Afghanska idrottskvinnor räddade

 

Det är få  positiva nyheter från Afghanistan efter talibanernas seger.

Här är dock tre:

Damlaget i fotboll ankom igår till Portugal där de beviljats asyl. Det rör sig om ett tjugofemtal idrottskvinnor och ett femtiotal familjemedlemmar. Bakom räddningen låg en grupp amerikanska veteraner från armén och CIA.

Damlaget i landsvägscykling har räddats ut ur landet via ett grannland. Aktionen genomfördes av en israelisk grupp och sponsrades av en kanadensisk miljardär, som sedan tidigare är en av sportens stora sponsorer i Kanada. Laget har redan beviljats asyl tillsammans med sina familjemedlemmar.

En grupp kvinnliga gymnasister som befann sig på resa till en internationell tävling i datalogi har hoppat av till Kanada. Deras kunskaper beskrivs av ett IT-företag som  "överraskande spjutspetsteknologi" från ett u-land. Samtliga är redan garanterade anställning från stora IT-företag.

Det dessa tre grupper har gemensamt är att de helt saknar en framtid i Taliban-Afghanistan. Genom räddningsoperationerna kan de våga hoppas på ett liv med arbete och ett normalt liv i Västerlandet. Men tyvärr handlar det bara om knappt 200 personer.... 

Liknande räddningsoperationer har också startats för bl a kulturarbetare och de överlevande journalisterna...

Men hur går det för de miljoner kvinnor och barn som saknar efterfrågade kunskaper i Väst och förmögna sponsorer ?  Är de dömda till ett liv som slavar under medeltida Sharia ?

 

                       Förlorare ?

 

 

(s) sopar antisemitismen inom partiet under mattan

 

 Johan Westerholm på Ledarsidorna vågar än en gång tala klartext om den antisemitism som jäser och puttrar inom de svenska social-demokraterna. Någon ambition att göra upp med sitt skamliga förflutna på samma sätt som brittiska Labour tvingats till tycks definitivt inte finnas i Sverige...

Läs hela hans artikel nedan:

Det brittiska Labour antog under sin årliga konferens ett skarpt regelverk mot antisemitism inom partiet. Detta efter omfattande kritik med följande rättsliga processer. Med detta hoppas partiledningen att dörren till antisemitiska vanföreställningar för evigt är stängd. Men inom dess svenska systerparti Socialdemokraterna fortsätter partiledningen att sopa den partiknutna antisemitismen under mattan.

Brittiska Labour antog under den årliga konferensen i Brighton ett nytt internt regelverk mot antisemitism rapporterar bland annat Jerusalem Post. Regelverket följer de rekommendationer till partiet som Equality and Human Rights Commission, den brittiska regeringens organisation mot rasism gav Labour 2020 där den lade fast den tidigare partiledaren Jeremy Corbyns ansvar för antisemitismens etablering i partiet.

Kommissionens rekommendationer blev resultatet efter den rapport från 2020 som konstaterade Corbyns ansvar för “olagliga trakasserier och diskriminering” av judar”.

Corbyn förespråkade under sin tid som ordförande en övergripande bojkott av Israel, lade kransar vid monument för palestinska terrorister och kallade tidigare de militanta grupperna Hamas och Hizbollah för hans “vänner”. 2014, ett år innan Corbyn valdes till ordförande för Labour, menade han att Hamas, av Israel och USA märkt en terroristorganisation, ägnade sig åt rättvisa och fred.

Relaterat: Labour hålls juridiskt ansvarigt för antisemitismen inom partiet

Jeremy Corbyns efterträdare, Keir Starmer, menade att  man “stängde dörren i kväll för antisemitism i Labour.”

Under konferensen upprepade Starmer, som har försökt rehabilitera Labours rykte sedan  han valdes att ersätta Corbyn 2020, en ursäkt till judarna för spridningen av antisemitism i Labours led under de senaste åren. 

Ruth Smeeth, en av de judiska Labour-medlemmar som fick emotta antisemitiska dödshot 2019 menade till de som framfört eller legat bakom hoten att

“Ni misslyckades, vi är fortfarande här.”

Även om den svenska regeringens relationer med staten Israel nu ser ut att utvecklas i en mer positiv riktning finns inte något moment för en motsvarande utveckling inom den svenska socialdemokratin och arbetarrörelsen.

De svenska socialdemokraterna sopar antisemitismen under mattan

 Lisa Bjurwald, journalist och författare, och tidigare medarbetare för Expo, ledarskribent för Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter samt Aftonbladet menade i en krönika i socialdemokratiska Dagens Arena att det inte fanns någon grund för anklagelserna mot Jeremy Corbyn. Tvärtom menade Bjurwald att dessa bara var påstådda samt att antisemitismen var att hänföra till enskilda individer. Att Corbyn skulle ha något ansvar var orimligt enligt Bjurwald.

Relaterat: Dagens Arena normaliserar socialdemokratisk antisemitism

Något som den brittiska regeringen sedan kom att överbevisa Bjurwald om. Bjurwald har, såvitt känt, inte kommenterat de brittiska utredningarna och de fall som senare gick till både uteslutning ur Labour som till åklagare.

Och något sådant motsvarande regelverk som Labour nu infört finns inte heller inom den svenska socialdemokratin. Ett sådant regelverk hade med stor sannolik med kraft markerat inte bara mot Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot för Tro och Solidaritet, som 2013 menade att det dels förelåg en judeo-europeisk konspiration mot Mellanösterns muslimer samt att terrororganisationen IS var en planerad produkt av israeliska underrättelsetjänsten Mossad.

Relaterat: If it walks like a duck, talks like a duck….

Det brittiska arbetarpartiets regelverk hade sannolikt även kunnat användas för att ingripa eller kraftigt markera mot diakonen i Equmeniakyrkan Anna Ardin, även hon förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet i vars verkställande utskott hon sitter tillsammans med bland annat sidoorganisationens ordförande Sara Kukka-Salam och vice ordförande Jesper Eneroth. Ardin har på Twitter uttryckt sig på ett sådant sätt att hon med viss säkerhet ligger inom ramarna för det som av IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance klassas som antisemitisk retorik.

Tweeten ansluter sig till samma retoriska modeller som Kaba tidigare begagnat sig av och som av SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, samt stiftelsen Expo bedömts vara uttalat antisemitiska.

Skärmavbild Twitter

Ardin raderade tweeten efter att hon fått sympatier från konton som kan kopplas till nationalistiska organisationer och försökte sedan med blandad framgång hävda att den endast var “klumpigt formulerad”.

Regelverket hade med ännu större sannolikhet gjort processen lika kort som tydlig mot SSU Malmö som vid flera tillfällen skanderat bland annat ”Krossa Sionismen” under Första Maj-firanden samt i förtid kunnat medge Malmös tidigare kommunalråd, Illmar Reepalu (S), en annan karriärväg än politik.

