Fjordman - en nutida dissident

 

 Ronie Berggren på Nyheter Idag skriver om den moderne dissidenten Fjordman, som varnade Västerlandet för islamiseringen, och "tackades" genom att jagas i landsflykt.

  ****

Den ryske dissidenten Aleksandr Solzhenitsyn hyllades med rätta i väst när han på 1970-talet avslöjade Sovjetunionens Gulagläger. Andra bullar blir det dock när dissidenter reser sig ur egna led och kritiserar rådande västerländska föreställningar.

En på senare tid rådande föreställning är idén om öppna gränser och alla religioners jämlika status. Denna idé har banat politisk väg för islamiska parallellsamhällen i hela Västeuropa, där könssegregation, hedersförtryck men också jihadistiska hot har blivit en del av europeisk vardag. En negativ utveckling till följd av att väst kompromissat med sin egen identitet.

En av de tidigaste européer att rycka i varningsklockan är norrmannen Peder Jensen. Jensen, född 1975, studerade vid American University i Kairo när terroristattacken mot USA ägde rum den 11 september 2001. Han noterade hur hans arabiska grannar firade terrordådet.

Men det som förvånade honom mer var att Europa tycktes helt blind för den islamiska världens förakt för väst. Europa levde i vanföreställningen att den islamiska världen hade samma relativistiska syn på religion som Europa hade. Han kunde på plats bevittna att så inte var fallet.

När Jensen återvände till Norge ville han varna för islamiseringen i Europa. Han började blogga under smeknamnet Fjordman och uppmärksammade tidigt att Malmö hade högre brottslighet än den större staden Köpenhamn. Malmö hade också en avsevärt högre invandring.

Den 22 juli 2011 sprängde Anders Behring Breivik en bomb i Oslo och sköt ihjäl 69 socialdemokratiska ungdomar på ön Utøya.

I Breiviks manifest citeras Fjordman och norsk media var snabba med att stämpla Jensen som ”Breiviks profet”. Detta trots att Jensen aldrig uppmanat till våld eller uppviglat till hat. Polisen genomsökte olagligt hans hem och han kunde inte vistas i offentligheten. Han hade, mot sin vilja, blivit synonym med Breiviks ondska.

Efter några månader flydde han landet. I exil fick han se karriärslystna författare som Simen Sætre och Öyvind Strömmen skriva böcker om honom och föreläsa som ”Fjordman-experter”. Han skulle inte få skriva, bara bli omskriven. Så var även fallet i Sovjetunionen, där storskalig svartmålning drevs mot Solzhenitsyn som tvingades till exil i väst.

Jensen återvände till Norge efter några år, men nekades såväl byråkratiska som fysiska jobb. Två arbetsgivare sa öppet att det berodde på vem han var, eller den som media utmålat honom för att vara. I själva verket var han helt ostraffad och hade före den 22 juli 2011 arbetat deltid med barn med autism. Media hade gjort honom till ”Breiviks profet”.

I sin bok ”Vitne til vanvidd” beskriver Jensen sina upplevelser och demonterar Breiviks manifest och psyke. Han konstaterar att Breivik sannolikt var psykiskt sjuk och ingen ideolog.

Den norske överläkaren Fred Heggen, som när känslorna svallade efter den 22 juli, ansåg att Breivik var frisk, meddelade för några dagar sedan att han nu anser att Breivik var en psykiskt sjuk galning. Men norsk media hade gjort allt för att utmåla Breivik som en ideolog för att därmed kunna kasta ut ett bredare nät över Jensen och alla som kritiserade den rådande idén om massinvandring.

I motsats till Solzhenitsyn så kommer Peder Jensen inte från ett totalitärt samhälle. Det ingår således inga Gulagläger i hans berättelse. Men Jensen är precis som Solzhenitsyn en dissident. En person som straffas av den egna staten och det egna majoritetssamhället för att han berättar en sanning som regimens makthavare inte vill ska förtäljas. Nyligen gjorde han med norska document.no sin hittills enda videointervju. Den blockerades av Youtube.

Vi i väst lever i tron att här inte finns några dissidenter, eftersom våra samhällen är demokratiska. Men mot frestelsen att välja lögn framför sanning ger inget statsskick immunitet. När lögnen tar över statsmakten eller de statliga diskurserna, reser sig alltid dissidenterna. De som likt en kompass vill peka på vägen tillbaka mot sanningen. Istället för att häckla borde vi lyssna.

En längre recension av Peder Jensens bok går att läsa på Berggrens blogg (http://www.ronie.se/islam/2021/07/04/terrorn-pa-utoya-och-vanvettets-nyanser/).

 

 

Kopplingar mellan islamistmord Malmö-Holland-Spanien-London

 

 

                                                  Ett shariagäng från Malmö som sprider sig över världen

Den oftast välunderrättade trotskisten Svensson i Göteborg berättar om nära kopplingar mellan Amir Mekky-ligan i Malmö, mördargänget  Los Suecos i Spanien och det s k "journalistmordet" i Holland.  Den f d kändisreportern De Vries fungerade numera som "rådgivare" åt ledande holländska gangsters. I bakgrunden finns tydligen både släktrelationer i Nordafrika och stora partier narkotika från Latinamerka..

Mekky sitter fortfarande häktad i Dubai och de flesta av hans underhuggare håller på att dömas i Spanien. Mekkys i huvudsak marokanska liga kan ses som ett typexempel på ett multinationellt shariagäng. Det får väl ses som intressant att det tycks finnas direkta kontakter mellan nordafrikanska gangsters i Holland och Al Qaeda....

Redan tidigare har polisen kartlagt kopplingar mellan Mekkysfären och bl a "babymordet" på Karolin Hakim i Slottsstaden och "julmordet" på den albanske skivbolagskungen Flamur Beqiri i London. 

Det är väl ingen överdrift att säga att alla trådar löper samman i islamistkretsar i MALMÖ....

****

Den nederländske journalisten Peter R. De Vries sköts i Amsterdam den 6 juli 2021 och avled av sina skador den 15 juli. Han var en välkänd grävande journalist men sedan 2017 har han drivit en advokatbyrå ihop med Khalid Kasem och sonen Royce De Vries.

Mordet har med all sannolikhet en direkt koppling till att han var rådgivare till ett vittne i en gängrelaterad rättegång. Det har inte med hans roll och arbete som grävande journalist att göra. Rättegången kallas Marengo-processen. Denna rättegång berör det som i Nederländerna kallas Mocro-maffian. Det är kriminell gäng som är verksamt i Nederländerna och är kopplat till kriminella med bakgrund i Marocko.

