Ledande kyrkopolitiker förnekar Svenska Kyrkans antisemitism....

Det känns nästan bisarrt när ledande kyrkopolitiker går ut och förnekar den verklighet som "det vanliga kyrkfolket" länge sett och upprörts över: Att organisationen Svenska Kyrkan idag genomsyras av antisemitism och Israelhat bland ledande företrädare och tjänstemän.

Johan Westerholm på Ledarsidorna angriper hårt den "ehrenrettung" för ärkebiskopens grumliga åsikter  som framförallt (s) och (c) bedriver.

Det som fick det hela att explodera var den famösa Malmökonferensen och kyrkoledningens stöd för antisemitiska motioner på Kyrkomötet.

I en replikväxling om antisemitismen inom den Svenska kyrkan blir det kremlologiska perspektivet tydligt. Genom att föra fram Wanja Lundby-Wedin (S) och Daniel Tisell (C) att förneka det faktiska sakläget istället för de som borde svarat på prästen Annika Borgs konstateranden om tillståndet i kyrkan, ärkebiskopen själv eller som allra lägst socialdemokraternas gruppledare Jesper Eneroth så är det uppenbart att Antje Jackeléns eftermäle skall putsas och Eneroth skall skyddas för framtiden.

Wanja Lundby-Wedin (S) och Daniel Tisell, (C), går i en replik till prästen och teologie doktorn Annika Borg om frågan om folkrätten och dess tillämpning gäller i både Israel och Palestina efter att Borg pekat på de tydliga antisemitiska inslagen i Svenska kyrkans ledning och praktik. Lundby-Wedin och Tisell menar att Svenska kyrkan aldrig anklagat staten Israel som apartheidstat.

Borg pekade i sin debattartikel på DN Debatt de faktiska omständigheter som gör att det är svårt att sluta sig till något annat än att Svenska kyrkans ledning genomsyras av en antisemitisk grundsyn i och med sin aktivism riktad mot staten Israel. Droppen som fick bägaren att rinna över kom med den motion, undertecknad av såväl Socialdemokraterna som Centerpartiet med bland annat Anna-Karin Hammar som initiativtagare som ville utreda staten Israel utifrån apartheidperspektivet.

Detta var Ledarsidorna först med att rapportera. En nyhet som sedan fick stor internationell uppmärksamhet av bland annat staten Israel när den senare kom att beredas av Kyrkomötet.

Relaterat: Socialdemokraterna i Svenska kyrkan: Utred Israel för apartheid

Att det är Wanja Lundby-Wedin som går i replik mot Borg är inledningsvis inte ointressant. Genom att föra fram henne skyddas socialdemokraternas framtidsnamn, gruppledaren för socialdemokraterna i Kyrkomötet och i formella termer den högst rankade förtroendevalde Jesper Eneroth från negativ publicitet. Jesper Eneroth är även vice ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, den del av partiet som historiskt haft de största inslagen av antingen ren antisemitism eller haft en uppenbart apologetisk inställning till den.

Jesper Eneroth är son till infrastrukturminister Tomas Eneroth samt är idag verksam vid Olof Palmes Internationella Center.

Och att repliken är så utformad som den är, där Lundby-Wedin och Tisell bland annat menar att Svenska kyrkan inte är en del av BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanctions) är gränsande till faktafel. Inititativtagaren till den aktuella motionen, Anna-Karin Hammar,  är känd för sitt engagemang i denna rörelse likt Gunilla Hallonstens. Hallonsten är sedan 2021 kyrkoherde i Malmö storpastorat men var tidigare Svenska kyrkans utrikeschef.

Men att Svenska kyrkan dras till antisemitiska organisationer är oomtvisteligt. Svenska kyrkan i allmänhet och ärkebiskop Antje Jackelén i synnerhet har en lång historia av samarbete med bland annat Muslimska brödraskapets bägge biståndsorganisationer Islamic Relief och Muslim Aid.

Mer läsning: Svenska kyrkans Malmö-konferens synliggör radikalt religiöst kluster

2020 tvingades hela styrelsen för Islamic Relief Worldwide att avgå efter att brittisk media kunnat avslöja omfattande och strukturellt betonad antisemitism i biståndsorganisationen. Muslim Aid är för närvarande, för andra gången, under utredning för samröre med terroristorganisationer av den brittiska tillsynsorganisationen ”Charity Commission”. Muslim Aid har tidigare fått sina finansiella resurser frysta för sådant samröre. Bägge organisationerna står Hamas nära. Hamas är en av EU, USA och Israel klassificerad terrororganisation och Storbritannien stiftade nyligen en ny lag som gjorde även Hamas politiska gren förbjuden att samverka med.

Relaterat: Svenska kyrkan anmält till Simon Wiesenthalcentret

Wanja Lundby-Wedins och Daniel Tisells replik till Borg är med det faktiska sakläget innehållsmässigt ointressant. Det bör anses vara belagt att Svenska kyrkans ledning idag, inklusive de undertecknande partigrupperna, genomsyras av en i grunden Israel-fientlig kultur som från tid till annan manövrerar in kyrkan i antisemitiska ställningstaganden eller pressar den till samarbeten som de med Islamic Relief och Muslim Aid.

Det som däremot är intressant är det kremlologiska perspektivet som nu blir tydligt. Genom att föra fram Wanja Lundby-Wedin och Daniel Tisell istället för de som borde svarat på Borgs debattinlägg, ärkebiskopen själv eller som allra lägst Jesper Eneroth så är det uppenbart att Jackeléns eftermäle skall putsas och Eneroth skall skyddas för framtiden.

 

(s) och (c) i antisemitisk attack mot Israel

 

(s) och (c) gör nu en samlad antisemitisk attack mot Israel vid Kyrkomötet. Samtidigt kämpar (s)-regeringen desperat för att förbättra sitt dåliga renommé internationellt inför Malmö-konferensen denna månaden.

Går det ihop ? NEJ !

Läs mera på Ledarsidorna nedan.

******

 Även om Sveriges relationer med staten Israel ser ut att gå in i en period av upptining har ingenting förändrats i sak. För samtidigt driver Socialdemokraterna i andra sammanhang som inte bevakas av media på samma sätt på för en utredning om att klassificera staten Israel som apartheidstat. Denna politiska linje kommer om den genomförs i enlighet med Socialdemokraternas förslag få långtgående konsekvenser i synen på staten Israels existens och dess företrädares legitimitet. Något som av bland annat IHRA tidigare har klassat som antisemitiskt.

Relationerna mellan staten Israel och Sverige har på senare tid förbättrats avsevärt efter högnivåmötet inom ramen för UNGA, UN General Assembly då såväl statsminister Stefan Löfven (S) som utrikesminister Ann Linde (S) kunde genomföra möten på ministernivå i New York. Något som har varit otänkbart de senaste fem åren. Dels efter Sveriges erkännande av Palestina men inte minst på grund av den tidigare utrikesministern Margot Wallströms olika uttalanden om Israel.

De upptinade relationerna är direkt nödvändiga för att Sverige skall kunna genomföra Malmö-konferensen mot antisemitism; Reflec – ReAct men även det stundande ordförandeskapsåret för IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance som inleds i mars 2022.

