Här är dock tre:
Damlaget i fotboll ankom igår till Portugal där de beviljats asyl. Det rör sig om ett tjugofemtal idrottskvinnor och ett femtiotal familjemedlemmar. Bakom räddningen låg en grupp amerikanska veteraner från armén och CIA.
Damlaget i landsvägscykling har räddats ut ur landet via ett grannland. Aktionen genomfördes av en israelisk grupp och sponsrades av en kanadensisk miljardär, som sedan tidigare är en av sportens stora sponsorer i Kanada. Laget har redan beviljats asyl tillsammans med sina familjemedlemmar.
En grupp kvinnliga gymnasister som befann sig på resa till en internationell tävling i datalogi har hoppat av till Kanada. Deras kunskaper beskrivs av ett IT-företag som "överraskande spjutspetsteknologi" från ett u-land. Samtliga är redan garanterade anställning från stora IT-företag.
Det dessa tre grupper har gemensamt är att de helt saknar en framtid i Taliban-Afghanistan. Genom räddningsoperationerna kan de våga hoppas på ett liv med arbete och ett normalt liv i Västerlandet. Men tyvärr handlar det bara om knappt 200 personer....
Liknande räddningsoperationer har också startats för bl a kulturarbetare och de överlevande journalisterna...
Men hur går det för de miljoner kvinnor och barn som saknar efterfrågade kunskaper i Väst och förmögna sponsorer ? Är de dömda till ett liv som slavar under medeltida Sharia ?