Marengoprocessen

En av de åtalade är Ridouan Taghi som samarbetat med den kriminella Mekky-grupperingen i Malmö. Den ledande person i det nätverket var Amir Mekky och eventuellt är han son till Ridouan Taghi. Gruppen kring Amir Mekky har varit iblandade i den våldsammaste konflikten i Malmös undre värld. Konflikten upphörde när de ledande personerna grep. Amir Mekky själv greps i Dubai i juni 2020. Ridouan Taghi och greps i Dubai redan den 16 december 2019. Amir Mekky såväl som Ridouan Taghi kan också kopplas till det kriminella gäng som gick under namnet Los Suecos i Spanien. Även det gänget är ansvarigt för flera mord.

Flera mord

En annan åtalad är Saïd Razzouki (Taghis högra hand) som greps i Colombia i februari 2020. Några andra åtalade är Mohammed Razzouki, Anouar Taghi, Shurandy S, Giërmo B. och Moreno B. Totalt är det 17 åtalade, Åtalet gäller ett stort antal mord och händelser med koppling till detta:

• Mordet på Mohammed Alarasi i Amersfoort den 20 januari 2014
• Ett mord på Samir Jabli i Amersfoort den 1 december 2014
• Mordet på Ronald Bakker i Huizen den 5 september 2015. Han arbetade i en affär som sålde övervakningsautrustning och ska ha försett polisen med information.
• Mordet på Samir Erraghib 17 april 2016. Han mördades för att han antogs ha läckt information till polisen.
• Ett planerat mord på Ebrahim B. och Mohammed El M och förberedelse av mord på Abdekarim A. et Ebrahim B.
• Mordet på Abdelkader Belhadj i Ijsselstein den 9 maj 2016.
• Mordet på Ranko Scekic i Utrecht den 22 juni 2016. Han mördades precis innan han skulle vittna i en rättegång som handlade om ett mordkommando som Taghi inrättat och där Scekic ingick.
• Ett mord på Wout Sabee i De Meern den 24 juni 2016. Han hade lämnat information till polisen
• Första mordförsöket på Martin Kok i Amsterdam den 2 juli 2016.
• Mordförsöket på Abdelkarim Ahabad den 11 oktober 2016.
• Mordförsöket på Khalid Badho i Rotterdam den 5 december 5 2016.
• Andra mordförsöket på Martin Kok on i Amsterdam 8 december 2016.
• Mordet på Martin Kok i Laren den 8 december 2016. Martin Kok var en kriminaljournalist som mördades då han skrivit artiklar om ett mordtriumvirat bestående av Ridouan Taghi, Richard R (chilenaren) och Naoufal Fassih.
• Förberedelse för mord på Khalid Hmidat i januari 2017.
• Mordet på Hakim Changachi i Utrecht den 12 januari 2017. Han var dock inte måltavlan utan det var Khalid Hmidat. Den sistnämnde utsattes bara några dagar senare för ytterligare ett mordförsök men det misslyckades då Hmidat upptäcket anriiparna och hann larma polisen.

Fler mord under rättegången

Efter att Marengoprocessen dragit igång har ytterligare två personer mördats. En av de åtalade, Nabil Bakkali, kom överens med polisen om att han skulle vittna. Några dagar senare mördades hans icke-kriminelle bror, Redouan Bakkali. För mordet Redouan Bakkali har Shurandy S dömts till 28 års fängelse. Nabil Bakkali. ändrade därefter sitt beslut. Hans advokat Derek Wiersum mördades den 18 september 2019.  Slutligen sköts Peter de Vries den 6 juli 2021. Han var rådgivare till kronvittnet i rättegången. Han dog den 15 juli.

Sammantaget har alltså två journalister varav en också var juridisk rådgivare och en advokat mördats unde Marengoprocessen.

Enligt US-amerikanska Drug Enforcement Agency (DEA) samarbetade Ridouan Taghi med camorra-medlemmen Raffaele Imperiale, den irländske gangstern Daniel Kinahan och droghandlaren Edin Gacanin från Bosnien. Enligt DEA är detta ett av de största nätverken när det gäller smuggling av kokain till Europa:

The group was observed by the DEA having meetings in the Burj Al Arab hotel in Dubai, where the base of the alleged cartel is stationed. The meetings took place in 2017, however, it only reached the Dutch media in October 2019. The DEA regards this as one of the world’s fifty largest drug cartels, with virtually a monopoly over the Peruvian cocaine controlling around a third of the total European cocaine trade. Yet, according to the DEA documents, the destination for all the drugs shipments would be to shipping ports in the Netherlands.

Taghi managed to evade capture by constantly altering his appearance and using false passports and visas. He was arrested in Dubai on 16 December 2019.

 

Muslimska Brödraskapet störtas i Tunisien

 

Den s k "Arabiska Våren" 2011 var ju egentligen resultatet av president Obamas förvirrade idé att ingå en allians med Muslimska Brödraskapet. Hans mål var att de skulle ta makten i hela Mellanöstern. Och det lyckades nästan... Nu har många av Brödraskapets amerikanska vapendragare återkommit till maktpositioner under den senile president Biden. Ska bli intressant att se resultatet av det...

Mest uppmärksammat i väst blev Brödraskapets våldsamma maktövertagande i Egypten. Lyckligtvis störtades Morsi av det egyptiska folket redan efter två års islamistisk terror.

Men i Tunisien agerade Brödraskapet smidigare och har lyckats bita sig fast vid makten i tio år. MB-ledaren Rached Ghannouchi lät sig utses till den diskreta posten som parlamentets talman och har istället agerat genom marionetter i regeringen. Men nu tycks folket även här ha tröttnat på islamistisk terror. Idag brinner Brödraskapets partibyggnader över hela landet (se foto överst). Såväl presidenten som armén har ställt sig på folkets sida liksom i Egypten.

En av de få tunisiska politiker som hela tiden varnat för landets islamisering är oppositionsledaren 
Abir Moussi. Här angriper hon Ghannouchi i en parlamentsdebatt. "Priset" för det har bl a varit att hon misshandlats flera gånger av islamister inne i parlamentet... Se hennes massiva utskällning av talmannen.

Hizballah växer och stärks i Tyskland

 

 

Tyskland förbjöd förra året som första EU-stat hela terrorist-organisationen Hizballah.

Det uppfattades av många som ett stort steg framåt i kampen mot terrorism. Därför torde besvikelsen bli stor när säkerhetstjänsten nu erkänner att organisationen fortsätter växa och spridas som om ingenting hänt i post-Merkel-Tyskland.

Hizballah står idag ännu stabilare som islamismens och antisemitismens fanbärare i Tyskland. Finansieringen har förbättrats sedan man tog kontrollen över stora delar av narkotikahandeln och ökade samarbetet med Irans Revolutionsgarde. Polisen betecknar organisationens ekonomiska resurser som "obegränsade". Deras inflytande över extremvänstern (SED-efterföljaren Die Linke och kaospartiet De Gröna) växer.

