Påve Franciskus inställning till det islamistiska hotet betecknas
av många experter, även inom katolska kyrkan, som pinsamt
naiv. Den egyptiske jesuitpatern Boulad, som tillbringat hela sitt
påven hård, om än väl inlindad, kritik för hans naivitet...
Man får hoppas att Franciskus utnyttjar besöket i Egypten
till att lära sig av den koptiske påvens mera realistiska syn på
hotbilden.
Påven Franciskus reser till Egypten trots den instabila situationen i landet, som senast såg två terroristattentat mot koptiska kyrkor på Palmsöndagen. Eller som Heliga Stolen säger, ännu mer nu ser påven vikten av att inte avboka sin resa för att med sin närvaro stödja de kristna och försöka främja freden i landet.
Fredens påve i fredens Egypten. Men islamkännare är inte lika övertygade om den islamiska världens strävan efter fred. Strax före påven Franciskus avresa till Kairo, på skärtorsdagen, uttalade sig jesuitpater Henri Boulad i en intervju med Vatikanens dagstidning L’Osservatore Romano. Han har 86 år och föddes i Alexandria, i Egypten, i en syrisk melkitisk familj, som flytt från den antikristna massakern 1860. Han lever i Kairo.
Pater Boulard som har varit dekanus vid jesuiternas seminarium i Kairo säger att poängen är vilken islam vi talar om: ”I Koranen finns verser från Mecka och de från Medina. I de skrivna i Mecka, är Mohammed mycket till samexistens och ser judar och kristna som vänner – ett andligt budskap om en tvångsbefriad religion, om försoning och öppenhet. Men när Muhammed lämnade Mecka för att grunda Medina sker en förändring. Från att ha varit en andlig ledare blir han en militär och politisk statschef. Idag är tre fjärdedelar av Koranen Medina verser och de är en uppmaning till krig, våld och kampen mot kristna.”
”På 900-talet noterade muslimerna denna motsägelse och försökte lösa frågan vilket resulterade i det berömda beslutet "upphävande" och "upphävt" - Medina verserna upphävde Mecka verserna. Inte bara det. Sufismen förkastades och hela bibliotek brändes i Egypten och Nordafrika.
De ursprung-liga verserna är just Mecka-verserna, men de har upphävts, vilket gör islam till en svärdets religion.”
Pater Boulad förklarar vidare i intervjun med L’Osservatore Romano: ”Den moderata Islam är en heresi, men här måste vi skilja mellan folket och ideologin, de flesta muslimer är mycket öppna, vänliga och moderata. Men ideologin som presenteras i läroböckerna är radikal. Varje fredag hör barnen predikan i moskén som en kontinuerlig incitament: de som lämnar den muslimska religionen måste bestraffas med döden, till att inte hälsa på en kvinna eller en otrogen. Lyckligtvis praktiseras inte detta, men det muslimska brödraskapet och salafisterna vill att denna lära ska följas, och de moderata muslimerna har ingen röst eller makt på dem som gör anspråk på att tolka lärans ortodoxi och sanning.”
De som idag har makt i islam är inte de som följer det i islam som är kompatibelt med dagens värld och livet i gemenskap med andra människor, utan de radikala muslimerna, som tillämpar en bokstavlig tolkning av Koranen och utnyttjar den för att vägra varje form av dialog.”
Vidare förklarar pater Boulad att ”den reform som man har sett i islams historia som i stora muslimska tänkares arbete, som Avicenna och Al-Ghazali, avisas, och den slutna och strikta islam väger tymgre. Ingen minns t ex kalifen El Maamoun född i Bagdad 786 och som dog i Tarsus 833, en anhängare av mutasiliterna, rationella muslimer som då drev en reform. Den senaste reformen försöktes Sheikh Mahmoud Taha främja i Sudan, men han hängdes på torget i Khartoum för att han sa att Mecka verserna borde upphäva Medina verserna.”
”Problemet är alltså ett internt problem i den muslimska världen, och man står inför behovet av att reformera sig själv. Islam skulle behöva ett Vatikankoncilium.”
Avslutningsvis sa pater Boulad att något som man inte talar så mycket om i islam är ateism. I Egypten finns det över två miljoner ateister, vilket är en utmaning. Man blir ateist för att man inte längre står ut med en religion som uppmanar till våld och avrättningar. I det finns inget gudomligt. Man accepterar inte längre fanatismen, och de mekaniska upprepningarna av gester och böner.”
