Nya utrikesministern - en förbättring, eller ?

Den glada nyheten att Margot Wallström

äntligen

avgår väckte ju omedelbart frågan :

Hur blir Ann Linde som Sveriges ansikte

mot världen ?

Linde (här i ämbetsdräkt) har ju inte gjort bort

  sig så mycket som det ständiga stolpskottet Wallström,

men det finns redan en del frågetecken

kring henne.

Två experter bedömer henne mycket olika.

Paul Widén i Jerusalem ser inget positivt i valet:

Glädjen efter det överraskande beskedet i fredags att Margot Wallström avgår som Sveriges utrikesminister blev kortlivad, då det på måndagen blev klart att hon efterträds av Ann Linde. Trots sin nästan 30-åriga erfarenhet i svensk toppolitik har Linde de senaste åren gång på gång visat prov på den totala omdömeslöshet som numera kännetecknar Sveriges makthavare. Det grövsta exemplet torde vara hennes agerande när hon som statssekreterare hos dåvarande inrikesministern Anders Yngeman i september 2015 informerades av SÄPO om informationsläckan på Transportstyrelsen – och inte gjorde någonting. Detta borde ha inneburit slutet på hennes politiska karriär, men så icke i Sverige: istället belönades hon genom att utses till handelsminister.

Det var i egenskap av handelsminister som Ann Linde besökte Iran i februari 2017 tillsammans med en svensk regeringsdelegation i vilken de kvinnliga ministrarna beslöjade sig, ett synnerligen fegt agerande av en påstått “feministisk” regering på besök i ett land där kvinnor som tar av sig sina slöjor offentligt misshandlas och fängslas. Hennes underdånighet inför förtryckarregimen i Teheran har sedan fortsatt och föranledde henne i februari i år att delta i firandet av 40-årsjubiléet av den islamiska revolutionen på Irans ambassad i Stockholm.

Föga förvånande hyser Ann Linde desto svalare känslor för Israel. På Twitter har hon gillande citerat den fullfjädrade antisemiten, tillika FN:s speciella sändebud Richard Falk när han har anklagat Israel för brott mot mänskligheten. På felstavad engelska förfasar hon sig över Israels kvinnliga justitieminister. Vid ett annat tillfälle har hon påstått att Israel planerar att bygga 800 nya bosättningar runt Jerusalem, vilket visar att hon inte ens behärskar den grundläggande terminologin när det kommer till Mellanöstern. Men återigen: inkompetens är ingen belastning i maktens korridorer i dagens Sverige.

Ann Lindes aversion mot Israel har givetvis uppmärksammats av palestinavurmare i Sverige, som redan 2011 utnämnde henne till “årets Palestinavän”. Den som hade hoppats på en förbättring av de urusla relationerna mellan Sverige och Israel nu när Margot Wallström äntligen är ute ur bilden har alltså all anledning att förtvivla.
Allt pekar på att svensk utrikespolitik under Ann Linde kommer att vara lika Iran-fjäskande, Israel-hatande och villkorslöst Palestina-finansierande som under Margot Wallström.

Osökt infinner sig en stilla undran: varför? Vadan denna erbarmliga inkompetens och pinsamma enfald? Svaret är ganska enkelt: därför att svenska beslutsfattare i över tio år har prioriterat dygdsignalering betydligt högre än ett ansvarsfullt styrande av riket. Demoniseringen av Sverigedemokraterna (SD) medförde att varje problem eller missförhållande som uppmärksammades av partiet förnekades – och besvarades med dygdsignalering: flyktingmottagande utan hänsyn till kommunernas kapacitet, ökat bistånd till den palestinska myndigheten trots att pengarna går direkt till löneutbetalningar till palestinska terrorister, en miljöpolitik med allt tydligare tecken på masspsykos, osv. I fråga efter fråga blev det viktigare för Sveriges beslutsfattare att framstå som dygderika – flyktingvälkommande, miljövänliga, biståndsgenerösa – än att ägna sig åt grundläggande konsekvensanalyser: är det här hållbart? är det här rättvist? hjälper vi dem som är i mest behov av vår hjälp? 

