En förortsimam sprider smitta...

Igår kunde jag berätta den glada nyheten att SÄPO

äntligen börjat gripa de salafistiska imamer som

fungerar som jihadismens smittospridare bland

Sveriges muslimer. Hittills bara fyra, men 

mängder återstår. Frankrike arbetar sedan

flera år systematiskt med att utvisa de 

hundratals imamer som sprider sitt gift

i landets salafistiska moskéer. Italien tycks

ha börjat göra detsamma.

LÅT DET BLI ETT FÖREDÖME FÖR SVERIGE !

Samtidigt berättar Mohamed Omar om hur en av

dessa Sauditränade imamer kapslat in sig i

Stockholmsförorten Tensta, där han dessutom 

anställts som"ungdomsledare" (varthän ska han 

leda dem ?). 

Krönikan ur Samnytt.

*** 

➤ KRÖNIKA Förortsgalan 2019 utsåg den muslimske predikanten Moosa Assal till ”årets folkbildare”. I en intervju för tidningen Stockholm Direkt 29 mars berättar Assal att hans viktigaste budskap är att alla ska bli ”bra människor”.

Vad menar han med en bra människa? Det får man reda på när man tittar på Assals videoklipp på YouTube och postningar på sociala medier. Den bästa människan som någonsin levat på denna jord och en förebild för alla oss andra var islams profet Muhammed. Assal framhåller att Muhammed hade det bästa uppförandet man överhuvudtaget kan tänka sig.Förutom att predika islam är Assal också fritidsledare på Blå Huset i Tensta. Där kommer han i kontakt med många ungdomar. I intervjun säger han: ”Ungdomar är framtiden. Om de blir bra blir samhället också bra”.

Hur ska man tolka det? Man skulle kunna tolka det som att ju fler ungdomar som blir ”bra”, alltså följer Muhammeds ideal, desto ”bättre” blir samhället, alltså desto mer i enlighet med islamiska ideal.
”Jag har alltid engagerat mig”, säger Assal. ”Nu har jag funnit min roll, i att vara rådgivare. Att inspirera människor”.
Han ger gärna råd. I en tweet den 4 april skriver Assal:
”Var hoppfull & ingjut hopp i andra. Profeten ﷺ älskade optimism & positiva ord. #dagensråd”
Ja, profeten Muhammed var väldigt optimistisk. Han tvekade aldrig om att han skulle komma till makten i Arabien och styra i enlighet med sina lagar, vilka han kallade Guds lagar.

Assal har studerat vid universitetet i Medina i Saudiarabien. Universitet tar emot studenter från hela världen i syfte att utbilda dem till missionärer. Där får man lära sig den salafistiska tolkningen av islam, vilket i korthet innebär att man som muslim ska hålla sig till Koranen och den så kallade ”sunnan”, det vill säga Muhammeds exempel. Det behövs inga nyheter. Assal skäms inte alls för sina salafistiska studier i den saudiska diktaturen – på Instagram kallar han sig ”Medinastudenten”.

Genom sitt val av Assal sänder Förortsgalan en signal till förortens ungdomar om att salafismen och kanske även den saudiska diktaturen är okej. En salafist och en Medinastudent kan till och med vara en förebild och ungdomsledare. Vad är det han vill att ungdomarna ska lära sig? Den 17 januari 2016 skriver Moosa Assal i en Facebookstatus: ”Finns flera ungdomar i förorten som memorerat hela Koranen, fett stolt över dem alla. Må Allah bevara dem.”

Salafismen – och islam i sin helhet – må förbjuda droger, vilket är bra, men när ungdomar väl har godtagit att vad som är bra och dåligt bestäms av Koranen och sunnan, så öppnas en farlig port. För det finns mycket annat i dessa källor som försvårar integrationen i det svenska samhället, till exempel att män och kvinnor måste hållas strikt åtskilda, att små flickor kan gifta sig, att äktenskapsbrytare ska stenas, att sharia är en orubblig lag som står över demokratin och så vidare.

Assal har förvisso tagit avstånd från Islamiska Staten (IS), men han har aldrig kritiserat den saudiska regimen. Tvärtom rekommenderar han på sin Facebooksida fatwor, islamiska utlåtanden om rätt och fel, som gör det till en allvarlig synd att kritisera makthavarna. Lojalitet mot diktaturen, är det en förebildlig hållning?

