En Malmöbo har gripits av
Säkerhetspolisen och misstänks enligt ännu obekräftade uppgifter till
Kvällsposten för planering av terrorbrott.
Personen greps på onsdagen och ska förhöras under förmiddagen i dag på Rättscentrum i Malmö.
Förundersökningen
leds av kammaråklagare Hans-Jörgen Hanström vid Riksenheten för
säkerhetsmål. Den misstänkte personen var anhållen i sin frånvaro och
greps klockan 11.35 på onsdagen. Enligt handlingar som Kvällsposten
tagit del av greps personen i Malmö. Senare på dagen förordnade Malmö
tingsrätt en advokat till personen.
Hans-Jörgen Hanström vill inte berätta för vilket slags brott personen misstänks.
– Det gäller brott som utreds av Säkerhetspolisen, säger Hans-Jörgen Hanström.
Enligt
ännu obekräftade uppgifter till Kvällsposten ska det handla om
terrorbrott. Den misstänktes advokat vill inte lämna någon kommentar.
Terrorhotnivån
i Sverige ligger kvar på förhöjd nivå, en trea på en femgradig skala.
Nationellt centrum för terrorhotbedömning, NCT, skriver i sin bedömning
av terrorhotet mot Sverige under 2020 att hoten främst kommer från
islamistiska och högerextremistiska personer som agerar ensamma.
I
Säkerhetspolisens uppdrag ingår bland annat att utreda terroristbrott
och personer som uppmanar eller rekryterar andra till att begå
terroristbrott.
SVERIGE I ett pressmeddelande
uppger Säkerhetspolisen, Säpo, att ”ett relativt stort antal”
organisationer kopplade till våldsbejakande extremistmiljöer finansieras
med statliga och kommunala bidrag. Enligt Säpo är problemet störst inom
den islamistiska miljön.
– Vi ser i vårt operativa arbete att det finns individer med koppling
till våldsbejakande extremism som är aktiva i organisationer som mottar
offentliga medel. Det handlar om individer som använder
organisationerna som plattform för att sprida och förankra sina budskap,
säger Johan Olsson, operativ chef vid Säpo, i pressmeddelandet.
Det handlar om högerextremister, vänsterextremister och islamister
som får bidrag genom organisationer som skolor, stiftelser och
kulturföreningar. Utan att ha kunnat ta fram någon exakt summa
uppskattar Säpo att det handlar om miljontals kronor.
– Tillgången till offentliga medel ökar legitimiteten och ger
ekonomiska förutsättningar för plattformar där radikalisering kan ske,
och det bidrar till tillväxten i extremistmiljöerna. Historiskt sett är
det här ett problem i samtliga tre extremistmiljöer som Säkerhetspolisen
följer, men vi ser just nu att problemet är störst i den våldsbejakande
islamistiska miljön, säger Johan Olsson.
Säpo vill nu att det inrättas ett kunskapscentrum som kan ge stöd och kunskap till bidragsgivande myndigheter.
– För att minska tillväxten i extremistmiljöerna behöver samhället
förhindra att organisationer som bidrar till radikalisering mottar
offentliga medel. Staten ska inte finansiera verksamheter som
undergräver vår demokrati genom att stödja våldsbejakande extremism,
säger Johan Olsson.
I dag är en historisk dag. Det är tio år sedan Expressen publicerade Jan Guillous erkännande om att han varit KGB-agent. Tio år. Så länge sedan och ändå så nära i tid.
Vi väcktes av att telefonerna ringde klockan sju. Den braskande rubriken …
”EXPRESSEN AVSLÖJAR GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT Tog emot pengar av KGB”
… hade fått alla redaktioner på tå. Nu skulle ”alla” ha en kommentar.
Vad betydde Jan Guillous erkännande – egentligen? Min man, Gunnar
Ekberg, var en av många journalisterna sökte.
Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009 så som den hänger på vår kontorsdörr sedan dess.
I augusti hade Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju
ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst (Fischer & co)
släppts. Samtidigt släpptes Guillous så kallade yrkesmemoarer. Just här,
i augusti-september möttes Guillous alster av hyllningar, medan
recensenterna företrädesvis var tveksamma till min mans bok, i huvudsak
med förbehållet att man ju faktiskt inte kunde veta vad som faktiskt var
sant eller inte.