Men i likhet med det brittiska arbetarpartiet Labour så genomsyras inte heller det svenska socialdemokratiska partiet av någon total uppgörelse med de antisemitiska kluster eller kultur som formar partiet. Även om Labour i detta fall antog ett regelverk för att utesluta medlemmar som visar antisemtiska vanföreställningar fattade Labours senaste kongress en rad andra, anti-israeliska, beslut med antisemitiska undertoner. Bland annat kraven på bojkott av Israel, ett krav som om IHRA:s definition kan uppfattas som antisemitiskt då detta anspelar på Kristallnatten. Att bojkotta allt judiskt.

En snarlik linje, eller rättare sagt preludium, driver socialdemokraterna i Svenska kyrkan. Socialdemokraterna och Centerpartiet har undertecknat en motion till årets kyrkomöte, som inleds idag, om att utreda huruvida staten Israel är en apartheidstat. Även POSK, Politiskt oberoende i Svenska kyrkan har undertecknat motionen där socialdemokraten Anna Karin Hammar står som huvudmotionär.

Socialdemokraterna vill nu få Kyrkomötet att fatta beslut om att utreda om Israel är en apartheidstat.

Motionen är bland annat inspirerad av flera internationella forskare. Pål Wrange, svensk professor i folkrätt och som tidigare har arbetat bl.a. som folkrättsrådgivare vid Utrikesdepartementet. har bedömt att situationen i Israel och/eller Palestina faller – förutom under begreppet ockupation, annektering och blockad – under det folkrättsliga begreppet apartheid. Apartheid är enligt folkrätten ett brott mot mänskligheten och det åvilar alla att ingripa. Apartheidbegreppet brukar inte översättas, eftersom det är en folkrättslig term oberoende av att det en gång uppstod på sydafrikansk mark. 

Men, visar annan forskning, apartheidbegreppet har använts och används i andra syften och av företrädesvis organisationer som präglas av antisemitiska värderingar.

Även om begreppet apartheid inte uttryckligen nämndes i Kairos Palestina dokumentet 2009 är det denna modell som idag ligger till grund för den internationella stödorganisationen Global Kairos for Justice i budskapet Cry for Hope. Det som idag utgör grunden för BDS-rörelsen; Boycott, Disenvest, Sanctions riktat mot Israel. BDS-rörelsen har av Tysklands avgånde kansler Angela Merkel definierats som en antisemitisk rörelse.

Detta syns även i allt ifrån Black Lives Matters plattform som talar om Israel som en ”apartheidstat” som bedriver ett ”folkmord” på palestinierna till omfamningen av Israel och judar bland delar av extremhögern.

Begreppet apartheid applicerat på staten Israel menar andra internationella experter på antisemitism, som Dave Rich men även de svenska forskarna Henrik Bachner och Johan Sundeen, syftar till att deligitimera Israel som stat och driva en linje att Israel ska nedmonteras på samma sätt som Sydafrika. 

Dave Rich är biträdande forskare vid Birkbeck Institute for the Study of Antisemitism, där han avslutade sin doktorsexamen. hävdar inom sin forskning och sin bok Jeremy Corbyn, Israel att ny antisemitism “maskeras som anti-sionism” i vänsterpolitiken. Detta redogör han för i sin avhandling ”The Left’s Jewish Problem: Jeremy Corbyn, Israel and Antisemitism” (Biteback, 2016, 2018).

Rich menar bland annat att kritiken, eller jämförelsen är oriktig, orättvis och problematisk eftersom den används för att rycka undan Israels legitimitet.

Det är också en retoriskt stark jämförelse med tanke på det stora stöd som antiapartheidrörelsen hade. Därmed kan den skapa viss nostalgi inom vänstern där kraven är starka på denna utveckling. Inte minst inom de svenska socialdemokraterna och kanske framför allt inom den socialdemokratiska kyrkopolitiska gruppen.

Det går heller inte att separera vad socialdemokraterna fattar för beslut i Kyrkomötet från partiet. Detta eftersom det är socialdemokraternas partistyrelse som lägger fast kyrkopolitiken samt att Stefan Löfven hustru Ulla Löfven, vald till Kyrkomötet som ombud, är i det närmaste övertydlig i en intervju i den socialdemokratiska partistyrelsens organ Aktuellt i Politiken, AiP,  2017 att det är samma politik som förs inom ramen för Svenska kyrkan som inom socialdemokratin i alla andra sammanhang. Artikeln är idag raderad från AiP hemsida.

Motionen, om att låta utreda Israel som apartheidstat samt att de implicerar att så är fallet vilket då skulle innebära att det internationella samfundet ingriper i likhet med hur de agerade i relation till Sydafrika ligger fast och får därmed anses vara förankrad i socialdemokraternas partiledning.

Helt konträrt och en helt motsatt politik med vad både Stefan Löfven och Ann Linde kommunicerar utåt  i andra sammanhang.

 

(s) sopar antisemitismen inom partiet under mattan

 

 Johan Westerholm på Ledarsidorna vågar än en gång tala klartext om den antisemitism som jäser och puttrar inom de svenska social-demokraterna. Någon ambition att göra upp med sitt skamliga förflutna på samma sätt som brittiska Labour tvingats till tycks definitivt inte finnas i Sverige...

Läs hela hans artikel nedan:

Det brittiska Labour antog under sin årliga konferens ett skarpt regelverk mot antisemitism inom partiet. Detta efter omfattande kritik med följande rättsliga processer. Med detta hoppas partiledningen att dörren till antisemitiska vanföreställningar för evigt är stängd. Men inom dess svenska systerparti Socialdemokraterna fortsätter partiledningen att sopa den partiknutna antisemitismen under mattan.

Brittiska Labour antog under den årliga konferensen i Brighton ett nytt internt regelverk mot antisemitism rapporterar bland annat Jerusalem Post. Regelverket följer de rekommendationer till partiet som Equality and Human Rights Commission, den brittiska regeringens organisation mot rasism gav Labour 2020 där den lade fast den tidigare partiledaren Jeremy Corbyns ansvar för antisemitismens etablering i partiet.

Kommissionens rekommendationer blev resultatet efter den rapport från 2020 som konstaterade Corbyns ansvar för “olagliga trakasserier och diskriminering” av judar”.

Corbyn förespråkade under sin tid som ordförande en övergripande bojkott av Israel, lade kransar vid monument för palestinska terrorister och kallade tidigare de militanta grupperna Hamas och Hizbollah för hans “vänner”. 2014, ett år innan Corbyn valdes till ordförande för Labour, menade han att Hamas, av Israel och USA märkt en terroristorganisation, ägnade sig åt rättvisa och fred.

Relaterat: Labour hålls juridiskt ansvarigt för antisemitismen inom partiet

Jeremy Corbyns efterträdare, Keir Starmer, menade att  man “stängde dörren i kväll för antisemitism i Labour.”

Under konferensen upprepade Starmer, som har försökt rehabilitera Labours rykte sedan  han valdes att ersätta Corbyn 2020, en ursäkt till judarna för spridningen av antisemitism i Labours led under de senaste åren. 

Ruth Smeeth, en av de judiska Labour-medlemmar som fick emotta antisemitiska dödshot 2019 menade till de som framfört eller legat bakom hoten att

“Ni misslyckades, vi är fortfarande här.”