Och är skillnaden mellan Islamiska Staten (IS) och Islamiska Staten i Saudiarabien (ISS) egentligen så stor? Den saudiska islamiska staten halshugger människor på löpande band, undertrycker yttrandefriheten och diskriminerar icke-muslimer. I ett videoklipp tar Assal avstånd från ett gäng förortsvärstingar som kastat sten mot en ambulans i Tensta. Han ber personalen om ursäkt. ”Ambulanspersonal försöker rädda liv, nästa gång kanske det är din familj eller du som behöver hjälp. Så här kan man inte bete sig oavsett bakgrund eller var man bor”, säger han i klippet.

Han tycker inte att man ska kasta sten på ambulanser som kommer för att hjälpa. Men han berättar inte att enligt salafismen, och faktiskt enligt traditionell islam generellt, så är det riktigt att stena äktenskapsbrytare. Så det är okej att stena en människa, men inte en bil? Kvinnor har stenats i Saudiarabien. Det har han inte kritiserat. Profeten Muhammed, som enligt honom hade det bästa uppförandet och är ett ideal för alla tider, stenade enligt islamiska texter människor. Gjorde Muhammed fel?
I en Facebookstatus den 1 februari 2016 skriver Assal att som muslim ska inte ”vara sig själv” utan istället imitera profeten Muhammed. Till stöd för detta citerar han Koranversen ”I Guds sändebud har ni ett gott föredöme” (33:21).

Vad gäller att uttala arabiska riktigt är salafisterna mycket noga. Jag vet eftersom jag har deltagit i studiecirklar under salafitiska lärare. Minsta fel korrigeras. Men Assal talar dålig svenska fast han antagligen är född i Sverige. Han tycks ta svenskan på mindre allvar. Det är han inte ensam om i ”orten”. Det dessa invandrartäta förorter behöver prioritera är enligt min mening snarare utbildning i svenska språket än koranisk arabiska. En invandrare kan ursäktas, att lära sig ett nytt språk är inte lätt, särskilt om man inte har studievana från hemlandet. Men den som är född här har ingen ursäkt. Dåligt uttal tyder på bristande intresse.

Tyvärr har det uppstått en kultur bland vissa ungdomar i ”orten” att se ner på den som talar riktig svenska, så kallad ”svennig” svenska. En sådan inställning är provocerande för mig som svensk, och det är även provocerande att Assal, som uppenbarligen är normalbegåvad, tolererar fel i svenskan, men strävar efter perfektion i arabiskan.
Två av de ledande profilerna på Islam.nu, en sajt där Assal verkar, är svenska konvertiter till salafismen, den tidigare nämnde Abdul Wadud och Abu Dawud Abdullah as Sueidi. Båda har svenska som modersmål, men har lagt sig till med någon slags ”förortsaccent”.
Det ungdomarna i förorten skulle behöva är inte mer islamisk fundamentalism, utan förnuft och vetenskap och en förebild som anstränger sig att tala god svenska.

Mohamed Omar

SÄPO griper salafistimamer på löpande band...

 

 



Äntligen har SÄPO insett att imamerna i salafistmoskéerna
är kärnan i den islamistiska terrorismen. På kort tid har de

nu gripit fyra nyckelfigurer i de salafistiska miljöerna.

Magnus Sandelin på den välunderrättade stiftelsen DOKU

kommenterar SÄPO:s nya strategi.

 

***

Situationen blev till slut ohållbar, därför satte Säkerhetspolisen sin nya aktiva taktik om utvisning av radikala imamer i verket. Det finns stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, skriver Magnus Sandelin i en kommentar.

Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abu Raad) och hans son. Sedan Hussein Al-Jibury i Umeå och nu senast Västeråsimamen Fekri Hamad. Under loppet av ett par veckor har Säkerhetspolisen ansökt om att flera av Sveriges ledande radikalislamister ska tas i förvar av Migrationsverket. Säpo vill att de ska skickas ut ur landet, och fler liknande beslut kan vara på gång. Uppenbarligen har myndigheten satt en ny strategi i verket, som går ut på att göra sig av med de inspiratörer och rekryterare till den svenska jihadistmiljön som saknar svenskt medborgarskap, varav flera har levt mycket långt tid i Sverige.