Brittiska Labour gör nu en gång för alla upp med de antisemitiska vanföreställningar som plågat partiet under Jeremy Corbyns ledarskap. 

Det svenska systerpartiet Socialdemokraterna har börjat en upptining av relationerna med Israel genom arbetet med Malmö-konferensen samt det förestående ordförandeskapet för IHRA.

Men detta är än så länge att anse som polityr så länge inte socialdemokraterna visar samma beslutsamhet som Labour att en gång för alla stänga dörren mot antisemitisk retorik, kultur och tankegods. 

Johan Westerholm

Biden sviker Afghanistan - igen...

 

 

 Afghanistans siste vicepresident Amrullah Saleh och motståndsledaren Ahmad Massoud har nu också flytt till grannlandet Tajikistan berättar webbtidningen The Intercept.

Allt tyder nu på att de förbereder motståndskamp från flera grannländer med hjälp av de tusentals afghanska soldater som gått över gränsen. Massoud uppges också ha knutit politiska kontakter med inflytelserika politiker i USA och Frankrike.

Så motståndet kanske har en chans...

Däremot tycks utsikterna till militär hjälp från USA var mycket små under Bidens kaotiska regim.

Avskyn mot den senile Biden, som anses ha sviket alla amerikanska löften, är stor hos det afghanska folket. Många andra f d amerikanska allierade (t ex Egypten, Saudiarabien och Israel) har också dragit öronen åt sig och insett att amerikanska löften inte längre är värda någonting. Klockan har vridits tillbaka till Obamas tid, då USA avlivade sina gamla allierade på löpande band..

 ****

The son of Afghanistan’s most celebrated anti-Taliban resistance leader has escaped into neighboring Tajikistan, less than a month after vowing to defend his homeland “no matter what happens.”

Ahmad Massoud, son of the late Northern Alliance leader Ahmad Shah Massoud, fled to Tajikistan shortly after the Taliban seized control of the Panjshir Valley on September 6, according to a senior U.S. intelligence official, a Pentagon consultant, and two former senior Afghan government officials. Massoud was joined a few days later by Amrullah Saleh, the former Afghan vice president and longtime intelligence chief, who left Afghanistan by helicopter, the senior U.S. official and two former Afghan officials said.

The retreat of the two key Afghan resistance figures contradicts public claims that they are still in Afghanistan and holding out against the Taliban and signals a remarkable shift in their fortunes: For the first time in decades, the United States government and the CIA do not appear to be backing them. Massoud and Saleh are both seeking military aid and equipment from the West, but the Biden administration is not supporting them and has given no indication of whether it will provide future assistance, according to the two former Afghan officials and a retired U.S. intelligence official.

On Wednesday, Massoud hired Washington lobbyist Robert Stryk. Massoud and Saleh have been embraced by prominent Republicans like Sen. Lindsey Graham, who is keen on the U.S. returning to Afghanistan.

Neither Massoud nor Saleh has been seen in public since the Taliban took Panjshir. Both come from the mountainous northeastern province, a perennial base of Afghan resistance, first against the Soviet Union and later the Taliban. Massoud is currently in a “safe house” in the Tajik capital of Dushanbe, according to a former senior Afghan government official who spoke with him last week, while Saleh is in a nearby location.

Saleh last tweeted on September 3, as the Taliban began encircling Panjshir. In an accompanying video, he dismissed reports that he had already fled Afghanistan as “totally baseless.” “The RESISTANCE is continuing and will continue,” Saleh tweeted. “I am here with my soil, for my soil & defending its dignity.”

On Monday, Ali Maisam Nazary, a spokesperson for Massoud, told The Intercept that Massoud “is inside Afghanistan … in an undisclosed location.” Saleh could not be reached for comment.

Saleh, who once worked as an aide to Ahmad Shah Massoud and served many years in senior positions in Afghanistan’s U.S.-backed government, tweeted last month that he was the legal successor to former Afghan President Ashraf Ghani, citing Ghani’s decision to flee to the United Arab Emirates. “As per d constitution of Afg, in absence, escape, resignation or death of the President the FVP [First Vice President] becomes the caretaker President,” Saleh tweeted on August 16, the day after the Taliban seized control of Kabul. “I am currently inside my country & am the legitimate care taker President.”

In August, prominent Republicans like Graham and Rep. Mike Waltz called on the Biden administration to recognize Saleh and Massoud as the “legitimate government representatives” of Afghanistan. “We will be going back into Afghanistan,” Graham told the BBC earlier this month. “We’ll have to because the [terror] threat will be so large.”

“I want his voice out,” Graham said of Saleh in an interview with Politico last week. “I’m gonna go all in. [The Taliban are] holding our people hostage. They’re a terrorist group. They’re a radical Islamic jihadist group.” Graham also reportedly secured Saleh a slot on Sean Hannity’s Fox News show in August; Waltz managed to get Massoud booked on Fox News as well. On Tuesday, James Hewitt, a spokesperson for Waltz, reiterated the congressman’s call to recognize Saleh and Massoud as the legitimate representatives of Afghanistan, saying, “Yes, this is still his position,” and linking to a press release titled “Waltz, Graham Call on Biden to Recognize Opposition Forces in the Panjshir Valley.” Graham did not respond to requests for comment.

A growing number of Republican senators have also been urging Biden to designate the Taliban as a terrorist organization, with Senate Intelligence Committee Vice Chair Marco Rubio introducing legislation that would do just that — a move that would likely doom diplomatic engagement with the new government.

The U.S. has long supported opposition groups in Afghanistan, going back to the CIA’s role in arming Afghan mujahideen to fight the Soviets under President Ronald Reagan. Ahmad Shah Massoud, a legendary resistance commander, received CIA funding under Reagan and subsequent U.S. administrations, as his militia ousted the Soviets from Kabul and later led the opposition to the Taliban. Massoud was assassinated by Al Qaeda operatives two days before the 9/11 attacks.

It is not clear whether Ahmad Massoud and his National Resistance Front will win the support of U.S. or other Western governments this time around. Prospects for the resistance appear grim, with the New York Times reporting last week that “combat had largely ceased” in Panjshir province and that “what resistance remained seemed confined to mountainous areas.”

Though Western intelligence agencies have not formally cooperated with Massoud, they reportedly have held informal meetings. There is also ample historical precedent for opposition groups fleeing to neighboring countries to plot their eventual return. This happened most recently in 2001, when the Taliban disappeared into Pakistan and Iran to regroup.

 

Om två suspekta konferenser...

 

Ledarsidorna har specialiserat sig på att ge svenska folket insyn i vad som sker i UD:s skumma korridorer. Denna gången räddades Löfvenregeringen på målsnöret från att delta i den stora antisemitiska Durban IV-konferensen. Någon insåg hur absurt det skulle verka att ena dagen umgås med nazister, kommunister och islamister i FN och en månad senare försöka dupera utländska gäster att Malmö inte är en islamistisk och antisemitisk sophög.

