Jihadister rekryterar i Malmö

Har med åren lärt mig att det är fullständigt meningslöst

i politiken att säga VAD VAR DET JAG SA´....

Men nog är det frestande när man läser notisen

från TV4 via Samtiden.

(För undvikande av missförstånd:

Den illustrerande bilden är INTE från Ramels

väg på Rosengård utan från Raqqa, Kalifatet)

Återvända IS-krigare rekryterar i Malmö

Ideella föreningar i Malmö slår larm om att återvändande IS-krigare rekryterar nya anhängare i staden. Man hyllar terrororganisationen som hjältar.
Enligt Säpo har omkring 150 IS-krigare återvänt till Sverige. TV4 Nyheterna rapporterar att dessa bland annat ägnar sig åt att rekryterar nya jihadister i källarmoskéer runtom i Malmö.
Michael Helders, som arbetar ideellt mot våldsbejakande extremism, beskriver situationen som ”akut”.

– De kan ses på som hjältar för unga människor som befinner sig i riskzonen och radikaliseras. Det ökar oron, självklart, och skapar instabilitet. Människor är oroliga för sina barn, säger han.
TV4 Nyheterna pratar med en mamma från stadsdelen Rosengård som också jobbar ideellt för att motverka jihadisternas inflytande på de unga i trakten.

– Situationen här i Rosengård är jättedålig, säger hon och berättar hur mammor i området ber henne om råd om hur de ska hindra sina barn från att gå med i IS.
Enligt en undersökning från Försvarshögskolan har ett 20-tal medlemmar av terrorganisationen bosatt sig i Malmö och stadsdelar som Rosengård.

********

Läs t ex om Danmarks erfarenheter efter Synagogmordet 2015

 

Och shariagängens centrala roll i spridandet av jihadismen 

 

 





Viktig krönika om "islamofobi"-myten

Begreppet "islamofobi" lanserades av mullornas Iran som ett  skällsord mot varje seriös kritik av islamismen. Särskilt kommunisterna älskar att använda det mot sina menings-motståndare. Se t ex Expos pamfletter...
Mohamed Omar analyserar här hur den kommunistiske professorn 
och islamistsupportern Mattias Gardell använder det i sin propaganda:

KRÖNIKA  Mattias Gardell är en känd vänsteraktivist med särskilt intresse för islam, islamism och så kallad ”islamofobi”. Den 8 februari publicerade SVT en intervju med Gardell: ”Finns en framväxande antimuslimsk rasism”.
Man nämner inte hans vänsteraktivism, utan han beskrivs bara som ”religionsprofessorn”. Kanske vill man att han ska framstå som mer objektiv och trovärdig?
”Mattias Gardell är religionshistoriker vid Uppsala universitet. Han berättar att det finns en framväxande antimuslimsk rasism i Sverige.”

Jag tycker det är anmärkningsvärt att SVT använder uttrycket ”antimuslimsk rasism” utan citattecken, som om det vore ett etablerat och vedertaget uttryck. I själva verket är det ett väldigt tendentiöst uttryck som används inom delar av vänstern av dem som vill sammanblanda religionskritik med rasism för att på så sätt svartmåla islamkritiker.
Gardell använder ofta språket på tendentiöst och okonventionellt sätt. Vi kan till exempel titta på en artikel på Aftonbladets kultursida från den 24 november 2015 – ”Gå inte i fällan” – där Gardell kritiserar västvärldens reaktioner efter den jihadistiska massakern i Paris.

”Terror är en känsla”, skriver Gardell. Ja, det är helt sant. Det betyder skräck. Därav drar han slutsatsen att denna känsla inte kan motas med bomber, ja, den ”försvinner inte hur hårt du än slår”. Här vacklar dock logiken. För det är ju inte känslan man bombar. Man bombar terroristerna, inte terrorn. Och terroristerna finns i verkligheten. De är konkreta. Och de känner när man slår på dem.
Trots uttryck som ”antimuslimsk rasism” så förstår förnuftiga människor att islam inte är någon etnisk grupp. Man kan konvertera till islam. Man kan lämna islam. Jag har gjort det. Den seriösa islamkritiken granskar islams läror. Är de rimliga? Är de sanna? Är de moraliska? Många islamkritiker är själva födda in i muslimska familjer.