Man kan fråga sig varför detta kommer nu, och inte tidigare. En person som Abu Raad har haft Säpos ögon på sig under åtminstone femton år. Han och hans son har upprepade gånger nekats svenskt medborgarskap, efter Säpos avrådan. Ändå har de fått stanna och bedriva sin verksamhet här.

Det finns åtminstone två svar på den frågan. Att de fått hållas fram tills nu har sannolikt att göra med att de har fungerat som magneter kring vilka stora delar av den svenska jihadistmiljön har kretsat. För underrättelsetjänsten har de på så sätt varit tacksamma redskap för att kunna hålla koll på sympatisörer och aktivister.

Svaret på varför Säpo nu vill ha dem utvisade är att situationen till slut blev ohållbar. Vi har helt enkelt bundit ris åt egen rygg genom att låta dem vara här. Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll. Efter den extremt snabba tillväxten av miljön i och med Syrienkonflikten och IS uppkomst, då antalet aktiva sympatisörer ökade till ett par tusen individer, är det inte lika enkelt.

Så länge den svenska jihadistmiljön bestod av ett par hundra aktiva individer var det möjligt att ha kontroll.

Något måste göras för att bromsa utvecklingen anser Säpo, och till de redskap som myndigheten har till sitt förfogande finns LSU, Lagen om särskild utlänningskontroll. Personer som saknar svenskt medborgarskap och anses utgöra ett säkerhetshot kan utvisas. Säpo ansöker, Migrationsverket prövar och fattar beslut och vid överklagan är det slutligen regeringen som avgör.

Att dessa nu förvarstagna religiösa ledare tidigare nekats svenskt medborgarskap har med detta att göra, att inte stänga dörren för att möjligheten att kunna skicka dem ut ur landet.

Lagen tillämpas vid enstaka tillfällen varje år, vissa år inte alls. För flera av de personer som tidigare fått ett utvisningsbeslut av det här skälet har utvisningarna inte gått att verkställa på grund av att de till exempel riskerar tortyr. Istället kan de tvingas anmäla sig hos polisen några gånger varje vecka, och det finns även möjlighet för Säkerhetspolisen att använda hemlig avlyssning och andra tvångsmedel för att ha koll på personen.

Det finns fler tongivande aktörer inom den svenska jihadistmiljön som nekats medborgarskap än de som nu sitter i Migrationsverkets förvar, och det är sannolikt att de nu står på tur att omfamnas av Säkerhetspolisens nya taktik. Upprördheten bland Abu Raads anhängare har varit stor efter beskedet för ett par veckor sedan. Det finns därför stor anledning att följa utvecklingen särskilt noga i de radikala miljöerna framöver, inte minst för Säkerhetspolisen.

MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare för doku.nu



Norge: 187 miljoner till 219 moskéer.....

Norska HRS avslöjar att stat och kommuner

bara i år sponsrar landets 219 (!) moskéer

med drygt 187 miljoner nkr. Allt för att hjälpa

till att sprida islam ytterligare bland det norska

folket.

För många norrmän, och säkert även för många

myndigheter, var den snabba ökningen av antalet

moskéer en ren chock... 

De 55 moskéerna i Oslo var kanske relativt

(ö)kända, men att det nu finns ytterligare

164 st i snart sagt varje stad över

hela Norge anade nog ingen. 

Att sedan  myndigheterna understödjer

verksamheten med flera hundra miljoner

årligen gör ju knappast saken bättre....

Här är den fullständiga listan, kompletterad

med de officiella bidragen 2018:

HRS har ännu en gång gjort en föredömlig insats

för att sprida sanningen till norska folket.

När får vi se något liknande i något av de fria

medierna i Sverige ??

Londonistan växer och växer...

 

 

 

 

Nyss hemkommen från en vecka i London

kan jag bara konstatera att Melanie Phillips

och många andra varnande röster tyvärr

fick alldeles rätt:

Imperiets forna huvudstad är idag svårt

islamiserad och lever upp till öknamnet

Londonistan.

Till och med den som är van vid den

islamiserade sophögen Malmö studsar

till över en del man ser i London...

 

 

 

 Nya moskéer öppnas nästan dagligen,

medan kyrkor stängs. Alltfler statliga

och kommunala tjänstemän uppträder

helt öppet i islamistiska munderingar.

