Mera om anti(s)emitismen i Malmö

En färsk artikel från Gatestone om 

eländet i Malmö :

*****

Sverige: Slätar över sin antisemitism?

av Nima Gholam Ali Pour

Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism.
Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj.

Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.

Socialdemokraternas koalitionspartner i Malmö, Liberalerna, har också problem när det gäller antisemitismen och dess normalisering i Malmös offentliga liv. I augusti förra året avslöjades det att en av de liberala politikerna i Malmö, Muhammad Khorshid, hade gjort antisemitiska uttalanden. Khorshid fick lämna alla sina politiska uppdrag. I juni i år rapporterade nyhetssidan Samnytt att Khorshid hade haft ett möte med liberalernas ledare i Malmö, kommunstyrelsens vice-ordförande Roko Kursar, i stadshuset, och publicerat en bild från mötet på Facebook. Ämnet för mötet var integration av migranter, trygghet och Malmös framtid. Detta är ännu en signal till många andra att man kan uttrycka antisemitiska åsikter och fortsätta ha en god relation med de styrande partierna i Malmö.

I maj skickade Judiska Församlingen i Malmö en skrivelse till Malmö stad. I skrivelsen som har rubriken "Åtgärdsplan för Judiska Församlingens Malmös fortsatta överlevnad" skriver dem:

"Judiska församlingen kommer inom en mycket snar framtid att försvinna om inget drastiskt görs. Malmö är redan idag en "No-go-zone" för judar runt om i världen. När Malmö omnämns i media runt om världen så är det alldeles för ofta i anknytning till antisemitism. En Google-sökning på antisemitism Malmö ger 215 000 träffar. Nuvarande satsningar räcker tyvärr inte. 2021 fyller den judiska församlingen 150 år. Vi har varit en del av Malmös ryggrad sedan 1800-talet. Men nu håller vi på att försvinna. Vi ser att våra medlemmar lämnar Malmö. Antisemitismen i Malmö spelar otvetydigt en central roll när våra unga, och nu även deras föräldrar, lämnar den stad de växt upp i."

Enligt denna skrivelse har medlemmar i Judiska Församlingen i Malmö minskat med 54 % sedan 1999 och kommer minska med ytterligare 59 % till 2029.

I juni lovade företagsledarna Dan Olofsson och Lennart Blecher att skänka 40 miljoner kr till Judiska Församlingen i Malmö under en tio-årsperiod, för att uppmuntra Socialdemokraterna att göra mer för att motverka antisemitism. Men stödet från Olofsson och Blecher resulterade istället i en konflikt där Olofsson menade att Socialdemokraternas insatser mot antisemitism var marginella. I en kommentar till Kvällsposten skriver Olofsson:

"Jag tror inte S gör detta för att de är antisemiter, utan för att de prioriterar röster från andra väljargrupper. Passivitet gentemot judarna blir en pluspoäng hos andra väljare."

Dessa "andra väljare" som Olofsson refererar till verkar vara muslimska migranter med ursprung i Mellanöstern. I en enkätundersökning från 2010 som genomfördes bland gymnasieelever, visade det sig att 18 % av alla gymnasielever hade en konsekvent negativ inställning till judar. Bland gymnasieelever som identifierade sig själva som muslimer hade 55 % en konsekvent negativ inställning till judar.

I en tidigare artikel har undertecknad uppmärksammat flera faktorer som stärker antisemitiska tendenser i Sverige, och speciellt i Malmö.

• En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
• Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
• En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
• En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
• En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
• Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

Under dessa förhållanden när den judiska befolkningen i Malmö håller på att försvinna och Socialdemokraternas passivitet är kritiserad från alla håll, så väljer Sveriges regering att göra Malmö till värdstad för en konferens mot antisemitism och för att minnas Förintelsen. På samma gång vill Malmös styrande politiker att ett statligt museum om Förintelsen ska öppnas i Malmö.

