliban Pakistan also continued to carry out attacks in 2018, including a March suicide bombing that targeted a checkpoint on the outskirts of Lahore, Pakistan, resulting in the deaths of four police officers and two civilians. Israel continued to face terrorist threats from Hamas and other terrorist organizations in Gaza. In 2018, Hamas and other Gaza-based groups launched more than 750 rockets and mortar shells toward Israel.

Terrorist tactics and use of technologies evolved throughout 2018. For example, the increased use of commercially available drones and encrypted communications, as well as low-tech vehicle and knife attacks, presented additional challenges for the international counterterrorism community. Moreover, terrorists remained intent on attacking civil aviation, though there were no successful such attacks in 2018.





söndag, november 03, 2019

Assyrierna varnar för Sveriges islamisering


Assyriska flaggan


I Sverige finns över 125.000 assyrier/syrianer, en
del av den omkring 5 miljoner stora kristna folkgruppen
som lever utspridd över hela världen.
De tillhör ett halvdussin olika kristna kyrkor, de flesta
med rötter i de östkyrkor, som vi vet alldeles för
lite om i Sverige. De talar olika arameiska språk.

Om de använder beteckningen assyrier eller syrianer
är mest en politisk/historisk fråga.

I de ursprungliga hemländerna Turkiet, Iran, Syrien 
och Irak finns en hela tiden krympande rest på kanske
1,5 miljoner. Just nu är gruppen i Syrien hårt klämd 
mellan Turkiet och Kurdistan. 

Turkiet startade som bekant redan under första 
sina kristna minoriteter, bl a genom att bosätta 
stora mängder (muslimska) kurdiska nomader i 
östra Turkiet. De senaste åren har det islamistiska 
Kalifatet ISIS försökt utrota alla religiösa minoriteter 
i Syrien och Irak.

I Sverige finns sedan några år en mycket aktiv TV-kanal
Assyria TV.

Vi uppmärksammade nyligen en varning för islamiseringen
av den svenska partipolitiken, som kanalen gick ut med...

Se och fundera !!
 





fredag, november 01, 2019

Salafistutvisningen: "Men det bidde en tumme...."

 
 
Äntligen slog SÄPO till mot jihadismens kärna i Sverige:
Det stora nätverket av salafistiska moskéer.
Och regeringen tycktes stå bakom insatsen….
 
Men naturligtvis bidde det bara en tumme.
Imamerna är återigen på fri fot och "kan" inte utvisas
eftersom jihadister sannolikt bestraffas i deras hemländer....
 
 
Läs mera på Samtiden:

Regeringen har beslutat att de sex islamistiska extremister som sattes i förvar i våras ska utvisas. Trots det kommer de snart att vara på fri fot, även om Säpo anser att de utgör hot mot rikets säkerhet.
”Efter att jag tagit del av Säkerhetspolisens underlag och det som parterna anfört har regeringen beslutat om utvisning av sex personer som utgör kvalificerade säkerhetshot”, säger inrikesminister Mikael Damberg (S) i en skriftlig kommentar.
Men den S-ledda regeringen är rena cirkusen. Även om man beslutar utvisa dessa uppenbara säkerhetshot, så kommer de inte att utvisas utan tvärtom, alla kommer snart att vara på fri fot – i Sverige.

De sex männen, som beskrivs som centralgestalter i den radikala islamistiska miljön, anses riskera förföljelse i hemlandet. Migrationsöverdomstolen har konstaterat att det just nu föreligger hinder mot att verkställa utvisningsbesluten.
En av de sex har faktiskt redan släppts och de övriga kommer att släppas inom kort. Då kan de återgå till sina gamla miljöer och fortsätta radikalisera unga muslimer och uppvigla till terrordåd mot svenska folket.

En mer kraftlös regering är svår att tänka sig. Ett svagare politiskt ledarskap har vi nog aldrig haft i Sveriges tusenåriga historia.
Socialdemokraterna Stefan Löfven, Mikael Damberg och Morgan Johansson släpper lös islamistiska fanatiker som i drypande hatfylldhet vill sprida terror, förgöra det svenska samhället och döda svenskar.