Londons borgmästare är aktiv muslim

med anknytning till islamistiska

organisationer.

Även den formellt borgerliga regeringen

kryper alltoftare inför Muslimska Brödra-

skapets mediakampanjer. Utländska

islamistkritiker portförbjuds utan

motivering och landets egna tycks

ibland rättslösa..... 

 

Stadsdelen Tower Hamlets var
länge islamisternas försöksområde

där de ostörda tilläts driva homofoba

och antisemitiska kampanjer.

Numera kan de praktisera det samma

i stor skala över hela London….

Det enda som blivit ett totalt fiasko

försöket att införa shariaekonomi

med islamiska banker och fonder...

 

Med start på 90-talet har islamistisk

terrorism visat sig vara den verkliga

tillväxtbranschen i Storbritannien.

Ett direkt samband finns säkert i det

faktum att muslimer tagit över en

stor del av den s k undre världen.

Något som också avspeglas i de nästan

helt islamiserade fängelserna.

 

Marks & Spencer, en gång grundat

av en judisk flyktingfamilj från Öst-

europa marknadsför nu hijab för

småflickor och alltfler av personalen

bär också olika typer av hucklen.

Ett tydligt tidens tecken... 

 

Den stora gruppen judar i London

känner sig hårt trängda och fysiskt

hotade av islamisterna.

De judiska församlingarnas säkerhets-

tjänst CST rapporterar att de förstärkt

det fysiska skyddet på 600 judiska

byggnader och satt upp 582

bevakningskameror förra året.

Trots det ökar antalet antisemitiska

attacker varje år, ofta med direkt

koppling till islamisterna och extrem-

vänsterns "Hata Israel"-kampanjer.

 

Och värre har det blivit senaste året

sedan trotskisten Corbyn tagit över

Labourpartiet och driver en öppet

antisemitisk kampanj, påhejad av

extremvänstern.

 

Samtiden skriver i veckan:

 

"Det finns 423 nya moskéer i London, skriver saudiska

Saudi Gazette, och pekar på att de flesta är överfyllda. 

Motsatta förhålladet råder i många av kyrkorna, som

sällan har särskilt många besökare.
Vid 2020 beräknas antalet muslimer som kommer till

bön varje vecka i moskéer respektive kyrkor uppgå till

minst 683 000 muslimer medan kristna som kommer

till bön kommer att ha sjunkit till 679 000.

– London är mer muslimskt än många muslimska länder

sammantagna, säger en islamisk imam till tidningen.

Sedan 2001 har 500 Londonkyrkor förvandlats till bostäder.

Under samma period har brittiska moskéer ökat sitt antal

stort.

 

Överfulla moskéer
Daily Mail publicerade nyligen bilder på en centralt närbelägen

moské och en kyrka, bara några meter ifrån varandra. I kyrkan

San Giorgio byggd för att rymma 1 230 besökare, hade bara

12 kommit för mässa. I den närbelägna moskén Brune Estate

moskén, finns att motsatt problem: I det överfulla lilla rummet

kan bara 100 personer rymmas.

Mellan 2012 och 2014 har andelen som benämner sig anglikaner

fallit från 21 procent till 17 procent, en minskning med 1,7 miljoner

människor. Samtidigt har antalet muslimer vuxit med närmare

en miljon människor.

Inom en generation kommer antalet kyrkobesökare att minska

i en sådan takt att deras antal kommer att bli tre gånger färre

än antal muslimer som regelbundet går till moskén.

Shariadomstolar
Officiellt finns det hela 100 domstolar som baserar sig på

islamiska traditionen utifrån koranen och haditherna, vilka

går på tvärs med de västerländska lagsystemen.

Detta parallella rättssystem kan existera på grund av en

lagteknisk öppning i det brittiska systemet, The British

Arbitration Act och systemet med en Alternative

Dispute Resolution.

Tidningen pekar även ut att brittiska universitet också

börjar implementera islamisk lag."

 

 

 

 

 

 

Går det bakåt för kalifatet - eller ?

 

Det senaste halvåret har varit fyllt av militära bakslag

för Kalifatet i Syrien och Irak. Assadregimen befriar

stad efter stad i Syrien, medan kurderna och iranska

legosoldater nu rensat de irakiska oljefälten.

 

Men betyder det att Kalifatet är döende ?

