fredag, september 13, 2019

Nya utrikesministern - en förbättring, eller ?



Den glada nyheten att Margot Wallström
äntligen
avgår väckte ju omedelbart frågan :
Hur blir Ann Linde som Sveriges ansikte
mot världen ?


Linde (här i ämbetsdräkt) har ju inte gjort bort
  sig så mycket som det ständiga stolpskottet Wallström,
men det finns redan en del frågetecken
kring henne.

Två experter bedömer henne mycket olika.

Paul Widén i Jerusalem ser inget positivt i valet:

Glädjen efter det överraskande beskedet i fredags att Margot Wallström avgår som Sveriges utrikesminister blev kortlivad, då det på måndagen blev klart att hon efterträds av Ann Linde. Trots sin nästan 30-åriga erfarenhet i svensk toppolitik har Linde de senaste åren gång på gång visat prov på den totala omdömeslöshet som numera kännetecknar Sveriges makthavare. Det grövsta exemplet torde vara hennes agerande när hon som statssekreterare hos dåvarande inrikesministern Anders Yngeman i september 2015 informerades av SÄPO om informationsläckan på Transportstyrelsen – och inte gjorde någonting. Detta borde ha inneburit slutet på hennes politiska karriär, men så icke i Sverige: istället belönades hon genom att utses till handelsminister.

Det var i egenskap av handelsminister som Ann Linde besökte Iran i februari 2017 tillsammans med en svensk regeringsdelegation i vilken de kvinnliga ministrarna beslöjade sig, ett synnerligen fegt agerande av en påstått “feministisk” regering på besök i ett land där kvinnor som tar av sig sina slöjor offentligt misshandlas och fängslas. Hennes underdånighet inför förtryckarregimen i Teheran har sedan fortsatt och föranledde henne i februari i år att delta i firandet av 40-årsjubiléet av den islamiska revolutionen på Irans ambassad i Stockholm.

Föga förvånande hyser Ann Linde desto svalare känslor för Israel. På Twitter har hon gillande citerat den fullfjädrade antisemiten, tillika FN:s speciella sändebud Richard Falk när han har anklagat Israel för brott mot mänskligheten. På felstavad engelska förfasar hon sig över Israels kvinnliga justitieminister. Vid ett annat tillfälle har hon påstått att Israel planerar att bygga 800 nya bosättningar runt Jerusalem, vilket visar att hon inte ens behärskar den grundläggande terminologin när det kommer till Mellanöstern. Men återigen: inkompetens är ingen belastning i maktens korridorer i dagens Sverige.

Ann Lindes aversion mot Israel har givetvis uppmärksammats av palestinavurmare i Sverige, som redan 2011 utnämnde henne till “årets Palestinavän”. Den som hade hoppats på en förbättring av de urusla relationerna mellan Sverige och Israel nu när Margot Wallström äntligen är ute ur bilden har alltså all anledning att förtvivla.
Allt pekar på att svensk utrikespolitik under Ann Linde kommer att vara lika Iran-fjäskande, Israel-hatande och villkorslöst Palestina-finansierande som under Margot Wallström.

Osökt infinner sig en stilla undran: varför? Vadan denna erbarmliga inkompetens och pinsamma enfald? Svaret är ganska enkelt: därför att svenska beslutsfattare i över tio år har prioriterat dygdsignalering betydligt högre än ett ansvarsfullt styrande av riket. Demoniseringen av Sverigedemokraterna (SD) medförde att varje problem eller missförhållande som uppmärksammades av partiet förnekades – och besvarades med dygdsignalering: flyktingmottagande utan hänsyn till kommunernas kapacitet, ökat bistånd till den palestinska myndigheten trots att pengarna går direkt till löneutbetalningar till palestinska terrorister, en miljöpolitik med allt tydligare tecken på masspsykos, osv. I fråga efter fråga blev det viktigare för Sveriges beslutsfattare att framstå som dygderika – flyktingvälkommande, miljövänliga, biståndsgenerösa – än att ägna sig åt grundläggande konsekvensanalyser: är det här hållbart? är det här rättvist? hjälper vi dem som är i mest behov av vår hjälp? 

Att ställa dessa frågor uppfattades som kätteri, en flirt med SD-djävulen. I takt med att vansinnet fortskred insåg givetvis de flesta med en gnutta sunt förnuft i behåll att det om en inte alltför avlägsen framtid förmodligen kommer att bli mycket kostsamt att förknippas med detta utdragna politiska haveri, och att det därför är bäst att hålla sig på en armlängds avstånd från det. Kvar blev stolpskotten som nu befinner sig i regeringsställning, där inkompetens befordras och där tjänstefel belönas eftersom de konsekvensanalyser som annars hade satt stopp för vansinnet uppfattas som kätteri. I denna feberdröm finns det nog ingen som passar bättre som utrikesminister än Ann Linde.