Partiets bas är det stora nätverket av shiamoskéer.

 ***

 Despite Germany's efforts to curtail Hizballah-related activities, the terrorist organization's presence continues to rise across the country. German intelligence estimates that the number of Hizballah operatives increased 20 percent last year, from 1,050 members and supporters to 1,250.

There are roughly 180 Hizballah-affiliated individuals in the German state of Lower Saxony alone.

The intelligence report, reviewed by the Jerusalem Post, warns that Hizballah's mobilization "should not be underestimated in Germany" and that Hizballah's followers "maintain organizations and ideological cohesion, among other things, in local mosque associations, which are primarily financed by donations."

German intelligence previously identified about 30 mosques and cultural associations intimately connected to Hizballah or which propagate the terrorist group's Iranian-inspired, radical Shi'a ideology. The latest report asserts that Hizballah "demands the application of the Islamic legal system of Shari'a" and directs its "propaganda against Western institutions" to advance its goals.

Hizballah-affiliated associations in Germany are largely financed through membership fees and fundraising activities. They encompass a range of people, from sympathizers of the group's aims to active supporters and formal members. These local institutions also receive support from Hizballah operatives who have come to Germany from Lebanon to participate in religious ceremonies or special commemorations.

The report's findings follow Germany's ban of three Hizballah-affiliated organizations last month. Under the guise of pursuing religious and humanitarian aims, these groups allegedly collect donations for the families of fallen Hizballah fighters. Knowing that their families will receive such "martyrs" aid can encourage future generations to join the organization and fight on its behalf.

Police raided Hizballah-linked groups across seven German states last month, including Hamburg and North Rhine-Westphalia. North Rhine-Westphalia is frequently cited in reports detailing a wide range of radical Islamist activity in Germany.

Following the raids, Germany's Interior Minister spokesman Horst Seehofer said that

"those who support terrorism will not be safe in Germany, regardless of the garb in which their supporters appear, they will not find a place of retreat in our country."

Hizballah operatives exploit Germany as a key node in the terrorist group's global illicit trade network, which involves drug trafficking, money laundering, and the stolen car trade. For example, Hizballah traffics cocaine from South America through Africa to Europe, reaching key German ports for onward distribution. Beyond raising funds, previous German intelligence reports show that Hizballah uses the country as a base of operations to recruit members and purchase weapons.

The terrorist organization has also used Germany, among other countries, to store bomb-making material. With help from Israel's Mossad foreign intelligence agency, German authorities seized hundreds of kilograms of ammonium nitrate in April 2020 – which Hizballah had stockpiled in the country.

The terrorist group has relied on ammonium nitrate for terrorist plots across Europe and around the world.

Germany has accused Iran – Hizballah's main backer – of conducting significant espionage activity in the country over the past decade, including plotting attacks on Israeli and Jewish targets. In a 2017 report, Germany stated it had launched 22 criminal investigations into Iran's illegal espionage activity – more than it had looked into that of China and Turkey, two countries that engage in significant spying operations in Germany.

Following years of malicious activity in its borders, Germany designated Hizballah as a terrorist organization in April 2020, joining other Western countries such as the United States, United Kingdom, the Netherlands, and Canada. Yet most European Union countries continue to selectively outlaw the group's military wing. This approach allows Hizballah's political wing to operate freely and engage in nefarious propaganda and terror financing activities. Hizballah, however, is a cohesive and hierarchical organization that does not treat its political, terrorist, and military wings as distinct entities.

Germany faces an array of Islamist terrorist threats and have foiled numerous high-profile plots in recent years, including Islamic State-led cells that sought to target a Berlin synagogue, strike U.S. military bases, and carry out a mass-casualty attack using ricin-based biological weapons.

While working to disrupt various militant threats, German security authorities have still managed to crack down on clandestine Hizballah-related activities – especially since the group's terrorist designation. Yet Hizballah remains resilient in the face of German sanctions and continues to strengthen its presence across the country.

(IPT News)

 

Den antisemitiske imamen i Rosengårdsmoskén

 

Kvällsposten fortsätter berätta om den antisemitiske imamen Abu Hamza (Basem Mahmoud) som härjar i en salafistmoské.på Rosengård. Abu Hamza har t o m blivit omöjlig hos de andra antisemitiska imamerna hos Muslimska Brödraskapet och i Qatar-moskén...

Malmöpolisen tycks återigen vara fullt sysselsatt med shariagängens dagliga våldsdåd och tycker tydligen att öppen och våldsam antisemitism bara är en bagatell. Att det är (de kriminella och islamistiska) shariagängen som är basen för Malmös islamisering och det våldsamma judehatet som predikas i stadens moskéer "glömmer" man gärna...

***

För ett halvår sedan kunde Kvällsposten avslöja att Rosengårdsimamen Basem Mahmoud återkommande predikade avsky mot judar och brobyggande imamer i sin källarmoské och på sin Youtubekanal. 

Avslöjandet ledde till att Malmöimamen polisanmäldes för hets mot folkgrupp. 

Vad hände sen? Inte så mycket. 

När vi går igenom några av Basem Mahmouds senaste predikningar visar det sig att han fortsätter sprida hat mot judar och andra ”otrogna”. 

Jenny Strindlöv

– I alla tider är det samma bedrägliga skurkar som står i vägen för de rättrogna. Alla vet att västländerna styrs av judar. Judarna är deras härskare. Judarna är grisars och apors avkomma.

Så lät det i en av Basem Mahmouds predikningar i höstas. 

Sedan dess har hans följarskara på Youtube vuxit och visningarna på hans filmer har blivit fler. Basem Mahmoud, eller Abu Hamza som han också kallas, fortsätter att predika varje fredag i al-Sahaba-moskén på Rosengård i Malmö. Han fortsätter att öppet lägga upp varje predikan på Youtube, och innehållet fortsätter att vara hatiskt mot såväl judar som andra ”otrogna”. 

När gymnasietreorna i Malmö tog studenten vredgades Basem Mahmoud över att se de glada ungdomarna dansa runt med svenska flaggan på gatorna. Eftersom svenska flaggan innehåller ett kors är den enligt Basem Mahmoud olämplig att bära.  

– De som bär kors ska inte erbjudas bön, eftersom det är vår övertygelse att dessa människor är fulländade kättare, sa han i en predikan.  

– Om någon bär ett kors på sina kläder utan att vara medveten om det beordrar vi honom att ta av det. Närhelst profeten såg ett kors i ett tyg eller på någons kläder eller vad som helst, så förstörde han det. 