Förintelsen bör aldrig glömmas, men minnet om Förintelsen bör inte reduceras till ett fototillfälle för att rentvå Malmös styrande politiker. Att komma ihåg Förintelsen handlar om att motverka förhållandena som skapade Förintelsen: normaliseringen av antisemitism. Det är denna normalisering av antisemitism som Sveriges socialdemokrater och andra socialdemokratiska partier i Europa - som Jeremy Corbyns Labour Party - har bidragit till.

Att hålla en konferens i Malmö för att minnas Förintelsen förminskar bara Förintelsen och dess många miljoner offer. Hyckleriet framgår av att Malmös styrande politiker inte har gjort allt de kan – om ens någonting överhuvudtaget – för att skydda judarna som bor i Malmö idag. De kan inte konsekvent distansera sig från antisemitism.

Att komma ihåg Förintelsen handlar om att komma ihåg offren. Det borde inte vara ett sätt för Malmös styrande politiker att dölja den skuld som de bär för att ha försatt Malmös judar i den utsatta situationen där de nu befinner sig.

*****

Nima Gholam Ali Pour är kommunpolitiker i Malmö

och har som sådan varit en av de få som bekämpat

 antisemitismen, resultatet av stadens islamisering, 

i ord och handling.

Antisemitismen i Sverige - bra sammanfattning

Kommunpolitikern Nima Gholam Ali Pour i det olyckliga Malmö fortsätter sin kamp mot den galopperande antisemitismen. Som mina läsare vet är det i praktiken även en kamp mot islamiseringen av Sverige. Det är inte några hundra förvirrade nynazister som är det största hotet mot Sveriges judar, det är stora delar av den halva miljonen muslimer. För att vara helt tydlig: de som inte kunnat frigöra sig från den onde profetens hatideologi och som underhåller detta hat via ständiga injektioner i islamistiska moskéer (sunni eller shia).

Här en alldeles färsk artikel av Nima i Gatestones nyhetsbrev..



Medan större svenska städer som Malmö har blivit kända som platser där judar är hotade så har antisemitismen i Sverige fått internationell uppmärksamhet. Förtjänar Sverige verkligen detta dåliga rykte eller har det skett ett missförstånd?
I december 2017 när USA:s president Donald J. Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad utbröt det demonstrationer i Malmö. Demonstranter, ofta personer med arabisk bakgrund skrek: "Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna". Ett kapell vid en judisk begravningsplats attackerades med brandbomber. I Göteborg attackerades stadens synagoga med brandbomber.

Synagogan i Göteborg blev utsatt för brandbombsattentat 9 december 2017. (Foto: Lintoncat/Wikimedia Commons)

Den lokala tidningen i Malmö, Kvällsposten, beskrev hur den judiska församlingen i Malmö, inte israeler utan svenska judar, försöker beskydda sig själva:

"Vid synagogan i Malmö har judiska församlingen satt upp stolpar som ska förhindra attentat med fordon. Dessutom skyddas byggnaden av ett högt staket runt byggnaden.
"Området bevakas sedan länge kontinuerligt av polisen. Så fort församlingen håller gudstjänst bevakas lokalerna av polis."

Man kan med rätta säga att judarna i Malmö befinner sig under belägring. Det finns även uppgifter om att judar i Malmö inte kan bära judiska symboler utan att riskera att bli attackerade.
Endast de mest extrema antisemitiska handlingarna rapporteras av svenska medier. Många organisationer vars antisemitism är underförstådd får ingen uppmärksamhet från varken svenska medier eller de så kallade "antirasistiska" rörelserna. Gruppen Youth Against Settlements (YAS) har sin bas i Hebron och besöker gymnasieskolor och håller seminarier i Sverige, samtidigt som de för en kampanj mot Hebrons judiska invånare. En elev beskriver vad som sades när YAS besökte Glokala Folkhögkolan i Malmö den 28 februari 2018:

"De pratade om att det skulle finnas checkpoints överallt i landet och att araber ständigt blir stoppade och nerslagna, dödade. De sa också att palestinierna lever i koncentrationsläger, lite som i andra världskriget. Och att Israel ser allt och hör allt. Som om de hade kameror överallt och observerar allt. Alltså det var bara en massa bullshit de sa. Mot slutet så var typ alla tvungna att vara med på bild med deras flagga. Jag fick låtsas att gå på toa bara för att slippa det. Helt sjukt!"