Moraliskt stärkta när de går fria

När dessa sex uppviglare till islamistisk terror släpps lösa och kan återvända till sina sympatisörer i Gävle och andra orter i Sverige är det en uppenbar seger för islamismen i Sverige.
– Men självfallet kan [frisläppandet] också slå tillbaka om de kommer stärkta ur detta och kan fortsätta sin verksamhet, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp till GP/TT.

Risken för nya terrordåd i Sverige ökar självfallet när ledande fanatiker går fria och kan planera och uppvigla fler i extremistisk anda. Den här typen av våldsbejakande extremister har ju också en fallenhet för att söka hämnd. Och vad skulle vara en skönare hämnd mot utvisningsbeslutet än att döda svenskar? Det var ju så IKEA-mördaren i Västerås resonerade när han fick sitt utvisningsbeslut. Han skar halsen av de som såg mest svenska ut. I ren hämnd.

Så vad har svenska medborgare för värde för regeringen? Mycket mindre än dessa sex extremister. Deras välbefinnande går före svenska folkets säkerhet.
Det är en absurd lagstiftning att utvisningsbeslut inte verkställs därför att de utvisade kan drabbas av sin egen medicin i hemlandet. Sverige har naturligtivs inget som helst ansvar för vad som händer i deras hemländer. Särskilt inte när de visat uppenbart förakt för det svenska samhället och våra värderingar.

Vi har ingen anledning att skydda dem. Hur de klarar sig i sina egna hemländer är helt utanför vad svenska staten kan, ska eller behöver bry sig om. De ska ut!
När får vi en regering som sätter svenska medborgares liv före välbefinnandet för utländska extremister?
*
Se mer om de sex i förvar: Snart måste säkerhetsrisker släppas fria (23 maj), En femte islamist har tagits i förvar av Säpo (17 maj), Sjätte islamist tagen i förvar av Säpo (21 maj)






måndag, oktober 28, 2019

Den siste kalifens självmord





Kalifen al-Baghdadi, diktator i det f d Kalifatet Islamiska Staten
i Irak-Syrien, begick självmord när amerikanska special-
styrkor spårat upp honom i hans sista gömställe i
enklaven Idlib i Syrien.

NYT berättar om hans sista stund:

(SVT) Räden som påstås ha dödat IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi planerades under en lång tid. Det avgörande tipset om var han befann sig kom från en av terrorledarens fruar och en IS-kurir som greps av amerikanska soldater i somras. 
Det är New York Times som tecknar det dramatiska förloppet, efter att ha talat med flera olika militärkällor. En av al-Baghdadis fruar och en IS-kurir som greps i somras ska ha avslöjat den plats i nordvästra Syrien där amerikanska Delta Force gjorde sin räd under natten till söndagen. CIA samarbetade sedan med kurdiska och irakiska källor för att kunna fastställa den exakta platsen där al-Baghdadi befann sig.

Det var överraskande nog i en by som ligger mitt i ett område där rivaliserande terrorgrupper styr, något som försvårade operationen. Enligt NY Times ska operationen också ha riskerats av att Trump drog tillbaka de amerikanska trupperna från Syrien i början av oktober. Även efter det ska särskilt de kurdiska källorna ha varit till stor hjälp med planerna av räden.

Soldaterna sprängde sig in genom vägg

När källor tipsade om att terrorledaren var på väg att förflytta sig blev det bråttom. Majoriteten av kommandosoldaterna i insatsstyrkan Delta Force lyfte från en bas utanför Erbil i Irak vid midnatt lokal tid. I åtta helikoptrar flög man lågt och i hög hastighet mot al-Baghdadis läger. De korsade den syriska gränsen i en 70 minuter lång livsfarlig flygning där de blev beskjutna från marken. Innan de landade i Barisha-området, norr om staden Idlib, sköt de mot byggnaderna för att kunna landa. Samtidigt som helikoptrarna besköt från luften, tog sig insatssoldaterna fram mot en av byggnaderna och sprängde sig in genom en vägg då de befarade att dörren var minerad.

Sprang in i tunnel

Omedelbart mötte de motstånd från flera beväpnade terrorister som amerikanerna dödade eller tillfångatog. När eldstriden började sprang al-Bagdhadi ned i en tunnel tillsammans med tre av sina barn, berättade Trump under söndagen. Kommandosoldaterna befarade att han hade en självmordsväst och skickade in en militärhund i tunneln. Då sprängde terrorledaren sig själv och barnen. Även två av hans fruar, som bar odetonerade självmordsvästar, dog i explosionen. 11 barn som befann sig i huset lyckades dock räddas av soldaterna. Hunden skadades i operationen, uppgav Trump.