Uppenbarligen har man inga utsikter att försvara

och behålla stora territorier vid traditionella

fältslag mot USA, Ryssland, Iran och

deras marionetter. 

Det visar Mosul, Aleppo och Raqqa...

 

Men samtidigt ser vi en våg av jihadistiska

framgångar i ett bälte från Stockholm via London

och Paris till Barcelona. Dagens européer får lära sig leva

med att Kalifatet är alltid nära dig !

 

Så länge vi låter salafisterna bygga nya moskeér

i alla Europas större städer kapslar vi in och bevarar

smittan...

Tillgången på välbeväpnade och välutbildade jihadister

tycks outsinlig i Europa 2017. Den spridda och småskaliga

terrorismen är den verkliga tillväxtbranschen. Och den

lokala salafistmoskéen är dess inkubator...

 

 

 

Clarion Project kommenterar:

 

The Arabic word baqiya (“remaining”) is one of the most common adjectives associated with the Islamic State (aka ISIS), dating back to its earliest incarnation that claimed to be a state: namely, the Islamic State of Iraq (ISI). Once ISI officially expanded into Syria under the name of the Islamic State in Iraq and al-Sham (ISIS) and began seriously controlling and administering territory, the additional claim of “expanding” was soon tagged on to the organisation’s unofficial slogan, thus baqiya wa tatamaddad. Indeed, with the capture of Mosul and other major towns and cities in Iraq and Syria, the claim to be remaining and expanding was not without merit, especially following the declaration of the Caliphate and spread of the Islamic State franchise into multiple other countries throughout the region.

Today, we no longer speak of the Islamic State as expanding, but rather debate whether it will survive as it comes under increasing pressure on the main fronts in Iraq and Syria but also abroad: thus, in Libya, which was often assumed to be the “fallback” option for the Islamic State, the organisation’s affiliates no longer control any towns in the country.
Given that the Islamic State is now contracting, will any of it ultimately remain? Some of the Islamic State’s messaging has been devoted to this very topic, and predictably argues against the idea that loss of territory means the end of the Caliphate project.

For example, in Tel Afar in northern Iraq, an Islamic State publication entitled “Caliphate will not vanish” was distributed as the Coalition campaign to retake Mosul began. The work argues that “many have forgotten that the Islamic State is not a state of land and geographic spaces, but rather the goal from it is to spread true Islam and restore jihad to the Ummah [global Muslim community] after decades of humiliation and degradation”.

The piece goes on to quote a familiar line from the last recorded speech by Islamic State spokesman Abu Muhammad al-Adnani in May 2016, in which he drew attention to the precedent of ISI’s losses and the retreat into the “desert” in the 2007-2009 period. “Defeat,” argued Adnani, “is the loss of the will and desire to fight. You will be victorious, America, and the mujahideen will be defeated only if you can remove the Qur’an from the hearts of the mujahideen.”
This messaging contrasts strongly with the recruitment drives and propaganda from the peak of the Islamic State’s power in 2014-2015, where the statehood model was proudly displayed and foreigners were urged to migrate to this supposed state and help build it. Now, however, entry for would-be foreign recruits into the Islamic State core in Iraq and Syria is practically much more difficult, especially as the Islamic State no longer controls territory on the border with Turkey.

Besides, the Islamic State’s territorial losses and the undermining of its administrative systems damage the organisation’s credibility as a state project, which was supposed to be its key advantage over rival jihadi groups. One thing we can therefore be sure of is that the streaming of thousands of foreign recruits into the Islamic State’s ranks is over.

Nonetheless, presumptions that the Islamic State will vanish with territorial defeat are naïve. While Adnani’s reference to the desert may seem vague, there are certainly large desert spaces in the border areas between Iraq and Syria (e.g. the Anbar-Deir az-Zor areas) where the Islamic State’s remaining core leadership can operate and manoeuvre even if it loses all towns under its control. Prospects of the Coalition or others clearing out and securing these vast spaces remain very remote, and they thus constitute the true “fallback” for the Islamic State.

As far as the nature of operations is concerned, we already have models for what “post-Islamic State” looks like, which suggests the organisation will not die with loss of territory. In Iraq’s eastern province of Diyala, for instance, the Islamic State has not controlled any towns for more than two years, yet there are constant reports of sleeper cells and security incidents like IED attacks, car bombings and attacks on security positions, with some areas having to be cleared out multiple times. In this case, there is no doubt that the Islamic State partly plays on sectarian fault lines in the province, undermining the Iranian-backed Badr-led security order.