En annan elev sa följande om YAS besök:

"Det mest kontroversiella som nämndes var att judar kontrollerar USA och media."

Intervjuerna med eleverna genomfördes av bloggaren Tobias Petersson, som publicerade dem på sin blogg. Att folkhögskolor tar emot besök från en organisation som demoniserar Israel och gör falska och extrema antisemitiska uttalanden borde åtminstone utretts av medierna. Men svenska medier negligerade dessa kränkningar och varken verifierade eller förkastade denna information.
Istället så beskrevs de två individer som representerade YAS och turnerade i Sverige, Zleikha Al Muhtaseb och Anas Amro, som "fredsaktivister". På deras Facebook-sidor så hyllar dessa "fredsaktivister" knivattacker, martyrskap och intifada. Även YAS gav sitt stöd till de senaste upploppen vid Israel-Gaza gränsen, trots att dessa upplopp resulterade i att palestinier dödades, vilket förvärrade konflikten mellan israeler och palestinier. Dessa upplopp organiserades av Hamas, en antisemitisk terroristorganisation som vill förgöra Israel.

YAS var inbjuden för att hålla föreläsningar för offentliga institutioner i Sverige; och Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, besökte YAS när hon besökte Ramallah i december 2016. På det sättet blev YAS legitimerad av den svenska regeringen. När organisationer som YAS besöker Sverige och blir mottagna utan att ifrågasättas, av folkhögskolor och andra offentliga institutioner, så legitimerar denna sortens välkomnande en typ av antisemitism som presenteras som ett perspektiv på staten Israel.

Ännu en organisation som har antisemitiska tendenser och får stöd från offentliga institutioner i Sverige är Grupp 194. Dess namn kommer från FN:s generalförsamlings resolution 194 antagen den 11 december 1948, under Arab-Israeliska kriget 1948 – 1949 som utbröt efter grundandet av staten Israel. I resolution 194 kan man läsa bland annat:

"...the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so at the earliest practicable date, and that compensation should be paid for the property of those choosing not to return and for loss of or damage to property which, under principles of international law or in equity, should be made good by the Governments or authorities responsible..."

Resolutionen används av många palestinier för att försöka bevisa internationellt erkännande för "rätten att återvända" till vad som idag är centrala Israel, för att radera Israel från kartan, som kartor av "Palestina" visar, och återkräva hem som inte längre är deras.
Grupp 194, en pro-palestinsk politisk organisation, har nära band med Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP), en terroristorganisation som har mördat minst 36 civila israeler och som stödjer Assad-regimen i Syrien. Det är därför det var märkligt när Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö den 27 oktober 2017, beslutade att bevilja 132 000 kr till Grupp 194 och två andra organisationer som skulle nattvandra i förorten Rosengård, för att göra området tryggt. Som ledamot i Arbetsmarknads- och socialnämnden så röstade undertecknad och mina partikollegor emot förslaget, men majoriteten av nämnden gav sitt stöd till förslaget. Idag är det ett faktum att pro-palestinska organisationer är finansierade av Malmö stad.