Predikar hat mot judar

Under en predikan i juli fokuserade Basem Mahmoud på Palestina, som han menar att världens samlade muslimer tillsammans har manskraft och vapen nog att befria. Han tycker inte att det pratas tillräckligt mycket om Palestina i Europas moskéer. 

Mahmoud citerade ur en hadit, det vill säga en nedtecknad berättelse om profeten Muhammeds levnadshistoria, som lyder:

”Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna och dödar dem. Judarna kommer att gömma sig bakom stenar och träd, men stenarna och träden kommer att säga: Åh, muslim, det finns en jude bakom mig. Kom och döda honom.” 

Domedagen, hävdar Basem Mahmoud, kan inte äga rum förrän det stora slaget har inträffat och Palestina har befriats. 

– Orättfärdigheter, mina bröder, är när du är orättfärdig mot dig själv i din religion och tro. Du tror på den här haditen, men du praktiserar den inte, du introducerar den inte till dina barn och sprider den inte i den muslimska världen. Är vi rädda för att ens nämna ordet ”jude”? 

I en annan predikan säger han att det bara är tillåtet att hälsa på muslimer. 

– Hälsa inte på icke-muslimer. Om en otrogen hälsar på dig och säger ”frid vare med dig”, svara honom som profeten brukade svara judarna, de orättfärdiga judarna som dödade profeterna och som vill kontrollera universum. Förbanna dem, de är förlorade.

Lite senare i samma predikan fortsatte han att hetsa mot judar:

– Låt oss bli de som erövrar al-Aqsa-moskén (en av islams viktigaste moskéer, belägen på Tempelberget i Jerusalem, reds.anm.) och krossar och slår judarnas huvuden. 

– Lär dina barn detta. Om du inte själv är kvalificerad för det och Gud inte beordrar dig, så lär din son och lär din sonson.

”Ni är banditer!” 

När Kvällsposten återvänder till al-Sahaba-moskén en fredag i juli för att ge Basem Mahmoud möjlighet att kommentera sina uttalanden blir stämningen snabbt dålig. Han känner igen oss från vårt besök ett halvår tidigare och han är inte glad att se oss igen. 

– Gå härifrån! Gå härifrån! Ingen får prata med henne. Jag ska ringa polisen med detsamma, säger Basem Mahmoud om Kvällspostens reporter.

Han springer fram mot fotograf Jens Christian och föser honom uppför trappan som leder ner till källarmoskén. 

– Ni ljuger! Ni är banditer! Ni är lurare!

Den vredgade imamen plockar upp telefonen och ringer polisen. Han säger åt männen som kommer för att delta i fredagsbönen att de inte ska prata med oss. Dörren smälls igen.

Efter Kvällspostens avslöjande i december 2020 polisanmälde bland andra Judiska ungdomsförbundet Basem Mahmoud för hets mot folkgrupp. Förundersökningen pågår fortfarande och polisen inväntar vidare direktiv från åklagare. 

Tioårsminnet av en landsflykt

 

Sjunne.com skriver om hur Utöya-massakern utnyttjades till ett mediadrev mot alla islamistkritiker. Fjordman välkänd för många års avslöjande artiklar om islamismen som ett hot mot Västerlandet drevs t o m i landsflykt från Norge sedan slaskpressen beskyllt honom för att ha "inspirerat" galningen Breivik...Men nog var det Europas ryggradslösa politiker som "öppnade slussportarna" för massinvandring och islamisering som mer än några andra inspirerade galningar som Breivik...

                      Fjordman i exilen                      Foto: Snaphanen

Den 22 juli 2021 är det tio år sedan Anders Behring Breivik mördade unga norska socialdemokrater på ön Utøya efter att ha sprängt inne vid regeringskvarteren i Oslo. Vi kan räkna med många vinklade och undermåliga minnesprogram och att vänsterpartisten Ali Esbati får inte bara tala i SvD. Sveriges Radio har redan vevat igång tre avsnitt från den norska statsradion.

För att balansera den rådande ovederhäftiga synen på islam- och invandringskritiker, som förstärktes av massakern i Norge, ska jag lägga upp länkar till en norrman som var berörd genom att Breivik läste hans inlägg men inte inblandad, Peder Fjordman Jensen.

Jag har träffat honom flyktigt i Köpenhamn och vet att han tillhör de sakliga islamkritikerna som Douglas Murray, Hans Rustad, Lars Hedegaard,  Hege Storhaug, Bruce Bawer, Mark Steyn, Ayaan Hirsi Ali, Daniel Pipes, Robert Spencer m fl.

The Fjordman Files

Julia Ceasars recension av hans bok Vitne til vanvid

Min recension (och om Tommy Robinson)

Min översikt av terrordåden och norsk kulturkamp

Julia Ceasar om stigmatiseringen av Fjordman

Document.no nyutgåva av Fjordmans bok

Document.nos intervju med Fjordman

Ronie Berggrens genomgång av Fjordmans fall

Ronies text är den mest aktuella och är en bra ingång till Fjordman  och den nödvändiga kritiken av islam och invandringen. Det finns ingen annan väg än att fortsätta att studera, skriva, debattera och tala om vad som sker i västvärldens möte med islam. Ta tioårsminnet som ett lärotillfälle. Ett fruktansvärt sådant.

 

 

När antisemitismen slog rot i Svenska Kyrkan

Alltför sällan tycks medierna intressera sig för den jäsande antisemitiska sump som styr Svenska Kyrkan och flera frikyrkor sedan det marxistiska maktövertagandet omkring 1968. Forskaren Johan Sundeen, som skrev standardverket om 68-marxismen inom kyrkorna, kommer nu med en utmärkt rapport om den antisemitiska våg som blivit resultatet.

Ledarsidorna är ganska ensamma om att bevaka hur "den kristna" antisemitismen uppmuntras genom bl a UD och (s) nära samarbete med Muslimska Brödraskapet. De har också publicerat boken Islamismen i Sverige.

Gunnar Hyltén-Cavallius recenserar här rapporten. 

 LÄS DEN ! 

 ****

 Antisemitism har under senare tid kommit att debatteras allt mera. Undersökningar pekar på att judar i vårt land lever med en ökande otrygghet, särskilt har förhållandet i Malmö uppmärksammats. 

Nyligen har en vetenskaplig rapport publicerats, vars fokus är en inom kyrkorna tidigare starkt Israelvänlig hållning som kommit att ersättas av en uttalad kritik. Det ekumeniska Claphaminstitutet har ett pågående forskningsprojekt inom ramen ”Israel och trossamfunden”. Johan Sundeen, docent i idéhistoria, har nu kommit med projektets första rapport:

 När teologi blev 68-ideologi. Etableringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982.