Att ställa dessa frågor uppfattades som kätteri, en flirt med SD-djävulen. I takt med att vansinnet fortskred insåg givetvis de flesta med en gnutta sunt förnuft i behåll att det om en inte alltför avlägsen framtid förmodligen kommer att bli mycket kostsamt att förknippas med detta utdragna politiska haveri, och att det därför är bäst att hålla sig på en armlängds avstånd från det. Kvar blev stolpskotten som nu befinner sig i regeringsställning, där inkompetens befordras och där tjänstefel belönas eftersom de konsekvensanalyser som annars hade satt stopp för vansinnet uppfattas som kätteri. I denna feberdröm finns det nog ingen som passar bättre som utrikesminister än Ann Linde.

Medan ex-socialdemokraten Johan Westerholm 

på Ledarsidornai varje fall ser skymten av en ljusning i valet av Linde:

Även om Linde en gång i tiden gick med i socialdemokraterna mycket för hennes internationella engagemang, likt Mona Sahlin som främst ”gick med i Olof Palme och inte socialdemokraterna” står Linde för en något mindre aktivistiskt lagd utrikespolitisk linje med åren. Hon är fortfarande vänligt sinnad inför den korruption som omgärdar den Palestinska myndigheten men inte i lika hög grad som hennes företrädare. Linde accepteras av Israel till skillnad från Margot Wallström som sannolikt kan se sig som ”persona non grata” för överskådlig tid även efter att hon lämnat som minister.

Linde tillhör ”Ahlin-falangen” i socialdemokraterna och följde under förra mandatperioden med Urban Ahlin på en talmansresa till Israel. Väl i Israel fick hon träffa ministerkollegor på samma nivå vilket skapade irritation hemma i Sverige hos bland annat Margot Wallström och kabinettssekreterare Annika Söder uppger källor till Ledarsidorna. Signalen som Israel skickade var att Linde inte bara accepterades utan även respekterades. Likt Ahlin är Linde motståndare till Sveriges alltför slappa inställning till Hamas.

Det som kommer fälla avgörandet om utnämningen av Linde innebär en skillnad är om hon låter Margot Wallströms kabinettssekreterare Annika Söder få fortsätta i sin befattning. 

Likt Wallström är Annika Söder, samt Carin Jämtin, i allra högsta grad arvtagare av Pierre Schoris utrikespolitiska skolning med omfattande aktivism och ett samarbete med öppet antisemitiska aktörer i Mellanöstern. Samt en nära relation med bland annat Algeriets, Kubas och Zimbabwes diktaturer och sydafrikanska ANC:s korruption. 

På samma sätt som när Pierre Schori jämställer Zimbabwes förre diktator med Nelson Mandela jämställer Sida:s tidning Omvärlden Mahmoud Abbas med Mandela när Abbas bara några månader tidigare hade började fängsla oppositionella journalister. 

Sida är idag, likt personerna som utgör större delen av ”Dirty Dozen” en myndighet som helt och hållet domineras av Pierre Schoris demokratisyn och demokratiarbete. Denna syn slår igenom även på de ambassader där Sida har personal stationerad. 

Det ligger dessutom inte i Annika Söders natur att acceptera att behöva gå tillbaka till sin bottenanställning som varandes ett av många departementsråd. Då Söder under 2020 fyller 65 år är pension ett alternativ då hon som kabinettssekreterare är garanterad två årslöner om hon slutar nu.

Skulle Linde välja att rotera ut Söder öppnas för en ny kabinettssekreterare. Det är sannolikt att Söders efterträdare kommer hämtas ur den krets på UD som går under benämningen Dirty Dozen. Till socialdemokraterna lojala tjänstemän som kan kontrollera och styra UD även om Socialdemokraterna inte skulle sitta vid makten. Själva grundidén med denna gruppering är att den ska kunna kontrollera UD över tid.

 
 *****
Och redan en första fadäs i det nya ämbetet.
Hmmm...





Wallström får oväntat stöd....

 

 

 

Margot Wallströms famösa intervju i Judisk Krönika sprids

nu över världen. Fördömandena av hennes antisemitiskt

färgade uttalanden är nästan enhälliga.

 

Därför känns det konstigt när Judiska Församlingen

i Stockholms nye omstridde ordförande Aron Verständig

tycks göra ett försök att försvara hennes märkliga syn

på judar och Israel. I Dagen tycker han:

 

Margot Wallström får med jämna mellanrum skarp kritik från

Israelvänligt håll. Är den berättigad?