Grupp 194 stödjer våldsbejakande extremism. På deras Facebook-sida kan man se bilder av minderåriga som håller kalashnikov-gevär. Det har även förekommit antisemitiska bilder på Grupp 194:s Facebook-sida, som en kränkande tecknad bild som visar en jude som dricker blod och äter ett barn. Varför stödjer Malmö stad en sådan organisation med skattemedel? Anledningen är att Malmö och Sverige har allvarliga problem när det gäller hur man hanterar importerad antisemitism från Mellanöstern. När svenska politiker på grund av okunnighet eller på grund av tolerans för intolerant beteende, accepterar antisemitism i en viktig svensk stad som Malmö så är det ett oacceptabelt problem. Det är även oacceptabelt när en majoritet av de lokala politikerna i Sveriges tredje största stad stödjer att skattemedel delas ut till en pro-palestinsk organisation som har gjort antisemitiska uttalanden och hyllar våld. Det avslöjar att alltför många svenska politiker uppenbarligen inte kan förstå hur antisemitism manifesterar sig och när och hur man tar ställning mot antisemitism. Vad ska svenska judar tycka om detta?
Grupp 194 tilldelades även ett pris av Malmö stad vid en gala som var organiserad av kommunen. Grupp 194 har även tilldelats stöd av flera olika kommuner i Sverige i flera år, bland annat Sundsvall och Landskrona, där kommunen har ett nära samarbete med Grupp 194. När Landskrona hade sin sommarfest var Grupp 194 en av arrangörerna.

Ship To Gaza är en organisation som vanligen får mycket mediepublicitet. När en av dess aktivister, Ferry Saarposhan, sa att Israels behandling av palestinier "är värre än Holocaust" så var svenska medier tysta. Videoklippet av hans uttalande är upplagd på Ship To Gazas officiella Facebook-sida, en sida som har mer än 35 000 "likes". Men ingen har bemött hans uttalande.
Olika faktorer stärker varandra som undertecknad redan har påpekat. De skapar en situation där arabisk och muslimsk antisemitism blir accepterad av svenska myndigheter. Dessa faktorer inkluderar:

• En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
• Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
• En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
• En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
• En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
• Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

Idag har denna process gått så långt att många i Sverige har helt och hållet internaliserat denna importerade antisemitism från Mellanöstern och gjort den till en integrerad del av sin ideologi.
Idag i Sverige är det helt normalt att stödja organisationer som demoniserar Israel och sprider antisemitism. Det är inte ens något som diskuteras om inte ett extremt uttalande görs. Oldoz Javidi, en rikdagskandidat för Feministiskt initiativ sa att alla israeliska judar borde flytta till USA så "palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras". Endast efter att Times of Israel och andra medier utanför Sverige skrev artiklar om denna händelse så började vissa svenska medier skriva om händelsen och beskriva riksdagskandidatens uttalanden som antisemitiska. Kritiken från svenska medier tvingade Javidi att dra tillbaka sin kandidatur.
När det gäller att konfrontera importerad antisemitism från Mellanöstern verkar det finnas en rädsla för konflikt, och speciellt en rädsla för att kallas "rasist" eller "främlingsfientlig". Dessa rädslor verkar i bästa fall leda till en önskan om att på ett ytligt sätt hantera problemet genom att hålla "dialog" eller finna en "kompromiss".

I augusti 2017 så skrev Bassem Nasr, en representant för Miljöpartiet i Malmös kommunfullmäktige, en debattartikel som kritiserade antisemitismen inom pro-palestinska organisationer. Konstigt nog välkomnades Nasrs budskap av det svenska etablissemanget, som ofta utpekar alla som kritiserar arabisk eller muslimsk antisemitism, som rasister.
Nasr hade däremot en bakgrund som medierna inte nämnde. 2006 så bjöd han in den antisemitiska terroristorganisationen Hamas, till Malmö. Besöket ägde aldrig rum för att en av Hamas representanter fick inget visum för att komma in i Europa. Nasr förklarade däremot aldrig varför han överhuvudtaget bjöd in Hamas representanter. Han bad inte ens om ursäkt.
2008 så skrev Bassem Nasr felaktigt i en ledare:

"Faktum är att det inte finns [en] enda israelisk premiärminister genom historien som har haft så lite på blod på sina händer som den iranska presidenten."