Omslagsteckningen talar sitt tydliga språk: en svensk biskop i full ornat håller den palestinska fanan som en kräkla. Bakom sig har han stuckit ner den israeliska fanan (i sanden, i snön?).

När Sundeen för fyra år sedan utgav sin banbrytande studie 68-kyrkan, kom han att fokusera mindre på problemkomplexet Israel och palestinierna. Ett skäl till detta var att boken skulle ha blivit än mera omfångsrik. Kanske var denna brist av godo, ty nu har Sundeen kunnat återkomma och granska denna mångfacetterade och kontroversiella fråga.

Förordet är av Annika Borg, teol. dr och präst. Hon menar att forskningen som undersöker och frilägger de föreställningsvärldar som ger upphov till och sprider antisemitiska idéer inte bara är en vetenskaplig uppgift utan dessutom är ”avgörande för samhällsutvecklingen”.

Sundeen refererar inledningsvis till en debatt i Expressen under sensommaren 2020, då Svenska kyrkans förhållande till islamitiska organisationer diskuterades. Kolumnisten Susanna Birgersson hade framhållit, att många kyrkor ”utsett Israel till världens skurk, däribland Svenska kyrkan”. Detta dementerades raskt från Kyrkans hus i Uppsala. Israels ambassadör Ilan Ben Dov hävdade i ett kommande inlägg att Svenska kyrkans politik gentemot Israel ofta ter sig som ”mer polariserande än den som har sitt ursprung i den arabiska världen” (Expressen 30/8, 1/9 och 10/9 2020).

Frågorna om relationsbygge i islamistisk riktning och Israelfientlighet hör nära samman, hävdar Sundeen. Antisemitismen är nyckelkomponent i båda fallen. Kritiker från olika håll menar att ärkebiskop Antje Jackelén i sin strävan efter fördjupad religionsdialog lierat sig med fundamentalistiska krafter.

Johan Sundeen som lanserat beteckningen 68-kyrkan sätter in den Israelfientliga opinionen i ett idéhistoriskt sammanhang med vänstervridning av svensk kristenhet. Han har i källorna kunnat blottlägga agendasättande personkretsar med rötter i den kristna radikala studentmiljön på 1960- och 70-talen. Andra opinionsbildare vad gäller den förändrade Israelbilden är enligt Sundeen socialdemokratiska centra som SSU men framför allt Broderskapsrörelsen, nuvarande Socialdemokrater för tro och solidaritet. Det vore välgörande med en fördjupad forskning om denna sidoorganisation (S), menar jag, så att mönster klarläggs för mycket av vad som vuxit fram i kyrka och frikyrka.

Nyckelpersoner i opinionssvängningen gentemot Israel är Uppsalateologerna Sigbert Axelson, pastor i Missionsförbundet, och Carl-Henric Grenholm, professor i etik. Sundeen skriver: ”Generationer av svenskkyrkliga präster har stått under direkt inflytande av universitetslärare med politiska sympatier långt till vänster och med synnerligen negativ syn på staten Israel.”   

Kampen för palestiniernas sak är en del av vänsterns konflikt gentemot västvärlden, USA och kapitalismen. Israel ses i den kontexten som ett USA i miniatyr, en rasistisk statsbildning; stundtals görs till och med jämförelser mellan sioniststaten och Tredje rikets nazister. I den progressiva studentpublikationen Kristet Forum kunde Per Eric Sandström ta frikyrkopastorer som ledde Israelresor i upptuktelse, då han liknade dem vid narkotikalangare.

Det är inte enbart engagemanget för den militärt svagare parten, palestinierna, som förklarar animositeten mot judarna som folk och staten Israel. Sundeen pekar på ett antisemitiskt strömdrag i marxismen. Den idéhistoriska huvudkällan här är Karl Marx skrift Om judefrågan. 

I skärningspunkten mellan ideologi och teologi hos de kristna antisionisterna väger ideologin tyngst, hävdar Sundeen. Det är i det politiska som man iakttar det största engagemanget. Talande är följande omdöme om en artikel av Jim Walch i antologin Israel – det förlorade landet (1970):

”Hans artikel är ett idealtypiskt exempel på en utstuderat anti-transcendent, förvärldsligad, kristendom. I utopisk anda gör han sig bilder av ett Guds rike på jorden; ett lyckoland, där rättfärdigheten bor. […] För att det goda ska segra måste det onda först avlägsnas.” 

Sammanfattningsvis: för att förstå hur en tidigare kompakt Israelvänlighet i svensk kristenhet kunnat ersättas av sin motsats är Johan Sundeens studie av största värde.

 

Om Shariagängens terror mot svenskarna

 

Författaren Björn Ranelid har väl hittills uppfattats som en kändis som seglat fram i kulturradikalismens "mainstream",  någonstans bland  kommunister och Gretatossingar...

Nu har han uppenbarligen drabbats av EFTERTANKEN och     tagit ett jättekliv mot förnuftet... Välkommen !

I ett öppet brev på sin Faceboksida angriper han alla de ryggradslösa politiker som förråder svenska folket genom   stödja kriminella (och islamistiska) shariagäng. Polismordet i Göteborg är det senaste exemplet... 

Förbrytarna som öppnade slussportarna till Europa för islamister och andra kriminella 2015 får sig en välbehövlig
smäll på käften.

”Många svenska politiker har blod på sina händer och de förråder Sverige och bereder väg för mördare, parasiter och fiender till kärlek, godhet och alla som vill leva i tillit och respekt för medmänniskan.

Ja, jag menar exakt vad jag skriver här och jag är därmed inte elak och jag begår inte våld på just det svenska verbet att förråda. Jag har inte importerat detsamma, utan det är fött och brukat sedan länge i mitt fosterland som jag älskar och vördar i oräkneliga sammanhang.

Sverige behöver inga höghastighetståg som kostar två hundra miljarder kronor. Sverige behöver den snabbaste och bästa vägen till lag och ordning, fred och frid för barn och alla människor som sköter sig, studerar, arbetar, betalar skatt och som aktar sin nästa.

En politiker som förråder sitt land är skyldig till medvetna lögner, lömska ränker och handlingar och framför allt svek mot alla varelser som vill leva i fred och endräkt med sin medmänniska.

Ingen polis i tjänst skjuts av misstag. En individ som bär vapen och avsiktligt med berått mod skjuter en polis i tjänst kan aldrig göra det av misstag och det finns inga undantag i världen.

Den skjutne polisens gravida hustru är även hon polis och likaså hans broder. Jag skäms inte för att skriva att jag gråter när jag hör det från pappan till den mördade sonen. Den gravida hustruns pappa är också polis. Därmed torde den familjen tjänat den svenska allmänheten mer än någon annan familj i Sverige. Jag klarar knappt att skriva det.

