Shariagängen tar över även i Göteborg

 

Expressen/GT läckte häromdagen en av polisens underrättelserapporter om knarkhandeln i Göteborg.

 I en underrättelserapport beskrivs hur polisen nu fruktar för ett stort raskrig i Göteborg. "Etniskt baserade nätverk" med invandrarungdomar från Somalia, Syrien och Afghanistan krigar om revir.

Underrättelserapporten beskriver hur knarket flödar i Göteborg. "Det är lika lätt att köpa knark som att handla mat på ICA".

Utdrag från rapporten:
"Det sker återkommande stora våldsamma sammandrabbningar i centrala Göteborg mellan unga afghaner och framför allt unga syrier, men även somalier där de slåss om bra försäljningsställen för narkotika. Det har skett ett flertal knivskärningar i samband dessa bråk och polis har vid olika tillfällen anträffat tillhyggen/gatustridsvapen".

"Det är invandrarnas etnicitet och nationalitet som håller dem samman. De träffas ofta redan på asylboendet".

Experten Per Brinkemo:
– Svenskar glömmer ofta att i många av länderna där de kommer ifrån, finns det från början starka etniska konflikter. Det kan vara konkurrens mellan afghaner eller araber, eller somalier som är nedtryckta av araber och albaner.

Invandrarungdomarna sysslar även med personrån. Antalet personrån i Göteborg har stigit till höga nivåer senaste åren. Inte sällan förnedras offren genom att man klär av dem nakna och urinerar på dem. 

Tyvärr har denna läsvärda artikel drabbats av vårt nya gissel: Betalspärr....           Gammelpressens fiffiga sätt att undvika läsare.

Men i korthet bekräftar polisen vad de flesta normalbegåvade svenskar redan vet: En stor av de tiotusentals hazaras, somalier och araber som vi begåvats med det senaste årtiondet (särskilt sedan det stora sammanbrottet hösten 2015) har nu etablerat sig i den undre världen.

Så här från sydlig horisont har vi ju redan sett hur danskarnas gissel, de kriminella islamistgängen som slog ut mc-gängen och tog över knarkhandeln, först i Christiania, sedan i Stor-köpenhamn och nu i hela landet har gjort likadant i Sverige. Danskarna döpte dem till shariagäng och det är ju ett bra namn:

Gravt kriminella muslimer oftast med tydliga kopplingar till de islamistiska moskéerna som opererar i etniska gäng. Näst intilll omöjliga för polisen att infiltrera. Oftast organiserade redan på migrantförläggningarna. Under Kalifatets blomstringstid drog hela shariagäng iväg till Irak/Syrien för att göra jihad.

Vägen över Sundet till Malmö var ju bara ett handgranatskast...   

Framförallt hazaras ("afghaner" från Iran) kontrollerar nu knarkhandel och personrån i Malmöområdet. Man kan (även utan polisens resurser) se hur smittan sprider sig från de kvarvarande förläggningarna, via de skolor i Malmö/Lund-området som de kontrollerar, vidare ut i samhället. Själv utsattes jag för ett klumpigt ficktjuvs-/rånförsök utanför en bankomat på Södervärn förra sommaren av ett hazaragäng. 

Polisens reaktion: Suckade djupt och sa "ja, det blir ännu djävligare om en månad när Malmöfestivalen startar." 

Utan att bagatellisera islamisternas kriminella verksamhet så finns det en ännu allvarligare aspekt:

 Den närmast explosiva utvecklingen av antisemitismen som gått hand i hand med shariagängens framfart i Danmark och Sverige. Det värsta exemplet torde vara Malmö.

Här har flera faktorer spelat in. Malmö islamiserades tidigt. Staden torde idag innehålla upp emot 40 % muslimer. Det sedan urminnes tider makthavande partiet satsade tidigt på samarbete med islamister för att rädda sina sjunkande valsiffror. Islamister med direkt terroristknytningar uppmuntrades och befordrades inom partiet.

Den ledande (s)-politikern Reepalu visade tydligt att han inte hade tyckte om judar. En debattör beskrev det som att  han "marinerade partiet med antisemitism".