Dna-prov

På plats tog soldaterna dna-prov på terrorledarens kropp för att kunna säkerhetsställa hans identitet, ett svårt jobb då tunneln kollapsade i explosionen. Man beslagtog också viktig information och underrättelser. Soldaterna rensade systematiskt alla byggnader och lämnade sedan området samma väg som de kommit. När alla satt sig i säkerhet bombade amerikanska attackplan sönder alla byggnader, för att undvika att ett nytt terrornäste skulle bildas på platsen.
Sammantaget tog insatsen på plats två timmar. Fyra timmar efter att helikoptrarna hade lämnat platsen twittrade Trump ”Något väldigt stort har just hänt!”.





söndag, oktober 27, 2019

Israel höjer beredskapen mot attacker från Iran


Israel presenterade i veckan en ny fem-årsplan för försvaret med kodnamnet Momentum.
Dess huvudsyfte är att avvärja det iranska hotet mot Israel. Ett hot både från iranska trupper i Syrien och deras islamistiska hjälptrupper Hezballah och Hamas.

Israels strategiska utmaning ligger idag i norra delen av landet, citerades generalstabschefen i medierna.

**
With Iranian-backed Islamic terror groups threatening the Jewish state on both its southern and northern borders, the IDF released a new plan to confront efforts to attack Israel.

The IDF unveiled its new five-year plan of operations, with IDF Chief of Staff Lt. Gen. Aviv Kochavi stressing that Israel’s primary strategic threat remains Iranian entrenchment near its borders and its efforts to develop precision missiles with which to attack the Jewish state.
Kochavi added, “At the heart of [security threats to Israel is] the entrenchment of Iranian and other forces in Syria and the precision missile project. In both situations, this is an Iranian-led effort, using the territory of countries with extremely weak governments,” reported Ynet.
In his comments, Kochavi also referred to activities by both the Hamas terror group in Gaza and the Iranian proxy Hezbollah in Lebanon.

With regard to Lebanon, Kochavi commented that Hezbollah holds the country hostage and dictates its “security policy.”
Key features of the new operational plan, code-named “Momentum,” include massive investments in the IDF’s military capabilities, such as beefing up Israel’s mid-sized drone fleet, acquiring large numbers of precision-guided missiles from the U.S., and obtaining more air defense batteries, reported Times of Israel.



Under the plan, IDF training exercises will shift focus to urban combat, as opposed to open fields, which are the traditional venues for military exercises. These drills will simulate fighting in cities and towns, according to the Times, where the IDF believes future conflicts could take place.

While the plan officially goes into effect at the beginning of 2020, the Finance Ministry had yet to approve expenditures to pay for the costly initiative. The spending required for the Momentum Plan represents a significant increase compared to the IDF’s previous five-year strategy, the Gideon Plan.

The underlying philosophy driving the Momentum Plan is that Israel must decisively gain victory in any future conflict as rapidly as possible to prevent Hezbollah from launching a large-scale strike on the Jewish state.
On a practical level, this means being able to strike targets immediately to take out weapons and military assets that could be used to harm Israelis.
*****


Det har synts allt tydligare tecken på en iransk uppladdning de senaste månaderna:


Israel avvärjde en iransk attack från Syrian med explosiva drönare för två månader sedan.
En stor iransk bas på syriskt territorium slogs ut.

Se Jonathan Conricus kommentar.



Irans vapendragare Hezballah, som i praktiken har tagit över makten i Libanon, gjorde ett nytt försök attackera med robotar för en knapp månad sedan.





'

fredag, oktober 25, 2019

Tio år sedan svensk KGB-agent avslöjades



 
 
 

Lena Breitner påminner idag om ett tio-årsjubileum
som journalistskrået och kommunisterna nog helst vill glömma....

Det är ju onödigt att påpeka att KGB-agenten fortfarande är
på fri fot och hyllad av sina meningsfränder.

