Civilisationernas kamp

Författaren Eddie Råbock (f d islamisten Mohamed Omar),

har, som ni kanske sett här på bloggen tidigare återupptagit

sina utmärkta kommentarer på YouTube under titeln

 Antikalifen.

En av de bästa kommentarerna var ett kort föredrag om det
han med rätta kallade Civilisationernas kamp på Paris
gator, en i högsta grad ideologisk drabbning mellan

salafisterna och den sekulära franska staten.
Njut av den i hängmattan....:



 *********

Glöm aldrig:

Fader Jacques Hamel - en martyr för vår tid



Islamistoffensiv i Uppsala

Författaren Eddie Råbock, mera känd som f d islamisten  Mohamed Omar,

skriver idag en krönika i Samnytt om islamiseringen av hemstaden Uppsala

utifrån en ny islamistisk "missionskampanj" som drabbat staden.

Minnesgoda läsare minns kanske några av mina artiklar om dessa s k 

deobandis tidigare aktiviteter. Tablighi Jamaat har idag en dominerande 

roll inom islamismen i Storbritanien. Redan för tio år sedan berättade 

myndigheterna att Deobandis kontrollerade 600 av Storbritanniens 
1.350 moskéer, liksom 17 av 26 islamistiska seminarier och 
hade utbildat 80 % av landets imamer.

Se även här och här.

****

KRÖNIKA Min hemstad Uppsala har förändrats mycket under min livstid. Området Gottsunda är kanske förlorat. Jag har svårt att se hur man ska kunna vända på utvecklingen. Jag bodde där i tretton år och det blev bara sämre, aldrig bättre, trots politikernas vackra ord.
Risken är att området Stenhagen förfaller på samma sätt. Tisdagen den 25 juni i år sköts det mot tre lägenheter i Stenhagen. Fem män har gripits, misstänkta för skjutningen. Alla fem har invandrarbakgrund. Det är så gängkriminaliteten ser ut idag.

Och samtidigt som politikerna pratar om integration, så tänker de tillåta en ny moské i det alltmer mångkulturella Stenhagen. Jag tror inte att moskén kommer att göra området bättre, snarare tvärtom. Även om imamen skulle predika mot knark och gäng, så kommer moskén att bidra till segregationen, utanförskapet och känslan av att inte tillhöra det svenska samhället.
Dessutom underminerar ofta imamerna respekten för svensk lag genom att sitt prat om sharia som den enda lagen som gäller för muslimer. Svensk lag följer man bara för att man måste, men sharia har högre status.

Jag känner till flera av männen som ligger bakom den nya moskén. De är aktiva i en islamisk missionsrörelse som heter Tablighi Jamaat.
Tablighi Jamaat grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar. För att få unga muslimer att rensa bort varje spår av icke-islamisk kultur tar man dem med på resor i tre eller 40 dagar. Man sover tillsammans i moskén och följer ett program som innehåller bön, koranläsning, predikan och ”turer”. Turen går ut på att gå runt närområdet, knacka dörr hos muslimer och kalla dem till moskén.

Man menar att de unga männen kommer att färgas av miljön under resan och förvandlas från vanemuslimer eller slarviga muslimer till medvetna och strikta muslimer. Tablighi Jamaat anser att varje medlem någon gång under sitt liv bör företa en resa om tre månader till rörelsens center i Pakistan, Indien och Bangladesh.
En av de ledande företrädarna för Tablighi Jamaat i Uppsala heter Akmal Hyder och kommer ursprungligen från Bangladesh. Han är professor vid Högskolan i Gävle. I juni 2014 var han med och arrangerade en stor missionskonferens i Norrköping. Han blev då intervjuad av en kvinnlig journalist för Arbetarbladet. Hyder vägrade att ta hennes utsträckta hand. Kvinnor var förbjudna att delta på konferensen. ”Islam skiljer mellan kvinnor och män. Vi blandar inte”, sade Hyder till Arbetarbladet.
Rörelsen uppmanar alltså inte som talibanerna direkt till väpnad jihad, men förhärligar i sina predikningar och i sina studiecirklar profeten Muhammeds krig och erövringar. Dessa härtåg ses som förebildliga för rörelsens missionsresor.

Tablighi-rörelsen har växt fram ur den så kallade Deobandi-skolan i Indien. Det finns en annan mera känd rörelse som också växt fram ur denna skola: talibanerna. Tablighi och talibanerna delar ett gemensamt ursprung och en gemensam lära, men de skiljer sig åt i metod. Tablighierna vill bygga den ideala, islamiska staten genom mission, talibanerna genom jihad. Steget kan vara kort mellan de två rörelserna: John Walker Lindh, en amerikansk konvertit till islam, reste med Tablighi Jamaat till Pakistan 1998. Han anslöt sig senare till talibanerna.