När (s) även på riksplanet ingick en överenskommelse med Muslimska Brödraskapet om maktdelning blev det fritt fram för figurer som  Jamal al-Haj från Hamas och Adrian Kaba från Brödraskapet...

Att staden dessutom har flest moskéer i Sverige spelar naturligtvis in. Alltifrån den stora Khaddafimoskén på Rosengård till den nya salafistmoskén vid Östra Kyrkogården.

De unga islamisterna "vaccineras" varje vecka med en ny dos antisemitism av de islamistiska imamerna. Det islamistiska upploppet i somras var varken det första eller sista av sitt slag. I Paris är det t ex en årlig företeelse...

 

Islamism, kriminalitet, antisemitism växer hela tiden i Malmö under (s) beskydd. Kommer Göteborg att klara av att stoppa den utvecklingen innan det är försent...?

 

 

 

Ny (s)-skandal i Malmö

Nils Littorin, partiledare för den lilla lokala Malmölistan, avslöjar hur långt den islamistiska
förruttnelsen gått inom socialdemokratin i Malmö. 
Och i avsaknad av någon kritiskt granskande journalistik i staden har det fått fortgå ostört i många år. Kommunledningens "segerfest" i torsdags tillsammans med Muslimska Brödraskapet var inget enstaka olycksfall i arbetet. Och naturligtvis var Sydsvenskan på plats och hyllade sedan arrangörerna... 
***

Malmös socialdemokrater stödjer extrem islam med miljontals kronor och samarbetar med radikala imamer som vägrar ta kvinnor i hand. Det är som att hälla bensin på lågorna i en segregerad stad. När sharialagar värderas högre än Sveriges rikes lag skapas parallella samhällen. Socialdemokraternas starka kvinna i Malmö Katrin Stjernfeldt Jammeh sviker arbetarrörelsens sekulära tradition samt barns och kvinnors rättigheter. Odemokratiska föreningar borde inte få några bidrag alls, skriver Nils Littorin, partiledare för Malmölistan.

Nyligen höll Göteborgs kommun inne bidragen till studieförbundet Ibn Rushd. En anledning är att föreningens samarbetspartners har föreläsare som förkunnar att 12-13 åriga flickor som inte täcker håret kommer till helvetet.
Forskare pekar ut Ibn Rushd som tillhörande Muslimska Brödraskapets ideologiska skola. Den företräder en politisk Islam som ”uppmuntrar till ytterligare isolering från majoritetssamhällets normer och språk”.
Gång på gång har Ibn Rushd ertappats med att bjuda in homofoba och antisemitiska föreläsare som beskrivit svenska kvinnor som horor.

Men kommunalrådet i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), poserade glatt på Facebook när föreningen i våras fick 800 000 extra skattekronor, utöver det årliga bidraget på 1 miljon. Stäng av skattekranen till sådana föreningar! Använd istället pengarna till kultur- och idrottsföreningar där barn i utsatta områden assimileras in i den svenska kulturen.
I Limhamn-Bunkeflo föreningsidrottar 60 procent av flickorna på högstadiet. I Rosengård är det 12 procent. Flickorna sys tidigt fast i hederskulturens passiviserande slöjor, och Socialdemokraternas bidrag rättfärdigar förtrycket.

En nära samarbetspartner till kommunen är imamen Salahuddin Barakat. Han har grundat Islamakademin vars hemsida visar små flickor iklädda slöjor. Själv menar han att Sveriges lag står i motsättning till den religiösa lagen, Sharia, där månggifte är tillåtet.
Han utmärkte sig härom året genom att vägra ta en kvinnlig studiovärd i norsk tv i hand. Är det en kvinnosyn förenlig med principerna i Malmö stads jämställdhetsarbete?

Salahuddin Barakat välkomnade polisens inskränkningar i yttrandefriheten vid den motbjudande provokationen som koranbrännaren Rasmus Paludan stod för. Religiösa känslor väger för Barakat tyngre än den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Han har tidigare uttalat sig positivt till lagar mot blasfemi.

