Mera om Stasis undergrävande verksamhet i Sverige

Fortsättning på

Oskyldigare kan ingen vara,

än en gammal Stasiagent.....

**

Professor Birgitta Almgrens Stasi-

bok Inte bara spioner.... är inte

det första verket om östtyskt spionage 

och subversiv verksamhet i Sverige,

men bygger till skillnad från flera av

kollegorna på omfattande forskning.

Almgren utkom redan 2009 med

Inte bara Stasi : relationer Sverige-

DDR 1949-1990  som bl a behandlade

Östtysklands olika "öppna" försök att

påverka svensk politik och svenskt

kulturliv.

**

Först ut var den pensionerade professorn

Gösta A. Eriksson 2000 med den då
banbrytande DDR, Stasi och Sverige.
Numera utgången på förlaget. 
En intervju med författaren på

sid 9-13 här.

Boken gav dock intryck av ganska slump-

artade nedslag i Stasiarkiven.

**

Björn Cederbergs Kamrat Spion : om Sverige

i Stasiarkiven kan väl främst betecknas som

en sviken sympatisörs bild av DDR. Innehåller

dock ett antal intressanta intervjuer med gamla

Stasiofficerare.

**

Nils Abrahams doktorsavhandling Die politische

Auslandsarbeit der DDR in Schweden behandlar

den politiska subversionen, däremot Stasis verk-

samhet mera undantagsvis. 

**

Det bästa på området är nog Stasiforskaren

Christian Halbrocks Die Westarbeit der HVA

im Norden – das Königreich Schweden im Visier

ostdeutscher Spitzel und Agenten. En femton-

sidig artikel med en strålande sammanfattning

av Stasis verksamhet i Sverige. OBS ! På tyska.

En kommentar på bortgångne Kurt Lundgrens

blogg, där han ställde de berättigade frågorna:

Halbrock anger antalet DDR-informatörer/spioner i

Sverige till 153, Säpo medger 50 och Björn Cederberg

påstår 900 - om vi går på Halbrocks siffra inser var

och en att hela det svenska samhället var penetrerat

av DDR, det vill säga Sovjetunionen.

Varför vill en borgerlig regering skydda en katastrofal

säkerhetspolitik under en socialdemokratisk regering?

Hur hänger det ihop?

Och

Det är en gåta att svenska journalister inte tagit till sig

denna uppsats, men för det första läser väl svenska

journalister inte annat än varandra, de tar inte del av

forskning och böcker och de kan som regel inte läsa

tyska.
***

Den utmärkta bloggen Tankar om IB

skriver regelbundet om Stasidebatten

och andra underrättelserelaterade

ämnen. Rekommenderas !

**

En aktuell kommentar från f d

riksdagsmannen och journalisten

Rolf K Nilsson:

Sverige skyddar Stasispioner

och lagför forskare

**

Julia Caesar skrev nyligen sin

söndagskrönika om
 Stanken från DDR

på Snaphanen.

Oriflame vägrar köpas upp av nazistbolag

Det svenska kosmetikföretaget Oriflame

startades en gång i tiden som ett täckföretag

åt IB, den "hemligaste" delen av försvarets

underrättelsetjänst.

Reservofficeren Staffan af Jochnick var en

av de patriotiska företagare som inregistrerade

bolag som IB fick använda som täckmantlar

för underrättelseaktivitet. När det tjänat ut

för det syftet blev det en makalöst lönsam

kosmetikadistributör.

Med tanke på den bakgrunden är det lite

ironiskt att franska nazistföretaget LÓreal

tycks vilja ta över Oriflame. LÓreal har ända

sedan 30-talet sponsrat den franska nazismen.

Idag tycks de ha nära och suspekta förbindelser

med den muhammedanska världen...

Därför är det glädjande att familjen af Jochnick

säger klart nej till sådana planer.

***

Jacques Corrèze ledde ett nazistiskt gäng som

jagade judar under tyska ockupationen. Som VD

för L´Oreal blev en av hans första stora kap det

fientliga övertagandet av "judeföretaget" Helena

Rubinstein. Men även inom företaget drevs en

antisemitisk politik:

"In 1989, Jean Frydman, a director of L'Oreal,

the highly profitable Paris-based cosmetics con-

glomerate, learned he had "resigned" at a board

of directors meeting that never actually took

place. A hero of the French Resistance, founder

of Paravision (a L'Oreal subsidiary), a Jew and

a part-time resident of Israel, Frydman

suspected that his resignation had been forged

to meet the demands of the Arab League, which,

at that time, was enforcing a ban -illegal in both

France and the U.S.-on businesses with ties to

Israel. He later began to suspect that the

instigator of his removal was Jacques Correze,

a former Nazi collaborator and convicted war

criminal who was head of the company's U.S.

operation. The ensuing lawsuits created a

scandal in France. As retold by Bar-Zohar, a

novelist and a biographer of David Ben-Gurion,

L'Oreal was a hotbed of former Nazi sympathizers

all too willing to bribe and be pressured by anti-

Zionists. It also had friends in high places, Bar-

Zohar claims, as high as French President

Francois Mitterand, who appeared publicly

as an archenemy of the boycott."

(Michael Bar-Zohar: Bitter Scent: The Case of

L'Oreal, Nazis, and the Arab Boycott)