Läs Johan Westerholms analys av de två konferenserna.

****

Mot förhandsspekulationerna valde statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Ann Linde att avstå från deltagande i Durban IV, FN:s kritiserade konferens mot rasism. Konferensen har inramats av antisemitiska övertoner. Detta i ett led att putsa bilden av Sverige inför den stundande Malmö-konferensen samt Sveriges ordförandeskapsår i IHRA. Men arbetet med att tvätta denna bild motarbetas av delar av det egna partiet.

Statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Ann Linde deltog vid öppnandet av FN:s 76:e generalförsamling, UN General Assembly (UNGA) i New York den 21 september 2021. I samband med UNGA deltog statsministern bland annat i möten om klimatkrisen, det globala pandemiarbetet, barnarbete och ungdomsfrågor. Statsministern kom även att möta representanter från judiska organisationer med anledning av stundande Malmöforum mot antisemitism som genomförs i Malmö den 13 oktober.

De möten som statsministern genomfört med representanter för den judiska diasporan i New York beskrivs som lyckade av källor inom UD. Sverige har haft ett dåligt renommé i dessa kretsar med den historia som den tidigare utrikesministern Margot Wallström förde med sig. Dessa, i huvudsak liberala demokratiska kretsar har vare sig glömt den tidigare amerikanske presidenten Barack Obamas omdömen om Sverige och i synnerhet Malmö eller att Simon Wiesenthal-centret i kraftiga ordalag fördömde Wallströms över tid stora antal antisemitiska uttalanden. De har heller inte helt förlåtit eller glömt att Sverige i UNESCO, det FN-organ som bevakar värlsdarvet agerat mot judars historiska och religiösa rätt till den Västra muren.

Besöket i New York var ett led i Stefan Löfvens försök att få sitt eftermäle putsat. Idag står flera länder och väger i beslutet om på vilken nivå de kommer vara representerade vid Malmöforumet som internationellt går under namnet Remember – ReAct. Det står redan klart att Israel kommer vara representerade av sin president men det finns fortfarande en osäkerhet om Israel kommer sända några ministrar.

Relaterat: Så prövas regeringens arbete mot antisemitism

Israels president har, likt den svenske statschefen, endast symboliska uppgifter och inget reellt inflytande varför en ministerrepresentation väger tyngre i de bilaterala relationerna. 

En annan signal som skickades ut under gårdagen till omvärlden var att Sverige valde att tillsammans med ett drygt trettiotal andra länder bojkotta det s.k. Durban-mötets fjärde konferens, Durban IV. 

Sverige bojkottar Durban IV

 Durban-konferensen, eller officiellt Durban Review Conference var tänkt att markera 20-årsdagen av Durban I som är FN:s konferens mot rasism, xenofobi, diskriminering  och intolerans. Formatet kom redan från början att präglas av uttalad antisemitism och bojkottades från början av både Israel och USA. Vartefter fler konferenser hållits, med samma inramning, har allt fler länder valt att bojkotta eller avstå från att delta. Bland de europeiska länderna märks bland annat Frankrike och Tyskland som nu har följts av Sverige.

Sveriges deltagande i Durban IV har varit oklart in i det sista men under gårdagen, den dag som Durban IV inleddes lät UD:s pressjour under onsdagskvällen meddela Ledarsidorna att

Sverige deltar inte i FN-mötet för att uppmärksamma att Durbandeklarationen och dess handlingsplan firar 20-årsjubileum den 22 september. Det finns en lång och politiskt laddad historia bakom Durbankonferensen och dess uppföljningsmöten. De tidigare konferenserna har bl.a. kritiserats för att inte tillräckligt ha behandlat sakfrågan, det vill säga bekämpandet av rasism. De har också kritiserats för att ha antisemitiska inslag och för att ha riktat oproportionerlig kritik mot Israel. Flera länder associerar därför inte Durbankonferensen med bekämpandet av rasism, och processen har blivit politiserad. Som följd har flera länder valt att inte delta alls vid tidigare konferenser, liksom vid dagens möte.

Bland annat har en majoritet EU-medlemsstater valt att inte delta, mot denna bakgrund. Sverige har fattat samma beslut.

Att motverka rasism och diskriminering i alla dess former är en central del i regeringens arbete för att främja och förverkliga de mänskliga rättigheterna och en prioriterad fråga såväl nationellt som internationellt. Sverige stödjer det arbete mot rasism, inklusive antisemitism, och diskriminering samt för ökad tolerans som bedrivs inom ramen för bland annat EU, FN, Europarådet och OSSE.

Att Sverige inte deltar i Durban IV är en minst lika viktig signal till omvärlden som de möten som Stefan Löfven genomfört i New York för att attrahera mötesdeltagare till Malmö-konferensen. Sverige ansluter sig därmed till det dryga trettiotal länder som numera bojkottar Durban-konferensen. Sverige har dessutom ratificerat och anslutit sig till IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance definition om antisemitism 2020 vid Stefan Löfvens besök i Israel. En effekt av bojkotten av Durban IV är att det skapar en legitimitet kring det svenska ordförandeskapsåret i IHRA som inleds den första mars 2022.

Men arbetet med att putsa bilden motarbetas av statsministerns egen sidoorganisation Tro och Solidaritet.

Tro och Solidaritet – Den socialdemokratiska antisemitismens hjärta

 Som tidningen Dagen och nättidningen Bulletin tidigare rapporterat har Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet lät i en numera raderad tweet spekulera om att Europa ”skickat judar” till Israel för att fortsätta kolonialisera Mellanöstern. Enligt IHRA:s definition av antisemitism är detta ett i grunden antisemitiskt påstående.

Forskaren Benjamin Silberstein menade bland annat att Anna Ardins tweet är ”en del av en mycket längre historia av judehat inom delar av den kristna kyrkan. Otroligt att detta är en svensk diakon 2021.”

Ardin tog, efter att hon fått stöd för sin uppfattning av mer öppet antisemitiska följare, tillbaka sin tweet och menade att den handlade om något annat. Ardin var senast aktuell i en debatt om kyrkovalet i SVT format “Sverige möts” där hon bland annat framförde kritik mot docent Johan Sundeen, trots att han inte var närvarande i studion.

Relaterat: Så stort inflytande har Tro och Solidaritet

Det är inte första gången som Tro och Solidaritet ger uttryck för sådant som av IHRA definieras som antisemitisk retorik. Ardins partikamrat och även han förtroendevald som förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet, Adrian Kaba, menade i både sociala medier och på ledarplats i förbundets tidning Tro och Politik att IS var en produkt av israliska Mossad samt att det förelåg en judeo-europeisk högerkonspiration mot muslimer i Mellanöstern.

Den tidigare ordföranden Ulf Bjereld var dessutom det svenska front-namnet i ”Ship to Gaza”. Denna organisation har tydliga band med inte bara det terrorstämplade turkiska IHH utan även med Hamas. Hamas är av såväl EU som USA klassificerade som terrororganisation.

