onsdag, augusti 21, 2019

Mera om anti(s)emitismen i Malmö



En färsk artikel från Gatestone om 
eländet i Malmö :


*****
Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism.
Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj.

Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.

Socialdemokraternas koalitionspartner i Malmö, Liberalerna, har också problem när det gäller antisemitismen och dess normalisering i Malmös offentliga liv. I augusti förra året avslöjades det att en av de liberala politikerna i Malmö, Muhammad Khorshid, hade gjort antisemitiska uttalanden. Khorshid fick lämna alla sina politiska uppdrag. I juni i år rapporterade nyhetssidan Samnytt att Khorshid hade haft ett möte med liberalernas ledare i Malmö, kommunstyrelsens vice-ordförande Roko Kursar, i stadshuset, och publicerat en bild från mötet på Facebook. Ämnet för mötet var integration av migranter, trygghet och Malmös framtid. Detta är ännu en signal till många andra att man kan uttrycka antisemitiska åsikter och fortsätta ha en god relation med de styrande partierna i Malmö.

I maj skickade Judiska Församlingen i Malmö en skrivelse till Malmö stad. I skrivelsen som har rubriken "Åtgärdsplan för Judiska Församlingens Malmös fortsatta överlevnad" skriver dem:
"Judiska församlingen kommer inom en mycket snar framtid att försvinna om inget drastiskt görs. Malmö är redan idag en "No-go-zone" för judar runt om i världen. När Malmö omnämns i media runt om världen så är det alldeles för ofta i anknytning till antisemitism. En Google-sökning på antisemitism Malmö ger 215 000 träffar. Nuvarande satsningar räcker tyvärr inte. 2021 fyller den judiska församlingen 150 år. Vi har varit en del av Malmös ryggrad sedan 1800-talet. Men nu håller vi på att försvinna. Vi ser att våra medlemmar lämnar Malmö. Antisemitismen i Malmö spelar otvetydigt en central roll när våra unga, och nu även deras föräldrar, lämnar den stad de växt upp i."
Enligt denna skrivelse har medlemmar i Judiska Församlingen i Malmö minskat med 54 % sedan 1999 och kommer minska med ytterligare 59 % till 2029.

I juni lovade företagsledarna Dan Olofsson och Lennart Blecher att skänka 40 miljoner kr till Judiska Församlingen i Malmö under en tio-årsperiod, för att uppmuntra Socialdemokraterna att göra mer för att motverka antisemitism. Men stödet från Olofsson och Blecher resulterade istället i en konflikt där Olofsson menade att Socialdemokraternas insatser mot antisemitism var marginella. I en kommentar till Kvällsposten skriver Olofsson:
"Jag tror inte S gör detta för att de är antisemiter, utan för att de prioriterar röster från andra väljargrupper. Passivitet gentemot judarna blir en pluspoäng hos andra väljare."
Dessa "andra väljare" som Olofsson refererar till verkar vara muslimska migranter med ursprung i Mellanöstern. I en enkätundersökning från 2010 som genomfördes bland gymnasieelever, visade det sig att 18 % av alla gymnasielever hade en konsekvent negativ inställning till judar. Bland gymnasieelever som identifierade sig själva som muslimer hade 55 % en konsekvent negativ inställning till judar.

I en tidigare artikel har undertecknad uppmärksammat flera faktorer som stärker antisemitiska tendenser i Sverige, och speciellt i Malmö.
  • En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
  • Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
  • En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
  • En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
  • En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
  • Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.
Under dessa förhållanden när den judiska befolkningen i Malmö håller på att försvinna och Socialdemokraternas passivitet är kritiserad från alla håll, så väljer Sveriges regering att göra Malmö till värdstad för en konferens mot antisemitism och för att minnas Förintelsen. På samma gång vill Malmös styrande politiker att ett statligt museum om Förintelsen ska öppnas i Malmö.

Förintelsen bör aldrig glömmas, men minnet om Förintelsen bör inte reduceras till ett fototillfälle för att rentvå Malmös styrande politiker. Att komma ihåg Förintelsen handlar om att motverka förhållandena som skapade Förintelsen: normaliseringen av antisemitism. Det är denna normalisering av antisemitism som Sveriges socialdemokrater och andra socialdemokratiska partier i Europa - som Jeremy Corbyns Labour Party - har bidragit till.

Att hålla en konferens i Malmö för att minnas Förintelsen förminskar bara Förintelsen och dess många miljoner offer. Hyckleriet framgår av att Malmös styrande politiker inte har gjort allt de kan – om ens någonting överhuvudtaget – för att skydda judarna som bor i Malmö idag. De kan inte konsekvent distansera sig från antisemitism.

Att komma ihåg Förintelsen handlar om att komma ihåg offren. Det borde inte vara ett sätt för Malmös styrande politiker att dölja den skuld som de bär för att ha försatt Malmös judar i den utsatta situationen där de nu befinner sig.


*****
Nima Gholam Ali Pour är kommunpolitiker i Malmö
och har som sådan varit en av de få som bekämpat
 antisemitismen, resultatet av stadens islamisering, 
i ord och handling.