I går kväll sköts en tjugofemårig man till döds invid en skola i Huddinge. Således fortgår barbariet i Sverige. Det är ett mentalt och bokstavligt krig.

I dag, den tredje juli, sköts en ung man i huvudet i Upplands Väsby. Det är tre personer på knappt lika många dygn. Det är ett vansinne och en tragedi för hela Sverige.

Jag har blivit stenad med ord och trakasserad av falska och enfaldiga journalister för att jag är den förste och ende författaren som skrivit sanningen om tillståndet i Sverige. Jag lider och sörjer över vad som händer i landet medan de tjänar lögnen och förfalskningen av verkligheten.

Jag är nationalist och kosmopolit i en och samma person och jag respekterar alla individer om vill leva i fred med sin medmänniska. Du och jag har inte bestämt var och när vi skulle födas och vem som skulle bli vår mamma och pappa. Vi har ursprungligen inte gjort oss förtjänta av att vara svenskar. Det är en gåva som vi skall förvalta på bästa sätt och vara tacksamma över.

Det räcker med en enda mördare och terrorist som härjar på Drottninggatan i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg eller på Fersens väg i Malmö för att det skall beröra hela befolkningen i Sverige. Barnen ser och hör, läser och tvingas att veta. Det är en skam för landet och en oförlåtlig synd.

Alla brottslingar som är dömda till utvisning skall deporteras direkt med tvång. Det finns inga ömmande fall. En människa väljer att vara kriminell. Ingen behöver svälta och lida av hunger i Sverige. Här kan alla gå i skolan och dricka rent vatten och ha tak över huvudet i någon form. Det går alltid att söka hjälp och bistånd i olika avseenden.

Människor som är födda i landet och som har arbetat och betalat skatt skall alltid få pensioner så att de klarar sitt uppehälle och åtminstone livets nödtorft. Allt annat är en skam för Sverige.

Ni bör sprida denna krönika till alla läskunniga människor i Sverige.”

 

Jihadismen växer i Afrika

 

Jihadist threat is expected to multiply in sub-Saharan Africa, as security and intelligence actors in the region forecast growth of Islamic State (ISIS) and Al-Qaeda’s associated groups in 2021.

Jihadist landscape in sub-Saharan Africa is fast change and become a preferred forefront both for the terrorists and counterterrorism actors.

Notably, increased jihadist operations perpetrated by ISIS and Al-Qaeda affiliates in the region continue to be reported. With escalating jihadist operations in the region, subsequently, sustained Western counterterrorism efforts and attention has shifted from former jihadist bases in the Middle East and south Asia, respectively, to the Sahel and Nigeria, the Horn of Africa, and, most recently, the continent’s southeastern Swahili coast.

Sub-Saharan region has become a preferred destination for jihadists, positioning their groupings throughout the region in an effort to get influence, getting new recruits, establishing and capturing new territories and spreading of jihadist ideologies besides success claims through propaganda channels. (basically, online pro-jihadist media).

Jihadist groups are keen on establishing foothold on regions notably with weak states with some welding international crisis. The terror outfits thus are able to exploit these crises (especially political crisis and internal wars), by mounting complex and coordinated operations against individual county’s security forces.

 ISIS and Al-Qaeda associates have taken advantage of the porous borders throughout Africa and, in opportunistic method, have banked on troubled/weak political transitions and lack of security actors’ accountability. Jihadist fast have established foothold in already weak and fragile countries such as Mali and Mozambique.

In the Sahel, the Islamic State in the Greater Sahara’s guerrilla campaign has demonstrated morphed capability in staging in ambushes, mortar fire, and the use of improvised explosive devices (IEDs). Despite rivalry between different jihadist groupings, their individual leaders have been able to take charge of their affiliate to remain intact and relevant. Pro-ISIS and Al-Qaeda affiliates have also proven adept at recruiting new members by greatly exploiting local ethnic grievances besides use of intimidation and threats to the locals towards joining their cause.

The Islamic State West Africa Province, or ISWAP, which formally is integrated with ISGS in ISIS’s organizational structure, has remained active throughout the Lake Chad Basin, its foothold is now in northeastern Nigeria and escalating its activities in southeastern Niger.

To appeal to potential recruits to join, ISWAP continue to promote heavily its operations by frequently propaganda of perceived success attacks against Nigerian security forces mirroring those of ISIS against the Syrian army, in the Middle East. Within Nigeria, ISWAP’s strength has obscured that of Boko Haram, which continues to lose support from its combatants besides its local supporters.

However, Boko Haram lethality cannot easily be wished away. The jihadist group is connected with equally ruthless bandits in northwestern Nigeria in an attempt to outmaneuver ISWAP and set up its own affiliates in that region.

Al-Qaeda affiliate Jama’a Nusrat ul-Islam wal Muslimin, or JNIM on the other had also consolidating its hold on rural areas of northern Mali and fast is expanding throughout the Sahelian border regions. JNIM continue to demonstrate its ability to mount increasingly sophisticated asymmetric operations, despite immense pressure on the group from French military forces and rival militias.  The group has been able to weather from the successive loss of its key Algerian and Tunisian leaders from its ‘parent’ group, Al-Qaeda in the Islamic Maghreb, or AQIM.

A number of regional jihadists, including those linked to Al-Qaeda survives through extortion, taxing locals and smuggling of booming illicit gold trade to finance their operations.

Same way, jihadist operations in the Horn of Africa and the Swahili coast have escalated over the recent years. In Somalia, the home-base of the Al-Qaeda associated Al-Shabaab has conducted dozens of operations against security and civilian targets in the rural areas and in the capital Mogadishu.

With impunity, Al-Shabaab continue to stage ambushes and notably, the use of IEDs, mortar and landmines by the group has proficiently morphed. Al-Shabaab fighting units are heavily armed and continue to conduct coordinated, multiple attacks, in Somalia and beyond, particularly in Kenya where the group has enjoyed recruitment success over the years since Kenya Defense Forces (KDF) crossed over to Somalia in 2011.

Al-Shabaab also has banked on propaganda media channels to promote it campaigns besides to appeal to potential recruits in East Africa. The recent arrest in the Philippines of an Al-Shabaab-trained Kenyan who plotted airplane attacks on the United States is a reminder that Al-Shabaab is still the most sophisticated jihadist group on the continent, with ISWAP and JNIM a close second and third.

In East Africa, jihadists are also finding favorably destination in Mozambique and in Democratic Republic of Congo. The Islamic State Central Africa Province, or ISCAP is currently the one maintaining its branches in the above-named countries. Jihadists from Tanzania are also joining Islamic State affiliate operating in Mozambique. ISCAP received ample media guidance, funding and reinforcements from tactical strategists in ISIS core, facilitated through a network of logisticians operating in the region. The Islami State associate has escalated attacks from across the localities of Mozambique; Cabo Delgado, Mocimboa de Praia, Quissanga among others.