Beyond Diyala, reports are emerging of the “return” of the Islamic State to areas where the organisation had lost territorial control such as Tikrit. Many of the problems here stem from general plagues in Iraq’s present-day order that transcend sectarian boundaries, such as poor management of security checkpoints that allow would-be Islamic State bombers to pass through as well as widespread corruption, which might, for instance, allow real Islamic State operatives to escape from detention through bribing the local security forces. Though the Islamic State has recruited people from all over the world, personnel records recovered in Iraq show the organisation within that country remains thoroughly local in its manpower base, allowing personnel to blend into the population.

Likewise, in Syria, the Islamic State has demonstrated a capacity to conduct operations deep inside the territories of its enemies, whether in the Syrian coastal regions controlled by the Assad regime, Turkish-backed rebel-held areas in north Aleppo countryside, and Kurdish-held territories spanning much of the northeast of the country (with the latter two areas constituting places from which the Islamic State lost territory). Many of the reasons for the persistence of these operations overlap with the problems in Iraq: sectarian and ethnic tensions, vast manoeuvring space, control of territories for extended periods of time that allowed for recruitment from local populations, proliferation of militia factions and the like.

In sum, there is little to suggest the Islamic State will completely die out with territorial loss. In Iraq and parts of eastern Syria in particular, the Islamic State remains the only real expression of Sunni insurgency, having destroyed its rivals nearly three years ago. It is hard to see those rivals reviving themselves and filling the Islamic State’s place.
Not only will the Islamic State remain in Iraq and Syria, it is also likely to persist as an international franchise even with loss of core territory. In several parts of the world, such as southeast Asia, the Islamic State has already moved beyond the insistence on territorial control and statehood, dropping the notion of claiming new “provinces”. In short, the Islamic State is indeed baqiya.




 

Islamism och kriminalitet i nära förening....

 

 

 

 

De minnesgoda minns säkert terrormorden i Köpenhamn 2015.

Gärningsmannen Omar al-Hussseini var precis släppt efter

två års fängelse för grov missshandel. Medlem i ett shariagäng,

knarklangare, rånare, islamist etc

 

Det är en bakgrund som snarast är "det normala" för

dagens jihadistiska terrorister. Frontpage Magazine

har undersökt ett antal av de senaste årens terrorister

och konstaterar ett klart mönster:

There exists a symbiotic relationship between Islamic
terrorism and non-ideologically driven criminality.
For the hard core or petty criminal, Islam represents
a pathway for redemption.
The terrorism component enables the assailant to
 continue his violent or deceitful activities while
claiming that these activities are being performed
in the name of Allah. Some violent recidivists are
simply drawn to the cruel and sadistic aspects
of radical Islam.

 

Något som inte särskilt nämns i artikeln är kopplingen

salafistmoské-jihadister. Inte minst Malmö, som ju precis

begåvats med Skandinaviens största salafistmoské mitt

i stadens kriminella träsk borde fundera över detta
klara samband...

 

 

***

Läs hela artikeln:

On October 1, a Muslim man of North African descent in his 30s arrived at Saint-Charles station in Marseille with one purpose in mind – to murder as many people as possible in the name of Islam. His first victim, a 20-year-old medical student from Marseille never stood a chance. The assailant lunged at her with a knife whose blade measured 8 inches, and stabbed her repeatedly while screaming “Allah Akbar.” He fled the scene but returned shortly thereafter to claim his second victim, a 21-year-old trainee nurse from Lyon. According to sources, one of the victims also had her throat slit.

The cold-blooded and depraved murder of the two young women failed to satiate terrorist’s lust for blood. After murdering his second victim, he ran toward soldiers patrolling as part of Operation Sentinelle, who shot him dead. In Western Europe, this is the new normal but the situation is particularly acute in France, which has experienced a rolling wave of terrorism since 2012. The country currently resembles an armed camp with the deployment of thousands of soldiers and police armed with automatic weapons, patrolling sensitive locations. But apart from increased security, France appears unable or unwilling to do more to counter the threat.