När Nasr gjorde detta uttalande så var Mahmoud Ahmadinejad, som förnekade Förintelsen, Irans president. Att Iran är en islamistisk diktatur och att endast i Kina så genomförs det fler avrättningar än i Iran, och att även minderåriga avrättas i Iran, gör Nasrs uttalande ännu mer bisarrt.
Vad som passade det svenska etablissemanget var att Nasr hade inga förslag på hur man ska motarbeta antisemitism i Malmö eller i Sverige, förutom att det var "lärarnas uppgift". Att Nasr hade en gång i tiden bjudit in Hamas till Malmö och varit aktiv i pro-palestinska organisationer i flera år skapade tydligen en bekväm känsla av icke-konfrontativ "dialog" som många makthavare i Sverige föreställer sig kan motverka antisemitism.

En källa till antisemitism är de budskap som kommer från svenska moskéer. I april 2017 så bjöd en moské i Borås in en talare som hade blivit dömd i Tyskland för att ha uppmanat till mord på judar. I juli 2017 så sa en imam i en moské i Helsingborg att judar var apornas och svinens avkommor.
När regeringen efter flera skandaler kopplade till extremism i muslimska samhällen ville undersöka kriterierna för statens stöd till trossamfunden, så blev Ulf Bjereld, som har en historia av att försvara islamister i olika sammanhang, utnämnd till att leda utredningen. Bjereld är även ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Denna organisation har blivit kritiserad flera gånger för att ha ursäktat och legitimerat antisemitism, och är en del av regeringspartiet Socialdemokraterna.
Att utnämna någon som Bjereld för denna utredning visar att Sveriges nationella och lokala makthavare inte är förberedda att konfrontera arabisk och muslimsk antisemitism, och vill hellre ha en trevlig och lugn "dialog" om detta.

I Sverige så är importerad antisemitism från Mellanöstern finansierad av skattebetalarnas pengar. Så när skandaler sker, så är dessa skandaler ofta hanterade av samma människor som har möjliggjort spridandet av det antisemitiska budskapet.

Inga effektiva åtgärder tas just nu för att motverka spridandet av antisemitism i Sverige.
I december 2017 så lämnade undertecknad in en motion till Malmös kommunfullmäktige med förslaget att kartlägga och analysera antisemitismen i kommunen. Det är en åtgärd som skulle ge politikerna en tydligare bild av varför antisemitism har ökat i Malmö, så det kan tas rätt åtgärder för att rätta till situationen. Men detta förslag är impopulärt eftersom en sådan analys av antisemitismen i Malmö skulle tvinga myndigheter att inse att arabisk och muslimsk antisemitism är ett enormt problem.
Precis som europeisk antisemitism blev besegrad genom att ideologin blev förkastad och fördömd efter Andra världskriget och genom att dess förespråkare blev isolerade, så måste Sveriges "nya" antisemitism bli besegrad genom att isolera dess förespråkare och marginalisera alla organisationer som sprider dess idéer. Det innebär att all direkt och indirekt skattefinansierat stöd till dessa organisationer måste upphöra. Så länge detta inte äger rum kommer judar i Sverige fortsätta att leva i fruktan och osäkerhet.

Nima Gholam Ali Pour är ersättare i Malmö stads kommunfullmäktige. Gholam Ali Pour är författare till böckerna "Därför är mångkultur förtryck" och "Allah bestämmer inte i Sverige".

"(s) har gjort antisemitismen till norm i Malmö"

 

 

Så har upprördheten över den islamistiska antisemitismen,

som Uppdrag Granskning åter avslöjade i förra veckan lagt sig.

Liksom så många gånger tidigare...

 

Sydsvenskan tiger, den röd-bruna kommunledningen tiger,

"oppositionen" tiger, judiska församlingen tiger, ja allt har återgått

till det "normala" i Malmö...

Sanningen begravs i berg av kommunala policydokument och

meningslösa snackeforum. Och snart har medierna

glömt det hela.