– Ibland. Men kritiken används också av inrikespolitiska skäl i Israel,

i och med att Sverige gick i bräschen att erkänna Palestina

som stat. Man har använt det erkännandet för att markera mot

andra länder och gjort Sverige till ett varnande exempel.

På så sätt har Margot Wallström som person blivit en

måltavla i ett större politiskt spel.

 

Många målar upp att hon är antisemit?

– Det tror jag absolut inte. Jag tror att det är skadligt för debatten

att använda sig av den typen av epitet. Det finns goda skäl att

kritisera Margot Wallström, men då ska det ske på grund av

den politik som bedrivs, säger Aron Verständig.

 

Men, handen på hjärtat Aron, nog gäller fortfarande den

definition av begreppet antisemitism som EU-organet

EUMC  antog redan 2005. De trettioen staterna i

International Holocaust Remembrance Alliance

har förpliktat sig att använda definitionerna.

 

Bland dessa punkter finns bl a:

• Accusing the Jews as a people, or Israel as a state, of inventing or exaggerating the Holocaust.
• Accusing Jewish citizens of being more loyal to Israel, or to the alleged priorities of Jews worldwide, than to the interests of their own nations.
• Denying the Jewish people their right to self-determination (e.g. by claiming that the existence of a State of Israel is a racist endeavour).
• Applying double standards by requiring of Israel a behaviour not expected or demanded of any other democratic nation.
• Using the symbols and images associated with classic antisemitism (e.g. claims of Jews killing Jesus or blood libel) to characterise Israel or Israelis.
• Drawing comparisons of contemporary Israeli policy to that of the Nazis.
• Holding Jews collectively responsible for actions of the state of Israel.

 

I mina ögon kan man pricka av Wallströms åsikter

punkt för punkt på listan.

VAD ÄR DET OM INTE ANTISEMITISM ?

 

Nej, Aron Verständig, att vara inställsam

och "förstående" gentemot makthavare

med antisemitiskt färgade åsikter hjälper

definitivt inte Malmös förföljda judar.

Jag använder medvetet ordet förföljda,

för vad kan man annars kalla det som
judarna dagligen utsätts för i det

 islamiserade Malmö.

Visst har det synts en svag ljusning

sedan varbölden Reepalu försvann

och Malmöpolisen började intressera

sig för antisemitiska brott. Men den

ljusningen är tyvärr bara svag i det

allmänna mörkret i det arma

islamiserade  och brotts-

härjade Malmö...

 

Vi var många som lyssnade på

Gert Wilders uppmaning till Malmö 2012:

Ge aldrig efter för islamisterna !

 

 

 







En antisemit avklädd in på bara skinnet...

 

 

 

Margot Wallström är i en unik position.

Som enda västeuropeiska utrikesminister

har Israel i praktiken avbrutit de diplomatiska

förbindelserna med henne...

 

Det är inte bara de politiska liken i lasten från

Palmes och Sten Anderssons Arafatpolitik, utan

även den fundamentala felbedömningen då (s)-

regeringen erkände den s k "regering" terror-

organisationen PLO bedriver i Judéen och

Samarien som solkat Sveriges internationella

rykte.

 

Det i kombination med det faktum att Wallström

ju inte direkt är den vassaste kniven i lådan gör

att hon är en allt tyngre belastning för Löfvén-

regeringen. Låt oss hoppas att hon snart blir

ambassadör i Ulan Bator eller landshövding...

 

I en intervju med David Grossman i senaste Judisk

Krönika avslöjas verkligen Wallströms grumliga

tänkande i all sin prydno.

 

Givetvis förnekar hon ju bestämt att hon är

antisemit.

(Och vilken antisemit gör inte det....)

 

Hennes grundinställning tycks vara att vad som än händer

är det Israels fel. Att (s) broderparti Fatah skulle kunna

begå några fel ligger inte riktigt inom hennes referensramar.

Ett typiskt exempel är svaret på frågan om det är riktigt

att Abbas regim avlönar fängslade terrorister och belönar

deras familjer:

 

– Nej, jag vet inte vad som riktigt avses i det där fallet,

vi måste fundera hur vi använder våra pengar, men ska

folk svälta ihjäl eller, vad ska familjerna göra

om de inte får pengar?, undrar utrikesministern

i en retorisk fråga.