Så ett stort tack till Lena (och Gunnar) på Tankar om IB
(f ö alltid läsvärd !) för denna nyttiga påminnelse:


Grattis! I dag är det 10 år sedan Guillous KGB-affär



I dag är en historisk dag. Det är tio år sedan Expressen publicerade Jan Guillous erkännande om att han varit KGB-agent. Tio år. Så länge sedan och ändå så nära i tid.

Vi väcktes av att telefonerna ringde klockan sju. Den braskande rubriken …
”EXPRESSEN AVSLÖJAR
GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT
Tog emot pengar av KGB”
… hade fått alla redaktioner på tå. Nu skulle ”alla” ha en kommentar. Vad betydde Jan Guillous erkännande – egentligen? Min man, Gunnar Ekberg, var en av många journalisterna sökte.

Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009 så som den hänger på vår kontorsdörr sedan dess.
I augusti hade Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst (Fischer & co) släppts. Samtidigt släpptes Guillous så kallade yrkesmemoarer. Just här, i augusti-september möttes Guillous alster av hyllningar, medan recensenterna företrädesvis var tveksamma till min mans bok, i huvudsak med förbehållet att man ju faktiskt inte kunde veta vad som faktiskt var sant eller inte.

Jan Guillous KGB-kontakter omnämns på sidan 390-391 i Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst.

Två grävande journalister kan ha läst Gunnar Ekbergs memoarer. Eller så var de redan KGB-scoopet på spåret. Om Micke Ölander och Mikael Hylin kom till sidorna 390-391 hade de i alla fall kunnat läsa att Gunnar Ekberg efter IB-affären blivit uppringd av journalisten Arne Lemberg. De träffades på en krog på Adelgatan i Malmö och där berättade Lemberg och att Jan Guillou haft möten med en man som hette Jevgenij Gergel på Tennstopet på 1960-talet. Gunnar Ekberg visste mycket väl vem Gergel var – en KGB-agent!
I Gunnar Ekbergs bok stod vad faktiskt var känt i vissa kretsar. Att Säpo spanat mot Gergel, att Säpo spanat mot Gergel när han haft möte med Jan Guillou och Arne Lemberg, att Arne Lemberg visste att Jan Guillou utfört hemliga uppdrag åt ryssen samt inte minst att Gunnar Ekberg slussat Arne Lemberg vidare så att han både träffat Firman (IB) och Säpo som också fick höra vad Arne Lemberg visste om Jan Guillou och Gergel.
Expressenjournalisterna vände sig i alla fall till Riksarkivet, som relativt nyligen fått ofantliga mängder avställda Säpoakter i sitt knä. Detta hör till historien, för att man ska förstå den. Statsminister Göran Persson hade ett par år tidigare fått för sig att man absolut måste avhemliga saker som hänt under andra världskriget. Vips över en natt gick vi från upp till 70 års sekretess till sisådär 50 års sekretess. Säpo dumpade så mycket de kunde på Riksarkivet, som därefter vadade i ansökningar.

Detta bör man ha med sig, för just detta år lämnades material ut från Riksarkivet som aldrig, enligt lag, skulle ha lämnats ut vid den här tidpunkten. TV4 fick alldeles för mycket om Ströberg. Expressen fick ut alldeles för mycket om Arne Lemberg, Gergel med flera. Jag är tacksam för detta utlämnade, men det blev tyvärr konsekvenser för tjänstemannen och för den fortsatta sekretessgranskningen. Själv nekades jag efter Ströberg och Guillous KGB-affär se dokument med motiveringen att jag skulle överklaga så Riksarkivet fick prejudicerande fall.

De sötebrödsdagar journalister och forskare haft under några år var över. Tjänstemäns rädsla för att göra fel tog absurda former vid sekretessgranskning. Till och med pressmeddelanden som bevisligen hamnat på redaktioners bord på 1960-talet ströks över med tjock svart penna före utlämnanden.
Expressenjournalisterna hade i alla fall tur. De satt nu med mängder av sidor som berörde KGB-agenten Gergel och Jan Guillou. Men det räckte inte för en publicering. De behövde Jan Guillous kommentarer till det hela. Den som skickades fram var kriminalreportern Micke Ölander, som lade fram valda delar från Riksarkivet.