Relaterat: Tro och Solidaritet vill ha miljard för det hat de själva är roten till

Hur pass väl statsminister Stefan Löfvens charmoffensiv, med flera viktiga diplomatiska markeringar nu faller ut, där bojkotten av Durban IV är den viktigaste, vet Sverige först den 13 oktober.

Samtidigt följer såväl Israel som USA den svenska inrikespolitiska utvecklingen där det står klart att delar av Löfvens eget parti, Tro och Solidaritet, inte går i takt med sin ordförande och statsminister utan fortsätter att odla en kultur och retorik som ligger närmare Hamas, Iran och Durban-konferenserna än att försöka förändra bilden av Sverige.

 

Durban IV - antisemiternas misslyckade världskongress

                    Fortsättning på 

                   Tänker Sverige delta i antisemiternas konferens ?

Jerusalem Post 22 september:

A total of 34 countries openly boycotted Wednesday’s conference at the UN marking the 20th anniversary of the World Conference Against Racism in Durban because of the antisemitism and anti-Israel bias at the 2001 event.

More than twice as many countries opted out of the event than the previous Durban Review Conference in 2011, when 14 did so.

 

The countries boycotting Durban IV were: Albania, Australia, Austria, Bulgaria, Canada, Colombia, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Dominican Republic, Estonia, France, Georgia, Germany, Greece, Honduras, Hungary, Israel, Italy, Lithuania, North Macedonia, Montenegro, Moldova, Netherlands, New Zealand, Poland, Romania, Serbia, Slovakia, Slovenia, Ukraine, UK, US and Uruguay.

 

Sverige: Som vanligt på fel sida...

Men ångrar sig i tolfte timmen.

Tänker Sverige delta i antisemiternas konferens ?

 

 Såhär i Löfven-regeringens sista skälvande minuter exploderar en ny antisemitismskandal hos (s).

De flesta anständiga länder vägrar delta i FN:s nya antisemitkonferens Durban IV. Uppenbarligen tillhör inte Sverige dessa anständiga länder. Vilken trovärdighet ger det till  (s) PR-jippo i Malmö om några veckor? 

Ledarsidorna ger bakgrund. 

Martin Blecher på Israelnytt kritiserar regeringens vacklande inställning till antisemitism... 

UPDATE: Just nu har 31 av FN:s medlemsstater meddelat att de bojkottar den antisemitiska Durban IV-konferensen.

  ******

 

 I regeringsdeklarationen markerade statsminister Stefan Löfven ännu en gång mot rasism och antisemitism, något som kommit att bli hans signum under hans tid som regeringschef. Hur starkt detta engagemang är kommer inom kort prövas. Den 22 september genomförs den tidigare starkt kritiserade Durbankonferensen i FN:s regi. En konferens och högnivåmöte som flera länder, bland annat USA, lämnat för att den visat sig vara en tummelplats för antisemitiska vanföreställningar.

Under gårdagen lämnade Stefan Löfven vad som ser ut att bli hans sista regeringsförklaring när riksdagen öppnade för det sista riksdagsåret innan valet 2022. Förutom de förväntade frågorna; jobben, välfärden, tryggheten och nn uppehöll sig statsministern kort vid rasism men tidigt och på en framhävd plats i regeringsförklaringen. Detta område har kommit att bli statsministerns politiska kännetecken lika mycket som det kommit att bli hans kvarnsten.

Statsministerns eget parti, Socialdemokraterna, har en lång och till synes obruten historia sedan 1971 av uttalad antisemitism utan att partiet, med undantag från Göran Perssons tid som ordförande, aldrig markerat genom uteslutningar eller annat mot den parti-interna antisemitismen.

Denna är väl dokumenterad och internationellt vida känd då såväl presidenterna George W Bush som Barack Obama lät sända särskilda sändebud för att sätta sig in i, och markera, mot Sverige.

Statsministern menade att

– Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer.

Det till synes första steget under det sista riksdagsåret på detta engagemang är Malmö-konferensen mot antisemitism, Remember ReAct, som genomförs under oktober månad men hur pass seriös statsministern är kommer visa sig långt tidigare.

Den 22 september kommer konferensen, eller högnivåmötet Durban IV genomföras i FN:s regi för att fira 20-årsjubiléet av Durban-deklarationen som antogs 2001 vid 2001 World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.

I motsats till det uttalade syftet präglades Durban -konferensen 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. Israel pekades ut i konferensens slutförklaring som en stat präglad av detta samt även vid NGO -forumet för biståndsorganisationer som hölls parallellt. Från  2001 och framåt har Durbanprocessen använts för att främja rframför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrgåasätta Israels rätt att existera.

Vid de demonstrationer som leddes av palestinier som kantade Durban I fanns plakat med budskap såsom ”Hitler skulle ha avslutat jobbet” samt att ”Sion Vises protokoll” fanns till försäljning. Vid det NGO-forum för biståndsorganisationer distribuerade palestinska och arabiska jurister karikartyrer med judar framställda som blodtörstiga kroknästa arketyper. Judiska och israeliska representanter attackerades fysiskt samt fick höra bland annat att de ”inte tillhörde den mänskliga rasen”.

Sedan Durban I genomfördes har två högnivåmöten till genomförts, Durban II och III. Bägge med samma inramning. Som konsekvens av detta har flera länder valt att lämna Durban-konferensen. 

Vid Durban II, som genomfördes i Geneve 2009, framförde Irans president Mahmoud Ahmadinejad  öppet ett ifrågasättande av Förintelsen vilket ledde till starka protester. Men det hindrade inte FN från att bjuda in honom som en av huvudtalarna igen vid Durban III vilken genomfördes i New York.

Bland de länder som numera inte deltar i högnivåsamtalen som är Durban-mötets syfte märks USA, Israel och Nya Zeeland men även Cypern, Italien, Tjeckien, Kroatien, Frankrike, Polen, Storbritannien, Österrike, Cypern och Tyskland. Sverige har sedan Durban I varit närvarande på samtliga. Samtliga har lämnat eller sänder observatörer på låg tjänstemannanivå.

Det har florerat uppgifter om att Sveriges nordiska grannländer även de kommer bojkotta Durban IV men än så länge har vare sig den danska, norska eller den finska regeringen officiellt kommunicerat hur de avser agera. Det finns inte heller någon gemensam EU-linje i relation hur EU ställer sig till Durban IV.

Hur Sverige nu ställer sig till Durban IV är idag okänt efter att allt fler länder väljer att antingen inte delta eller skicka representanter på lägre nivå. Det senare används ofta för att diplomatiskt markera stödet för sakfrågan men samtidigt genom att inte sända en minister en diplomatisk markering  om missnöje med inramingen eller annat.