Medan ex-socialdemokraten Johan Westerholm 
på Ledarsidornai varje fall ser skymten av en ljusning i valet av Linde:

Även om Linde en gång i tiden gick med i socialdemokraterna mycket för hennes internationella engagemang, likt Mona Sahlin som främst ”gick med i Olof Palme och inte socialdemokraterna” står Linde för en något mindre aktivistiskt lagd utrikespolitisk linje med åren. Hon är fortfarande vänligt sinnad inför den korruption som omgärdar den Palestinska myndigheten men inte i lika hög grad som hennes företrädare. Linde accepteras av Israel till skillnad från Margot Wallström som sannolikt kan se sig som ”persona non grata” för överskådlig tid även efter att hon lämnat som minister.

Linde tillhör ”Ahlin-falangen” i socialdemokraterna och följde under förra mandatperioden med Urban Ahlin på en talmansresa till Israel. Väl i Israel fick hon träffa ministerkollegor på samma nivå vilket skapade irritation hemma i Sverige hos bland annat Margot Wallström och kabinettssekreterare Annika Söder uppger källor till Ledarsidorna. Signalen som Israel skickade var att Linde inte bara accepterades utan även respekterades. Likt Ahlin är Linde motståndare till Sveriges alltför slappa inställning till Hamas.

Det som kommer fälla avgörandet om utnämningen av Linde innebär en skillnad är om hon låter Margot Wallströms kabinettssekreterare Annika Söder få fortsätta i sin befattning. 

Likt Wallström är Annika Söder, samt Carin Jämtin, i allra högsta grad arvtagare av Pierre Schoris utrikespolitiska skolning med omfattande aktivism och ett samarbete med öppet antisemitiska aktörer i Mellanöstern. Samt en nära relation med bland annat Algeriets, Kubas och Zimbabwes diktaturer och sydafrikanska ANC:s korruption. 

På samma sätt som när Pierre Schori jämställer Zimbabwes förre diktator med Nelson Mandela jämställer Sida:s tidning Omvärlden Mahmoud Abbas med Mandela när Abbas bara några månader tidigare hade började fängsla oppositionella journalister. 

Sida är idag, likt personerna som utgör större delen av ”Dirty Dozen” en myndighet som helt och hållet domineras av Pierre Schoris demokratisyn och demokratiarbete. Denna syn slår igenom även på de ambassader där Sida har personal stationerad. 

Det ligger dessutom inte i Annika Söders natur att acceptera att behöva gå tillbaka till sin bottenanställning som varandes ett av många departementsråd. Då Söder under 2020 fyller 65 år är pension ett alternativ då hon som kabinettssekreterare är garanterad två årslöner om hon slutar nu.

Skulle Linde välja att rotera ut Söder öppnas för en ny kabinettssekreterare. Det är sannolikt att Söders efterträdare kommer hämtas ur den krets på UD som går under benämningen Dirty Dozen. Till socialdemokraterna lojala tjänstemän som kan kontrollera och styra UD även om Socialdemokraterna inte skulle sitta vid makten. Själva grundidén med denna gruppering är att den ska kunna kontrollera UD över tid.

 
 *****
Och redan en första fadäs i det nya ämbetet.
Hmmm...





måndag, september 09, 2019

Qatar köper inflytande överallt







Qatar, den wahhabistiska och salafistiska diktaturen,
är idag i praktiken utfryst av alla mera moderata
arabstater. Femton arabstater bojkottar dem totalt. 
Deras enda allierade är Turkiet, Iran och Pakistan.
Qatar är centrum för Muslimska Brödraskapets
subversiva aktiviteter i Mellanöstern.
Men samtidigt är Qatars relationer med
Västerlandet bättre än någonsin förr.
Qatar vårdar sedan länge en image av ett 
"västvänligt" emirat. USA fick öppna 
 baser i landet, man startade satellit-

kanalen Al Jazeera, utländska affärs-

män lockades till Qatar. Mycket av landets
oljeintäkter används till en "vetenskaps-
ekonomi" som ska stimulera högteknologi.
Samtidigt är Qatar en wahhabistisk
diktatur som i praktiken helt ägs av
emiren.