 

Även om Wallström bara läser Dagens Nyheter på enkel svenska

borde hon som utrikesminister känna till att så sker och upprör

större delen av världen.... T o m många EU-stater har stoppat

bidragen till Abbas regim.

 

Sveriges fadäs i UNESCO, när man röstade för en antisemitisk

resolution om Jerusalem kan hon inte heller svara på:

 

– Ja, (paus) jag tror inte det leder någonstans att diskutera

det där mer.

Jag tycker att det här börjar bli olyckligt, den här

deklarationen –  den leder bara till stridigheter, vilket

språk man än använder,

så är det känsligt och vi har alla farit illa.

 Jag tror att man måste hitta en ny väg framåt och

det skulle jag vilja se att Unesco också gjorde

i detta fall.

 

Javisst är det bekvämast att inte diskutera

antisemitismen... Vi kan ju blunda och låtsas att

den inte finns.

 

Intervjuns avslutning är mycket tänkvärd:

 

Det finns många judar i Paris och även i

Malmö som anser att det är tryggare att

bo i Israel och har flyttat dit.

Kan du förstå det?

– Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte

hur de resonerar. Men att bo bakom murar…man

måste känna sig fri var man är för att man har

särskild religion eller ursprung.

Vad menar du med att bo bakom murar?
– Ja, att man har satt upp en mur mot Palestina.

Som princip är man är sällan riktigt trygg bakom

murar.

Men de säger ändå att de känner sig mer trygga

i Israel än i Malmö.  
– Vi måste göra allt för att bekämpa antisemitism och

hatet och det kommer den här regeringen att göra

också, som statsministern förklarat, det är vår viktigaste

uppgift att man ska känna sig trygg.

***

 

Hög tid att byta utrikesminister, Löfvén !

 

 

 

 







Sverige stöder antisemitism i UNESCO

 

 

 

 

Medan svallvågorna efter Wallströms senaste internationella

fadäs, stödet till Saudiarabiens inträde i FN:s kvinnokommission,

fortfarande går höga, ställer hon till det igen.... 

 

Nu genom att rösta för en ny anti-israelisk resolution i UNESCO.

Den islamistiska och kommunistiska lobbygruppen drev på tisdagen

igenom en totalt verklighetsfrämmande resolution. De hävdade

i den bl a att Israel saknar alla juridiska och historiska band till

sin egen huvudstad.... 

 

 

Norska MIFF berättar: 

 

FNs kulturelle organ, UNESCO, vedtok tirsdag en resolusjon som fornekter israelske bånd til Jerusalem. Resolusjonen får krass kritikk av Israel, men skaper også splid innad i de Forente nasjoner. Til tross for at resolusjonen ble vedtatt var det en sterk motstand mot den. 22 land stemte for, 10 land stemte imot og 23 land avsto fra å stemme. Tre medlemsland var ikke til stede, skriver avisen Times of Israel.

– Selv nå, etter denne forferdelige resolusjonen, henger vårt blå og hvite flagg høyt over Tempelhøyden og over hele Israels evige hovedstad Jerusalem. Flagget svaier i vinden og sender et klart budskap om at vi er her og vi er her for å bli, sa Israels ambassadør til UNESCO, Carmel Shama-Hacohen, etter avstemmingen i FN.

Resolusjonen, som ble foreslått av Algeria, Egypt, Libanon, Marokko, Oman, Qatar og Sudan, var ventet å bli godkjent på grunn av at flertallet av de 58 landene i FN-organet er anti-israelske. Derfor får anti-israelske resolusjoner automatisk et flertall.
 

 

 Studera hur UNESCO:s 58 medlemsstater

röstade. Sverige - alltid på islamisternas sida...

Den anti-israelske resolusjonen avviser at den jødiske staten har suverenitet over noe som helst av Jerusalem. Israel blir derimot omtalt som en “okkupasjonsmakt” i Jerusalem, noe som indikerer at landet ikke har noen juridiske eller historiske bånd til byen. Resolusjonen kritiserer også israelske byggeprosjekter og Gaza-blokaden.