Även om den svenska regeringens relationer med staten Israel nu ser ut att utvecklas i en mer positiv riktning finns inte något moment för en motsvarande utveckling inom den svenska socialdemokratin och arbetarrörelsen.

De svenska socialdemokraterna sopar antisemitismen under mattan

 Lisa Bjurwald, journalist och författare, och tidigare medarbetare för Expo, ledarskribent för Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter samt Aftonbladet menade i en krönika i socialdemokratiska Dagens Arena att det inte fanns någon grund för anklagelserna mot Jeremy Corbyn. Tvärtom menade Bjurwald att dessa bara var påstådda samt att antisemitismen var att hänföra till enskilda individer. Att Corbyn skulle ha något ansvar var orimligt enligt Bjurwald.

Relaterat: Dagens Arena normaliserar socialdemokratisk antisemitism

Något som den brittiska regeringen sedan kom att överbevisa Bjurwald om. Bjurwald har, såvitt känt, inte kommenterat de brittiska utredningarna och de fall som senare gick till både uteslutning ur Labour som till åklagare.

Och något sådant motsvarande regelverk som Labour nu infört finns inte heller inom den svenska socialdemokratin. Ett sådant regelverk hade med stor sannolik med kraft markerat inte bara mot Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot för Tro och Solidaritet, som 2013 menade att det dels förelåg en judeo-europeisk konspiration mot Mellanösterns muslimer samt att terrororganisationen IS var en planerad produkt av israeliska underrättelsetjänsten Mossad.

Relaterat: If it walks like a duck, talks like a duck….

Det brittiska arbetarpartiets regelverk hade sannolikt även kunnat användas för att ingripa eller kraftigt markera mot diakonen i Equmeniakyrkan Anna Ardin, även hon förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet i vars verkställande utskott hon sitter tillsammans med bland annat sidoorganisationens ordförande Sara Kukka-Salam och vice ordförande Jesper Eneroth. Ardin har på Twitter uttryckt sig på ett sådant sätt att hon med viss säkerhet ligger inom ramarna för det som av IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance klassas som antisemitisk retorik.

Tweeten ansluter sig till samma retoriska modeller som Kaba tidigare begagnat sig av och som av SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, samt stiftelsen Expo bedömts vara uttalat antisemitiska.

Skärmavbild Twitter

Ardin raderade tweeten efter att hon fått sympatier från konton som kan kopplas till nationalistiska organisationer och försökte sedan med blandad framgång hävda att den endast var “klumpigt formulerad”.

Regelverket hade med ännu större sannolikhet gjort processen lika kort som tydlig mot SSU Malmö som vid flera tillfällen skanderat bland annat ”Krossa Sionismen” under Första Maj-firanden samt i förtid kunnat medge Malmös tidigare kommunalråd, Illmar Reepalu (S), en annan karriärväg än politik.

Brittiska Labour gör nu en gång för alla upp med de antisemitiska vanföreställningar som plågat partiet under Jeremy Corbyns ledarskap. 

Det svenska systerpartiet Socialdemokraterna har börjat en upptining av relationerna med Israel genom arbetet med Malmö-konferensen samt det förestående ordförandeskapet för IHRA.

Men detta är än så länge att anse som polityr så länge inte socialdemokraterna visar samma beslutsamhet som Labour att en gång för alla stänga dörren mot antisemitisk retorik, kultur och tankegods. 

Johan Westerholm

Tänker Sverige delta i antisemiternas konferens ?

 

 Såhär i Löfven-regeringens sista skälvande minuter exploderar en ny antisemitismskandal hos (s).

De flesta anständiga länder vägrar delta i FN:s nya antisemitkonferens Durban IV. Uppenbarligen tillhör inte Sverige dessa anständiga länder. Vilken trovärdighet ger det till  (s) PR-jippo i Malmö om några veckor? 

Ledarsidorna ger bakgrund. 

Martin Blecher på Israelnytt kritiserar regeringens vacklande inställning till antisemitism... 

UPDATE: Just nu har 31 av FN:s medlemsstater meddelat att de bojkottar den antisemitiska Durban IV-konferensen.

  ******

 

 I regeringsdeklarationen markerade statsminister Stefan Löfven ännu en gång mot rasism och antisemitism, något som kommit att bli hans signum under hans tid som regeringschef. Hur starkt detta engagemang är kommer inom kort prövas. Den 22 september genomförs den tidigare starkt kritiserade Durbankonferensen i FN:s regi. En konferens och högnivåmöte som flera länder, bland annat USA, lämnat för att den visat sig vara en tummelplats för antisemitiska vanföreställningar.

Under gårdagen lämnade Stefan Löfven vad som ser ut att bli hans sista regeringsförklaring när riksdagen öppnade för det sista riksdagsåret innan valet 2022. Förutom de förväntade frågorna; jobben, välfärden, tryggheten och nn uppehöll sig statsministern kort vid rasism men tidigt och på en framhävd plats i regeringsförklaringen. Detta område har kommit att bli statsministerns politiska kännetecken lika mycket som det kommit att bli hans kvarnsten.

Statsministerns eget parti, Socialdemokraterna, har en lång och till synes obruten historia sedan 1971 av uttalad antisemitism utan att partiet, med undantag från Göran Perssons tid som ordförande, aldrig markerat genom uteslutningar eller annat mot den parti-interna antisemitismen.

Denna är väl dokumenterad och internationellt vida känd då såväl presidenterna George W Bush som Barack Obama lät sända särskilda sändebud för att sätta sig in i, och markera, mot Sverige.

Statsministern menade att

– Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer.

Det till synes första steget under det sista riksdagsåret på detta engagemang är Malmö-konferensen mot antisemitism, Remember ReAct, som genomförs under oktober månad men hur pass seriös statsministern är kommer visa sig långt tidigare.

Den 22 september kommer konferensen, eller högnivåmötet Durban IV genomföras i FN:s regi för att fira 20-årsjubiléet av Durban-deklarationen som antogs 2001 vid 2001 World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.

I motsats till det uttalade syftet präglades Durban -konferensen 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. Israel pekades ut i konferensens slutförklaring som en stat präglad av detta samt även vid NGO -forumet för biståndsorganisationer som hölls parallellt. Från  2001 och framåt har Durbanprocessen använts för att främja rframför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrgåasätta Israels rätt att existera.

Vid de demonstrationer som leddes av palestinier som kantade Durban I fanns plakat med budskap såsom ”Hitler skulle ha avslutat jobbet” samt att ”Sion Vises protokoll” fanns till försäljning. Vid det NGO-forum för biståndsorganisationer distribuerade palestinska och arabiska jurister karikartyrer med judar framställda som blodtörstiga kroknästa arketyper. Judiska och israeliska representanter attackerades fysiskt samt fick höra bland annat att de ”inte tillhörde den mänskliga rasen”.

Sedan Durban I genomfördes har två högnivåmöten till genomförts, Durban II och III. Bägge med samma inramning. Som konsekvens av detta har flera länder valt att lämna Durban-konferensen. 

Vid Durban II, som genomfördes i Geneve 2009, framförde Irans president Mahmoud Ahmadinejad  öppet ett ifrågasättande av Förintelsen vilket ledde till starka protester. Men det hindrade inte FN från att bjuda in honom som en av huvudtalarna igen vid Durban III vilken genomfördes i New York.