På dagen för tio år sedan satt jag och häpnade, för videosekvenser från konfrontationen var närmast chockerande. Den annars så självsäkre och offensive Jan Guillou var som förbytt. Min första tanke var att han var som ett lamm på väg till slakten. Jan Guillou babblade som bara den. Berättade om kritmarkeringar han gjort i en telefonkiosk på Sveavägen. Det var en hemlig signal när han ville träffa Gergel. Jan Guillou berättade att han gjort uppdrag åt Gergel och fått pengar för det och hade skrivit på ett kvitto.
Det där kvittot är inte oviktigt. Tvärtom. Vi som forskar på underrättelse- och säkerhetstjänsterna är alltid intressserade av östs kvittenser. Kvittot är ett bevis som håller i domstol för att kunna påstå att någon varit hemlig agent för den ena eller andra östtjänsten.
Senare skulle Jan Guillou göra en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) där han felaktigt påstod att Expressen kallat honom ”spion”. I verkligheten var Expressen strikt och använde bara ordet ”agent”, vilket gjorde att de friades. Micke Ölander och Mikael Hylin fick Guldspaden för sitt gräv utan mera ett ytterst skickligt hanterande psykologiskt. Utan Jan Guillous pladdrande och erkännande hade det inte blivit någon KGB-affär.
Jan Guillous KGB-affär är historiskt mycket viktig. Före KGB-affären hade han en stark plattform i media där han basunerade ut att Säpo var dumma därför att de jagade kollektivet palestinier alternativt kollektivet muslimer, som var oskyldiga. De som hade en annan uppfattning om hur Säpo jobbade, till exempel terrorforskaren Magnus Ranstorp, hoppade han ständigt på.

Denna kader av anti-Säpo-aktivister från vänsterkanten var vid den här tiden inte obetydliga. Samma år som KGB-affären hade den numera berömda Rosengårdsrapporten lagts fram, närmre bestämt i januari 2009. Rapporten berättade om islamistisk radikalisering på Rosengård, något som i dag inte är ifrågasatt. Men där och då i januari 2009 möttes rapporten av just denna anti-Säpo-aktivist-falang som attackerade författarna. Enskilda journalister stod bakom attackerna, men främst attackerades den från aktivisthåll inom forskningen.
Snabbt spreds bilden av att Rosengårdsrapporten inte gick att lita på. I dag står det klart att det kunde man visst det. Det talas öppet om de tio förlorade åren då vi i Sverige inte gjorde någonting för den utveckling som rapporten varnade om – radikaliseringen i ett av många mångmiljonprogram.

Avslöjandet att Jan Guillou haft ett KGB-förflutet är historiskt och viktigt. I ett enda slag gick Jan Guillou från att vara den som i media ständigt och jämnt fick uttala sig som expert på allt och inget och i synnerhet om svensk politik och underrättelse- och säkerhetstjänstfrågor till att aldrig ens få en fråga. Han gick från mängder av intervjuer med välvilligt nickande svenska journalister till att plötsligt möta en mängd kritiska frågor. Plötsligt blev det okey att granska vad Jan Guillou hade sagt. Den Guillouska maktsfären var bruten. Det välkomnade jag.

Den aktivistiska kadern som vill begränsa Säpos uppdrag att skydda demokratin finns fortfarande. Men de har blivit allt tystare, tack vare KGB-affären. Bit för bit har den luft de fått under vingarna begränsats allt mer. KGB-affären var inte bara en milstolpe som lockade till fler grävanden om Jan Guillou. Den var början till slutet för aktivisternas kampanjer om att Säpo jagade muslimer som grupp i mångmiljonprogrammen.

Spiken i kistan var bland annat avslöjandet att Osama Krayem från mångmiljonprogrammet Rosengård varit inblandad i terrordåden i Bryssel och Paris 2016. Nu blev det onekligen lite svårt att påstå att Rosengårdsrapporten varit ett sammelsurium. Journalister och allmänhet hade redan kunskap om att IS begick förfärliga brott mot människor. De halshögg folk och filmade det. Nu skulle ju dessa ”IS-resenärer” kanske komma hem till Sverige. Terrordåden i Stockholm 2010 (det misslyckade) och 2017 gjorde att många upplevde att hotet kom nära och blev verkligt.
Påståenden om att Säpo urskiljningslöst jagar vissa religiösa grupper eller befolkningsgrupper har för de allra flesta plötsligt blivit fullständigt befängt. Guillou bjäbbar fortfarande om just detta, men få tar honom på allvar.