Visar inlägg med etikett nazityskland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nazityskland. Visa alla inlägg

lördag, november 08, 2014

Kristallnatten - återigen kidnappad av extremister..


 
Kristallnatten (tyska: Kristallnacht) mellan 9 november och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma pogromer mot judar (Novemberpogromerna) som genomfördes i Tyskland mellan den 7 och 13 november 1938. Pogromerna iscensattes av nazister och utfördes av beväpnade grupper främst från det paramilitära SA men även av många civila. Omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.
Som förevändning för våldsaktionen angav den nazistiska regimen mordet på den tyske diplomaten Ernst vom Rath i Paris utfört av polsk-judiske Herschel Grynszpan ett par dagar tidigare. Men omfattande aktioner mot och massarresteringar av judar hade förberetts innan mordet skedde.
Kristallnatten följdes av ökad ekonomisk och politisk förföljelse av judar och ses av historiker som inledningen till Förintelsen.




I våra dagar har minnet av Kristallnatten
som använder den till att angripa och
förhåna Förintelsens offer.

 
Judar är på många ställen inte längre
välkomna till minneshögtiderna...
På andra håll umgås man med ett säreget
sällskap som nog skulle förvånat Kristall-
nattens offer....


 
***
**
**

lördag, november 09, 2013

Kristallnatten 75 år - Förintelsens startpunkt

Natten mellan 9 och 10 november 1938
startade nazisterna den pogrom som blev
känd som Kristallnatten.
Enligt nyare forskning drabbades det judiska
folket under Kristallnatten genom att:
1.550 synagoger förstördes, drygt 2.500
judar mördades (eller drevs till självmord),

 
30.000 judar arresterades och tiotusentals
hem och företag plundrades och förstördes.
 


En bild av pogromernas utbredning över
Tyskland och Österrike:
 

Pogromen blev på många sätt start-
skottet för den fysiska utrotningen,
Förintelsen.
 
I våra dagar har minnet av Kristallnatten
som använder den till att angripa och
förhåna Förintelsens offer.
Judar är på många ställen inte längre
välkomna till minneshögtiderna...
På andra håll umgås man med ett säreget
sällskap som nog skulle förvånat Kristall-
nattens offer....
***
***
Med anledning av 75-årsminnet av denna
dystra natt låter vi Moishe Oysher sjunga
sin fantastiska tolkning av Kol Nidre.
Inspelningen är från 1939.
 


 

måndag, oktober 21, 2013

Förste muslimen hedras för juderäddning - och den dystra fortsättningen...

 
Yad Vashem meddelade nyligen att
den egyptiske läkaren Mohammed
Helmy utsetts till en "Rättfärdig bland
Folken", d v s en icke-jude som med
risk för eget liv räddat judiska liv
undan Förintelsen.
Dr Helmy är den förste muslim, som
tilldelats utmärkelsen. Den förste av
Yad Vashem har i många år letat efter
en muslim värdig utmärkelsen. De har
menat att det måste väl ändå ha funnits
någon muslim som kämpade mot Förintelsen.
Och nu fann de till slut dr Helmy, en egyptisk
läkare, som arbetade i Nazityskland och som
hjälpte flera judiska vänner med gömställen
och läkarvård. 
**
Dr Helmy, avliden 1982, förtjänar utan
tvekan den ädla utmärkelsen.
Han kan ju inte lastas för att ingen av hans
trosfränder ens kom på idéen att göra det-
samma.
Stormuftin av Jerusalem, Hitlers gode vän, var
ju mera typisk för arabernas inställning till
Förintelsen.
Stormuftin arbetade också i Berlin, men för
den nazityska progandaapparaten. Han besökte
och hade en hemlig dröm, att bygga det första
**
Elder of Ziyon kan berätta om den dystra
fortsättningen:
När medierna spårat dr Helmys efterlevande
släktingar visade det sig att de mera vandrade
i Stormuftins än doktorns fotspår...
De vägrar helt att besöka "judelandet" och
mottaga en utmärkelse ur judiska händer.  
 

onsdag, juni 01, 2011

Farhud - den arabiska Kristallnatten 70 år

Mufti ali DT
Alla har hört talas om Kristallnatten
i Tyskland.
Men hur många har hört om dess arabiska
motsvarighet Farhud ?