Bland de länder som numera inte deltar i högnivåsamtalen som är Durban-mötets syfte märks USA, Israel och Nya Zeeland men även Cypern, Italien, Tjeckien, Kroatien, Frankrike, Polen, Storbritannien, Österrike, Cypern och Tyskland. Sverige har sedan Durban I varit närvarande på samtliga. Samtliga har lämnat eller sänder observatörer på låg tjänstemannanivå.

Det har florerat uppgifter om att Sveriges nordiska grannländer även de kommer bojkotta Durban IV men än så länge har vare sig den danska, norska eller den finska regeringen officiellt kommunicerat hur de avser agera. Det finns inte heller någon gemensam EU-linje i relation hur EU ställer sig till Durban IV.

Hur Sverige nu ställer sig till Durban IV är idag okänt efter att allt fler länder väljer att antingen inte delta eller skicka representanter på lägre nivå. Det senare används ofta för att diplomatiskt markera stödet för sakfrågan men samtidigt genom att inte sända en minister en diplomatisk markering  om missnöje med inramingen eller annat.

***

Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 
Av: Martin Blecher                 

Om en dryg månad står Sverige som värd för Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism.
Men det svenska engagemanget får bekänna färg på allvar redan 22 september, då en starkt ifrågasatt FN-konferens äger rum. En rad tunga stater har valt att bojkotta, skriver Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

DEBATT. ”Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer. Grunden för detta arbete är den nationella planen mot rasism.”
Orden är hämtade från regeringsförklaringen för 2021. 

På onsdag är det 20-årsjubileum för en konferens som går under namnet Durban. 2001 hölls nämligen World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.
I motsats till det uttalade syftet, präglades konferensen i Durban 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. 
 

Förintelseförnekare invigningstalade

Under konferensen 2009 var den iranske presidenten, och förintelseförnekaren, Mahmoud Ahmadinejad öppningstalare där han förkunnade att ”världssionismen är rasism”. Diplomater från närvarande EU-länder stod då upp, gick ut och lämnade i en kraftfull protest.

Vad som var tänkt som en konferens mot rasism år 2001 har i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism.

Vid efterföljande konferens 2011 bojkottade, på förhand, 14 nationer eventet. Mest talande var Vita husets dåvarande presstalesmans uttalande den 22 september 2011: ”Från början i samband med 2001 års världskonferens mot rasism i Durban, Sydafrika, har Durbanprocessen inkluderat fula uppvisningar av intolerans och antisemitism.”
Från 2001 och framåt har Durban-konferenserna använts för att främja framför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrågasätta Israels rätt att existera.
Vad som var tänkt som en konferens och manifestation mot rasism år 2001 har alltså i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism och förtal, flera konferenser i rad.
 

Sverige borde också bojkotta

Sverige har gång på gång skickat statsråd och annan hög delegation till konferenser. Konferenser som andra länder helt enkelt bojkottat.

Till årets konferens har 19 länder valt att bojkotta konferensen: 
USA, Australien, Kanada, Israel, Storbritannien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Bulgarien, Italien, Kroatien, Nya Zeeland, Cypern, Slovakien, Grekland, Slovenien.  

Att tunga länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland, Kanada, USA och Australien inte närvarar borde sända svenska UD en tydlig signal, om man tidigare inte förstått Durban-konferensernas agenda.

Att Sverige inte bara skickar representanter utan också statsråd är naturligtvis djupt problematiskt av flera skäl. Det kanske främsta skälet är att man själv blir del av en antisemitisk och rasistisk diskurs som man säger sig vilja bekämpa.
 

Varför så tyst från UD?

UD har, trots upprepade förfrågningar från Vänskapsförbundet Sverige-Israel om ett svenskt deltagande, varken bekräftat eller dementerat svensk närvaro. 
Varför vill UD inte vara öppna och transparenta om det resonemang som förs i frågan och om svenskt deltagande är aktuellt?

Om en månad står Stefan Löfven som värd för Remember ReAct – Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism. Det är också något man stoltserar med i regeringsförklaringen.

Den 22 september har vi i Sverige en reell möjlighet att visa att vi inte bara agerar mot antisemitism på hemmaplan utan också i internationella forum och sammanhang. Ta den möjligheten. 

Av Martin Blecher

Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Expressen den 21 september

 

Förbjud Hizballahs verksamhet i Sverige !

      

Ledarsidorna uppmanar svenska regeringen att göra som alltflera utländska regeringar (nu senast den tyska):
Förbjuda den islamistiska terrororganisationen Hizballahs ("Guds parti") subversiva verksamhet i Sverige.
Men förklarar också varför det är mycket otroligt att 
socialdemokraterna, med intima relationer med flera islamistorganisationer, skulle våga göra så...

****
Israel ställer krav på att även Sverige agerar mot den terroklassade organisationen Hezbollah. Men sannolikheten för att regeringen Löfven skall över huvud taget agera på den israeliska propån bör betecknas som minimala. Hezbollah har i flera fall ännu godare relationer med socialdemokraterna än det Muslimska brödraskapet.

Efrat Hochstetler, vice beskickningschef på israeliska ambassaden menar att Sverige bör följa Tysklands exempel och inskränka eller förbjuda organisationen Hezbollah i Sverige i en debattartikel i Expressen.
Hezbollah är en islamistisk shiamuslimsk organisation som uppvisar både stora likheter men samtidigt stora skillnader med det sunnimuslimska Muslimska brödraskapet.

Inledningsvis är Hezbollah av ett betydligt yngre datum. Grundat 1982 som en konsekvens av det libanesiska inbördeskriget och på initiativ från Teheran. Hezbollah var inledningsvis en social rörelse, precis som det nästan 100 år gamla sunnimuslimska Brödraskapet, men som sedan kom att utveckla en stridande del. Fram tills idag har flera länder valt att terrorklassa den stridande, eller väpnade delen av Hezbollah, men Tyskland har valt att förbjuda hela organisationen då Hezbollah själva menar att den agerar som en enad front.

Ur ett ideologiskt och ekumeniskt perspektiv finns stora skillnader mellan Hezbollah och Brödraskapet. Hezbollah vilar dels på en shiamuslimsk islamism som tar sitt avstamp i iraniern Ali Shariatis av postmarxismen influerade tolkningar av koranen. Ali Shariatis shiitiska islamism, som av vissa även kallas för shiism, låg till grund för den iranska revolutionen 1979.

Där Brödraskapet har tagit sina influenser från nazismen har Hezbollah tagit sina från Sovjetkommunismen.


Hezbollah har inte heller Brödraskapets ambition med ett värlsdomspännande kalifat som primärt huvudmål. Hezbollah är en utbräglad enfrågerörelse som domineras av sitt hat mot judar och sin ambition att radera staten Israel för gott.

Som en öppet radikal och våldsbejakande minoritet i en minoritet, en islamism i den shiamuslimska minoriteten, har Hezbollah haft det svårt att etablera sig i Västeuropa. Men även om det har varit svårt att få fäste för organisationen innebär det inte att den inte har etablerat sig och inte heller att den inte utgör ett reellt hot. Och i likhet med Brödraskapets nätverksorganisationer och företrädare har Hezbollah goda kontakter med främst Socialdemokraterna. Hezbollahs företrädare har kunnat uppträda både avslappnat och öppet på arrangemang och manifestationer där socialdemokratiska företrädare engagerats.