***

Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 
Av: Martin Blecher                 

Om en dryg månad står Sverige som värd för Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism.
Men det svenska engagemanget får bekänna färg på allvar redan 22 september, då en starkt ifrågasatt FN-konferens äger rum. En rad tunga stater har valt att bojkotta, skriver Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

DEBATT. ”Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer. Grunden för detta arbete är den nationella planen mot rasism.”
Orden är hämtade från regeringsförklaringen för 2021. 

På onsdag är det 20-årsjubileum för en konferens som går under namnet Durban. 2001 hölls nämligen World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.
I motsats till det uttalade syftet, präglades konferensen i Durban 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. 
 

Förintelseförnekare invigningstalade

Under konferensen 2009 var den iranske presidenten, och förintelseförnekaren, Mahmoud Ahmadinejad öppningstalare där han förkunnade att ”världssionismen är rasism”. Diplomater från närvarande EU-länder stod då upp, gick ut och lämnade i en kraftfull protest.

Vad som var tänkt som en konferens mot rasism år 2001 har i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism.

Vid efterföljande konferens 2011 bojkottade, på förhand, 14 nationer eventet. Mest talande var Vita husets dåvarande presstalesmans uttalande den 22 september 2011: ”Från början i samband med 2001 års världskonferens mot rasism i Durban, Sydafrika, har Durbanprocessen inkluderat fula uppvisningar av intolerans och antisemitism.”
Från 2001 och framåt har Durban-konferenserna använts för att främja framför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrågasätta Israels rätt att existera.
Vad som var tänkt som en konferens och manifestation mot rasism år 2001 har alltså i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism och förtal, flera konferenser i rad.
 

Sverige borde också bojkotta

Sverige har gång på gång skickat statsråd och annan hög delegation till konferenser. Konferenser som andra länder helt enkelt bojkottat.

Till årets konferens har 19 länder valt att bojkotta konferensen: 
USA, Australien, Kanada, Israel, Storbritannien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Bulgarien, Italien, Kroatien, Nya Zeeland, Cypern, Slovakien, Grekland, Slovenien.  

Att tunga länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland, Kanada, USA och Australien inte närvarar borde sända svenska UD en tydlig signal, om man tidigare inte förstått Durban-konferensernas agenda.

Att Sverige inte bara skickar representanter utan också statsråd är naturligtvis djupt problematiskt av flera skäl. Det kanske främsta skälet är att man själv blir del av en antisemitisk och rasistisk diskurs som man säger sig vilja bekämpa.
 

Varför så tyst från UD?

UD har, trots upprepade förfrågningar från Vänskapsförbundet Sverige-Israel om ett svenskt deltagande, varken bekräftat eller dementerat svensk närvaro. 
Varför vill UD inte vara öppna och transparenta om det resonemang som förs i frågan och om svenskt deltagande är aktuellt?

Om en månad står Stefan Löfven som värd för Remember ReAct – Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism. Det är också något man stoltserar med i regeringsförklaringen.

Den 22 september har vi i Sverige en reell möjlighet att visa att vi inte bara agerar mot antisemitism på hemmaplan utan också i internationella forum och sammanhang. Ta den möjligheten. 

Av Martin Blecher

Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Expressen den 21 september

 

Inför morgondagens kyrkoval

 

 

Två filmer att begrunda...

 

 

                        Vallokalerna är öppna söndag kl 09-20

Är de riktigt kloka ?

   (bilden: talibanernas kvinnoförbund firar segern)  

Nu ska man naturligtvis inte längre häpna över Västvärldens totala enfald, men...

Knappt har de segrande talibanerna  marscherat in i Kabul och återinfört Medeltiden förrän världen konstaterar att botten gått ur Afghanistans ekonomi. Nu behöver man pengar...

Och... ett antal idiotstater trummas ihop av FN i Genéve och lovar belöna talibanregimen med 1,1 miljarder $. 

Ännu oklart om Sverige ingår bland dessa "givarländer", men det skulle överensstämma med den förhärskande galenskapen på UD...

EU:s utrikeskommissarie utlovar "en diplomatisk närvaro i Kabul", underförstått PENGAR. 

Varje svensk skattekrona till mördarregimen i Kabul bör föranleda Riksrätt för sittande regering...

 

Kabul: Amputation återinförs som straff

 

Talibanregimen har låtit sig intervjuas av New York Post om hur "rättskipningen" ska fungera i Afghanistan. Piskning, amputation, stening och halshuggning ska återinföras liksom på den onde profetens tid. Däremot nämner man inte övriga metoder för dödsstraff som sharialagen (=koranen) anbefaller: Bränning, dränkning och skinning. Men vänta bara. Minsta komma i koranen har blivit lag och ska tillämpas. "Moralpolisen" återinförs och ska svara för tillämpningen...

 

KABUL, Afghanistan — The Taliban’s reinstatement of the Ministry for Propagation of Virtue and Prevention of Vice — which was abolished following the US occupation — sent a collective shudder through many Afghans, who remembered it for its strict interpretation of Islamic law.

“The main purpose is to serve Islam. Therefore, it is compulsory to have Ministry of Vice and Virtue,” Mohammad Yousuf, who says he is around 32 years old and responsible for the “central zone” of Afghanistan, tells me from inside his Kabul office on Monday. “We will punish as per the Islamic rules. Whatever Islam guides us, we will punish accordingly.”

Actions will be taken on the “major sins of Islam,” such as sexual intercourse outside marriage, killing someone, and theft, he said.

“Islam has its rules for major sins. For example, killing someone has different rules. If you do it intentionally, if you know the person and intentionally kill the person, you will be killed back. If not intentional, then there might be another punishment like paying a certain amount of money,” Yousuf continues. “If there is a theft, the hand will be cut off. If there is illegal intercourse, they (violators) will be stoned.”

He claimed that both the male and female miscreants would be executed in the draconian manner, although stoning has previously been the group’s mode of punishment for women. Yousuf says four witnesses are required, and those witnesses “should all have the same story.”

 Throughout the Taliban’s last reign, from 1996 to 2001, the ministry enforced stringent restrictions on women. They were forced to wear the burqa, never leave their home without a male relative, and banned from education beyond the sixth grade.

In addition, the ministry brutally imposed prayer times and mandated that men grow beards. It prohibited music, smoking and other forms of entertainment, including chess, dancing and kite-flying. Bands of “morality police” were deployed to the streets, and violators were met with harsh punishments ranging from flogging and amputations to stoning and public executions.

However, he also insists that the feared ministry will be “different to last time,” asserting that in the previous regime, there were not many Islamic scholars determining the rules, and this time, all regulations will be determined by scholars once the new government is fully formed.

“Last time, we were using force to implement Islam and the rules, but this time it’s not the same. We will be guiding people; we will be helping them understand what is good and what is bad,” he claims. “We may use force, but first, we will go with open hearts. But in the case they (Afghans) continuously do the same (violations), we will be using the force.”