Två grävande journalister kan ha läst Gunnar Ekbergs memoarer. Eller så var de redan KGB-scoopet på spåret. Om Micke Ölander och Mikael Hylin kom till sidorna 390-391 hade de i alla fall kunnat läsa att Gunnar Ekberg efter IB-affären blivit uppringd av journalisten Arne Lemberg. De träffades på en krog på Adelgatan i Malmö och där berättade Lemberg och att Jan Guillou haft möten med en man som hette Jevgenij Gergel på Tennstopet på 1960-talet. Gunnar Ekberg visste mycket väl vem Gergel var – en KGB-agent!
I Gunnar Ekbergs bok stod
vad faktiskt var känt i vissa kretsar. Att Säpo spanat mot Gergel, att
Säpo spanat mot Gergel när han haft möte med Jan Guillou och Arne
Lemberg, att Arne Lemberg visste att Jan Guillou utfört hemliga uppdrag
åt ryssen samt inte minst att Gunnar Ekberg slussat Arne Lemberg vidare
så att han både träffat Firman (IB) och Säpo som också fick höra vad
Arne Lemberg visste om Jan Guillou och Gergel.
Expressenjournalisterna vände sig i alla fall
till Riksarkivet, som relativt nyligen fått ofantliga mängder avställda
Säpoakter i sitt knä. Detta hör till historien, för att man ska förstå
den. Statsminister Göran Persson hade ett par år tidigare fått för sig
att man absolut måste avhemliga saker som hänt under andra världskriget.
Vips över en natt gick vi från upp till 70 års sekretess till sisådär
50 års sekretess. Säpo dumpade så mycket de kunde på Riksarkivet, som
därefter vadade i ansökningar.
Detta bör man ha med sig, för
just detta år lämnades material ut från Riksarkivet som aldrig, enligt
lag, skulle ha lämnats ut vid den här tidpunkten. TV4 fick alldeles för mycket om Ströberg.
Expressen fick ut alldeles för mycket om Arne Lemberg, Gergel med
flera. Jag är tacksam för detta utlämnade, men det blev tyvärr
konsekvenser för tjänstemannen och för den fortsatta
sekretessgranskningen. Själv nekades jag efter Ströberg och Guillous
KGB-affär se dokument med motiveringen att jag skulle överklaga så
Riksarkivet fick prejudicerande fall.
De sötebrödsdagar
journalister och forskare haft under några år var över. Tjänstemäns
rädsla för att göra fel tog absurda former vid sekretessgranskning. Till
och med pressmeddelanden som bevisligen hamnat på redaktioners bord på
1960-talet ströks över med tjock svart penna före utlämnanden.
Expressenjournalisterna hade i alla fall tur. De
satt nu med mängder av sidor som berörde KGB-agenten Gergel och Jan
Guillou. Men det räckte inte för en publicering. De behövde Jan Guillous
kommentarer till det hela. Den som skickades fram var kriminalreportern
Micke Ölander, som lade fram valda delar från Riksarkivet.
På
dagen för tio år sedan satt jag och häpnade, för videosekvenser från
konfrontationen var närmast chockerande. Den annars så självsäkre och
offensive Jan Guillou var som förbytt. Min första tanke var att han var
som ett lamm på väg till slakten. Jan Guillou babblade som bara den.
Berättade om kritmarkeringar han gjort i en telefonkiosk på Sveavägen.
Det var en hemlig signal när han ville träffa Gergel. Jan Guillou
berättade att han gjort uppdrag åt Gergel och fått pengar för det och
hade skrivit på ett kvitto.
Det där kvittot är inte
oviktigt. Tvärtom. Vi som forskar på underrättelse- och
säkerhetstjänsterna är alltid intressserade av östs kvittenser. Kvittot
är ett bevis som håller i domstol för att kunna påstå att någon varit
hemlig agent för den ena eller andra östtjänsten.
Senare skulle Jan Guillou göra en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) där
han felaktigt påstod att Expressen kallat honom ”spion”. I verkligheten
var Expressen strikt och använde bara ordet ”agent”, vilket gjorde att
de friades. Micke Ölander och Mikael Hylin fick Guldspaden för sitt gräv
utan mera ett ytterst skickligt hanterande psykologiskt. Utan Jan
Guillous pladdrande och erkännande hade det inte blivit någon KGB-affär.