Ur Hezbollahs program från 1985 går att läsa bland annat

“vår kamp tar slut först när denna entitet [Israel] är förintad”.

Historiska exempel på detta är när dagens kommunalråd i Norrköping, Lars Stjernkvist under sin tid som partisekreterare för Socialdemokraterna höll tal om Israel-Palestina — konflikten. I publikhavet kunde då Hezbollahs fana vaja obehindrat. Stjernkvist menade på en direkt fråga att han inte såg något olämpligt i detta. Andra som uppträtt obehindrat när dess symboler varit närvarande är bland annat den tidigare partiledaren Mona Sahlin, förre vice generalsekreteraren och utrikesministern Jan Eliasson samt regeringen Löfvens socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi.

2009 kunde Mona Sahlin och Jan Eliasson uppträda tillsammans i en demonstration där fanor för Hamas och Hizbollah vajade för vinden. Stora flaggor, fullt synliga. I demonstrationen sågs också hakkors. Senare under protestmötet stacks den israeliska flaggan i brand. Utan reaktioner från vare sig Sahlin eller Eliasson.

2009  kunde även Ardalan Shekarabi ses på Sergels Torg i Stockholm sida vid sida med Omar Mustafa, senare ordförande för en av Brödraskapets nätverksorganisationer i Sverige — IFiS. I publikhavet samsades Hezbollahs baner med symboler för Brödraskapet.

Detta trots kunskapen om att Hezbollah idag beräknas ha en omfattande arsenal av avancerade stridsspetsar riktade mot Israel stationerade i södra Libanon. Inte sällan har även Muslimska brödraskapets olika symboler samt hakkorset lyfts fram vid dessa manifestationer i socialdemokraters närvaro. Utan reaktioner från regeringspartiet.

I riksdagen finns även andra företrädare som till exempel riksdagsledamoten från Malmö Jamal el Haj, S. Även han har uppträtt på manifestationer där både Hamas symboler samt Hezbollahs flagga varit placerade i hans direkta närhet. El Haj menade att han inte kände till flaggans betydelse vilket gör honom unik. Uppvuxen i Libanon och samtida med rörelsen torde el Haj vara den enda exil-palestinier med libanesiskt ursprung som inte känner till rörelsens symboler. El Haj är idag suppleant för socialdemokraterna i utrikesutskottet.

På ett internationellt plan närmar sig nu de olika islamistiska rörelserna varandra. Vinsterna för dem av ett samarbete är uppenbara. Hezbollah kan uppvisa en helt annan ekonomi än Brödraskapet då Hezbollah dels kontrollerar eller har kontrollerat oljekällor i bland annat Sudan samt har IRGC, det iranska revolutionsgardet och den iranska regimen som sponsorer. Vad Brödraskapet har å sin sida är ett starkt varumärke som inte är lika förknippat med öppet användande av våld samt en unikt god organisationsförmåga att använda sig av i etableringen i väst.

Efrat Hochstetler aktualiserar frågan om hur Sverige hanterar våldsbejakande islamistiska rörelser. Sverige har så här långt inte i nämnvärd omfattning bidragit till den internationella koordineringen av arbetet mot våldsbejakande islamism. 
Sverige är bekräftat den största nettoexportören av våldsbejakande och våldstillämpande islamism i EU vid sidan av Belgien. Sverige är en av de största nettoexportörerna per capita av IS-terrorister och utgör en ”safe haven” för radikaliserande organisationer som Brödraskapet. Inte sällan med statsbidrag eller andra offentligt finansierade bidrag förklädda till kulturbidrag, folkbildningsanslag eller annan utbildning.
Och även om Hezbollah är att betrakta som en extrem enfrågerörelse i minoritet innebär det inte att organisationen inte utgör ett hot. 
Det allt mer aktiva samarbetet, internationellt och i Sverige med Brödraskapet, samt avslappnade förhållningssättet från ledande socialdemokrater som Mona Sahlin, Lars Stjernkvist samt Ardalan Shekarabi är ett av flera tecken som styrker att även Hezbollah kunnat flytta fram sina positioner och bygga upp en plattform att agera utifrån.
Ingen av dessa partiföreträdare, allt från Mona Sahlin och Jan Eliasson över till Lars Stjernkvist och Ardalan Shekarabi bör heller anses vara omedvetna om organisationens mål, syften och antisemitiska grundvärderingar.

Muslimska Brödraskapet - nu även på SIPRI

Medan världen är upptagen av Coronapandemin
äter sig Muslimska Brödraskapet allt djupare in i den svenska utrikes- och biståndspolitiken.
Och ingen tycks reagera....

En ny artikel från ledarsidorna.se :


Muslimska brödraskapets nätverks- och biståndsorganisationer når en allt mer etablerad position inom den svenska utrikespolitiska sfären. Som medarrangör med Sida och det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI tar de allt större plats i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Den 28 november 2019 arrangerade Sida ett frukostseminarium tillsammans med SIPRI och Islamic Relief om kopplingen mellan fredsskapande arbete och humanitärt bistånd. Seminariets tema var ”Implementation of the Humanitarian, Development, Peacebuilding Nexus”.

Islamic Relief är klassade som terroristorganisation av bland annat Förenade Arabemiraten, UAE, och Israel. Flertalet av dess ledande företrädare har återkommande givit uttryck för antisemitiska åsikter och värderingar. De internationella bankerna UBS of Switzerland och HSBC, Storbritannien har stängt av organisationens konton efter att ha avslöjat finansiering av terrororganisationen Hamas.

Islamic Relief representerades av Dr Paul Quinn och Dr Sylvia Brown som bland annat lyfte fram Islamic Reliefs verksamhet i Filippinerna. Brown pekade på Islamic Reliefs arbete med inkludering av barn och kvinnor som baseras på Koranen.

Islamic Relief är en av Muslimska brödraskapets två biståndsorganisationer, vid sidan av Muslim Aid. Bägge finns representerade i Sverige. I ledningen för Islamic Relief återfinns Islamiska Förbundet i Sveriges ordförande och tidigare förbundsrektor Omar Mustafa. Mustafa har tidigare representerat Sverige som deltagare i en handelsdelegation till Azerbadjan. I Muslim Aids ledning återfinns tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan (MP).

En aktiv medlem i Muslim Aid Sverige har tidigare dömts, för terrorfinansiering, till sex månaders fängelse. Domen överklagades till Högsta domstolen men vann laga kraft hösten 2019.
Svenska Islamic Relief är för närvarande aktuella med ett samarbete med Svenska Kyrkan vilket Ledarsidorna.se tidigare rapporterat om.

Att Islamic Relief Filippinerna lyfts fram är inte ointressant. För US Department of Treasary, det amerikanska finansdepartementet som ansvarar för USA:s förteckning över terroristkopplade organisationer, är Islamic Relief en gammal bekantskap. 2006 fördes Islamic Relief Philippines upp på USA:s sanktionslista för terrororganisationer, i enlighet med USA:s presidents ”Executive Order 13224”, efter att ha blivit ertappade med att förmedla ekonomiska medel till två av al Qaida kopplade organisationer, Abu Sayyaf Group (ASG) och Jemaah Islamiyah (JI). 