There is also significant potential for spillover violence in all of the aforementioned regions of Africa in 2021as evidenced by the Sahel. Jihadist conflict in Mali expected to further spread to Cote d’Ivoire, Benin, and Burkina Faso, and countries like Ghana and Senegal may be next.

 

Internationell razzia mot jihadister. Sverige tiger och mörkar...

 

 

Ledarsidorna avslöjar att svenska myndigheter inte deltar i en internationell razzia mot Kalifatet IS och dess broderorganisationer. Bl a Tyskland, Frankrike och Nederländerna gör en samordnad räd mot islamistisk terrorism.

Medan Sverige tiger och försöker mörka vad som händer.

Istället betygar Sveriges utrikesminister sin och partiets solidaritet med Muslimska Brödraskapet (all islamistisk terrorisms moder)....

 ****

BERLIN — Mer än 800 tyska poliser, inklusive SWAT-team, genomförde samordnade räder tidigt på torsdagen i Berlin och delstaten Brandenburg som ett led i utredningen av salafistiska miljöer som kan kopplas till terrorsekten IS. Räderna, de största någonsin, fick stor uppmärksamhet i hela Europa förutom ett land; Sverige.

Detta styrker bilden av de starka band som bland annat det Muslimska brödraskapet har med den svenska regeringen och statsförvaltningen. Sverige är idag ett tydligt s.k “Strong hold” eller motståndsnäste för dessa rörelser.

Mer än 800 tyska poliser, inklusive SWAT-team, genomförde samordnade räder tidigt på torsdagen i Berlin och delstaten Brandenburg som ett led  i utredningen av en organisationen Jama’atu Berlin. Gruppen är även känd som Tauhid Berlin. Detta rapporterar flertalet europeiska nyhetshus, bland annat Deutsche Welle Daily Mail, Reuters samt Associated Press.

Det är inte första räden mot moskéer med koppling till islamistiska organisationer i allmänhet och den Islamiska Staten i synnerhet, 2017 genomfördes motsvarande operation mot organisationen Fussilet 33 med motsvarande motivering. Den senare gruppen direkt kopplad till IS. Den tunisiske medborgaren Anis Amri genomförde den 12 December 2016 en terrorattack med hjälp av en lastbil på en julmarknad i Berlin som krävde 12 dödsoffer och ännu fler döda och kan kopplas direkt till Fussilet 33 moské och verksamhet.

Organisationen har förbjudits  av Berlins inrikesminister Andreas Geisel inför räderna med motiveringen att det var en “mycket radikal” grupp som betecknas som allierad, eller en del, av den Islamiska Statens ideologiska bas.

”Förbudet är en tydlig signal till alla religiösa extremister,” sa Geisel. ”Vi kommer att bekämpa terrorismens rötter. Vi tolererar ingen plats där terror predikas och ISIS förhärligas. ”

Myndigheterna menade att organisationen förespråkade en antisemitisk ideologi som dessutom står i opposition mot den tyska konstitutionen och förespråkade “väpnad jihad och terroristattacker mot civila“.  Polisräderna var avsedda att säkra organisationens tillgångar och leta efter bevis, sade myndigheterna. Inga arresteringar ska ha skett.

Tyskland och övriga Europa skärper tonen

 Räderna, eller polisinsatserna följer den hårdare ton som Tysklands förbundskansler Angela Merkel intagit de senaste åren mot islamistiska rörelser som även omfattar det turkiska Milli Görus samt det Muslimska brödraskapet. Den hårdare linjen har ett brett politiskt stöd. 2018 menade Volker Beck, förbundsdagsledamot (motsvarande parlamentet) för Die Grüne att Milli Görus borde förbjudas i Tyskland som organisation. Die Grüne svenska systerparti, Miljöpartiet, har en totalt motsatt inställning till islamistiska rörelser än det tyska.

Tysklands hårdare och tydligare förhållningssätt har även inneburit att det statliga stödet till biståndsorganisationen Islamic Relief har dragits in och att Islamic Relief fått lämna de federala samverkansorganisationerna.

Den turkiska islamistorganisationen Milli Görüs stödjer aktiv jihad i Syrien. 

En av Tysklands mest respekterade tidskrifter Der Spiegel beskriver Milli Görüs som “en rörelse med radikala, anti-Europeiska tendenser och som är under bevakning av tysk underrättelsetjänst”. Enligt Hollands största dagstidning De Telegraaf har Milli Görüs även ha kopplingar till både terrorstämplade Hamas och det Muslimska Brödraskapet.

Direkta kopplingar till Milli Görus har bland annat den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan (MP). Kaplans umgängen med denna organisation, där han har fångats på bild på möten och även på video när han håller ett tal på turkiska på ett möte, var en av orsakerna till att han tvingades lämna posten som minister i regeringen Löfven I. Kaplan skall därefter även ha lämnat även Miljöpartiet och är idag aktiv i Muslimska brödraskapets ena biståndsorganisation Muslim Aid.

Såväl Frankrike som Nederländerna har påbörjat eller aviserat motsvarande hårdare och oförsonligare ton mot rörelser som stödjer Islamiska Staten, direkt eller indirekt, samt sådana som Milli Görus eller andra motsvarande med kopplingar till det Muslimska brödraskapet.

Sverige ett starkt motståndsnäste för islamister

Hade motsvarande lagrum funnits i Sverige som i Tyskland och Frankrike hade minst fem moskéer stängts på motsvarande sätt; Stockholms moské, Gävle moské, Vivalla moské, Landskrona moské samt Bellevue-moskén i Göteborg. Samtliga dessa har varit arenor för jihadistpredikanter eller Muslimska brödraskapets budskap.

Den utvisade imamen Abo Raad, som av regeringen bedömts som hot mot rikets säkerhet, har Gävle moské som sin främsta arena.

De svenska organisationer som skulle upplösts med den tyska och franska lagstiftningen som grund är med stor sannolikhet inte bara Islamiska Förbundet i Sverige, som organiserar bland annat Stockholms moské och öppet erkänt sig till Muslimska brödraskapets ideologi utan även studieförbundet Ibn Rushd samt det numera avregistrerade Sveriges Unga Muslimer. Dessa tre organisationer genomförde under tio år ”De muslimska familjedagarna” som tjänat som en motsvarande arena för hat- och jihadistpredikanter.

Med den räd som genomfördes i Berlin under torsdagen, och med vilken uppmärksamhet den fått i Europa samt med vilken tystnad den mötts i Sverige, av såväl det svenska klustret av Brödraskapets nätverksorganisationer som svensk media  blir det tydligare och tydligare att Sverige idag utgör ett ”Stronghold” eller ”Safe haven” för inte bara det Muslimska brödraskapet utan även för rörelser som ideologiskt befinner sig ännu närmare den Islamiska Staten och al Qaida ideologiskt.