Med sådana vänner undrar man om Socialdemokraterna har glömt bort arbetarrörelsens pionjärer, som Axel Danielsson (1863- 1899, grundare av tidningen Arbetet i Malmö). Han kämpade och fängslades i likhet med Hjalmar Branting (ledare för S 1907-1925) för rätten att kritisera och smäda religionen.
Dessa forna ledare måst vända sig i graven när de ser utvecklingen i till exempel SSU Skåne. Gång på gång har SSU Skåne ertappats med grovt judehat och islamism.
När Socialdemokraterna för att vinna röster välkomnar sådana krafter sviker man samtidigt alla de invandrare som kommit till Sverige från religiöst förtryck i sina hemländer.

Malmö borde stå upp för det sekulära, jämställda samhället där var och en gör sin plikt och kräver sin rätt. Skattepengar borde användas till en kravfylld integration, där nyanlända måste lära sig svenska språket, ta till sig vår kultur och tidigt komma in i arbete.

Vill vi ha yttrandefrihet eller islamism ?

De senaste dagarnas händelser i Malmö har återigen aktualiserat frågan om yttrandefrihetens gränser.

Jag har faktiskt bara sett två debattörer som tycks beredda stå upp för fullständig yttrandefrihet i Sverige. Övriga (inklusive myndigheter och medier)
tycks vara anhängare av principiell yttrandefrihet,
som dock inte omfattar de som tycker annorlunda än de själva, irriterar Muslimska Brödraskapet eller BLM eller på annat är "feltänkande".....

I mina ögon snarast ett 1984-samhälle.

Richard Jomshof står för en konsekvent och fullständig yttrandefrihet:

"Tystnaden från de andra partierna efter händelserna i Malmö gör mig livrädd. Man kan antingen vara för yttrandefrihet och demokrati, eller så kan man vara emot yttrandefrihet och demokrati. Att värna yttrandefriheten är inte samma sak som att hålla med om allas åsikter. Att värna yttrandefriheten är att ta den i försvar närhelst krafter som vill försvaga den visar sitt fula tryne, skriver partisekreteraren Richard Jomshof (SD) i denna debattartikel.

I en demokrati får man elda upp böcker som man själv äger. Man får också tycka att det är korkat, dumt och onödigt. Jag kan absolut själv tycka det, men det har ingenting – absolut ingenting – med saken att göra. Man får elda upp böcker.
Låt mig vara tydlig, att försvara andras rätt att begå en handling är inte på något sätt samma sak som att stå bakom handlingen i sig.

Jag vill till exempel inte förbjuda någon att marknadsföra kött, trots att jag själv är vegetarian. Jag vill inte förbjuda någon att elda upp böcker av Astrid Lindgren, trots att en dylik handling skulle göra mig upprörd och kanske till och med ledsen. Jag vill inte förbjuda socialdemokratisk valpropaganda, trots att Socialdemokraterna bevisligen står för en mycket farligt och destruktiv politik som har slitit sönder vårt land."
Läs hela inlägget
Johan Westerholm passar på att varna för försöken att ersätta FN:s Deklaration om mänskliga rättigheter med den islamistiska Kairo-deklarationen, som bl a skulle avskaffa huvuddelen av dagens (om än begränsade) yttrandefrihet och förbjuda all kritik mot islam...

Organisation of Islamic Cooperation (OIC) antog i Kairo 1990 en konvention om de Muslimska mänskliga rättigheterna. Dessa förmedlar en muslimsk syn på mänskliga rättigheter och slår fast sharia som deras enda grund.

Flera muslimska länder ansåg att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte tog hänsyn till kulturella och religiösa förhållanden. Exempelvis har Saudiarabien, som ratificerat ett flertal FN-deklarationer med förbehållet att landet endast anser sig bundet av åtagandena i konventionerna i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

Konflikter mellan islam och de mänskliga rättigheterna finns när det gäller kvinnans ställning, religionsfriheten, yttrandefriheten samt homosexuellas rättigheter, områden där Kairodeklarationen skiljer sig från den av FN antagna motsvarigheten.

Läs hela artikeln