Det var inte heller första gången som Islamic Reliefs filippinska organisation var aktuell. Mahmud Abd Al-Jalil Afif, som tidigare tjänstgjort som direktör för organisationen i Filippinerna och vidarebefordrat medel till ASG och JI, var inblandad i mordet på Fader Salvatore Carzeda 1992.
Först 2016 avfördes Islamic Relief Philippines från listan. Kvar på den amerikanska spärrlistan (2020-04-12) står dock den amerikanska samt den afrikanska organisationen.

Muslimska brödraskapet i Sverige har ändrat sin taktik för att nå inflytande och följer en internationell trend. De har sedan en tid tonat ner sin närvaro i de politiska partierna och arbetar mer genom civilsamhällesorganisationerna i allmänhet och biståndsorganisationerna i synnerhet. En trend som finns även internationellt vilket även den ansedda amerikanska tankesmedjan Middle Eastern Forum uppmärksammat.

Detta skifte har skett av flera skäl, inte minst på grund av sekretess- och finansiella skäl. Dels kan Brödraskapet åtnjuta visst skydd av utrikessekretess genom att gå in under biståndsparaplyet som inte sällan omfattar även UD:s, dels är de finansiella resurserna avsevärt större än det som bland annat Folkbildningsrådet kan erbjuda och kontrollen är både svårare och mindre.

Men skiftet i taktik beror även på att Muslimska brödraskapet nu nått en sådan position i det fria väst att de inte längre står helt i beroendeställning till de politiska partierna. Genom att arbeta medvetet genom biståndet har de kunnat etablera närvaro inte bara på det svenska utrikesdepartementet utan även börjat arbeta sig in i mellanstatliga organisationer som SIPRI och FN.

SIPRI Stockholm International Peace Research Institute 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) eller Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) är ett internationellt forskningsinstitut baserat i Stockholm som tillhandahåller data, analys och rekommendationer om väpnade konflikter, militärutgifter och vapenhandel samt nedrustning och rustningskontroll. Forskningen baseras på öppna källor och riktar sig till beslutsfattare, forskare, media och den intresserade allmänheten.
Ordförande för SIPRI är för närvarande den tidigare utrikesministern och ordföranden för FN:s generalförsamling Jan Eliasson.

SIPRI har även varit av intresse för forna Sovjetunione vilket Bo Theutenberg åskådliggjort i sina Dagböcker från UD. Ett provkapitel om just SIPRI kan läsas här.

Muslimska Brödraskapet stärker greppet om Regeringskansliet

Ledarsidorna.se ger nya exempel på hur Muslimska Brödraskapets infiltration av regeringspartierna krönts med framgång...

Muslimska brödraskapet stärker nu sitt inflytande över svensk utrikes- och biståndspolitik. Förutom att ha valts ut av ärkebiskop Antje Jackelén som samarbetspartner i projektet “En värld av grannar” ingår numera Brödraskapets nätverksorganisation Islamic Relief i regeringens rådgivande sakråd inom biståndspolitiken.

 

Islamic Relief är en av Muslimska brödraskapets internationella biståndsorganisationer och finns representerade i Sverige med en egen dotterorganisation. Islamic Relief är idag aktuella i flera samarbeten. Dels som partner med Svenska kyrkan i projektet ”En värld av grannar” men även som medlemsorganisation i föreningen Concord. Islamic Relief ingår i ett komplext nät av organisationer med olika uppdrag och där Islamic Relief samt Muslimska brödraskapet kan hämta hem avsevärda belopp för sin finansiering. Finansiella resurser som ytterst består av svenska skattemedel.

Concord Europa är en konfederation bestående av 28 nationella plattformar i alla EU:s medlemsländer, där Concord Sverige är en, och 21 internationella nätverk. Cincord Europas sekretariat i Bryssel samordnar civilsamhällets dialog och påverkansarbete gentemot EU-kommissionen och Europaparlamentet.

På liknande sätt som Concord Sverige är Concord Europas arbete organiserat i grupper (så kallade hubbar), där representanter från olika medlemsorganisationer är med och utformar arbetet. Concord Sverige deltar aktivt i flera hubbar:

• En hållbar utveckling och samstämmighet (Sustainable Development and PCSD)
• Utvecklingsfinansiering (Financing for Sustainable Development)
• Civilsamhällets utrymme (Promoting Civil Society Space)

Concord har ett explicit kommunikativt uppdrag och skall bland annat driva opinion för en generös migrationspolitik och Agenda 2030.

Concord Sverige finansieras uteslutande av biståndsmyndigheten Sida med 10 150 000 SEK. En annan av medemsorganisationerna är Forum Syd. Forum Syd är den civilsamhällesorganisation som organiserar civilsamhällets biståndsroganisationer. Bland medlemmarna återfinns även Islamic Relief. 

Forum Syd erhåller årligen mer än 300 miljoner kronor för sin vidareförmedlade biståndsverksamhet att fördela ut på medlemsorganisationer som Islamic Relief och Palestinagrupperna. Dessa förenas i sitt samarbete med terrororganisationen Hamas. Palestinagrupperna ingår även i BDS-rörelsen som klassats som antisemitisk av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Vare sig Concord eller Forum Syd omfattas av offentlighetsprincipen då de är ideella föreningar, trots att de i praktiken uteslutande finansierats av offentliga medel.

I Islamic Relief styrelse återfanns 2018 bland annat Omar Mustafa, då förbundsrektor för studieförbundet Ibn Rushd och tidigare ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS. IFiS bekänner enligt sig själva till Muslimska brödraskapets ideologiska fåra vilket knyter Islamic Relief än hårdare till Brödraskapet i Sverige. Ytterligare en personunion återfinns i form av Islamic Reliefs förtroendevalda revisor, Mohammed Temsamani. Temsamani är för närvarande ansvarig för trosfrågor vid Ibn Rushd och har tidigare tjänsgjort i Muhammed Mursis kampanjstab under den senares presidentvalskampanj i Egypten 2012. Mursi var Muslimska brödraskapets egen presidentkandidat. 

Mohammed Temsamani är även ordförande för Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, FIFS som organiserar bland annat Stockholms Moské vars imam Mahmoud Khalfi öppet förklarat sin lojalitet till Brödraskapet.

Förutom det nära samarbetet med Svenska kyrkan har nu Islamic Relief valts ut att tillsammans med Concord Sverige, Forum Syd (där de även är medlemmar och uppbär statlig finansiering genom) och andra civilsamhällesorganisationer sitta i Utrikesdepartementets sakråd om Demokratisatsningen inom utvecklingssamarbetet av Per Olsson Fridh, MP. Per Olsson Fridh är biståndsbminister Peter Erikssons statssekreterare.

Miljöpartiet är det parti som haft närmast relationer med Muslimska brödraskapet med bland annat Mehmet Kaplan som tidigare bostads- och IT-minister. Kaplan sitter idag i ledningen för en annan av Brödraskapets viktigaste nätverksorganisationer, Muslim Aid.

Sakråd är en arbetsmetod i Regeringskansliet som kan användas för att i en avgränsad sakfråga ta del av kunskap och perspektiv från det civila samhällets organisationer. Sakråd kompletterar andra former av samråd och ökar kvaliteten i regeringens underlag. Då sakråd rör frågor som beslutas på EU-nivå kallas de EU-sakråd. Sakråd initieras av Regeringskansliet.