”Det finns en framväxande antimuslimsk rasism”, säger Gardell. ”Det är vad vi kallar för islamofobi och som har normaliserats idag i en häpnadsväckande utsträckning.”
Av detta förstår vi att Gardell använder ”antimuslimsk rasism” och ”islamofobi” som synonymer.
”Om man tar 2017 som exempel, då publicerades i svensk media 64 000 inslag om islam och muslimer, 175 om dagen, de flesta negativa. Många muslimer har svårt att känna igen sig i de representationerna.”
Frågan är hur stor del av dessa negativa nyhetsinslag som beror på verkliga, negativa nyheter och hur stor del som beror på massmediernas förmodade ”antimuslimska rasism”. Gardell räknar bara antalet negativa nyheter. Menar han att nyheterna är osanna? Menar han att färre negativa nyheter borde rapporteras, även om de är sanna?

”Kan det finnas en rädsla mot muslimer på grund av att det finns terrordåd som utförts i islams namn?” frågar intervjuaren.
Gardell svarar så här:
”Det finns extremister bland alla slags människor inklusive muslimer, konstigt vore det annars. Men om du tittar på de politiskt motiverade våldsbrott som skett i Sverige under de senaste årtiondena så är det framförallt från radikalt nationalistiskt, nationalsocialistiskt och fascistiskt håll som det våldet kommer ifrån, inte från salafister.”
Även om politiskt motiverade våldsbrott utförs av andra grupper, så gör inte det salafisternas våld mindre dåligt. Anledningen till att salafisternas våld kan göra människor mindre sympatiskt inställda till islam, beror på att salafisterna hämtar stöd för sina handlingar i islamiska texter. När de salafistiska jihadisterna halshugger någon, så hänvisar de till texter om Muhammed, vilket kan leda till folk blir mer kritiska till Muhammed.

Enligt Gardell sker en förändring där ”islamofobiska” föreställningar minskar ju fler muslimerna blir i Sverige. Han glömmer dock att nämna ”fobierna” muslimerna emellan. Hur kommer shiamuslimerna att ha det i områden som domineras av sunnimuslimer? Hur mår den shiamuslimska minoriteten i Saudiarabien?

En fanatisk sunnimuslim attackerade till exempel en shiitisk moské i Belgien i mars 2012. Det var knäpptyst från de som annars aldrig missar ett tillfälle att varna för ”islamofobi”. En liknande attack har även skett i Sverige. Den 11 oktober 2016 brandbombades en shiitisk bönelokal, en moské alltså, på Norra Grängesbergsgatan i Malmö. Lokalen, som kallas Al-Montader-moskén, används för religiösa ceremonier, som till exempel ashura, den stora sorgedagen då shiiter sörjer martyren Hussein som stupade i slaget vid Karbala år 680 e. Kr.

Ashura-dagen inträffade just den 11 oktober 2016. I länder där det finns både sunniter och shiiter är det vanligt förekommande med bombattacker mot ashura-ceremonier, framför allt mot de processioner man brukar ha. Samma dag som moskén i Malmö attackerades, dödades till exempel 14 shiamuslimer i ett bombdåd mot en shiitisk moské i Balkh i norra Afghanistan.
När den muslimska befolkningen i Sverige ökar kan vi sannolikt förvänta oss mer ”islamofobi” av detta slag, alltså i betydelsen hat mellan muslimska grupper. Det skulle innebära att ju fler muslimerna blir, desto större blir ”islamofobin”.

I intervjun säger Gardell: ”Det fanns muslimer i Europa 800 år innan det fanns protestanter.” Det han syftar på är förmodligen den islamiska erövringen av Spanien på 700-talet. Denna erövring skedde som en del av jihad, det heliga kriget för att utbreda islam.
Den så kallade ”islamofobin” har ingenting med muslimer att göra, säger professorn vidare. Det är självklart inte varje muslims fel att det finns negativa uppfattningar om islam. Många muslimer är fredliga och förnuftiga. Men jag tror ändå att en del av skulden måste läggas på de muslimska fundamentalister som strävar efter att följa Koranen och Muhammeds exempel till punkt och pricka. De riktar då uppmärksamheten mot dessa texter och deras för västerlänningar problematiska innehåll.

Antisemitismen spränger Labourpartiet

 

TT berättar idag om hur Corbyns antisemitism sprängt Labourpartiet. Sju parlamentsledamöter tillkännagav på en presskonferens att de beslutat lämna de brittiska socialdemokraterna.