 

Nej, förresten, en ljusglimt, Nima Gholan Ali Pour analyserar

 på sin blogg alliansen mellan de styrande partierna i Malmö

och de antisemitiska islamisterna.

 

"Det som inte togs upp i Uppdrag Gransknings dokumentär var legitimeringen av antisemitism från politiskt håll som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Malmö ligger bakom. De rödgröna politikerna i Malmö har inte tagit avstånd från antisemitism utan man har på alla sätt signalerat att antisemitism är normen.

Adrian Kaba skrev 2012 i den socialdemokratiska tidningen Tro och Politik att counterjihad-rörelsen var ”en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”. Samma år uttalade han sitt stöd för Hamas. Strax efter valet 2014 uppmärksammades att Kaba sprider antisemitiska konspirationsteorier på sociala medier. Idag sitter Adrian Kaba i Malmös kommunfullmäktige som representant för Socialdemokraterna samtidigt som han sitter i styrelsen för Socialdemokraterna i Malmö och är studieorganisatör för Socialdemokraterna i Malmö. Ända fram till oktober 2014 var Kaba ledare för en socialdemokratisk dialoggrupp mot antisemitism och fortsätter idag delta i gruppens arbete.

Adrian Kaba är inte den enda personen i Malmö som sprider antisemitiska konspirationsteorier. Mohannad Yousif, vars palestinademonstrationer brukar gästas av rödgröna politiker, spred antisemitiska konspirationsteorier på sin Facebook-sida den 12 oktober 2014 där han menar att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad står bakom terroristgruppen ISIS. Den som tar en titt på vad Yousif skriver i sociala medier ser att han demoniserar mer än vad han kritiserar Israel. Yousif kallar staten Israel ”en cancerböld i kroppen på civilisationens vagga”.

(....)

 När polisen och skolan ser att det finns antisemiter med inflytande i Malmö som får politiskt stöd från den styrande majoriteten så får man signalen att antisemitism är ingenting som man borde bry sig om. Antisemitismen är ett problem i Malmö men det är den rödgröna majoriteten som legitimerar hatet mot judar genom att i handling visa att man kan uttala sig antisemitiskt och komma undan.

När det gäller ungdomar från Mellanöstern som har antisemitiska åsikter och bor i Malmö så spelar det ingen roll hur många dialoggrupper eller antirasistiska strategier kommunen har. När dessa ungdomar ser socialdemokratiska riksdagsledamöter gästa och hylla Mohannad Yousif, trots att Yousif har spridit antisemitiska konspirationsteorier, och när de ser Adrian Kaba sitta i kommunfullmäktige som representant för Socialdemokraterna, trots att Kaba uttalat sig antisemitiskt, så förstår de att de kan fortsätta trakassera judar.

Den rödgröna majoriteten i Malmö har gjort antisemitismen till norm i Malmö. De har haft möjligheter att distansera sig från antisemitism genom att ta avstånd från personer som Adrian Kaba och Mohannad Yousif. De har valt att inte göra det.

Antisemitismen kunde ha varit ett marginellt problem i Malmö och de som uttalat sig antisemitiskt kunde blivit stigmatiserade och fördömda. Men anledningen till att antisemitismen blivit normaliserad i Malmö är för att den rödgröna majoriteten släppt in antisemiterna i maktens salonger och gett Malmös antisemiter en politisk och symbolisk röst. När det inte finns en nolltolerans mot antisemitism så brukar antisemitismen sprida sig och normaliseras. Malmö är en stad där den rödgröna majoriteten fortsätter ha förtroende för politiker och aktivister som uttalat sig antisemitiskt. En sådan stad kan inte bekämpa antisemitismen. I en sådan stad fortsätter antisemitismen växa."

***

Läs hela bloggen. Den bör öppna ögonen på många.

 

För glöm inte:

Tillståndet i Malmö är inte "normalt" och får aldrig framstå

som något "normalt".

Den blomstrande islamistiska antisemitismen är ett bevis

på ett svårt sjukt samhälle...