Yousuf says there will likely be “morality police” once again, but there “will be less.” As for women’s dress and whether they can receive a complete education and work, those issues will be determined soon.

Furthermore, he pledges that school curriculums will remain as they are for now. Still, any subjects that “go against the teachings of Islam” — such as those preaching other religions like Christianity — will be removed.

Yousuf himself hails from Baghlan province and says he went to regular school through the ninth grade. After that, he underwent Islamic studies for 13 years and went on to “preach the knowledge of Islam” for the past decade, but vows that he has never undergone military training and never fired a bullet.

“We just want a peaceful country with Islamic rules and regulations,” he said. “Peace and Islamic rulings are the only wishes we have.”

Yousuf also points out that the revived Vice and Virtue Ministry, now led by Mohamad Khalid, will likely move to the building housing the Ministry of Interior, which is helmed by Sirajuddin Haqqani, on whose head the US government has placed a $5 million bounty.

Meanwhile, the induction for the newly appointed cabinet inside the associated Ministry of the Hajj and Religious Affairs took place last Thursday, the morning after the new interim government was announced.

Being a woman, I was not permitted to join my photographer Jake inside the induction ceremony — which was filled to the brim with passionate sermons and dozens of devout religious elders and revered individuals, including Abdul Hakim Haqqani, a member of Afghanistan’s leadership committee.

Noor Mohammad Saqib, the minister of hajj and religious affairs, led the ceremony inside a packed room with overtures about the freedom and independence of Afghanistan, the implementation of Islamic rules and regulation, and the construction and development of the beleaguered nation. Saqib, 57, was born in the province of Samangan and underwent Islamic studies both inside and outside the country. He says he has been a Taliban member for 26 years.

Instead, a young Taliban in long, flowing robes brings me water and a cracked leather chair to sit on alone in the shade and across from the flapping Islamic Emirate of Afghanistan flags, their rifles always a few feet away. After some time, another Taliban member in a baby blue Afghan dress guides me to a circular room with cushions and sunshine peeking through the curtain gaps as the sounds of ceremony gain momentum close by.

While the leadership did not want to be seen speaking to a woman in front of their devotees, Hafiz Habib, deputy minister of the hajj and religious affairs, agrees to an interview in a private room, where he sits close by and never glances in my direction.

Nonetheless, he speaks softly and welcomes me as a guest in his country. According to Habib, the punishments in the new era will be determined by Islamic attorneys.

“The Justice Department will be responsible, we will have judges, and they will make a decision,” he says, adding that they do not yet have full knowledge of what the legal code will entail.

He also assures me — somewhat vaguely — that Islam permits “full rights” to women.

“Women can go to the office, everything if they have a job. And a woman can wear whatever she likes,” Habib says, adding that a burqa was no longer necessary and that a hijab — headscarf — would suffice. “They should go to education.”

He also declares that school curriculums will continue to feature subjects such as science and math and that they will “add Islamic subjects.” Only the final ruling for all things — including women’s affairs — has yet to be handed down.

Habib also notes that the ministry will call upon a “jirga” — an assemblage of Islamic leaders to make decisions as per the instruction of Pashtunwali — to develop a final “document.” He claims women will be included in the meeting only if they have “achieved the highest level of Islamic knowledge” and that they “should be a full scholar of Islam.”

Nonetheless, critics contend that the binding religious codes within the group have rendered it all but impossible for women to reach the top echelons. This justification will potentially be used to explain why no female faces are seated at the table.

Habib also echoes the sentiment of much of the Taliban top brass in recent days, that they have “implemented a general amnesty” and that members are forbidden to harm or seek revenge upon any Afghans. He vows that any Taliban found disobeying orders will be met with “full punishment.”

“One of the best features of Islamic law is that everything is equal,” he continues. “People can go to a place and submit their complaints, and they will be taken care of. Every location has a leader who is responsible for everything.”

Despite earlier proclamations that the new Islamic Emirate of Afghanistan would be diverse and inclusive, it included only Taliban hardliners and no women or ethnic minorities. And the Ministry of Women’s Affairs has seemingly been disbanded.

 

Fortsatta protester i Kabul

 

Protester mot Talibanstyret fortsätter över hela Afghanistan. Denna gången är det oftast yngre västerländskt utbildade kvinnor som går i spetsen. Kvinnor som tog USA:s löften om ett land med utbildning för kvinnor, jämställdhet  och yttrandefrihet på allvar.

Nu är ju inte längre de västerländska medierna så intresserade av motståndet. Ett undantag finns, Radio Free Europe och hemsida, som återigen blivit en kanal för motståndets information, liksom vid upproren i Ungern, Polen och Östtyskland...

Här lite blandade filmklipp från kvinnodemonstrationer i Kabul. Nu visar talibanerna sitt verkliga ansikte. Kvinnor piskas, beskjuts med tasser och arresteras. Några dödas.

  

 

Dagen då Tornen föll...

 Få torde ha missat att det idag var exakt 20 år sedan World Trade Centers tvillingtorn angreps och förstördes av Al Qaeda.

Här är ett lite annorlunda filmminne: Det sex största amerikanska tv-nätverkens nyhetssändningar kvarten efter attacken. Vid 1:30 kommer CNN med filmbilder och en direktrapport och sedan rullar det på tills hela TV är fyllt av WTC....Man kan reflektera över hur tekniskt snabbt den digitala nyhetsförmedlingen fungerar. Samtidigt hur analysen (d v s en kunnig människa, som förklarar det ni ser) inte hinner med...

Ökat krigshot mot Ukraina - igen...

 

 Det ryska krigshotet mot Ukraina ökar för varje dag. Putin samlar en attackstyrka på en kvarts miljon man vid Ukrainas gräns för en "övning"... För första gången deltar även Indien.

NATO och EU tycks paralyserade efter fiaskot i Afghanistan.

Den senile Biden är oförmögen att fatta nödvändiga beslut. I talarstolen är han helt frånvarande och verkar föra en dialog med sin döde son....

Vart är Östfronten på väg ?  

****

(Daily Mail) Ukrainian President Volodymyr Zelenskiy said on Friday that all-out war with neighbouring Russia was a possibility, and that he wanted to have a meeting with Russian President Vladimir Putin to discuss the mounting tensions between the nations. Their torrid relationship took a turn for the worse earlier this year when fighting in eastern Ukraine intensified and Russia massed more troops near the border, seven years after Russia seized the Crimean Peninsula and backed pro-Russian separatists in eastern Ukraine. 

 When asked at the Yalta European Strategy (YES) summit if there could really be all out-war with Russia, Zelenskiy said: 'I think there can be.' 'It's the worst thing that could happen, but unfortunately there is that possibility,' he added, speaking in Ukrainian. Kyiv says the conflict in eastern Ukraine has killed 14,000 people since 2014. 