The Marseille slaughter could have easily been prevented but French authorities imbibed with a combination of political correctness, laziness and just plain stupidity, allowed it to occur. The terrorist who committed the gruesome attack was known to law enforcement. He was a recidivist whose rap sheet included a laundry list of petty crimes. In fact, just days before the attack, he was arrested for shoplifting but inexplicably released despite the fact that he possessed at least seven fake identities. The man, who informed the police that he was homeless, had given them a Tunisian passport in the name of Ahmed H, born on November 9, 1987 at Bizerte. But a quick fingerprint check would have revealed that he was lying through his teeth. Unfortunately, the fingerprint verification was performed after the Marseille slaughter.

French law enforcement officials attempted to deflect responsibility by claiming that the man had no known terrorist ties and that shoplifting offenses generally result in a police report and a court summons to appear at a later date. The proffered excuse is disingenuous at best. For years, French law enforcement officials have been cognizant of the nexus between criminal activity and radical Islamic terrorism. Several well-researched and detailed studies have confirmed this interconnection. In fact, as many as 80% of those who have committed terrorist attacks in the UK, France, Belgium, Germany and elsewhere in Western Europe in the name of Islam have criminal records with lengthy rap sheets that include drug dealing, petty larceny, assault and identity theft.

As noted, the terrorist who committed the Marseille outrage was a serial shoplifter and an identity thief. Khalid Masood, the UK terrorist who carried out the Westminster car-knife attack in March had a number of convictions for causing Grievous Bodily Harm (GBH) possession of offensive weapons and public order offenses. Kobili Traore, the Muslim man who brutally beat elderly Jewish pensioner Sarah Halimi, while yelling Islamic and anti-Semitic slogans, and then proceeded to throw her out of a third-floor window to her death had spent several years in prison for acts of aggravated violence and drug dealing. Amedy Coulibaly, the terrorist who stormed the Hypercacher kosher supermarket in Paris killing four, had previously been jailed for dealing in stolen goods, drug trafficking and robbery. Brothers Ibrahim and Salah Abdeslam, who were part of the gang that perpetrated the deadly Paris attacks in November 2015, were drug users and traffickers. The bar the duo owned in Molenbeek, a district of Brussels, was shut down by police for being a drug den.

The list is endless. There exists a symbiotic relationship between Islamic terrorism and non-ideologically driven criminality. For the hard core or petty criminal, Islam represents a pathway for redemption. The terrorism component enables the assailant to continue his violent or deceitful activities while claiming that these activities are being performed in the name of Allah. Some violent recidivists are simply drawn to the cruel and sadistic aspects of radical Islam.

Islamic terrorists frequently recruit from the rather large pool of criminals who domicile in Western countries but feel no loyalty to their host countries, despite the fact that these liberal democracies often provide them with outrageous entitlements including subsidized housing and stipends. The Islamist recruiter offers the criminal a pathway for redemption through religion but at the same time, takes advantage of the skills offered by the criminal to implement the terrorist scheme. For example, a drug dealer can use proceeds to finance a terror operation while an identity thief has the know-how to either forge or illegally obtain identity papers. The violent felon is often knowledgeable in the use of firearms or has the necessary connections to obtain illegal firearms and explosives. 



Belgien: "Var femte moské en säkerhetsrisk"

 

 

 

Som en liten komplettering till gårdagens artikel om

fiaskot för "avradikalisering" av jihadister.

Men också apropå det enfaldiga Sverige som

låter Qatar bygga Skandinaviens största salafist-

moské i det olyckliga Malmö....


 

Belgium: 119 Islamic Institutions Investigated for Extremism in 2016

by IPT News  •  Aug 28, 2017 at 11:44 am

https://www.investigativeproject.org/6572/belgium-119-islamic-institutions-investigated-for

 Belgian authorities investigated 58 mosques and 61 Islamic associations in 2016 in an effort to counter the spread of radical Islamist ideology, according to the country's justice minister and reported by the Brussels Times.

 

The data suggests that one in five mosques in Belgium are a cause for concern among domestic intelligence services.
Mosques in Belgium attract inspections for various reasons, including imams who may be delivering radical sermons and for particular mosque attendants who catch the eye of security agencies. State authorities focus their efforts on threats related to "extremism, the radicalisation process and terrorism."