Jan Guillous KGB-affär är historiskt mycket
viktig. Före KGB-affären hade han en stark plattform i media där han
basunerade ut att Säpo var dumma därför att de jagade kollektivet
palestinier alternativt kollektivet muslimer, som var oskyldiga. De som
hade en annan uppfattning om hur Säpo jobbade, till exempel terrorforskaren Magnus Ranstorp, hoppade han ständigt på.
Denna
kader av anti-Säpo-aktivister från vänsterkanten var vid den här tiden
inte obetydliga. Samma år som KGB-affären hade den numera berömda Rosengårdsrapporten
lagts fram, närmre bestämt i januari 2009. Rapporten berättade om
islamistisk radikalisering på Rosengård, något som i dag inte är
ifrågasatt. Men där och då i januari 2009 möttes rapporten av just denna
anti-Säpo-aktivist-falang som attackerade författarna. Enskilda
journalister stod bakom attackerna, men främst attackerades den från
aktivisthåll inom forskningen.
Snabbt spreds bilden av att Rosengårdsrapporten inte gick att lita
på. I dag står det klart att det kunde man visst det. Det talas öppet om
de tio förlorade åren då vi i Sverige inte gjorde någonting för den
utveckling som rapporten varnade om – radikaliseringen i ett av många
mångmiljonprogram.
Avslöjandet att Jan Guillou haft ett
KGB-förflutet är historiskt och viktigt. I ett enda slag gick Jan
Guillou från att vara den som i media ständigt och jämnt fick uttala sig
som expert på allt och inget och i synnerhet om svensk politik och
underrättelse- och säkerhetstjänstfrågor till att aldrig ens få en
fråga. Han gick från mängder av intervjuer med välvilligt nickande
svenska journalister till att plötsligt möta en mängd kritiska frågor.
Plötsligt blev det okey att granska vad Jan Guillou hade sagt. Den
Guillouska maktsfären var bruten. Det välkomnade jag.
Den
aktivistiska kadern som vill begränsa Säpos uppdrag att skydda
demokratin finns fortfarande. Men de har blivit allt tystare, tack vare
KGB-affären. Bit för bit har den luft de fått under vingarna begränsats
allt mer. KGB-affären var inte bara en milstolpe som lockade till fler
grävanden om Jan Guillou. Den var början till slutet för aktivisternas
kampanjer om att Säpo jagade muslimer som grupp i mångmiljonprogrammen.
Spiken i kistan var bland annat avslöjandet att Osama Krayem från
mångmiljonprogrammet Rosengård varit inblandad i terrordåden i Bryssel
och Paris 2016. Nu blev det onekligen lite svårt att påstå att
Rosengårdsrapporten varit ett sammelsurium. Journalister och allmänhet
hade redan kunskap om att IS begick förfärliga brott mot människor. De
halshögg folk och filmade det. Nu skulle ju dessa ”IS-resenärer” kanske
komma hem till Sverige. Terrordåden i Stockholm 2010 (det misslyckade)
och 2017 gjorde att många upplevde att hotet kom nära och blev verkligt.
Påståenden om att Säpo urskiljningslöst jagar
vissa religiösa grupper eller befolkningsgrupper har för de allra flesta
plötsligt blivit fullständigt befängt. Guillou bjäbbar fortfarande om
just detta, men få tar honom på allvar.
Nu nås vi av den glada nyheten att även den tjetjenske
imamen Viktor Gaziev i Gävle är gripen av SÄPO under
den stora upprensningen i det jihadistiska träsket.
Han är hittills den sjätte radikala islamisten
(varav den femte imamen) som gripits....
Gefle Dagblad och stiftelsen Doku kunde
avslöja gripandet.
I mars avslog Mora tingsrätt kravet på
utvisning för 38-årige Viktor Gaziev. Sex veckor senare fattade
Migrationsverket beslut om att han ska sättas i förvar i väntan på
utvisning, efter en begäran från Säkerhetspolisen. Viktor Gaziev är
därmed den sjätte radikala islamisten som satts i förvar. – Han skulle ut och handla och kom aldrig tillbaka, säger en nära släkting till Doku i samarbete med Expressen.