Det är inte första gången Islamic Relief har en tyngre representation på Utrikedepartementet.  Omar Mustafa har tidigare, 2017, deltagit i en av UD:s handelsdelegationer som svensk representant vid ett inofficiellt statsbesök i Azerbadjan.

Muslimska brödraskapet stärker ytterligare sitt grepp om den svenska utrikespolitiken och agerar på flera arenor samtidigt. Inte bara inom Svenska kyrkans ram utan återfinns nu i mer eller mindre permanent form även på Utrikesdepartementet genom sakrådet som utvald rådgivare.


 

Löfven: Tid att utesluta antisemiterna ?

Under statsministerns resa till Auschwitz och Jerusalem
slinker det av en händelse ur honom att regeringen äntligen
ska acceptera IHRA:s definition av antisemitism.
Det är ett bra och nödvändigt beslut, om än alldeles för sent...
Starka antisemitiska krafter inom (s) har i åratal motarbetat det och kommer säkert inte att ge upp förrän de lyfts ut...

Nu undrar man om han funderat på konsekvenserna inom partiet. Är han verkligen beredd att utesluta den avskedade utrikesministern Wallström och stora delar av f d Broderskapsrörelsen eller blir det bara tomt prat inför höstens konferens i Malmö ?

Ledarsidorna reder ut vad beslutet betyder för socialdemokratin.

***

Statsminister Stefan Löfven har höjt insatserna inför höstens Malmökonferens till minne av Förintelsens offer. Genom att anamma en internationell arbetsdefinition av antisemitist-begreppet förbinder han sig själv och Sverige att ta krafttag mot den växande antisemitismen i främst Malmö. Något som kommer möta hårt motstånd i det socialdemokratiska partiet.

Sveriges statsminister Stefan Löfven är för närvarande på besök i Israel i samband med 75-årsdagen till minne av Förintelsen. Höjdpunkten för veckan är den 27 januari vilket markerar årsdagen för när sovjetiska trupper befriade koncentrationslägre Auschwitz-Birkenau.

Under besökets första dag, den 21 januari lät statsministern förstå i en opinionstext i YNET att Sverige nu ansluter sig till IHRA arbetsdefinition av antisemitism. 

Den internationella alliansen till minne av förintelsen (IHRA) förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från 2000.

International Holocaust Remembrance Alliance IHRA 

International Holocaust Remembrance Alliance grundades av den tidigare svenska premiärministern Göran Persson 1998. Mellan den 26–28 januari 2000 hölls Stockholms internationella forum för förintelsen, där man samlade stats- och regeringschefer från mer än 40 olika länder samt andra politiska ledare och tjänstemän för att träffa medborgerliga och religiösa ledare, överlevande från Förintelsen, lärare och historiker.
Nobelpristagaren Elie Wiesel valdes till forumets hedersordförande. Konferensen rönte stor internationell uppmärksamhet och resulterade i Sverige i myndigheten Forum för levande historia.
IHRA har som uppgift att skapa allmänpolitiskt medvetande om frågor relaterade till Förintelsen och utvecklar forskning med fokus på mindre kända aspekter av Förintelsen.

Den 26 maj 2016 antog de 31 medlemsstaterna i IHRA en arbetsdefinition av antisemitism som inte är rättsligt bindande:

”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen för religiöst bruk.”

Aktuella exempel på antisemitism i det offentliga livet, medier, skolor, på arbetsplatser och inom det religiösa området kan innehålla, men är med hänsyn till det övergripande sammanhanget inte begränsade till följande exempel:

• Uppmana till, bistå eller motivera att judar dödas eller skadas i en radikal ideologis eller en extremistisk religions namn.
• Framföra lögnaktiga, förnedrande, komprometterande eller stereotypa påståenden om judar i sig eller om judarnas kollektiva makt, såsom i synnerhet, men inte uteslutande, myten om en världsomfattande judisk sammansvärjning eller om judar som kontrollerar medierna, ekonomin, offentliga myndigheter eller andra samhällsinstitutioner.
• Anklaga judarna som folk för att vara ansvariga för verkliga eller förmodade missgärningar som begåtts av en enda judisk person eller grupp, eller till och med för handlingar som begåtts av icke-judiska personer.
• Jämföra Israels nuvarande politik med nazisternas.
• Hålla judar kollektivt ansvariga för staten Israels åtgärder.

Den inoficiella ratificeringen, eller anammandet, kommer därmed leda till att Sverige från och nu definierar följande socialdemokratiska företrädare eller opinionsbildare som antisemiter 

• Margot Wallström, tidigare utrikesminister
• Illmar Repalu, tidigare kommunalråd i Malmö
• Lisa Pelling, Dagens Arena
• Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot Tro och Solidaritet
• Jamal el Haj,  riksdagsledamot
• Pavlos Cavelier Bizas, kommunpolitiker i Uppsala

Samt hela SSU Malmö.

El Haj, Kaba, Pelling samt Wallström med flera är samtliga medlemmar i Socialdemokraterna och skulle med stor sannolikhet riskera att ha uteslutningsärenden att vänta om arbetsdefinitionen hade implementerats redan 2016 när den definierades. Den kommer sannolikt inte att tillämpas retroaktivt.

Men att Stefan Löfven skall ha detta i åtanke, att med arbetsdefinitionen som verktyg börja städa upp inom socialdemokraterna är osannolikt. Snarare är det en del av hans ambition att skapa legitimitet till Malmökonferensen mot antisemitism som genomförs i oktober i år.

Stefan Löfven spelar ett högt spel. Att omfamna IHRA:s definiton kommer höja kraven på honom och Sverige att visa nolltolerans mot antisemitiska yttringar oavsett var de förekommer. Och det är ingen hemlighet att stora delar av UD:s stab av aktivistiska tjänstemän samt Sida genomsyras av exakt de typfall av vardagsantisemitism som IHRA exemplifierar. Anammandet av IHRA:s definition kommer behöva följas upp med utbildnings- och utrensningsåtgärder inte bara inom socialdemokraterna utan även på Utrikesdepartementet och biståndsorganet Sida. Framför allt inom sidoorganisationen Tro och Solidaritet sitter dessa djupt rotade.

Broderskaparen, dvs dagens Tro och Solidaritet, professor emeritus i teologi Carl Henrik Grenholm  skrev i en krönika i förbundets tidning Broderskap 1971 att

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Om Stefan Löfvens utspel är allvarligt menat väntar räfst och rättarting för partiet vid hans återkomst till Sverige den 28 januari. Men mer sannolikt är att det är i stunden mer signalpolitik för att tillfredsställa en kritisk värd i form av Israel samt ett försök att skapa legitimitet kring hans eget projekt i Malmö i oktober i år.

 

Johan Westerholm

Kluven statsminister på resa

Om några dagar börjar statsminister Löfven en symboliskt viktig resa till Auschwitz och Yad Vashem i Jerusalem.

Det är förmodligen för mycket att hoppas att det ska bli en ögonöppnare för honom, men lite nytta kan det kanske göra....

Göran Persson drevs av ett patos och en ärlig övertygelse när han arrangerade den viktiga Stockholmskonferensen. Löfven försöker bara mörka den tilltagande antisemitismen i (s) när han i höst
ska samla (s)-antisemiterna i Malmö och försöka prata bort deras aktiviteter....