Idag är det sjuttio år sedan Farhud utbröt.
Farhud (الفرهود‎) var en pogrom i Bagdad,
som genomfördes av irakiska soldater och
pro-nazistiska nationalister under dagarna
1 och 2 juni 1941. Det skedde under den
judiska högtiden Shavuot.
Den var influerad av Nazi-Tyskland.
Uppskattningsvis 800 judar mördas och ett
tusental skadades under Farhud.
Nära 1000 judiska hem förstördes.
Den resulterade i att de ca 150.000 judarna
lämnade Irak och 2600 års judisk kultur i
landet utplånades.
**
Den onda kraften bakom aktionen var
den Hitlerbeundrande diktatorn Rashid
Ali al-Gaylani, som störtades av de
allierade just dessa dagarna.
Al-Gaylani slog sig sedan ned i Tyskland
tillsammans med sin vän Stormuftin av
Jerusalem och arbetade för den nazistiska
radioprogandan.
**
Läs mera om den arabiska Kristallnatten:



 

fredag, mars 26, 2010

Ett brev från Tyskland...

Henryk M Broder är en av Tysklands mest klarsynta
journalister. Han har i många år fört en oftast ganska
ensam kamp mot antisemitismen och islamiseringen
av Europa.
I denna artikel, ursprungligen skriven för Der Spiegel
och sedan i en utökad version publicerad av norska
Human Rights Service, jämför han dagens europeiska
underdåniga krypande för islamismen med kollaboratörerna
under Världskriget. Totalitarismens lockelse är lika stark
idag som för 75, 50 eller tjugofem år sedan...
Översatt till engelska av Bruce Bawer, amerikansk
invandrare till Europa och också han en av de klar-
synta författarna i dagens Europa.
****
Fela Broder was not a writer but a simple Krakow housewife.
Still, she loved to tell stories that were neither appropriated
nor invented, but that were, rather, accounts of things that
they had experienced and survived between 1939 and 1945.
But the immediate post-war era, too, provided a good deal
of narrative material. The Nazis were gone, but the
collaborators remained, the so-called kapos, Poles as well as
Jews, who had performed auxiliary services. Most of them
had simply been trying to save their lives, or, at least, to
grab a little something for themselves. But some, of course,
had performed their jobs with enthusiasm.
**
One of these kapos, said Fela Broder, was a particularly
vicious sadist. His specialty was whipping those guilty of
minor disciplinary violations until they could neither stand,
walk, or breathe.
He did far more than the camp administrators expected of him.
On a good day, though, he would turn a blind eye to infractions
or give a prisoner a piece of bread. Even a kapo, now and then,
wanted to be a man.
**
His wife and my mother knew each other from before the war.
When it was all over, she went to see my mother and asked
her to testify in court as a witness for her husband.
"Fela," said the wife of the kapo, "who could imagine that the
Germans would lose the war?"
If you want to understand the phenomenon of collaboration,
the anticipatory obedience and "identification with the aggressor,”
you need only to understand this one sentence. It is brilliant
in its simplicity. After the Nazis, in an astonishingly short time,
had brought a large part of Europe under their control, it was
not only the remaining decent Germans who found it difficult
to imagine that Hitler and his followers could ever lose the war.
Those who had not emigrated in time, as Oskar Maria Graf did,
went into internal exile, as did Erich Kästner.
Under such circumstances, at a distance of more than 60 years,
one cannot blame the collaborators for being ready and willing
to come to an accommodation with the potential victors if they
were offered the opportunity to do so.
The idea that the triumphant Nazi war machine could ever run
out of gas was beyond imagining.
**
So it was, too, when the victorious Soviet Union, at the height of
its power, crushed the uprisings in Hungary and Czechoslovakia:
no one could doubt that the Red Army would soon be on the
march once again to crack down on dissenters.
The peace movement in the Federal Republic, whose sponsorship
by the KGB and the Stasi was still unknown, supported unilateral
disarmament, and was entirely sincere in its conviction as to the
correctness of the slogan "better red than dead.”
Helmut Schmidt and other proponents of the "dual strategy"
– to simultaneously rearm and negotiate – were regarded as
warmongers who embraced the risk of a nuclear inferno even
as they stared into the face of the reality that the Soviet Union,
the home of all friends of peace, was invincible.
Those who picked an argument with it were doomed to destruction.
More than 30 years later, history is repeating itself, except that
this time the color on the horizon is not red but green.
**
Islam – or, as some prefer to say, Islamism – is on the
march, though it is employing different means from
those that the Communists used.
On the one hand there is the demographic weapon that
is now changing the face of Europe, as seen in the debates
about the construction of minarets and the wearing of
burkas; on the other hand, there is an ideology that many
enlightened people, especially intellectuals, find quite
attractive, not despite but because of its simplicity:
the world is bad, and we want to and will make it better.
We know how to do it.
If you’re not with us, you’re against us. Your choice.
There are even people who are volunteering for service.
Not to stand athwart the oncoming superpower, which
would be dangerous, but to show it the way, just as a
pilot guides a ship into port. Among these people are
intelligent and educated individuals who could not be
seduced by slick ad slogans to buy a flat-screen TV or
tempted by last-minute deals for Caribbean vacations,
but who are now succumbing to the charms of a new
totalitarianism.
***