Det var Gefle Dagblad
som först kunde rapportera om det nya fallet. Enligt Dokus och
Expressens uppgifter omhändertogs Viktor Gaziev i sin hemstad Gävle för
två veckor sedan. En nära släkting berättar att Gaziev lämnade hemmet
vid 12-tiden den 7 maj för att gå och handla.
Viktor
Gaziev, 38, kommer från Tjetjenien. För ett par veckor sedan fattade
Migrationsverket beslut om att han skulle tas i förvar. Foto: Polisen
När han inte kom tillbaka började släktingen bli
orolig och försökte nå honom på mobiltelefonen, men utan att få kontakt. – Vi trodde att han hade blivit sjuk, säger släktingen och berättar att familjen några timmar senare blev uppringda av polisen. Utan att ge några detaljer berättade de att de tagit Viktor Gaziev med sig, uppger släktingen. En annan anhörig uppger, via en vän till familjen, att Säkerhetspolisen är inblandad och har kontaktat familjen. Enligt uppgifter hos Migrationsverket hade ett beslut
fattats samma dag, den 7 maj, om att ta Viktor Gaziev i förvar. Därmed är han nu den sjätte radikala islamisten med
betydelse för miljön som rönt samma öde.
Alla de förvarstagna har band till Gävlemoskéns imam Abo Raad
och ingår i den radikala islamistiska miljön i Sverige.
Viktor Gaziev har också i rättshandlingar uppgett att
han var imam i sin hemby i Tjetjenien. Från Säkerhetspolisens håll råder fortfarande en
kompakt tystnad om ärendena.
om dagens islamistgripande. SÄPO är värda allt beröm,
nu väntar vi bara på fortsättningen.
(Porträttgalleriet på terrorister ovan har inget
direkt samband med händelsen, utan finns bara
med som dekoration...)
***
ISLAM. En man och skola som är gamla bekanta på bloggen
har gripits av SÄPO. Det är den muslimska friskolan Vetenskapsskolans
vd Abdel-Nasser el Nadi, 54, som har frihetsberövats på ännu oklara
grunder, rapporterar Expressen. På bloggen har vi dock skrivit att han varit IS-rekryterare.
Insatsen genomfördes av Säkerhetspolisen tidigare i veckan.
Vetenskapsskolans vd Abdel-Nasser el Nadi beskrivs som en
centralgestalt inom den islamistiska miljön i Göteborg och
Västsverige. Under de senaste veckorna har Migrationsverket, efter
ansökan från Säkerhetspolisen, tagit fyra framträdande personer i samma
radikalislamistiska miljö i förvar: Gävleimamen Abo Raad och hans son,
imamen Hussein Al-Jibury i Umeå och imamen Fekri Hamad från Västerås.
Abdel-Nasser el Nadi blev den femte islamisten som greps på kort tid.
Inom den radikala muslimska miljön går nu uppmaningar ut om att åka
till Stockholm för att demonstrera mot att ”fyra imamer och en broder”
tagits om hand av myndigheterna. På bilder inför demonstrationen finns
Abdel-Nasser el Nadi med bland de som uppges frihetsberövade.
Äntligen har SÄPO insett att imamerna i salafistmoskéerna är kärnan i den islamistiska terrorismen. På kort tid har de
nu gripit fyra nyckelfigurer i de salafistiska miljöerna.
Magnus Sandelin på den välunderrättade stiftelsen DOKU
kommenterar SÄPO:s nya strategi.
***
Situationen blev till slut ohållbar,
därför satte Säkerhetspolisen sin nya aktiva taktik om utvisning av
radikala imamer i verket. Det finns stor anledning att följa
utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, skriver
Magnus Sandelin i en kommentar.
Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abu Raad) och hans son.
Sedan Hussein Al-Jibury i Umeå och nu senast Västeråsimamen Fekri Hamad. Under loppet
av ett par veckor har Säkerhetspolisen ansökt om att flera av Sveriges ledande radikalislamister
ska tas i förvar av Migrationsverket. Säpo vill att de ska skickas ut ur landet,
och fler liknande beslut kan vara på gång. Uppenbarligen har myndigheten satt
en ny strategi i verket, som går ut på att göra sig av med de inspiratörer och
rekryterare till den svenska jihadistmiljön som saknar svenskt medborgarskap,
varav flera har levt mycket långt tid i Sverige.
Man kan fråga sig varför detta kommer nu, och inte tidigare.