Ledarsidorna visar i en färsk artikel hur Dagens Arena fungerar som ett centrum för det antisemitiska klustret i (s).


*****  *******  *******

Dagens Arena normaliserar antisemitismen inom Socialdemokraterna

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

 

   

Dagens Arena bekräftar de antisemitiska grunddragen i organisationen då de publicerar en essä av krönikören Lisa Bjurwald. Dagens Arena  visar sig inte bara vara en möjliggörare för en normalisering av antisemitismen inom socialdemokraterna utan även i alla högsta grad utgöra en del av det antisemitiska klustret i Sverige.

Lisa Bjurwald, Dagens Arena söker uppenbart misstänkliggöra kritiken om antisemitism inom vänstern i en krönika i samma tidning Det är uppenbart att Arenagruppen, som finansieras av bland annat LO inte tar kritiken om antisemitismen inom vänstern på allvar. Och aktivt förnekar ett bekräftat sakläge. Bjurwald menar bland annat att:

“Precis som hos svenska Socialdemokraterna finns enstaka individer, sällan ens med partiuppdrag, som uttryckt sig antisemitiskt. Och precis som hos S kan det finnas fog att kritisera Labour för en passiv hållning gentemot dem. Men någonting hände med debatten om Labour och antisemitism efter valet av Corbyn 2015. Kritiken gick från att riktas mot bristande handlingskraft till att fokusera på påstådd antisemitism inom Labours ledarskap, för att till slut landa på Jeremy Corbyn själv – som nu inte bara tolererade antisemitism, utan var en antisemit själv. Hur gick det till? Och varför lyckades inte partiet kväva anklagelserna i dess linda?”

Inledningsvis är Bjurwalds saklägesbeskrivning om brittiska Labour direkt vilseledande och utelämnar avgörande fakta. Exemplen på antisemitismen inom Labour är väl dokumenterade Anders Lindberg gjorde så sent som i september 2019 en reflektion i samband med Labours kongress:

Förra ordföranden för den parlamentariska grenen av Jewish Labour Movement, Luciana Berger, var tvungen att ha polisskydd på Labours kongress 2018. I våras lämnade hon partiet och är nu parlamentsledamot för Liberaldemokraterna.
”På deras kongress behövde hon inget polisskydd”, sa en talare bittert.

En annan iaktagelse Lindberg gjorde var

Fram till att Jeremy Corbyn och hans hårda vänsterfalang fick makten 2015 beskrivs detta trots allt som marginella fenomen. Sedan dess har antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på judiska Labourmedlemmar blivit allt vanligare. Den antisemitiska affischen framför ingången till kongressen plockades till slut ner av Sussex Police men ingen jag pratar med är förvånad över att den fick sitta uppe ända till tre på eftermiddagen.

I en svensk kontext är den socialdemokratiska antisemitismen minst lika uppenbar. Även hos, i motsats till vad Bjurwald anger som socialdemokraternas egna absoluta sanning, högt uppsatta partimedlemmar:

• Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som 2014 anklagade Israeliska Mossad för att ligga bakom utbildningen av IS samt att det fanns en judeo-europeisk konspiration mot världens muslimer.
• Hillevi Larsson, riksdagsledamot för Malmö Stad, som vid upprepade tillfällen deltagit i demonstrationer med antisemitiska inslag samt uppträtt med utmärkelser där staten Israel är utraderad.
• Jamal el Haj, riksdagsledamot för Malmö Stad som menar att Israel bedriver ”etnisk rensning” samt likt Hillevi Larsson uppträder som representant för Socialdemokraterna i demonstrationer med antisemitiska inslag. El Haj benämner terrorattacker riktat mot staten Israel för ”operationer”. SKMA, Svenska Komittén mot Antisemitism har tidigare klassat dessa former av uttryck som antisemitiska.
• SSU Skåne inklusive Malmö har förlorat rätten till statsbidrag av MUCF efter att MUCF pekat på en rad med förhållanden, som antisemitism och hånandet av personer som utsatts för hederrelaterat förtryck, som gjort att förbundet inte levt upp till demokratiska grundvärderingar.
• SSU Malmö har givit uttryck för antisemitiska uttryckssätt i bland annat Första Maj-tåget 2019.
• Dagens Arenas Lisa Pelling har även hon uttryckt sig i antisemitiska ordalag och uppträtt i sammanhag och agerat på ett sådand sätt där antisemitiska åsikter och symboler varit tydliga.

Ingen av dessa medlemmar, högt uppsatta, har behövt riskera uteslutning ur partiet eller mötts av krav på uteslutning eller suspendering från förtroendeuppdrag med undantag från Kaba. Men han fick behålla posten som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet trots sina uttalade åsikter. Tro och Solidaritet är ständigt inadjungerade i Socialdemokraternas verkställande utskott.

Lisa Pelling ingår även i det socialdemokratiska Uppsalanätverket tillsammans med bland annat statsråden Anna Ekström och Ardalan Shekarabi som driver en Iran-vänlig linje. Iran vill, som bekant, utradera staten Israel med främst terrororganisationen Hezbollah som ett av verktygen. Shekarabi har tillsammans med Omar Mustafa, tidigare Islamiska Förbundet i Sverige, uppträtt på demonstrationer där Hezbollah-flaggor och andra antisemitiska symboler varit uppenbara. Hezbollah är uttalat antisemitiskt.

Utöver det har Dagens Arena en tydlig koppling till Sveriges Unga Muslimers ordförande Rashid Musa. SSU Stockholms nätverk för rasifierade var ett separatistiskt rum utifrån att människor som rasifieras i ett samhälle där vitheten är norm – ska kunna samtala i fred. Att SSU Stockholms nätverk ska vara ett tryggt rum är något de värdesätter högt skrev de på SSU:s officiella hemsida tills opinionsbildaren Rebecca Uvell avslöjade dettta samt ett seminarium för endast rasifierade. Som exkluderade.

Uvell skrev sedan om detta på SVT Opinion. Kontaktperson för SSU för samarbetet med Rashid Musa var Maria Salvo. Maria Salvo är anställd på Arenagruppen.
Sveriges Unga Muslimer har vid ett flertal tillfällen stått som värd, bland annat genom de numera nedlagda Muslimska familjedaggarna, när öppet antisemitiska predikanter och föreläsare bjudits in till Sverige. Bland annat den internationellt kände brittiske konvertiten och öppna antisemiten Yvonne Ridley. Sveriges Unga Muslimer nekas för närvarande statsbidrag av MUCF enligt en dom i Stockholms kammarrätt under hösten då de enligt kammarrätten inte lever upp till de demokratiska grundkriterier som MUCF ställer för statsbidrag.

Dagens Arena är inte bara möjliggörare av en normalisering av antisemitismen inom den svenska arbetarrörelsen, LO och  socialdemokraterna. Bjurwald, Pelling, Salvo och Dagens Arena är i alla högsta grad en numera tydlig del av det antisemitiska klustret i  Sverige. Detta kluster förfogar över inflytelserika mediaplattformar finansierade av LO och understödda av Socialdemokraterna och som växer sig allt starkare.
Allt lagom anpassat till Malmö-konferensen till minne av Förintelsen i oktober i år.

Johan Westerholm