Salafistmoskéen, Malmö - Qatarifinansierad

Det rika terroremiratet invigde 2017 Skandinaviens
största salafistiska moské vid Östra Kyrkogården i
Malmö. Och på Sicilien bygger man "världens
största moské."...
 Man satsar gigantiska summor på att bygga kanske
tvåhundra moskéer i de förslummade islamistiska
förorterna kring Paris.

Och några protester tycks nästan aldrig höras....
The Shard, London -  Qatariägd
Men Qatar har ju minst sagt ekonomiska
muskler...

Regimen äger inte bara en femtedel av börsen i
London, stora delar av Volkswagen och Porsche,
varuhuset Harrods, den gigantiska nya skyskrapan

The Shard i London, stora delar av Canary Wharf
och Qatari Quarter, oljebolag som Shell och Total, 
ett halvdussin fotbollslag (t ex Paris Saint-Germain) ,
modeskapare i Paris och Milano (t ex Valentinos),
Amerikanska ambassadens tomt i London (pris: 300
miljoner euro) etc etc

Många miljarder används varje år till sprida jihadism

och wahhabistisk sunniislam över världen. När en

salafistisk stiftelse i Tyskland lät trycka 25

miljoner koraner för utdelning på gatorna 
(även i Sverige) så var det, inte helt oväntat,
qatariska pengar bakom...
Under inbördeskriget i Libyen satsade emiren
minst två miljarder $ på jihadisterna.
Nu är han den störste finansiären av Muslimska
Brödraskapets fortsatta krig mot Syrien. 
Emiratets andlige ledare (och Al Jazeeras
"TV-imam") är Shaikh Yousef al-Qaradawi,
Brödraskapets andlige ledare.
Och, inte att förglömma, man satsar många

Emiratet vet dock att vårda sin image...
Ett stort antal högstatus-universitet i  USA
och Storbritannien har fått mångmiljon-
donationer, vilket sakta fått undervisning och
forskning att "anpassas" efter emirens (och
Muslimska Brödraskapets) önskemål.
T ex köpte man en professur i Oxford
åt Brödraskapets stjärna Tariq Ramadan.
Pris: 120 miljoner.
Där får vi ju vara tacksamma för att
svenska universitet har så låg status och
kvalitet att de betraktas som ointressanta...
Kändisar som Nicolas Sarkozy, Frankrikes f d
president, är nu anställda som konsulter av
Qatar. 
På senaste tiden satsas nya miljoner riktade till
konservativa tidningar och andra opinionsbildare.
Läs artikeln nedan om hur man hålla på att
"köpa" (och samtidigt tysta en kritisk röst)
Washington Times:


***
Qatar Buys Conservative Column Inches


söndag, september 01, 2019

Joel C Rosenberg : Angrepp på Israel nära förestående ?

 
 
 
 
 
 
Den amerikanske Mellanösternexperten
Joel C Rosenberg varnar idag för att
Irans/Hizballahs stora angrepp mot Israel
är "nära förestående". 
Han räknar bl a upp sju tydliga indikatorer
på att kriget närmar sig....
***
(Jerusalem, Israel) — A fire-fight opened up today on Israel’s northern border.
The Iranian-backed terror group known as Hezbollah fired anti-tank missiles at a clearly-marked ambulance on an Israeli army base.
No one was hurt, thank God, but Israel retaliated with some 100 bombs and missiles at Hezbollah targets in southern Lebanon, Israeli media reported.
The attack comes amidst rising concerns that Hezbollah is preparing for a much larger war with Israel, possibly soon.
1. In January, Hezbollah leader Hassan Nasrallah threatened to “invade the Galilee,” The group has been building terror tunnels along the Lebanon border, some of which Israel still may not have found. They also have an estimated 150,000 missiles aimed at Israel.
2. In July, Nasrallah repeated the threat, saying, We are prepared to invade the Galilee.”
3. In late August, Israel struck military sites in Syria and foiled an imminent Iranian drone attack. This infuriated Iran and raised the prospect of Tehran ordering Nasrallah to retaliate against Israel.
4. Just last week, Nasrallah said war with Israel is “inevitable” and boasted that Hezbollah “has enough accurate missiles needed for any confrontation, small or big.” 
5. Israeli military forces in the North have been on high alert in recent days. “In light of the terror group’s threats, the Israeli military has been on high alert over the past week, restricting soldiers’ movements in vulnerable areas, canceling weekend leave for troops in the IDF Northern Command and reportedly sending artillery and other heavy equipment to the Lebanese border,” reported the Times of Israel.
6. Several days ago, Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu — facing national elections on September 17 — gave a secret military briefing to his chief political rival, Benny Gantz, on the rising tensions in the north. This was so unusual that Israel’s largest daily newspaper ran a story headlined, “IS ISRAEL ON THE VERGE OF AN ALL-OUT WAR?”
***
Rosenberg uppmanar sina läsare:
Please pray that tensions will be quickly defused and all these rumors of war won’t become self-fulfilled prophecies.
 