En person som Abu Raad har haft Säpos ögon på sig under åtminstone
femton år. Han och hans son har upprepade gånger nekats svenskt
medborgarskap, efter Säpos avrådan. Ändå har de fått stanna och bedriva
sin verksamhet här.
Det finns åtminstone två svar på den frågan. Att de fått
hållas fram tills nu har sannolikt att göra med att de har fungerat som
magneter kring vilka stora delar av den svenska jihadistmiljön har kretsat. För
underrättelsetjänsten har de på så sätt varit tacksamma redskap för att kunna
hålla koll på sympatisörer och aktivister.
Svaret på varför Säpo nu vill ha dem utvisade är att situationen till
slut blev ohållbar. Vi har helt enkelt bundit ris åt egen rygg genom
att låta dem vara här. Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett
par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll. Efter den
extremt snabba tillväxten av miljön i och med Syrienkonflikten och IS
uppkomst, då antalet aktiva sympatisörer ökade till ett par tusen
individer, är det inte lika enkelt.
Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll.
Något måste göras för att bromsa utvecklingen anser Säpo, och till de
redskap som myndigheten har till sitt förfogande finns LSU, Lagen om
särskild utlänningskontroll. Personer som saknar svenskt medborgarskap
och anses utgöra ett säkerhetshot kan utvisas. Säpo ansöker,
Migrationsverket prövar och fattar beslut och vid överklagan är det
slutligen regeringen som avgör.
Att dessa nu förvarstagna religiösa ledare tidigare nekats
svenskt medborgarskap har med detta att göra, att inte stänga dörren för
att möjligheten att kunna skicka dem ut ur landet.
Lagen tillämpas vid enstaka tillfällen varje år, vissa år
inte alls. För flera av de personer som tidigare fått ett utvisningsbeslut av
det här skälet har utvisningarna inte gått att verkställa på grund av att de
till exempel riskerar tortyr. Istället kan de tvingas anmäla sig hos polisen några
gånger varje vecka, och det finns även möjlighet för Säkerhetspolisen att
använda hemlig avlyssning och andra tvångsmedel för att ha koll på personen.
Det finns fler tongivande aktörer inom den svenska jihadistmiljön som
nekats medborgarskap än de som nu sitter i Migrationsverkets förvar,
och det är sannolikt att de nu står på tur att omfamnas av
Säkerhetspolisens nya taktik. Upprördheten bland Abu Raads anhängare har
varit stor efter beskedet för ett par veckor sedan. Det finns därför
stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala
miljöerna framöver, inte minst för Säkerhetspolisen.
Utanförskapet i särskilt utsatta områden har blivit ett växthus för terrorism. Det säger PO Hellqvist, som har arbetat 30 år på Säpo i Göteborg, till SVT:s Agenda. Han känner stor oro för utvecklingen som han menar går mot parallella rättssamhällen och fattigdom.
Han har jobbat på Säpo i Göteborg i 30 år, spenderat mycket tid i extremistmiljöer och träffat både IS-resenärer och deras familjer. Nu har PO Hellqvist lämnat Säpo och börjat jobba för polisen. För SVT:s Agenda berättar han om sina erfarenheter av extremistmiljöer i Göteborg under åren på Säpo.
– Jag vill påstå att det är utanförskapet i de här särskilt utsatta områdena som har blivit en drivbänk för både kriminalitet och våldsbejakande extremism.
– Jag ser parallella rättssamhällen, jag ser skolor med dåliga resurser, jag ser fattigdom, jag ser stor arbetslöshet, jag ser frånvaro av unga kvinnor i offentliga miljöer, jag hör talas om moralpoliser. Jag hör och ser saker som inte riktigt hör hemma i en demokrati så som vi känner den.
På en bilresa i Göteborg tillsammans med PO Hellqvist åker vi genom ett av stadens utsatta områden.
– Här pågår en maktkamp mellan svenska myndigheter och de strukturer som finns här ute.
Han betonar att det han pratar om handlar om en minoritet av dem som bor i utsatta områden. När Säpo samlar in information om våldsbejakande extremister så är det från de boende i dessa områden som man får mest hjälp.
– Det är människor som bor i dessa områden, som har flytt från krig och elände och som inte vill uppleva det igen.
PO Hellqvist är mer oroad över personer som radikaliserats i Sverige än för så kallade IS-återvändare.