                                Ukrainas president  Zelenskiy,                                  som kämpar för att rädda sitt land

Meanwhile, Russia and Belarus have alarmed NATO with huge war games and military exercises featuring 200,000 troops, which comes mere months after the aforementioned increase of Russian forces near the Ukrainian border. Zelenskiy's comments at the YES summit on Friday came just one day after Russia and Belarus formally opened vast joint military drills as part of a week-long exercise across the territory of both countries and in the Baltic Sea that has alarmed some NATO countries At the YES summit on Friday, Zelenskiy said he has tried in vain to schedule a meeting with Putin to discuss the ongoing conflict at their border and questioned the Russian president's commitment to keeping peace. 'Honestly, I don't have time to think about him,' Zelenskiy said. 'I'm more interested in whether we can really meet substantively, not declaratively as he does with some states. 'It seems to me that today... they do not see the sense in resolving issues. End the war and resolve conflict issues quickly - they don't want this.' 

Zelenskiy also said relations with the United States had improved, but bemoaned the fact that Ukraine had not received a clear answer to its request to join the NATO military alliance - a move that would be certain to infuriate Moscow. 'We have not received a direct position on Ukraine's accession to NATO,' he said. 'Ukraine has been ready for a long time.' He said a refusal to admit Ukraine would weaken NATO while playing into Russia's hands. 

 Zelenskiy's comments at the YES summit on Friday came just one day after Russia and Belarus formally opened vast joint military drills as part of a week-long exercise across the territory of both countries and in the Baltic Sea that has alarmed some NATO countries. The active part of the exercise, which comes at a time of heightened tensions between the West and Belarus due to a crackdown on the opposition there, began on Thursday and will run until September 16. Officials say the exercises do not envisage specific countries as adversaries. But the chief of Belarus' general staff, Major-General Viktor Gulevich, said the exercises should be a 'signal' to the West of the 'futility' to taking 'a position of strength' with the two countries. 

The Russian defence ministry said up to 200,000 military personnel, some 80 aircraft and helicopters, up to 15 ships and nearly 300 tanks would take part. The drills will involve live fire and mark the culmination of a bigger three-month exercise. The drills have alarmed NATO because Belarus is part of quasi buffer zone between Europe and Russia, bordering the country to the east.

Hur Peking övervakar Dalai Lama

 

Dalai Lama är inte bara andligt överhuvud för miljoner tibetaner utan även en tung politisk exilledare. Från sin exil i Indien är han ett ständigt politiskt hot mot den kommunistiska regimen i Peking. Ibland välinformerade The Guardian berättar här om hur den tibetanska exil-ledningen ständigt övervakas elektroniskt av kommunisterna och inhyrda kommersiella spionfirmor,   bl a det s k Pegasus Projektet.

****

 

China’s nearest observation posts are hundreds of miles from Dharamsala, the city in the foothills of the Indian Himalayas that hosts Tibet’s government-in-exile and its highest spiritual leader, the Dalai Lama. Still, Tibetans there have often felt closely watched.

Suspected Chinese spies have regularly been detected in the hill station. A decade ago, a digital security specialist watched in disbelief as sensitive files on Tibetan government computers were extracted on the screen before his eyes – activity that led to the unearthing of a massive cyber-espionage network, known as GhostNet, which was largely traced to Chinese servers.

Surveillance technology has evolved, and leaked data points to another possible interest in Tibetan communications – this time from a less obvious source.

The phone numbers of a top ring of advisers around the Dalai Lama are believed to have been selected as those of people of interest by government clients of NSO Group. Analysis strongly indicates that the Indian government was selecting the potential targets.

PEGASUS - What is in the data leak?

The data leak is a list of more than 50,000 phone numbers that, since 2016, are believed to have been selected as those of people of interest by government clients of NSO Group, which sells surveillance software. The data also contains the time and date that numbers were selected, or entered on to a system. Forbidden Stories, a Paris-based nonprofit journalism organisation, and Amnesty International initially had access to the list and shared access with 16 media organisations including the Guardian. More than 80 journalists have worked together over several months as part of the Pegasus project. Amnesty’s Security Lab, a technical partner on the project, did the forensic analyses.

What does the leak indicate?

The consortium believes the data indicates the potential targets NSO’s government clients identified in advance of possible surveillance. While the data is an indication of intent, the presence of a number in the data does not reveal whether there was an attempt to infect the phone with spyware such as Pegasus, the company’s signature surveillance tool, or whether any attempt succeeded. The presence in the data of a very small number of landlines and US numbers, which NSO says are “technically impossible” to access with its tools, reveals some targets were selected by NSO clients even though they could not be infected with Pegasus. However, forensic examinations of a small sample of mobile phones with numbers on the list found tight correlations between the time and date of a number in the data and the start of Pegasus activity – in some cases as little as a few seconds.

 

What did forensic analysis reveal?

Amnesty examined 67 smartphones where attacks were suspected. Of those, 23 were successfully infected and 14 showed signs of attempted penetration. For the remaining 30, the tests were inconclusive, in several cases because the handsets had been replaced. Fifteen of the phones were Android devices, none of which showed evidence of successful infection. However, unlike iPhones, phones that use Android do not log the kinds of information required for Amnesty’s detective work. Three Android phones showed signs of targeting, such as Pegasus-linked SMS messages.

Amnesty shared “backup copies” of four iPhones with Citizen Lab, a research group at the University of Toronto that specialises in studying Pegasus, which confirmed that they showed signs of Pegasus infection. Citizen Lab also conducted a peer review of Amnesty’s forensic methods, and found them to be sound.

Which NSO clients were selecting numbers?

While the data is organised into clusters, indicative of individual NSO clients, it does not say which NSO client was responsible for selecting any given number. NSO claims to sell its tools to 60 clients in 40 countries, but refuses to identify them. By closely examining the pattern of targeting by individual clients in the leaked data, media partners were able to identify 10 governments believed to be responsible for selecting the targets: Azerbaijan, Bahrain, Kazakhstan, Mexico, Morocco, Rwanda, Saudi Arabia, Hungary, India, and the United Arab Emirates. Citizen Lab has also found evidence of all 10 being clients of NSO.

What does NSO Group say?

You can read NSO Group’s full statement here. The company has always said it does not have access to the data of its customers’ targets. Through its lawyers, NSO said the consortium had made “incorrect assumptions” about which clients use the company’s technology. It said the 50,000 number was “exaggerated” and that the list could not be a list of numbers “targeted by governments using Pegasus”. The lawyers said NSO had reason to believe the list accessed by the consortium “is not a list of numbers targeted by governments using Pegasus, but instead, may be part of a larger list of numbers that might have been used by NSO Group customers for other purposes”. They said it was a list of numbers that anyone could search on an open source system. After further questions, the lawyers said the consortium was basing its findings “on misleading interpretation of leaked data from accessible and overt basic information, such as HLR Lookup services, which have no bearing on the list of the customers' targets of Pegasus or any other NSO products ... we still do not see any correlation of these lists to anything related to use of NSO Group technologies”. Following publication, they explained that they considered a "target" to be a phone that was the subject of a successful or attempted (but failed) infection by Pegasus, and reiterated that the list of 50,000 phones was too large for it to represent "targets" of Pegasus. They said that the fact that a number appeared on the list was in no way indicative of whether it had been selected for surveillance using Pegasus. 