En av de tre jihadisterna som attackerade London den 3 juni 2017, Youssef Zaghba, hade varit engagerad i Tablighi Jamaat. Även jihadisterna som genomförde attacken den 7 juli 2005 i Londons tunnelbana var engagerade som missionärer i rörelsen. Vi vet också att jihadisten som mejade ner folk på en julfest i San Bernardino i USA den 2 december 2015 brukade gå till en Tablighi-moské.
Redan 2005 konstaterade den konservativa, amerikanska tankesmedjan Middle East Forum att:
“For a majority of young Muslim extremists, joining Tablighi Jamaat is the first step on the road to extremism.”

I Frankrike fungerar organisationen som en inkörsport för islamiska extremister, noterade man på tankesmedjan:
“Perhaps 80 per cent of the Islamist extremists in France come from Tablighi ranks, prompting French intelligence officers to call Tablighi Jamaat the ‘antechamber of fundamentalism’.”

En skillnad mellan Tablighi Jamaat och jihadistgrupperna är alltså att tablighierna vill bygga den islamiska staten nerifrån och upp genom att islamisera individerna medan jihadistgrupperna vill bygga den islamiska staten uppifrån och ner genom väpnad revolution. Tablighi Jamaat menar att när muslimerna har blivit riktiga muslimer kommer Gud att ge dem seger och styret över världen.
Under min tid som muslim har jag haft mycket kontakt med folk som är engagerade i rörelsen. Den absoluta majoriteten är fredliga människor. Men dessa fredliga människor kan, vare sig de är medvetna om det eller inte, fungera som inkörsport till våldsamma grupper och rörelser.

Det finns tyvärr en tolerans mot salafistisk extremism inom Tablighi Jamaat. 
Det såg vi i fallet med Gävleimamen Abo Raad. På Facebook hyllade han terrorgruppen Islamiska Statens offensiv sommaren 2014. Abo Raad har predikat i Uppsalamoskén vid ett flertal tillfällen. Han har också hållit i studiecirklar för ungdomar.

Tablighi-folket har inte reagerat mot detta. De har, och det har jag själv sett, suttit med och lyssnat på Abo Raads predikningar. När Upsala Nya Tidning kontaktade Uppsalamoskén för att höra hur de tänkte kring att Abo Raad predikade i deras moské så blev svaret att de inte såg några problem med det. Abo Raad är har nu satts i förvar av säkerhetspolisen eftersom man bedömer att han är ett hot mot rikets säkerhet.

Den 19 september i år kommer plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun att ta beslut om bygglov för den nya Stenhagenmoskén. Om moskén blir verklighet kommer den att bidra till segregeringen och utanförskapet i Uppsala, underminera respekten för svensk lag och svensk kultur och sannolikt även göra unga män mottagliga för ännu mer extrema grupper och rörelser.

Läget i Syrien just nu

Sedan Kalifatet (ISIS) förlorat sina sista baser i Syrien

tycks många skribener i gammelpressen inbilla sig att

situationen i landet är "lugn".

Se kartan nedan från välinformerade Institute for 

the Study of War. Den visar hur Assadregimen i stort

återtagit de tätbefolkade delarna av landet. I de stora 
ökenområdena i söder är huvudvägarna utsatta för 
angrepp av rebeller eller rena rövarband, men i 
övrigt tycks "Pax Assad" råda även där...


Kurdistan har stabiliserat sina gränser, 
medan turkiska armén ockuperat ett hörn 
i nordväst  bebott av turkiska stammar, 

Al Qaeda håller ett område kring staden Idlib 
och den ytterst diffusa SDF några små öar. 
Av kartan kan man förledas tro att SDF 
handlar om en enhetlig armé....

SDF består dock av de kurdiska trupperna (Peshmerga) 
förstärkta med USA- och Saudifinansierade legosoldater.
 Då de kurdiska soldaterna vägrar slåss utanför 
Kurdistan kan USA:s internationella allians bara 
hålla mindre icke-kurdiska områden med hjälp av 
legosoldater och kraftigt flygstöd från NATO.
 I praktiken har denna en gång så omskrutna allians
 upphört att fungera och egentligen borde 
Assads territorium på kartan utökas kraftigt.

Flera av Assads allierade agerar till synes helt fritt 

i landet:

Ryssland har såväl  marin- som flygbaser i Syrien,
men ingriper alltmera sällan i direkta strider;

iranska revolutionsgardet fortsätter att bygga ut sin

"Shia-halvmåne" från från Iran till Libanon och är 
ett ständigt irritationsmoment för Israel. 
Libanesiska Hezballah står för mycket av markstriderna 
tillsammans med Irans internationella shialegion.

De i Sverige numera ökända afghanska hazaras tycks 
utgöra basen i denna legion.