– Dels är de många fler och de finns inte på polisens och säkerhetspolisens radar på samma sätt. I särskilt utsatta områden har de också tillgång till vapen så därför är jag egentligen mer bekymrad för dem som finns här hemma.
SÄPO:s avslöjande i Almedalen att antalet "våldsbenägna islamister", d v s potentiella jihadistiska terrorister, enligt deras beräkningar minst tiodubblats på sex år i Sverige har inte gått lika spårlöst förbi i våra grannländer som i svenska gammelpressen...
Danska säkerhetspolisen (PET) konstaterar att 2.000 terrorister i Sverige utgör ett allvarligt hot även mot Danmark:
Det skriver Politiets Efterretningstjeneste (PET) i en udtalelse til DR Nyheder: - PET er opmærksom på, at truslen mod Danmark kan komme fra udlandet. Når vi følger udviklingen i trusselsbilledet, omfatter det derfor også, hvordan det påvirkes af forhold i udlandet, ikke mindst i vores nabolande. Udtalelsen kommer som svar på DR Nyheders spørgsmål om, hvordan PET forholder sig til truslen fra radikaliserede udlændinge, særligt efter at det svenske sikkerhedspoliti SÄPO i en ny rapport har advaret om, at der i Sverige bor tusindvis af voldsparate ekstremister.
For blot syv år siden, i 2010, vurderede SÄPO i en rapport, at der fandtes cirka 200 ekstremistiske islamister i Sverige. - Vi vil mene, at det er gået fra hundredvis til tusindvis. Vi har aldrig set noget i dette omfang tidligere, sagde generaldirektør i SÄPO, Anders Thornberg, i forrige uge til det svenske nyhedsbureau TT.
I udtalelsen til DR Nyheder henviser PET til den seneste trusselsvurdering fra Center for Terroranalyse og understreger, at efterretningstjenesten arbejder sammen med partnere i nabolandene om at håndtere terrortruslen.
- Vurderingen er, at der blandt flygtninge og migranter, som er ankommet til Europa og Danmark, kan være personer, der kan udgøre en terrortrussel enten som følge af direkte forbindelse til militante islamistiske grupper i udlandet eller som følge af radikalisering. Ifølge terrorekspert Magnus Ranstorp fra den svenske forsvarshøjskole skal årsagen til den eksplosive vækst i det svenske ekstremistmiljø blandt andet findes i de store mængder af propaganda fra Islamisk Stat. - Det har været med til at øge rekrutteringen af islamistiske sympatisører i de store ghetto-områder i Sverige, siger han. Terrortruslen mod Skandinavien og det øvrige Europa har særligt været presserende inden for de sidste tre år, hvor krigen i Syrien og Islamisk Stats fremfærd i Mellemøsten har sendt et historisk stort antal flygtninge mod Europa. Da Stockholm i april blev ramt af et terrorangreb, var det en uzbekisk afvist asylansøger med bånd til militant islamisme, der førte lastbilen, som blev brugt til at torpedere en menneskemængde.
Der er tidligere set et uhyggeligt eksempel på, at terrorister fra Sverige kan planlægge angreb i Danmark, påpeger Magnus Ranstorp.
- Terroristerne, der i 2010 ville angribe Jyllands-Posten på Rådhuspladsen, kom fra Stockholm, og deres angreb blev kun afværget, fordi SÄPO overvågede dem, siger han.
To af de tre personer, der senere fik lange fængselsstraffe for terrorplaner, var svenske statsborgere, og de var alle tre kendt af de svenske myndigheder som islamistiske ekstremister.
Terrorforsker Magnus Ranstorp har blandt andet siddet i spidsen for antiradikaliseringsindsatsen i Københavns Kommune og har derigennem samarbejdet med PET. Han mener, at vi i Danmark har et effektivt efterretningsvæsen, og at vi er mere proaktive end i Sverige i forhold til at undgå radikalisering. - Der er stort fokus på blandt andet forebyggende samtaler, og lovgivningen gør det muligt for myndighederne at udveksle oplysninger om potentielle ekstremister, siger Magnus Ranstorp.