– Denne forutbestemte og bedragerske resolusjonen, og dens forsøk på å undergrave forbindelsene mellom Israel og Jerusalem, vil ikke forandre det enkle faktum om at denne byen er den historiske og evige hovedstaden til det jødiske folk, sier Israels ambassadør til FN, Danny Danon, i en uttalelse.

De ti landene som stemte imot resolusjonen var USA, Storbritannia, Italia, Hellas, Nederland, Litauen, Ukraina, Tyskland, Paraguay og Togo. Vårt naboland Sverige var det eneste vestlige landet som stemte for den anti-israelske resolusjonen. Israel har svart med en reprimande til de svenske ambassadøren, skriver Ynet News.

Statsminister Benjamin Netanyahu reagerer slik:
– Det finnes ikke noe annet folk i hele verden hvor Jerusalem er like hellig og viktig som for det jødiske folk, selv om et møte i UNESCO prøver å fornekte denne historiske sannheten. Vi fordømmer UNESCO og opprettholder vår sannhet, som er sannheten, at gjennom jødisk historie har Jerusalem vært hjertet av vår nasjon.


 
 ***
Artikel om samma ämne:
https://tommyhansson.wordpress.com/2017/05/04/sverige-skammer-ut-sig-igen/

Nya mordförsök vid Damaskusporten

 

Damaskusporten leder från Gamla Staden till ganska ruffiga arabkvarter...

 



Den senaste dagarna har Damaskusporten i Jerusalem varit platsen

 för flera terrordåd. För en vecka sedan dödades en ung gränspolis där.

Igår anfölls en grupp poliser av två arabiska terrorister (av vilka den

ene visade sig vara "PLO-polis"), men sköts lyckligtvis innan de

hann  skada någon. Idag försökte en tonårig flicka knivhugga en

väktare, men avväpnades.

 

En junior-jihadists arsenal

 

Uppenbarligen är det fortfarande unga "ensamvargar",

som hetsas till mord i sina lokala moskéer och framförallt

av de social medierna.

Jerusalem Post publicerar idag en typisk sådan blod-
drypande hatfilm som cirkulerar på de Fatah-
och Hamaskontrollerade medierna. Här blir
tonåriga mördare inspirerade och utbildade
i konsten att mörda judar. När han sett nog av
sådana filmer greppar han kniv, köttklyvare
och pistol och ger sig iväg för att bli "martyr".

Hittills 228 terrordåd sedan 1 oktober...

The Shin Bet (Israel Security Agency) on Monday released statistics on the more than four month long wave of terror that has been plaguing Israel. According to the statistics, covering the period from the beginning of October until last week, there have been 228 terror attacks or attempted terror attacks. Thirty-seven percent of the terrorists ranged from 16-20 years old. A further 10% of those carrying out the attacks were minors, meaning that nearly half of the attackers were 20 years old and younger.

A third of the assailants were 21-25 and an additional 10% were 30 and older. The statistics further show that 24 women took part in attempted attacks, some 11% of all assailants.

The Shin Bet statistics show that the majority of the attacks and attempted attacks (74%) took place in the West Bank, whereas 10% of attacks, or 22 incidents, took place within the Green Line. In addition, 16% of the attacks have taken place in Jerusalem.

The statistics include all of the terror attacks that have been carried out since October 1, when Na'ama and Eitam Henkin were murdered near the Itamar settlement, up until last Wednesday. Five attacks and attempted attacks have been carried out since then.

The Shin Bet also provided details on where the terrorists hailed from. The majority of assailants, approximately 80%, were Palestinian residents of the West Bank. Among them, Hebron stands out as the main city from which terrorists come. According to the Shin Bet, 40% of the West Bank assailants were from Hebron and Yatir. Another area which provided a relatively large number of attackers is Ramallah, with some 25% of attackers hailing from the city and surrounding Binyamin region.

According to the Shin Bet statistics, 21 of the attackers were illegally staying in Israel at the time they carried out attacks. Two people with legal permits to be in the country carried out attacks in Israel: the assailant who carried out the attack that killed two people at the Panorama building in Tel Aviv in November; and another assailant who carried out an attack in Modi'in. A Palestinian with a work permit also carried out a stabbing attack in the Ariel industrial area where he was employed.