The country is increasingly targeted for terrorist attacks. On Friday, a man of Somali origin stabbed and wounded two soldiers in Brussels in an attack claimed by ISIS. He reportedly yelled "Allahu Akbar" (God is great) during the attack. One of the soldiers shot the attacker twice, killing him.
According to Belgium's migration minister, the man was granted asylum in 2009 before acquiring Belgian citizenship in 2015.

Belgian soldiers regularly patrol Brussels after major Islamist terrorist attacks striking Europe, including Paris in 2015 and Belgium in 2016.
Last year, the Islamic State claimed responsibility for simultaneous terrorist bombings targeting Belgium's airport and its Metro system, killing 32 people.

***

Läs också

Belgien - där jihadismen blomstrar

 

Uppenbarligen har de belgiska myndigheterna

funnit sambandet mellan salafistmoskéer och

terrordåd. Och börjat agera...

Terrorexperten Peder Hyllengren skriver i GP om
svensk flathet mot jihadisterna:
Extremismen möter för lite motstånd i Sverige
 

**

 

PS Bilden ovan är från Bataclanmassakern i Paris

och har bara indirekt samband med artikeln....

 

 

 



"Avradikalisering" av jihadister totalfiasko

 

 

 

 

 

För några år sedan svepte en ny trend över Europa.

Medan antalet jihadistdåd hela tiden ökade hävdade

ett antal forskare att man kan "avprogrammera"

jihadister.

I Sverige fick Mona Sahlin en egen liten myndighet

för ändamålet. Det blev en lyckträff för henne och

den nye älskaren: De kunde sko sig ordentligt och

köpa en lyxvilla...

Det enda konkreta resultatet efter tre år:

Den unge jihadisten  Mustafa Suldan från Lund

hämtades hem med regeringsplanet när han

tröttnat på att leka krig i Syrien. Och sedan

kunde han återuppta sin imamkarriär...

"Avradikalisering", pyttsan...

 

Samtiden skriver om hur "avradikaliseringen"

misslyckats över hela Europa.

 

 

FRANKRIKE. Pionjärcentret Pontourney invigdes förra året för att ta tag i islamisk radikalisering. Ett år senare stängs det. Kostnad: 2,5 miljoner euro och inte en enda jihadist har man lyckats avradikalisera. 

 

I Europa som helhet finns det runt 50 000 radikala islamister. Storbritannien har fler radikala islamister än något annat land, 35 000. I Frankrike finns det för närvarande omkring 15000 individer i Frankrike som tros vara i en process att radikaliseras, enligt en artikel i italienska La Stampa.

För ett år sedan invigdes Center for Prevention, Integration and Citizenship, Frankrikes första avradikaliseringscenter i Beaumont-en-Véron, en liten stad med 3000 invånare. Projektet var tänkt att vara ett pionjärprojekt, det första av 12 planerade centra över landet.
Men knappt ett år senare meddelar inrikesministreriet att centret läggs ner, på grund av brist på deltagare. ”Experimentet med ett öppet center, på frivillig basis, har visat sina begränsningar”, skriver man i en pressrelease. Kostnaderna blev 2,5 miljoner euro och inte en enda individ har man lyckats avradikalisera.

Kritiserade
Pontournycentret öppnade efter vågen av terroristattacker i Frankrike som på 18 månader dödade 234 människor och regeringen kritiserades för att göra för lite.
Centret hade full kapacitet på 30 intagna och 25 personal. Myndigheter från hela landet kunde hänvisa personer som de uppfattade vara på väg att radikaliseras och dessa unga kunde sedan välja om de ville gå eller inte. Programmet skulle vara tio månader långt. Men misslyckandet är ett faktum.

 

Läs hela artikeln 

 

 

 

Se istället varifrån smittan sprids.

Salafistmoskéerna.

 

Den enda vettiga åtgärden vore naturligtvis

 att stänga salafistmoskéerna och utvisa imamerna.

Då angriper man roten till det onda istället för

symptomen. Tyskland började för några år sedan

och Frankrike har stängt över 100 moskéer.

Frankrike deporterade också 2012-16 minst 80

jihadistiska imamer.

 

I  Sverige gör man som vanligt tvärtom:

Öppnar Skandinaviens största salafistmoské

(naturligtvis i Malmö) och spelar sedan överraskad

över att jihadismen sprider sig...