***
(OBS Bildgalleriet ovan föreställer terrorister från Paris
“It is a balancing act – is the intelligence sufficient to push them up the list of priorities or should the focus be on someone else given the finite resources available?” Sources also said the fact that Britain’s security agency publicized these numbers indicates that the agency wants the public to be aware of how difficult it is to investigate potential terror threats. As the threat level was increased from “severe” to “critical” following the Manchester attack, security in the UK was increased, with the following measures implemented:
Armed soldiers are now guarding the House of Parliament and the prime minister’s house.
Security is also guarding the Great Manchester Run, the Football Association cup final and the premiership rugby final.
The National Health Service (NHS) instructed 27 major trauma centers to be prepared in case of another attack.
Following the arrests of 11 suspects in connection with the Manchester bombing, the government reduced the threat level from “severe” back to “critical.” The deployment of soldiers under ‘Operation Temperer’ will continue until midnight on Monday to cover extra security for the national holiday weekend. After that, “a well-planned and gradual withdrawal of members of the armed forces” will take Place.
IPT News berättar om hur tyska försvaret en vacker dag gjorde en obehaglig upptäckt. Bundeswehr tycks krylla av jihadister. Och alla vill de ha vapenutbildning och ett eget gevär... A growing number of radical Islamists are infiltrating Germany's military, the Bundeswehr, raising concerns of an insider attack, reports the UK Sun. At least 80 suspected ISIS sympathizers were uncovered recently, forcing senior levels of Germany's military counterespionage service to issue a high-level probe focused on instituting background checks on all new recruits. In the past, Germany's Ministry of Defense expressed concern that no background checks are required for soldiers in unclassified positions – a policy that enabled dozens of radical Islamists to enlist and receive military training and weaponry.
Military officials fear that a network of ISIS "sleepers" are joining the armed forces to eventually attack fellow soldiers and conduct sophisticated strikes against German society. These reports come amid a rising ISIS threat to Germany, including deadly attacks in July and several terrorist plots foiled in the last few months. On Thursday, German police apprehended a Syrian man suspected of planning a terrorist attack on an airport in Berlin. The man entered Germany last year as a refugee.
Several prominent examples of Islamist infiltration within the U.S. military also have caused immense concern. A Muslim army soldier killed two comrades and injured 14 others after throwing a live grenade in a tent in Kuwait prior to the 2003 Invasion of Iraq. In 2009, U.S. Army major and psychiatrist Nidal Malik Hassan shot and killed 13 people at Fort Hood because he believed that no Muslim could faithfully serve in the U.S. military.
Three years later, Pvt. Naser Jason Abdo was arrested before he could carry out his plans to wage a second attack on Fort Hood personnel. Abdo saw it as a religious duty to retaliate for American military actions in Afghanistan and Iraq.
Huruvida det svenska försvaret utsätts för samma infiltration är oklart.
Ingen ansvarig tycks vare sig veta eller bry sig...
Om vi ser på hur jihadister ständigt dyker upp inom andra typer av säkerhetsklassade jobb, ser det också betänkligt ut. Författaren Lars Hedegaard i Köpenhamn utsattes för ett mordförsök 2013. En jihadist utklädd till brevbärare försökte skjuta honom i hans hem. Jihadisten var den libanesiske civilingenjören Basil El-Cheikh Hassan, numera i exil i kalifatet. Redan i gymnasiet var Basil Hassan aktiv islamist. Där hade han en trogen vapendragare Rawand Dilsher Taher. När gossarna tagit studenten 2006 fick båda omedelbart jobb - som säkerhetsvakter på Kastrup Airport...Det känns tryggt för oss Malmöbor. Taher har senare kommit i vägen för en amerikansk missil i Syrien, medan Hassan fortfarande gör jihad i kalifatet. Det påminner lite om Securitas äventyr på Berlins nya storflygplats BER. Där lyckades man "av misstag" anställa en aktiv salafist med nära kopplingar till Kalifatet som ansvarig för flygplatsens tillträdeskontroll...Mera om den anställningen. Och i Stockholm anställde SL en dömd terrorist i företagets säkerhets- tjänst.
en person är anhållen i sin frånvaro misstänkt för terrorbrott. Efterspaningen leds av säkerhetspolisen, men Säpo vill inte lämna någon information om vem mannen är.
– Vi går inte in på vårt operativa arbete, förundersökningssekretess råder, säger Fredrik Milder, pressekreterare hos Säpo.