 

Nytt terrordåd i Jerusalem - en "vändpunkt"



Damaskusporten i Jerusalem

 



Israeli security officials said Wednesday’s fatal attack at the Damascus Gate in the Old City of Jerusalem, in which Border Police officer Hadar Cohen was killed and a second policewoman badly injured, marked “an escalation” in the ongoing terror wave.

 

The three West Bank Palestinians who stabbed and shot at the Israeli forces had been sitting and waiting for a large group of Israeli civilians to enter or leave the Old City, and had planned to target them, Israel’s Channel 2 news reported on Wednesday evening, citing police sources.

 

              Mördad: Gränspolis Hadar Cohen

“As far as we can tell from the armaments, [the terrorists] planned a larger, more sophisticated attack,” Jerusalem Deputy Police Chief Avshalom Peled said. “This is an escalation from what we’ve seen thus far. The police officers prevented a combined and much larger attack.”

Husam Badran, an official with the Hamas terror group, also called the attack “a turning point,” apparently referring to its severity and sophistication during a terror wave that has mostly consisted of lone stabbers.

 

Two of the three attackers, who hailed from the northern West Bank, were spotted by the Border Police unit and were asked to identify themselves. As one pulled out an ID card, the second pulled out a knife, and attacked the policewomen. Then the first one pulled out a rifle from under his coat and opened fire on the policewomen.

At this point, the third attacker, waiting nearby, who had not previously been spotted, also began firing, Channel 2 said.

 

Cohen, 19, who was shot in the head, managed to return fire before collapsing.

The three terrorists were also found to be carrying explosive devices.

The police and Shin Bet were investigating whether the trio acted alone, or had been dispatched by an established terrorist organization. They were also trying to establish whether the trio traveled with their guns and explosives, or whether accomplices helped them once they were in Jerusalem.

One of three terrorists had vowed in a Facebook post to carry out a shooting attack, Channel 2 reported, ostensibly to avenge the killing of another Palestinian who attempted an attack at a border crossing in the northern West Bank last November.

 

The TV report said all three of the attackers were members of families associated with Fatah.

The three were identified by the Palestinian news agency Ma’an as Ahmad Rajeh Ismail Zakarneh, Muhammad Ahmad Hilmi Kamil and Najeh Ibrahim Abu al-Rub, all hailing from the village of Qabatiya near the West Bank city of Jenin.

 

(Times of Israel)

 

Sexbarnsmor mördad inför sina barn

 



Dafna Meir, 38-årig sjuksköterska och sexbarnsmor mördades på söndagen utanför sitt eget hem i den judiska byn Otiel, strax utanför Hebron i Judéen..
Dafna höll på att måla sin ytterdörr, då en arabisk terrorist angrep henne med kniv. Trots svåra skador lyckades hon låsa dörren, så att terroristen inte kunde angripa de tre barn som fanns i huset.
Nu fick barnen istället höra hennes dödskamp. 
Terroristen dröp omedelbart av till närmaste arabby. Han misstänks vara en av de talrika araber som lever på att arbeta som daglönare i de mera framgångsrika judiska samhällena.

Hebronområdet, som ockuperades av invandrade araber sedan judarna fördrivits efter Hebronmassakern 1929 befriades 1967, men dessvärre tillät man araberna att stanna kvar och njuta av sitt erövrade byte. Ett beslut man ångrar idag. Under den Tredje Intifadan har huvuddelen av terroristerna rekryterats från den sjuka islamistiska miljön i Hebrons arabkvarter.
Hebron är en farlig stad. Jag har själv varit där i samband en arkeologisk utgrävning och minns hur vi fick färdas i bepansrade fordon och ständigt omges av beväpnade livvakter. Det är tyvärr vardagsmat för judarna i Hebronområdet. Minns lilla Shalhevet, som mördades av en arabisk prickskytt på väg från dagis.

 

Avraham Frieds sång om lilla Shalhevet kan stå för alla

offer för Hebronarabernas terrorism.
 

 

Dafnas sörjande familj vid begravningen.

Barnen blev ögonvittnen till mordet, men räddades av mammans mod.

Mera i Times of Israel
 

Dafnas mördare greps på tisdagsmorgonen
och visade sig vara den 15-årige araben
 Morad Bader Abdullah Adais, som vistades
illegalt i Otiel.

Nu väntar vi bara på ett riktigt kraftfullt
fördömande från Margot Wallström....