 

TT: Mitt i ett allt osäkrare brexitläge skakas oppositionspartiet Labour av ett jätteavhopp.
Sju ledamöter går sin egen väg efter kritik mot partiets hantering av brexit och antisemitism.

Med allvarliga miner meddelar avhopparna sitt beslut på en presskonferens i London.
-Jag mår illa av att partiet nu är ett rasistiskt och antisemitiskt parti. Jag är rasande över att Labour-ledningen underlättar brexit, säger Mike Gapes, som varit medlem i partiet sedan slutet av 1960-talet.

”Utbredd antisemitism”
 ...Labour har den senaste tiden skakats hårt av diskussioner om utbredd antisemitism. Judiska parlamentsledamoten Luciana Berger har länge påtalat problemet – vilket i sin tur anses ha bidragit till att hon hotats med en förtroendeomröstning i sin lokalavdelning.
Nu är hon en av avhopparna.
-Jag har skämts allt mer över att vara en del av Labour-partiet. Nu lämnar jag bakom mig en kultur av mobbning och hot. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med kollegor som respekterar varandra, säger Berger enligt tidningen The Guardian.

”Det är nog”

Chris Leslie från Nottingham anser att Labour har tagits över av ”extremvänstern” och att det vore oansvarigt att låta partiledaren Jeremy Corbyn bli premiärminister.
-Vi måste säga att det är nog nu. Det måste finnas en bättre väg framåt, säger Leslie enligt BBC.
Utöver Berger, Umunna, Leslie och Gapes ingår även Gavin Shuker, Angela Smith och Ann Coffey i gruppen.
För Labour är avhoppen en av de värsta interna smällarna sedan 1980-talet då fyra ledamöter hoppade av för att i stället starta Socialdemokratiska partiet, som senare kom att gå upp i det som nu heter Liberaldemokraterna.
Något nytt parti blir det dock inte – åtminstone inte tills vidare. Utbrytarna kommer i stället att kalla sig ”Den oberoende gruppen”, rapporterar brittiska medier från presskonferensen i London.

Och vart tog "idolen" vägen ?

Mehmet Kaplans bana som svensk minister blev kort....

Men vart tog han vägen sedan ?

Och har han lärt sig något av sina misstag ?

Uvells blogg har tittat lite på hans fortsatta

islamistiska aktiviteter.

En gång aktivist i Muslimska Brödraskapet,

uppenbarligen alltid islamist:

Kaplan nu?

Publicerat den 23 januari 2019 .

Det var länge sedan vi pratade om Kaplan. Tills Amanda Lind hyllade honom på Instagram samma dag hon blev demokratiminister.
Han har inte synts till sedan presskonferensen våren 2016. Tills i december när Ledarsidorna hittade honom på Twitter.
Han är numera en del av Muslim Aid Sweden. Som ni kan se på bilden står han i svart, på huk.
I september, efter valet, var engelska Muslim Aid på besök och hade konferens.

Muslim Aid i UK anklagas för samröre med terrorister. Spansk polis anklagade till exempel redan 2002 en rad organisationer, där ibland såväl Muslim Aid som Islamic Relief att finansiera jihadism.
2014 fanns fortfarande anklagelser mot Islamic Relief att finansiera bland andra Hamas.

I oktober 2017 stoppade EU alla sina utbetalningar till Muslim Aid för att det kom fram att de slussat pengar till terroristerna Hamas.

Detta är Kaplan nya tillhåll alltså. Muslim Aid. Vad han gör framgår dock inte, han sitter inte i styrelsen och hans namn finns inte med på hemsidan. Men han är ju helt solklart en del av dem.
Carina Hägg är socialdemokrat och pionjären bakom granskningarna av islamisternas framfart i Sverige. Tack vare henne har vi nu en, hon började redan på slutet av 90-talet.
Muslim Aid ligger på Kista Torg 7, samma adress som Kista Folkhögskola. Där Omar Mustafa är ordförande. Rektorn är samma person som även sitter i styrelsen för Muslim Aid. Ni kan själva läsa deras årsredovisning här.

Och nu är återigen en av Kaplans partikamrater chef över pengarna till SST, som delar ut pengar till trossamfund, och Folkbildningsrådet, som delar ut pengar till studieförbund. Och kan skapa en massa “demokratiprojekt” som Bah Kuhnke gjorde och lät därmed Ibn Rushd få ännu mer pengar via ett “islamofobiprojekt”, integrationsprojekt etc.