Vännen Fjordman var under ett årtionde en av de
viktigaste politiska skribenterna i Norden.
Hans skarpa analyser av den katastrofala utvecklingen
i Europa med islamisering, multikultur och antisemitism
lästes av miljoner och bidrog säkert till att många fick
Under den mörka tiden efter Breiviks vansinnesdåd
startades en helt exempellös häxjakt i norska medier
mot Peder Jensen, Fjordman, som till slut drev honom
i landsflykt.
Jag har haft nöjet att träffa honom i exilen och diskutera
inte minst den fortsatta utvecklingen i den olyckliga
staden Malmö, Sveriges Gaza.
Han skriver allt oftare igen och medarbetar i ett
antal av de viktigaste frihetliga bloggarna.
***
Nyligen gjorde han en ny analys av den
galopperande islamiseringen, med tonvikt
på Sverige/Danmark, med titeln
Den publicerades på svenska i Dispatch
International och bör vara obligatorisk läsning
för oss alla.
Två korta utdrag:
"En av de saker man påstår om islamkritiska skribenter är att de lider av paranoia om en hemlig islamisk konspiration för att islamisera Europa och Västvärlden. Det är naturligtvis inte sant. Ingen har heller sagt att den är hemlig, åtminstone inte fullständigt. Det långsiktiga målet för den islamiska teologin är att islam ska triumfera över hela världen, inklusive Europa och Västvärlden. Detta är mainstream islam, den har existerat i århundraden och är inte någon ny uppfinning av några radikala individer.
Dessutom är sanningen så långt ifrån överdriven att till och med islamkritiker blir förvånade av hur snabbt det går, och av hur många västliga ledare som viker ner sig för islamiska påtryckningar.
I Danmark publicerades 2003 boken I krigens hus: Islams kolonisering af Vesten (I krigets hus: Islams kolonisering av Väst), skriven av författarna Helle Merete Brix, Torben Hansen och Lars Hedegaard. Enligt dem upplever vi nu den tredje stora jihadvågen, ännu ett försök att erövra, kolonisera och islamisera Europa – det som araberna och turkarna hade ägnat århundranden åt att försöka. Precis som förväntat hånades de modiga författarna för sina varningar, mest aggressiva var folk på vänsterkanten.
Till exempel avfärdade Michael Jarlner i vänstertidningen Politiken i sin recension boken som ”elak”. Han hävdade att ”yrandet” från dem som slog larm om den pågående islamiseringen av Europa led av ”vanföreställningar” och ”fördomsfull paranoia av värsta sort”.
Den konservative kolumnisten Mikael Jalving erkände några år senare att han inte heller tagit påståendena om islamisering på allvar. Emellertid kom han senare att inse att det kanske trots allt låg något i varningarna. Många av de problem han såg – politiskt våld, brinnande skolor, dagis och bilar samt de islamiska hoten mot yttrandefriheten – var just det som en handfull modiga människor varnat för några år tidigare.
(....)
Det finns dock en gräns för hur dum man får bara. Problemen är nu så stora att de är omöjliga att ignorera. De finns runt omkring oss och kan ses av alla med ögon. Tiden håller på att rinna ut. Det är inte längre trovärdigt eller acceptabelt för människor i maktposition att hävda att de ”inte visste”.
Det är djupt oansvarigt och ett massivt svek mot kommande generationer européer att fortsätta den misslyckade politiken med massinvandring och öppna gränser, i förhoppningen om att det ”ska bli bra i slutänden”. Detta är ett gigantiskt socialt experiment med en hel kontinent och en hel civilisation. Det måste upphöra."