Den visade tystnaden, och utrikesminister Ann Lindes (S) tydliga besked till det svenska klustret av Brödraskapets nätverksorganisationer om fortsatt säker och långsiktig finansiering med svenska skattemedel har dessa rörelser nu etablerat ett motståndsnäste i Europa. I Sverige.

 

Iranska terrorattacker avvärjda

 

 Två män - utländska medborgare bosatta i Göteborg respektive Trelleborg - sitter häktade på sannolika skäl misstänkta för anstiftan till terrorbrott. Göteborgaren ska ha pekats ut av den etiopiska säkerhetstjänsten som ledaren. Målet: en attack mot Förenade Arabemiratens ambassader i Etiopien och Sudan. Motivet: Hämnd.

Kammaråklagare Hans-Jörgen Hanström vid Riksenheten för säkerhetsmål har låtit hälsa att det dröjer länge innan han uttalar sig i ärendet. Sekretessen är alltid extra stor vid säkerhetsmål, men en del har ändå kommit ut. Bland andra Kvällsposten, Doku, Times of Israel och New York Times har tidigare skrivit om ärendet.

Attentatet som avvärjdes var enligt etiopisk säkerhetstjänst tänkt att äga rum i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, mot Förenade Arabemiratens ambassad. Men planerna upptäcktes och femton personer ska ha gripits i Etiopien och 21 personer i internationella tillslag.

Hämnd för annat attentat

Det planerade attentatet – samt ett mot Förenade Arabemiratens ambassad i Sudan – tros enligt New York Times ha varit tänkt som Irans hämnd för likvideringen av chefen för Irans kärnvapenprogram Mohsen Fakhrizadeh och generalen Qassem Soleimani, chef för Revolutionsgardets terrorstyrkor. Soleimani ledde bl a Irans Internaionella Shialegion. NYT  refererar till källor inom amerikanska och israeliska myndigheter.

I Sverige greps och anhölls alltså två personer, en göteborgare och en trelleborgare. De häktades strax före jul. Båda är i dryga 40-årsåldern. Ytterligare en göteborgare är misstänkt, men där är misstankarna svagare.

Den nu häktade göteborgaren greps på Arlanda flygplats i december – enligt New York Times efter omfattande utbyte av underrättelseinformation mellan ”vänligt sinnade” säkerhetstjänster i Afrika, Asien och Europa. Mannen är utländsk medborgare och skriven på en adress i Angered i nordöstra Göteborg.

Brott under mer än ett år

Han pekas alltså ut som hjärnan bakom de planerade terrorattackerna. De brott han misstänks för ska ha begåtts mellan november 2019 och december 2020 – planering, införskaffande av vapen med mera tros ha tagit så lång tid.

Trelleborgaren, syrisk medborgare och krogägare i Tyskland, misstänks enligt häktningsframställan ha medverkat under betydligt kortare tid – enbart november 2019. Han greps av SÄPO i Malmö.

 

Svenska soldater bekämpar jihadister i Afrika

Defence Post berättar om den nya anti-jihadistiska styrkan Task Force Takuba där även svenska enheter bekämpar Kalifatet i västra Afrika.

 

 

 

Elite European Anti-Jihadist Task Force Takuba Takes First Steps in Sahel

Task Force Takuba will work towards containing the jihadist violence in Mali that has plagued the area since 2013.

Inside a military base in northern Mali, a concrete bollard emblazoned with French, Estonian, and Swedish flags marks a zone reserved for a new anti-jihadist unit of elite European troops.

Dubbed Task Force Takuba, the new joint deployment marks a coup for France, which has sought partners in its long fight against Islamist militants in Africa’s vast Sahel region.

French troops first deployed to Mali in 2013 after a jihadist insurgency broke out in the country the previous year.

But despite their presence, jihadist violence has spread to neighboring Burkina Faso and Niger.

Thousands of soldiers and civilians have been killed in the conflict, and hundreds of thousands more have had to flee their homes.

Anger at the seemingly endless insurgency in Mali also fueled protests against president Ibrahim Boubacar Keita, culminating in his ouster in a military coup on August 18.

#France's Minister of the Armed Forces @florence_parly says military forces from #Czech Republic and #Sweden will soon be joining Task Force Takuba and counterterror efforts in the #Sahel https://t.co/0dv3covblm

— Jeff Seldin (@jseldin) October 28, 2020

At the base in the city of Gao, about a dozen French and Estonian soldiers from Takuba sit under an awning, surrounded by storage containers and light military vehicles.

They discuss their first mission: A sweep operation conducted in the lawless Mali-Burkina Faso border region last month, alongside local troops and French regulars.

Takuba troops are tasked with supporting elite Malian soldiers, who use motorbikes and pick-up trucks to zip into territory lost to jihadists at high speed.

“Malian armed forces arrived alone in the villages so that the population could see them,” said the commander of the Franco-Estonian unit, who gave his name as Aurelien, while the Europeans worked “discreetly.”

Despite their different backgrounds, the polyglot force had little trouble working together.

“For our unit, it’s the first time we work with the French,” said an Estonian soldier. “So far there is no problem of interoperability.”

Belgium, the Czech Republic, Denmark, Estonia, Germany, the Netherlands, Norway, Portugal, Sweden, and the United Kingdom all made a political commitment to send special forces to Mali in March. French special forces will also participate.

But Takuba is still in its initial stages, and it is not yet clear when the different countries will deploy their troops — with many countries requiring prior parliamentary approval.

‘Other Europeans Will Join Us’

France currently has 5,100 soldiers spread across the Sahel as part of its Operation Barkhane — and has lost some 45 soldiers since first intervening in Mali in 2013.

At a French forward base in Menaka, a town about an hour’s drive east from Gao, engineers are preparing for the arrival of more European special-forces units.

A French commander who gave his name as Cedric said he expected Czech counterparts to arrive soon. The Czech parliament approved their deployment last month.

A successful beginning for Takuba is considered crucial to its long-term success.

And for France, which is hoping to eventually draw down its own military commitment in the region, the stakes are high.

A 150-strong Swedish unit is also scheduled to deploy early next year, along with three Blackhawk helicopters.

This unit — unlike other European contingents in Takuba — will carry out rapid-response missions instead of shadowing local troops.

Italy too has authorized the deployment of up to 200 soldiers, but it is not yet clear when they will arrive.

“We hope that other Europeans will join us,” said Commander Aurelien, pointing to the need for extra support in securing the lawless border region in Mali and Burkina Faso.