måndag, augusti 26, 2019

FN: Kalifatets rester akut hot mot Europa




(Baserat på SVT 190825)
Trots Kalifatets militära nederlag i Syrien och Irak utgör terrororganisationen fortfarande ett hot, enligt en FN-rapport. Rapporten har samlat information från medlemsstaternas underrättelsetjänster. Enligt rapporten försöker ISIS-ledare nu skapa förutsättningar för flera attentat i Europa.

Terrorgruppen ISIS har under det senaste året förlorat allt sitt territorium och det har blivit allt svårare för dem att verka i såväl Syrien som Irak. Men det betyder inte att hotet mot omvärlden är över. Risken är att fokus återigen riktas mot Europa. Enligt rapporten kan ISIS redan ha särskilda mål i åtanke samt påbörjat utplaceringen av sprängämnen inför attacker.


Enligt rapporten uppskattas cirka 30 000 av de 40 000 utländska medborgare som ursprungligen anslöt sig till ISIS fortfarande vara vid liv. En del är fångar i kurdiska läger och står inför rätta i Irak, men många anses fortfarande vara på fri fot. En del av dessa förväntas ansluta sig till terrorgruppen al-Qaida, andra förväntas bilda nya terrororganisationer.


Terrorattacker kan komma före årets slut
Rapporten varnar mer specifikt för att en våg av internationella terrorattacker kan komma från ISIS före årets slut. Syftet med dessa attacker ska bland annat vara att ”förvärra befintliga meningsskiljaktigheter och oro” i europeiska länder.

Belgien är det land i Europa med flest ISIS-resenärer per capita i Europa, cirka 420 personer. Enligt OCAD, Belgiens Federala kriscenter, som har som uppgift att övervaka terrorhot, har ungefär en tredjedel av de belgiska medborgare som åkt till Syrien dött, en tredjedel har återvänt till Belgien och resten är kvar i Syrien eller Irak.

– Vi blev inte förvånade över FN:s rapport, vi var helt medvetna om den här situationen, säger Paul Van Tigchelt som är chef för OCAD. Risken är att de utländska krigarna i Syrien kan användas för eventuella attacker i Europa, säger han.

Fortsätter att rekrytera
Ett annat problem är att rekryteringen till ISIS och al-Qaida fortsätter. I många av de provisoriska fängelser och läger där IS-anhängare befinner sig i Syrien och Irak har deras arbete med att radikalisera personer kunnat fortgå relativt ostört. Samtidigt har diskriminering mot sunnimuslimer ökat i vissa områden vilket också kan leda till rekryteringsmöjligheter för organisationer som ISIS.

– I Europa kommer hotet framför allt från ISIS-krigare som nu återvänder till sina hemländer eller ”ensamvargar” som radikaliserats eller inspirerats av ISIS online, säger Paul Van Tigchelt till SVT.


Ibn Rushd mister statsbidrag ?




Ledarsidorna.se berättar att det islamistiska 
"studieförbundet" Ibn Rushd förmodligen snart
mister sitt stora statsbidrag på 26 miljoner. 
Därmed stoppas Muslimska Brödraskapets 
största penningmaskin i Sverige, som bl a
finansierar Brödraskapets imamutbildning.
Äntligen....
::::


I nästa vecka presenteras studien av studieförbundet Ibn Rushd för Folkbildningsrådets styrelse som skall avgöra om studieförbundet uppfyller regelverken för folkbildningsanslag och demokrativillkor. Ledarsidorna.se granskning av det Muslimska Brödraskapet i Sverige leder till slutsatsen att Ibn Rushd inte är ett folkbildningsförbund i egentlig mening utan istället skall anses vara ett trossamfund. En omklassificering av studieförbundet från studieförbund till trossamfund skulle innebära att studieförbundet förlorar upp till 90 procent av statsbidragen.


Den fjärde september presenterar professor Erik Amnå sin studie om studieförbundet Ibn Rushd fär Folkbildningsrådets styrelse. Studieförbundet Ibn Rushds verksamhet har blivit ifrågasatt utifrån en demokratisk värdegrund. Folkbildningsrådet gav därför hösten 2018 Erik Amnå i uppdrag att utreda Ibn Rushds verksamhet i förhållande till villkoren för statsbidraget och det så kallade demokrativillkoret.
Erik Amnå är professor emeritus i statskunskap vid Örebro universitet. Han har bland annat varit huvudsekreterare i den statliga Demokratiutredningen 1997–2000 och utrett förutsättningarna för en statligt organiserad Imamutbildning i Sverige. Han har också varit förbundsordförande i Studieförbundet Bilda.