Under onsdagskvällen stod det klart att polisen söker en person misstänkt för terrorbrott, något som polisen själva berättar om på sin hemsida. Det är säkerhetspolisen som leder arbetet med en förundersökning och den misstänkte personen är anhållen i sin frånvaro.
SVT Nyheter berättar att det finns uppgifter som säger att den eftersökte mannen är i 25-års åldern och är av irakiskt ursprung. SVT skriver även att en bild på den misstänkte ska gå ut till poliser i yttre tjänst under onsdagskvällen.
Männen jagas i hela landet och polisen är mycket angelägen om att identifiera personerna.
Enligt uppgifter till Göteborgs-Posten så har Kriminalunderrättelse-
tjänsten i Stockholm begärt hjälp från hela landets polismyndigheter för att kunna identifiera de sex männen som man tror befinner sig i Sverige.
Göteborgs-Posten skriver att de sex männen har misstänkta kopplingar till extremism, men polisen vill inte gå in på varför man jagar männen.
Söker identitet
Vid 11.30-tiden på fredagen var männen inte identifierade, enligt Towe Hägg vid polisen i Stockholm.
– Det enda jag kan säga är att vi söker identitet på ett antal personer. Det har vi gjort internt för att se om någon känner till dem. De kan misstänkas för brott som skett utomlands, men som hör under allmänt åtal i Sverige, säger Towe Hägg till Aftonbladet.
Hon vill inte uppge vilken typ av brottslighet som män skulle kunna misstänkas för. Någon förundersökning har ännu inte inletts.
Vid Säkerhetspolisen vill man för GP inte gå in på männen som söks men säger att man arbetar tätt med polisregionerna i landet.
– Vi har flera pågående utredningar och rent generellt följer vi framför allt upp personer med kopplingar till terrorgrupper i Syrien och Irak, säger Sirpa Franzén, presschef på Säpo, till GP.
Som var och en kan konstatera, t ex på Malmö C, är den överväldigande majoriteten unga män i 18-25 årsåldern. Unga män utan identitetshandlingar och med ett förflutet som inte går att kontrollera. Så förutom den s k inhemska jihadism SÄPO uppger sig digna under får vi varje dag ett okänt antal nya terrorister. Grattis Sverige !
8 maj hölls ett seminarium om jihadism vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Svenska säkerhetspolisen Säpo avslöjade då att rekryteringen av svenska ungdomar till våldsbejakande islamism hotar att bli dem övermäktig. Säpochefen Anders Thornberg sa:
"Jag har arbetat inom Säpo 30 år och inom polisen sedan 35 år, och jag har aldrig sett något som kommit med så stark kraft som detta. Det är ett enormt tryck på Säpo. Det kan inte fortsätta att rekryteras fler och fler, för då kan vi inte klara det till sist."
Säpo säger att de "i princip" känner till alla de omkring 300 individer som rest till Syrien och Irak de senaste 2,5 åren, de 35-40 som dött och de cirka 100 som återvänt till Sverige – varav en del haft i uppdrag att utföra terrordåd i Sverige eller andra länder. Förutom detta erkände Säpo också att de oroar sig för att utländska jihadister utnyttjar det svenska asylsystemet (där mer än 90 procent saknar id-handlingar men ändå får permanent uppehållstillstånd) genom att "gömma sig i flyktingströmmen".
"It was a remarkably frank admission for a European official. What was surprising was not so much that EU Justice Commissioner Vĕra Jourová told the French daily Le Figaro that the number of Europeans to have gone to Syria to partake in jihad could be as high as 6000. This number was higher than that hitherto acknowledged by EU officialdom, but not dramatically so. What was surprising was that Jourová admitted that she and her colleagues suspect that even this figure “severely underestimates” the real number of euro-jihadists.
(**)
So, how many Europeans have really joined the Syrian jihad? One does not need to go as far as a recently-leaked Spanish police report, which puts the number at as high as 100,000. (The low edge of the Spanish police estimate is 30,000.) But there is no reason to believe that the security services of other European nations – and, in particular, the French – are any more omniscient than their German colleagues. There must clearly be a substantial “unknown number” in their cases as well. However unwelcome this realization may be for European officials, credible estimates – as opposed to mere headcounts – of Europeans involved in the Syrian jihad must undoubtedly now be made not in the thousands, but in the tens-of-thousands."