What is HLR lookup data?

The term HLR, or home location register, refers to a database that is essential to operating mobile phone networks. Such registers keep records on the networks of phone users and their general locations, along with other identifying information that is used routinely in routing calls and texts. Telecoms and surveillance experts say HLR data can sometimes be used in the early phase of a surveillance attempt, when identifying whether it is possible to connect to a phone. The consortium understands NSO clients have the capability through an interface on the Pegasus system to conduct HLR lookup inquiries. It is unclear whether Pegasus operators are required to conduct HRL lookup inquiries via its interface to use its software; an NSO source stressed its clients may have different reasons – unrelated to Pegasus – for conducting HLR lookups via an NSO system.

Other phone numbers apparently selected by Delhi were those of the president of the government-in-exile, Lobsang Sangay, staff in the office of another Buddhist spiritual leader, the Gyalwang Karmapa, and several other activists and clerics who are part of the exiled community in India.

NSO’s Pegasus spyware allows clients to infiltrate phones and extract their calls, messages and location. The selected Tibetans did not make their phones available to confirm whether any hacking was attempted or successful, but technical analysis of 10 other phones on the suspected Indian client list found traces of Pegasus or signs of targeting related to the spyware.

Traces of Pegasus were found on 37 of the 67 phones in the data that were analysed by Amnesty International’s security lab. Of the 48 iPhones examined that had not been reset or replaced since they appeared in the records, 33 carried traces of Pegasus or signs of attempted infection. iPhones log the information that can reveal infection by the spyware.

The data may provide a glimpse at the delicate relationship between Tibet’s exiles and the Indian government, which has provided refuge for the movement since its leaders fled a Chinese crackdown in 1959, while also viewing it as leverage – and sometimes a liability – in its own relationship with Beijing.

The possible scrutiny of Tibetan spiritual and government leaders points to a growing awareness in Delhi, as well as in western capitals, of the strategic importance of Tibet as their relationships with China have grown more tense over the past five years.

It also highlights the growing urgency of the question of who will follow the current Dalai Lama, 86, a globally acclaimed figure whose death is likely to trigger a succession crisis that is already drawing in world powers. Last year the US made it a policy to impose sanctions against any government that interfered with the selection process.

The records suggest Tibetan leaders were first selected in late 2017, in the period before and after the former US president Barack Obama met the Dalai Lama privately on a foreign tour that also included earlier stops in China.

Senior advisers to the Dalai Lama whose numbers appear in the data include Tempa Tsering, the spiritual leader’s long-time envoy to Delhi, and the senior aides Tenzin Taklha and Chhimey Rigzen, as well as Samdhong Rinpoche, the head of the trust that has been tasked with overseeing the selection of the Buddhist leader’s successor.

Tempa Tsering, right, the chief representative of the Dalai Lama in Delhi, speaks to the media alongside his wife, the Dalai Lama’s sister Jetsun Pema. Photograph: Yoshikazu Tsuno/AFP/Getty Images

The Dalai Lama, who has spent the past 18 months isolating in his compound in Dharamsala, is not known to carry a personal phone, according to two sources.

Following the launch of the Pegasus project, India’s IT minister, Ashwini Vaishnaw, said the project’s claims about Indian surveillance were an “attempt to malign Indian democracy and its well-established institutions”. He told parliament: “The presence of a number on the list does not amount to snooping ... there is no factual basis to suggest that use of the data somehow amounts to surveillance.”

India could have several motives for possible spying on Tibetan leaders but some in Dharamsala have concluded the question of succession may be a driving force. Naming successors to the Dalai Lama has sometimes taken years after the death of the title holder, and is usually led by the monk’s senior disciples, who interpret signs that lead them to the child next in line.

But China views the next Dalai Lama as a potential separatist leader who could weaken its authoritarian grip on Tibet. It has claimed the sole right to control the selection process, and analysts say it is already pressuring neighbours such as Nepal and Mongolia to rule out recognising any successor but its own.

Beijing is also contacting influential Buddhist teachers and clerics around the world, including some based in India, inviting them to China to try to lay the groundwork for its choice and muddy support for any candidate chosen by the Dalai Lama’s followers.

These entreaties to Buddhist leaders and other interference in the succession process have been viewed warily by India’s security agencies, who may have sought to closely monitor an issue with huge implications for Delhi’s own relationship with China – but where its direct influence and control is limited.

“India wants to make sure that Tibetans don’t strike a deal with the Chinese that involves the Dalai Lama going back to Tibet,” said a former staffer with the Tibetan administration, who asked not to be named.

India may also be seeking to monitor continuing informal contact between Chinese officials and Tibetan leaders. The Dalai Lama revealed two years ago that India had vetoed his plans to try to meet Xi Jinping when the Chinese president visited India in 2014.

“The Dalai Lama himself has said several times that he maintains connections to the Chinese leadership through ‘old friends’,” the former Tibetan government staffer said. “India is very aware of this and they want to make sure that no deals are made without their knowing or involvement.”

Delhi officially backs negotiations on the status of Tibet, but a recent Indian thinktank report suggested the country’s intelligence agencies had not always been supportive of the Dalai Lama’s “middle way”, a blueprint to resolve the dispute by recognising Chinese sovereignty over Tibet but granting the province meaningful autonomy.

Other motives for possible monitoring of Tibetan leaders may be more straightforward, including that the Dalai Lama and the community around him are a magnet for sensitive information about Tibet and regularly meet dignitaries from around the world.

“I would assume that India would pay close attention to, for example, western officials coming to Dharamsala – I think they’d want to monitor that in detail,” said Prof Robert Barnett, the former director of the Tibet studies programme at Columbia University. “Perhaps, is the Dalai Lama asking them for asylum? I think that kind of concern would matter a lot to them.”

In multiple statements, NSO said the fact a number appeared on the leaked list was in no way indicative of whether it was selected for surveillance using Pegasus. “The list is not a list of Pegasus targets or potential targets,” the company said. “The numbers in the list are not related to NSO Group in any way.

The Tibetan movement, like other stateless groups, is vulnerable to cyber-attacks but not entirely defenceless. The US government has for more than a decade funded digital security consultants to fortify Tibetan computer networks. Leaders are briefed that any of their devices could be breached at any time and they should act accordingly.

Tibetan leaders closely study security strategies pioneered for other exile and dissident groups, including flooding their phones and emails with confusing and contradictory information, which can tie up intelligence agencies as they try to sift truth from fiction. Other strategies include setting up “minefields”, servers and devices that appear genuine but are actually decoys that feed attackers false information and allow their hacking attempts to be studied.