Ledarsidorna har under sommaren samtidigt presenterat en granskande artikelserie om det Muslimska Brödraskapets etablering i Sverige. I artikelserien framgår det tydligt att Brödraskapet har etablerat sig i Sverige i flera samhällsfunktioner och att studieförbundet Ibn Rushd är en av de nätverksorganisationer de verkar igenom.
Vid granskningen av främst studieförbundets egen dokumentation framstår tydligt att Ibn Rushd i själva verket är mer att beteckna som ett trossamfund. Det religiösa inslaget är påtagligt i samtlig dokumentation och arbetet med en integration av arabisktalande i den svenska demokratin är inte huvudfokus.

Inom kulturområdet nämns i Ibn Rushd egen verksamhetsplan att undervisning i arabiska är prioriterat i direkt syfte att förstå Koranen bättre. Huvudsyftet med språkundervisningen är med andra ord teologiskt, inte ha en integrerande effekt i det svenska samhället. Andra områden som får framträdande plats är koranstudier och imamutbildningar.

Ett talande exempel på utfallet är årsredovisningen för Ibn Rushd distrikt södra. Samhällskunskap om det svenska samhället kunde räkna 20 arrangemang medans arabiska kunde samla 198 arrangemang och ”folkbildning om islam” samlade 255. Undervisningen i svenska kunde räkna ihop 18 arrangemang eller samma nivå som kunskap om det svenska samhället.
Ännu tydligare blir det enligt Ibn Rushd årsberättelse. Ibn Rushd anordnade drygt 97 000 timmar i utbildning i arabiska, nästan tio gånger fler än antalet utbildningstimmar i svenska. Ämnet ”Folkbildning om islam” hamnade på nästan lika hög nivå – 89 000 timmar.

Bilden av Ibn Rushd som ett religiöst samfund förstärks av vilka förbundet bjöd in till de numera nedlagda Muslimska Familjedagarna. Som gästföreläsare har konsekvent imamer med tydliga kopplingar till det Muslimska Brödraskapet bjudits in. Uteslutande predikanter som förespråkar sharialagstiftnig för muslimer, jihad mot väst samt förintelse av Israel och judar. Verksamhet som inte faller in under den svenska regeringsformen eller medverkar till integration i den svenska samhällskroppen. 

Att Ibn Rushd har valt denna väg är dock inget att förvånas över. Skillnaden i finansieringsvillkor är sannolikt det som avgjort varför Ibn Rushd valt att registrera sig som studieförbund med huvudsaklig inriktning på den teologiska uttolkning av koranen Muslimska Brödraskapet gör istället för att registrera sig som ett trossamfund. Utöver de bidrag som kommunerna betalar ut i föreningsbidrag får studieförbundet Ibn Rushd även statsbidrag för folkbildning. 

För 2018 erhöll studieförbundet totalt 26 miljoner kronor i statsbidrag förmedlade av Folkbildningsrådet. Det ska då jämföras med vad FIFS, Förenade Islamiska Föreningar i Sverige erhöll i egenskap av trossamfund erhöll. FIFS erhöll endast två miljoner kronor inom ramen för SST, Myndigheten för stöd till trossamfund. Diskrepansen uppstår då ett trossamfund i huvudsak skall finansieras genom medlemmarnas medlemsavgifter.
FIFS ordförande är dessutom ansvarig för verksamhet med fokus på livsåskådning samt för medlemsorganisationer vid studieförbundet Ibn Rushd som verksamhetsutvecklare. Mohammed Temsamani. Temsamani är annars känd för att ha gjort sin politiska praktik hos den tidigare egyptiske presidenten Mohammed Mursi i den senares kampanjstab. Mursi var Muslimska Brödraskapets presidentkandidat i det egyptiska valet 2012.

Vad professor Erik Amnå kommer redovisa för Folkbildningsrådets styrelse i nästa vecka återstår att se. Men ett rimligt beslut av styrelsen och Folbildningsrådets representantskap är att ålägga Ibn Rushd att inför 2020 föra över all teologiskt kopplad verksamhet, som missionsverksamheten och arabiskstudierna som motiveras med teologiska studier till FIFS som istället i framtiden får finansieras av medlemmarna själva.
I synnerhet även den imam-utbildning som bedrivs inom ramen för studieförbundet och vid Kista Folkhögskola.