Äntligen har SÄPO insett att imamerna i salafistmoskéerna
är kärnan i den islamistiska terrorismen. På kort tid har de
nu gripit fyra nyckelfigurer i de salafistiska miljöerna.
Magnus Sandelin på den välunderrättade stiftelsen DOKU
kommenterar SÄPO:s nya strategi.
***
Situationen blev till slut ohållbar,
därför satte Säkerhetspolisen sin nya aktiva taktik om utvisning av
radikala imamer i verket. Det finns stor anledning att följa
utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, skriver
Magnus Sandelin i en kommentar.
Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abu Raad) och hans son.
Sedan Hussein Al-Jibury i Umeå och nu senast Västeråsimamen Fekri Hamad. Under loppet
av ett par veckor har Säkerhetspolisen ansökt om att flera av Sveriges ledande radikalislamister
ska tas i förvar av Migrationsverket. Säpo vill att de ska skickas ut ur landet,
och fler liknande beslut kan vara på gång. Uppenbarligen har myndigheten satt
en ny strategi i verket, som går ut på att göra sig av med de inspiratörer och
rekryterare till den svenska jihadistmiljön som saknar svenskt medborgarskap,
varav flera har levt mycket långt tid i Sverige.
Man kan fråga sig varför detta kommer nu, och inte tidigare.
En person som Abu Raad har haft Säpos ögon på sig under åtminstone
femton år. Han och hans son har upprepade gånger nekats svenskt
medborgarskap, efter Säpos avrådan. Ändå har de fått stanna och bedriva
sin verksamhet här.
Det finns åtminstone två svar på den frågan. Att de fått
hållas fram tills nu har sannolikt att göra med att de har fungerat som
magneter kring vilka stora delar av den svenska jihadistmiljön har kretsat. För
underrättelsetjänsten har de på så sätt varit tacksamma redskap för att kunna
hålla koll på sympatisörer och aktivister.
Svaret på varför Säpo nu vill ha dem utvisade är att situationen till
slut blev ohållbar. Vi har helt enkelt bundit ris åt egen rygg genom
att låta dem vara här. Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett
par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll. Efter den
extremt snabba tillväxten av miljön i och med Syrienkonflikten och IS
uppkomst, då antalet aktiva sympatisörer ökade till ett par tusen
individer, är det inte lika enkelt.
Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll.
Något måste göras för att bromsa utvecklingen anser Säpo, och till de
redskap som myndigheten har till sitt förfogande finns LSU, Lagen om
särskild utlänningskontroll. Personer som saknar svenskt medborgarskap
och anses utgöra ett säkerhetshot kan utvisas. Säpo ansöker,
Migrationsverket prövar och fattar beslut och vid överklagan är det
slutligen regeringen som avgör.
Att dessa nu förvarstagna religiösa ledare tidigare nekats
svenskt medborgarskap har med detta att göra, att inte stänga dörren för
att möjligheten att kunna skicka dem ut ur landet.
Lagen tillämpas vid enstaka tillfällen varje år, vissa år
inte alls. För flera av de personer som tidigare fått ett utvisningsbeslut av
det här skälet har utvisningarna inte gått att verkställa på grund av att de
till exempel riskerar tortyr. Istället kan de tvingas anmäla sig hos polisen några
gånger varje vecka, och det finns även möjlighet för Säkerhetspolisen att
använda hemlig avlyssning och andra tvångsmedel för att ha koll på personen.
Det finns fler tongivande aktörer inom den svenska jihadistmiljön som
nekats medborgarskap än de som nu sitter i Migrationsverkets förvar,
och det är sannolikt att de nu står på tur att omfamnas av
Säkerhetspolisens nya taktik. Upprördheten bland Abu Raads anhängare har
varit stor efter beskedet för ett par veckor sedan. Det finns därför
stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala
miljöerna framöver, inte minst för Säkerhetspolisen.
MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu
