(För undvikande av missförstånd: Bilden föreställer den brinnande Notre Dame i Paris. Saknar tyvärr bild på den brinnande kyrkan i Uppsala...)
UPPSALA Sent på måndagskvällen eldhärjades Gottsunda kyrka i
Uppsala. Ingen person uppges ha skadats, men de materiella skadorna
kunde ha blivit omfattande om inte branden upptäckts i tid.
Vid midnatt upptäckte en polispatrull att någon anlagt en brand på
fasaden till Gottsunda kyrka. Elden hade spridit sig flera meter upp och
poliserna kunde inte släcka den på egen hand. Räddningstjänst
tillkallades som snart fick branden under kontroll.
– Den initiala branden är släckt, men nu jagar vi glödbränder inne i
fasaden. Det är ju en träkyrka så det har tagit sig på baksidan av
fasaden också, sade Göran Norman, ledningsoperatör vid
räddningscentralen Mitt, till TT vid klockan 00.45.
På sin hemsida
skriver polisen att man har gjort en anmälan om grov skadegörelse genom
brand. Man har säkrat beslag och kontrollerat människor i närområdet.
Man har dock ingen misstänkt. ”Branden hade kunnat orsakat mycket omfattande skador om inte polispatrull upptäckt den i ett så tidigt skede”, skriver polisen.
Kyrkan ligger i Gottsunda som polisen klassar som ett särskilt utsatt område.
Ett sådant område kännetecknas bland annat av enhög koncentration av
kriminella, extremism, samt att det är ”svårt eller nästintill omöjligt
för polisen att fullfölja sitt uppdrag”. Läs även:Ettåring hotades med kniv av barngäng
Julia Caesar skrev igår en artikel i form av ett fiktivt brev till en f d vän:
För tio år sedan bytte jag sida. I 25 år arbetade jag som
journalist i dagspress, därav 22 år på Dagens Nyheter. Efter
pensioneringen började jag skriva i alternativmedia. Halva min vänkrets
sade upp sig. Fortfarande har många inte kunnat förlåta mig för
sidbytet. Jag omges av en ringmur av tystnad. Det finns en ringmur av tystnad som delar och splittrar debattörer i olika nivåer av ”godkända” och ”icke godkända”. Bilden av Visby ringmur kommer från Riksantikvarieämbetet.Har det varit någon mening med de tio årens arbete? Går vår
typ av civilisation att rädda? Allt jag skriver omges fortfarande av en
ringmur av tystnad, även i alternativmedia.Nej, jag ångrar ingenting. Jag väljer att skriva min berättelse i form av ett brev till en fiktiv vän.
Kära vän! Du skriver och frågar mig varför vi ska försöka rädda vår civilisation. ”Varför ska vi egentligen göra det?” skriver du. ”Den är ju inte livsduglig. Går inte att rädda.”
Du rör vid tankar som jag har haft i olika omgångar under de senaste
tio åren. När jag började skriva krönikor på den danska bloggen Snaphanen
2010 hade jag till en början en naiv tro på att jag kunde påverka
någonting. Jag trodde att om jag med väl underbyggda fakta kunde visa
vad som händer med Sverige skulle det kanske få människor att vakna upp
ur deras allting-är-bra-dvala. Herregud så naiv jag var! Jag nyktrade till efter några år. I dag
tänker jag att om de vill sova vidare trots att Sverige avvecklas
framför deras ögon – låt dem göra det! Varför skulle jag försöka hindra
dem? Vissa sover så gott att de lika gärna kunde stoppas upp eller
ställas ut i vax på Madame Tussaud’s. Ingen skulle märka skillnaden.
Du skriver något snällt om det fantastiska i att med järnvilja
fortsätta borra i vår tids vansinne. Men det är inte särskilt
fantastiskt, det handlar ju mest om att jag har ett behov av att försöka
förstå vår egen värld och samtid, alltså ett egoistiskt behov. Att
skriva brukar vara ett bra sätt att reda ut saker för sig själv.
Du och jag är så gamla så vi borde ha antikvitetsvärde. En fördel med
att bli äldre är att man ser klarare på mycket. Men jag märker också
allt oftare att mina referenser till tid, namn och olika kulturyttringar
– sådant som vi har upplevt i våra liv – faller rakt in i ett tomrum.
Det är som att klafsa omkring i kvicksand. Jag tänkte på det senast när
jag skrev var sin liten minnesteckning över den brittiske filosofen och
författaren Sir Roger Scruton och den svenske artisten och låtkompositören Ola Magnell, som båda avled nyligen.
Jag kände tydligt hur mina rader, och podden om Roger Scruton,
bokstavligen föll till jorden som vissna löv. Plötsligt slog det mig
att namn som är självklara delar av ditt och mitt och andra jämnårigas
liv kan vara helt okända och fullkomligt ointressanta för generationerna
efter oss. Lite sent påkommet kanske, och det var en känsla av isande ensamhet.
Ungefär som att vara en av de sista svenskarna som minns hur Sverige var
när det fortfarande var Sverige. Om man pratar med någon ung människa
om hur det var ler de i bästa fall för att vara artiga mot en äldre dam,
men deras ögon röjer en blandning av oförståelse och pinsamhet. Hur ska
de kunna förstå vad vi har förlorat? Är det ens önskvärt att de
förstår?
Till det normala åldrandet hör att känna sig alltmer ”fel” och
främmande i en tid när man delar allt färre referenspunkter med sin
samtid. Du vet: ju äldre man blir, desto mer krymper det gemensamma
erfarenhetskapitalet. Men det som sker i Sverige är på intet sätt
normalt. Den kulturklyfta som finns gapar som ett slukhål i marken.
Var finns det gemensamma, det som vi delar? Vad du och jag borde göra är naturligtvis att skrapa ihop våra mentala resurser och gå en kurs i somaliska inför att behöva anlita hemtjänsten eller en eventuell intagning på serviceboende så småningom, så att vi kan göra oss förstådda och på grund av språkliga missförstånd slipper få sömntabletter till frukosten och uppiggningsmedel till middag. Om man nu får någon middag? Har du övervägt det? Har du en reservplan?
Just nu är jag inne i en period av samma kategori som Leif Östlings ”Vad f-n får jag för pengarna?”. Fast inte vad gäller pengar – där är ju farbror Staten än så länge ganska nådig mot oss pensionärer. Man sliter inte brödet ur munnen på oss, inte ens om man stämplas som ”näthatare”. Inte än. Dina rader träffar mig rakt i magen när du skriver att det svenska välfärdssamhället är en icke livsduglig samhällstyp, och varför ska vi försöka rädda det? Jag tänker efter noga, i flera dagar. Frågan rör vid det allra innersta, vid tro, hopp och livsmotivation. Att ha modet och kraften att göra upp med sina illusioner är en av människans allra tuffaste uppgifter. Varför ska vi konfronteras med grå obarmhärtig granit när vi kan linda in oss i sjok av lenaste siden?
Till slut svarar jag att jag tror att potentialen att rädda vår civilisation är mikroskopisk, sedd till den galenskap och insiktslöshet som utspelar sig på samtliga områden; okontrollerad massinvandring, folkutbyte, skolan, sjukvården, den skenande våldskriminaliteten, lögner, korruption och allmänt utbredd dumhet och inkompetens. Sverige är ett land som styrs av dumbommar. Visserligen är det en del av vår mänskliga natur att söka efter krokar att hänga upp vårt hopp på. Men jag ser inga sådana krokar längre, och de jag har sett tidigare har nog mest varit uttryck för ett önsketänkande.
Det som gäller nu är att försöka leva med de insikter som både du och jag har och ändå hoppa upp ur sängen varje dag, göra sig en kopp kaffe, motivera sig att leva på och förse sin organism med bra sammansatt näring och själen med god musik. I övrigt avskärma sig och försöka skydda sig från MSM:s lögner och verklighetsförfalskning så gott man kan.
Så mitt svar på din fråga huruvida vi ska försöka rädda vår samhällsbildning är NEJ. Jag tror inte ens att det går att rädda en civilisation som har bestämt sig för att begå självmord. Det går inte att vända en förstörelseprocess som har gått så långt som den har gjort i Sverige. Jag tror att sådana processer följer vissa naturlagar, och jag har inte lust att ljuga för att hålla människor på gott humör.
Så kom den äntligen ut. Johan Westerholms bok Islamismen i Sverige om Muslimska Brödraskapets subversiva verksamhet i Sverige.
Det är både en nyttig historiebok, omfattande faktasamling och en ren uppslagsbok. Den bör inte saknas på mediaredaktioner och hos statliga och kommunala myndigheter. Samt naturligtvis hos alla samhällsintresserade svenskar. Inte minst det omfattande personregistret bör ju vara till stor nytta för alla som vill bekämpa Muslimska Brödraskapets omfattande infiltration av det svenska samhällslivet...
Specialstudierna av infiltrationen av tre partier (socialdemokraterna, miljöpartiet och centern)borde ge många politiker en (senkommen) aha-upplevelse. Den allt större och inflytelserika sektorn kring "studieförbundet" Ibn Rushd (islamisternas ekonomiska mjölkko) får också en grundlig och avslöjande genomgång.
Extra nyttiga bilagor är MB:s detaljerade plan för infiltration av det amerikanska samhället, som uppenbarligen också tillämpats i Sverige samt den skriftliga överenskommelsen mellan socialdemokraterna och Brödraskapet om samarbete...
Som bonus bl aintressanta studier av infiltrationen av såväl UD som flera kyrkor. Så köp boken och hjälp till att sprida den ! En kort filmsnutt från bokens premiär häromdagen. Aron Flam intervjuar författaren. Även korta intervjuer med Lars Vilks, Björn Söder och Jan Tullberg.
Katerina Magasin avslöjar sanningen bakom en notis i gammelpressen. Judinna överfalls och rånas mitt i Nybro. Expressen (och polisen) försöker mörka att det handlar om ett antisemitiskt överfall, utfört av tre araber...
*****
Kvinnan i Nybro blev överfallen enbart på grund av att hon är judinna
1 February, 2020 22:36
Jag anklagar er, socialdemokrater och andra politiker som
skapat ett Sverige som är ett land livsfarligt för judar att leva i. I
Expressen står bara att en kvinna i Nybro överfölls vid bankomaten av
tre män, att de försökte ta hennes handväska, och sedan även på hennes
halsband. De “uttalade sig nedlåtande” om hennes religion. Men
“religionen” var inte vilken som helst. Kvinnan som fick sitt halsband
avryckt är judinna och hon utsattes för ett hatbrott av män som talade
arabiska. På ren svenska – fy fan! Det är ert fel, socialdemokrater, som
ingått en ohelig mesallians med islamister. Ni tar inte avstånd från
judehatet. Ni stöttar istället terrorister med våra skattepengar. Ni har
gjort Sverige till ett paradis för antisemitism.
“En kvinna i 60-årsåldern blev i dag vid 16.30-tiden överfallen
av tre män efter att tagit ut pengar i Nybro. De stal hennes halsband
som är försedd med en religiös symbol och uttalade sig nedlåtande om
kvinnans religion. Männen misstänks för försök till rån och hatbrott”, står det i Expressen.
Sanningen kommer dock fram på sociala medier. Det var ingen kvinna
vilken som helst, utan en israelisk kvinna. Hennes väninna har under
kvällen skrivit ett inlägg om det antisemitiska hatbrottet i Nybro. Här
är sanningen om det som just nu sker i vårt Sverige. Jag publicerar
väninnans inlägg från Facebook men har av hänsyn till inblandade tagit
bort namn.
De här kvinnorna har inget förtroende för polisen.
“Jag hade egentligen väldigt bråttom och ingen tid att prata i
telefon, men jag såg att det är ett samtal ifrån en israelisk väninna.
Så, jag svarade. Hon skrek i luren. ‘Du anar inte vad som hände mig nu..precis nu… det är inte klokt. Jag skakar fortfarande!’
Innan jag hunnit fråga vad som hade hänt, började hon berätta: ‘Jag är i Nybro för att handla och precis när jag hade parkerat
bilen, så hoppade någon på mig bakifrån. Jag vände mig om och såg tre
killar. Två hade skägg, en hade en mössa på sig’. ‘Var det några du kände?, frågade jag. ‘Nej!’, svarade hon, ‘Jag har aldrig sett dem förut. De bara hoppade på mig. De började skrika på mig:
‘Jävla judinna’ och ‘Ni, judar, tror att ni är starka’ och så sade
dem något om Israel och en massa saker på arabiska. De kallade mig:
‘Sharmuta’ (hora på arabiska). Jag blev så chockad att jag knappt fattade vad de hade sagt. En av dem slet av mitt halsband. Du vet, jag har ett halsband med
Davidsstjärna och i den har jag små röda stenar. Den syns knappt, men
kanske när jag vände på mig, så såg dem den. Jag vet inte vem de är…Jag
fattar inte hur de kunde se att jag var judinna eller israeliska’. ‘Tror du att de har sett dig förut? Kanske i någon affär? Har du
pratat hebreiska med någon när du var i en affär?’, frågade jag. ‘Nej’, svarade hon, ‘Jag har ju precis gått ut ur bilen och jag
pratade svenska med min väninna. Hon är svenska. Kanske såg de mig när
vi hade manifestation på den Internationella Minnesdagen för
Förintelsen? Kan det kanske var så?’ ‘Var du ensam?’, frågade jag. ‘Nej. Min väninna var med mig’, svarade hon. ‘Men, då kan du anmäla detta eftersom du har ett vittne’, sade jag.
‘Nej!’, svarade hon. ‘Hon är rädd och vill inte vittna. Jag sade
till henne att Polisen inte kommer att göra något om jag inte har ett
vittne. Men, hon vågar inte. Till och med svenskar är rädda för att
vittna! Vad är det som händer här? Jag fattar inget! Jag skakar. Jag vet
inte vad jag ska göra’ När min väninna började pratat med mig kunde jag höra att hon var
väldigt skakad, men nu var hon nära att gråta. Det dröjde inte länge
förrän jag hörde hennes snyftningar. ‘Vad vill du göra nu?’, frågade jag, ‘kan jag hjälpa dig på något sätt?’ ‘Jag vill att du ska skriva och berätta exakt det jag berättat för dig!’ ‘Men, ska du inte göra en Polisanmälan?’, frågade jag och tillade: ‘Det är viktigt att Polisen registrerar sådana händelser’ ‘Så, de ska registrera’, svarade hon, ‘och hur ska det hjälpa
mig? De kommer ändå att lägga ner det hela. Nej. Jag gör ingen anmälan.
Det gör mer nytta att jag pratar med dig’
Så, nu har jag skrivit om min väninnas omskakande händelse. Jag
kan inte göra mer än lyssna, skriva, stödja henne och försöka lugna ner
henne. Jag avundas inte henne. Jag vet hur det känns och jag vet hur det
kommer att kännas för henne även i framtiden.”
Sverige. Socialdemokraterna har ingått allians med islam och
israelhat. De har bestämt att islamister ska ges utrymme och gräddfil.
Soffan Hermansson låter man bli stämd för att ha kallat extremister
deras rätta namn. Vart är detta land på väg?
The Ukrainian people like no other understand the tragedy of the lost
lives of Jews during World War II. This was emphasized by President of
Ukraine Volodymyr Zelenskyy in Jerusalem during a joint speech with
Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu.
The President expressed sincere words of appreciation and
understanding to all Jews of the world as regards the Holocaust tragedy.
He also told stories about people who saved Jews from the Nazis at the
risk of their lives, as well as the story of his own family.
One of the stories is about kindergarten director Saide Arifova who
lived in the Nazi-occupied Crimea and concealed the nationality of
kindergarteners.
"She passed them off as Crimean Tatars, gave them Tatar names, taught
them Crimean Tatar language and customs, forged documents and medical
certificates. She was a Muslim by religion. She saved 88 Jews,”
Volodymyr Zelenskyy noted.
The Head of State also mentioned the Ukrainian priest of the Greek
Catholic Church who was in a concentration camp in horrendous conditions
with about 700 prisoners. However, he refused early release to continue
helping the prisoners.
"He saved Jews by providing them with more than 600 baptismal
certificates. He was sent to the Majdanek concentration camp for this.
His name was Оmelian Kovch,” the President said.
Volodymyr Zelenskyy also told the story of his own family. Three of
his grandfather's brothers were victims of the Holocaust. They were
executed by German occupiers. His grandfather came back alive from the
front. "He survived World War II contributing to the victory over Nazism and
hateful ideology. Two years after the war, his son was born. And his
grandson was born 31 years after. 40 years later, his grandson became
president. And today he stands before you,” Volodymyr Zelenskyy said.
The Head of State emphasized that all those stories were about one
thing: your nationality, religion, age, gender, place of birth lose
their meaning "when there is a good heart that guides you and when there
is evil that you confront".
Benjamin Netanyahu thanked Volodymyr Zelenskyy for this speech.
FN:s Säkerhetsråds Resolution 242 förklarade 1967 att Israel har "rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser, fria från hot och våldshandlingar". Men vad betyder det i praktiken ?
Jerusalem Center for Public Affairs förklarar i en pedagogisk film VAR dessa säkra gränser ligger om Israel ska kunna känna sig tryggt...
Lär dig mera om den strategiska hotbilden mot Israel: To defend itself from attacks from the east, Israel must retain control
over the Jordan Valley and the western mountain ridge that dominates it.
Therefore any future arrangement must include Israeli control over key
parts of the mountain ridge, demilitarization of the West Bank, and
continuing Israeli control of its air-space. In addition, Israel must protect itself against the kind of attack
tunnels used in recent years by Hamas and Hizbullah along its southern
and northern fronts. The attack tunnels are emerging as part of the news
strategic landscape facing Israel on all its fronts.
Den 27 januari högtidlighålls över hela världen som Förintelsens minnesdag. Ett BBC-reportage visar en grupp överlevande som samlats i Auschwitz för att minnas.
Ankomsten och "selektionen" i Birkenau. Ur TV-filmen War and Remembrance (1988) Lär ha varit den första spelfilmen INSPELAD PÅ PLATS I BIRKENAU...
De överlevande i Bergen-Belsen samlade till Sabbatsgudstjänst dagen efter befrielsen. Gudstjänsten avslutades med Hatikvah, det som skulle bli Israels nationalsång.
Tommy Robinson har haft en blandad karriär. Uppväxt i det kraftigt islamiserade Luton upplevde han tidigt hur Storbritannien rusade mot avgrunden. Som ung fotbollshuligan öppnades hans ögon och han utvecklades till en vältalig talesman för den glömda arbetarklassen i England, den som är det främsta offret för massinvandring och islamisering. Idag, femton år senare, är han en ansedd internationell frihetskämpe som vågar stå upp för de demokratiska värdena i en tid när det inte längre är opportunt... Det har kostat honom mycket personligen i form av ständiga islamistiska mordhot och rättsövergrepp från etablissemanget. Ja, t o m ett fängelsestraff för "domstolstrots" (d v s ha talat sanning till allmänheten)....
Men samtidigt miljoner beundrare över hela världen.
Han betonar ofta hur de fria medierna har brutit gammelpressens strypgrepp om informationen och brittiska folket äntligen nåtts av sanningen.
I veckan tilldelades han danska Tryckfrihetssällskapets Sapphopris vid en ceremoni i Folketinget. Se hans tal (det är långt, men väl värt att se...)
Den strålande krönikören Julia Caesar har sedan en tid en egen blogg där hon fortsätter att granska Sveriges och Europas förfall.
Jag klipper en artikel om förföljelsen av den franska filosofen Renaud Camus, som åtalats för att han talat klartext om FOLKOMFLYTTNINGEN till Europa.
****
Yttrandefriheten beskärs alltmer i hela
Västvärlden. Invandringskritiker bekämpas med alla medel. Den franske
författaren Renaud Camus, 73, dömdes nyligen till två månaders fängelse
för tal han har hållit i Colombey-les-Deux-Églises och i Baix.
Talet handlade om det folkutbyte som pågår i Europa, beskrivet som ockupation och kolonisation. Jag publicerar hela hans tal.
Renaud Camus, fransk intellektuell, dömd till fängelse för att ha talat om det pågående folkutbytet i Europa. Brottet Renaud Camus har dömts för av en domstol i Auch i den sydfranska regionen Occitanie är ”allmän uppmaning till hat eller våld på grund av ursprung, etnicitet, nationalitet, ras eller religion”. Fängelsedomen är villkorlig.
Han ska dessutom betala 1 800 euro i böter till var och en av de båda
organisationer som anmält honom, SOS Racisme och LICRA (Internationella
Ligan mot Rasism och Antisemitism).
I mitten av 1990-talet började Renaud Camus formulera
sina iakttagelser av hur befolkningen i gamla franska städer byttes ut
mot invandrare i vad som på Wikipedia kallas ”konspirationsteori”,
det vill säga vänsterns vanliga metod att ogiltigförklara icke
önskvärda fakta. Som alla vet är Wikipedia ockuperat av
vänsteraktivister som går globalisternas ärenden, ljuger skamlöst om meningsmotståndare och förtiger obekväma fakta. Därför länkar jag sällan till dem.
Sina tankar om folkutbytet sammanfattade Camus i boken ”Le Grand Remplacement”, som kom ut 2011. Han har sedan grundat CNRE, National Council of European Resistance, vars president han är.
Jag publicerar här det tal som han har dömts till fängelse för. Tal
är någonting annat än skriven text, och talet har först översatts från
franska till engelska, sedan har jag översatt det från engelska till
svenska. Jag ber om överseende med eventuella språkliga osmidigheter.
Renaud Camus. Av Renaud Camus
”En vålnad förföljer Europa och världen. Det är Folkomflyttningen
Invandring har blivit invasion, invasion en
migratorisk översvämning. Frankrike och Europa är hundra gånger mer
koloniserade, och mer allvarligt, än vad de någonsin själva
koloniserade. Den enda irreversibla koloniseringen är den demografiska,
den som äger rum via folkomflyttning.
Nu säger en del människor att det inte finns någon
kolonisering, att ordet inte stämmer, för det pågår ingen militär
erövring. De har fel. Erövringsarmén är de kriminella, stora som små,
alla dessa människor som gör livet omöjligt för européer genom att skada
dem på varje tänkbart sätt, från så kallade förolämpningar till
terrorism – vilket inte är något annat än en utvidgning av det övriga.
Alla förövare av terrorattacker har iscensatt sina
karriärer i strid med allmän lag. Dessutom, det finns inga terrorister.
Det finns en Ockupant som, från tid till annan, avrättar några som de
tagit som gisslan, som ockupanter alltid har gjort. Jag kallar alla för
ockupanter som själva förklarar sig vara det eller som uppför sig som
sådana.
Afrikanska migranter.
Folkutbytet, det etniska utbytet, den stora
folkomflyttningen, är det viktigaste som hänt i vårt lands historia
sedan landet uppstod, för med andra människor kommer historien – om den
fortsätter – inte längre att vara Frankrikes historia. Frankrike har
alltid på ett fantastiskt sätt assimilerat människor som varit villiga
att assimileras. Landet kan inte – det kan helt enkelt inte – assimilera människor som är fientliga, krävande, hatiska och som vill erövra oss.
Det krävs en makalös form av fåfänga och komplett
okunnighet om vad ett folk är för att tro att med en utbytt befolkning,
ett annat folk, skulle Frankrike fortfarande vara Frankrike. I nuvarande
situation är alla ord lögner, men det mest lögnaktiga av alla är
”franskt”. Det finns till exempel inga franska jihadister. Om de är
jihadister är de inte fransmän.
Att tro att det bara finns fransmän i Frankrike är en
fullständig illusion. Det finns inkräktare och invaderade,
kolonisatörer och koloniserade, ockupanter och ockuperade. Man får inte
stopp på en kolonisation utan att kolonisatören ger sig iväg: Algeriet
visade på sin tid oss fransmän den hårda vägen – ett bra tillfälle för
oss nu att understryka skillnaden mellan olika civilisationer.
Man får inte slut på en ockupation utan
att ockupationsmakten, ockupationsstyrkorna, försvinner. Det finns ingen
annan väg ut än återvandring.
Samma människor som säger att detta är praktiskt
omöjligt vill ta in 40 miljoner migranter i Europa, om inte 200
miljoner. De säger att mänskligheten har trätt in i en era av allmän
migration. Låt dem migrera och återvandra då! Det som är möjligt i en
riktning är också möjligt i den andra riktningen, med större hänsyn,
mänsklig respekt och mer resurser.
Tiden för politik, val, politiska partier – den tiden
är över. Nästa presidentval i Frankrike (2022) är alltför långt borta.
Folkutbytet kommer då att ha gått alltför långt, ersättarna kommer då
att vara kungamakarna – om de inte bestämmer sig för att själva bli
kungar – mästarna. I vilket fall som helst finns det inget sätt att
vinna ett spel i vilket din motståndare har alla kort och har satt upp
alla regler.
Alla makthavare, deras banker, deras
domstolar och deras media vill alla ha etniskt folkutbyte. De skyddar
oss inte på minsta sätt från det. Tvärtom, de organiserar och driver på
det.
De har drogat människor att acceptera
det, genom att sprida glömska, genom allmän avkulturalisering, genom
censur, genom repression och permanenta injektioner av självhat.
De importerar inte arbetskraft, för det finns inga
jobb och det kommer att bli mindre och mindre i framtiden. De importerar
framtida konsumenter som de inte längre ens anstränger sig för att
låtsas att de är flyktingar, eftersom de kommer från länder där det inte
finns skymten av krig; ofta handlar det om sjuka människor, äventyrare
eller erövringssinnade ungdomar, tonåringar som radar upp sig med sina
föräldrar eller har haft med polisen att göra, affärsmän vars affärer
har misslyckats.
Jag vet att du invänder att dessa
framtida konsumenter inte har några pengar. Du misstar dig, om du
tillåter mig att säga så. I morgon har de dina pengar.
De sociala transfereringarna är i mycket liten
utsträckning något annat än etniska transfereringar. Europa är den
första kontinenten någonsin som betalar för sin egen kolonisation.
En vålnad förföljer Europa och världen. Det är
Ersättningsism, tendensen att byta ut allting mot något annat –
standardiserat, normaliserat, utbytbart, billigt: originalet mot kopian,
det autentiska mot dess imitation, det som är sant mot det falska,
mödrar mot surrogatmödrar, kultur mot avkoppling och underhållning,
kunskap mot diplom, landsbygd och stad mot universella förorter, den
infödde mot den inflyttade, Europa mot Afrika, män mot kvinnor, män och
kvinnor mot robotar, människor mot andra människor, mänsklighet mot en
omtöcknad post-mänsklighet, odifferentierad, standardiserad, precis så
utbytbar som du önskar.
Av alla former av genetisk manipulation
är det Stora Folkutbytet den absolut värsta; ett slags
surrogatgraviditet tillämpad på hela planeten.
Folkmord genom utbyte, som det har uttryckts av Aimé
Césaire, den kommunistiska svarta karibiska poeten, är det tjugoförsta
århundradets brott mot mänskligheten. Det är väldigt egendomligt för
övrigt att miljövänner verkar exkludera människan från sin berömvärda
omsorg om biodiversitet.
Ersättningsismen anser sig nu tillräckligt stark för
att ta ledningen över mänskligheten utan mellanhänder. I Frankrike har
Emmanuel Macron – som jämsides med Justin Trudeau är dess skickligaste
representant i världen – redan neutraliserat det politiska mikrokosmos
och skickat hem huvudaktörerna i Frankrikes politiska liv under de
senaste trettio åren, fyllt National Assembly med fotsoldater i sin
favör, byggt en ad hoc-regering, chockat alla stora partier.
Frankrikes president Emmanuel Macron.
Han regerar inte. Han leder – som om han
skulle leda en bank eller ett industriellt datasystem. Han utmanövrerar
politiken via ekonomi, finansiellt eller som en företagsledning.
Vi vill att det ska ske via historien. En stor
nations oberoende eller underkastelse, en stor civilisations överlevnad
eller försvinnande är inte fråga om politik, utan om historia.
Fransk historia: Jeanne d’Arc i Chinon 1429.
Charles de Gaulle i London, det var inte politik.
Jean Moulin i Lyon var inte politik. Det var inte heller Jeanne d’Arc i
Chinon 1429, inte Churchill i the War Rooms, inte Gandhi i Calcutta,
inte någon som stod upp för sitt lands oberoende och sitt folks
värdighet.
Det vi behöver i dag är inte ett nytt
parti, inte ens en högerallians: att slå tillbaka den totalitära
utbytespolitiken är lika mycket en fråga för vänstern som för högern.
Det vi behöver i dag är att alla som säger ett rungande nej till
islamisering och den afrikanska erövringen går samman.
Vad vi behöver är en sammanslutning för nationellt
motstånd, av europeiskt motstånd, för alla europeiska nationer är
inbjudna att kämpa vid vår sida för bevarandet av den civilisation vi
delar. Kelter, slaver, normander, saxare, germaner, grek-latinare,
judeo-kristna och fria tänkare.
Min vän Karim Ouchikh, president i SIEL,
och jag själv, Renaud Camus, har beslutat grunda just det, en nationell
och europeisk sammanslutning för motstånd. Vi kommer att offentligt
erbjuda oss att slå oss ihop med alla som visar att de är motiverade av
samma önskan att rädda vårt land och alla europeiska länder, och vi ska
utöka vårt åtagande på det sättet, genom samarbete. Alla fransmän och
alla européer som tycker som vi är inbjudna att liera sig med oss och
erbjuda sitt stöd. Målet är att sammanställa en styrka som
förhoppningsvis inte kommer att bli nödvändig att använda.
När jag har sagt det – om på grund av otur det enda alternativet som
återstår för oss är underkastelse eller krig, låt det då bli krig. Det
skulle inte bli något civiliserat över det, trots det stora antalet
kollaboratörer med invasionen. Det kommer att forma sig som en del av
den stora traditionen av kamp för självbestämmande, för befrielse av
territorier och för avkolonisering.
Vi måste äntligen göra slut på koloniseringseran, som våra
kolonisatörer säger när de koloniserar oss. Den galna pendel som svänger
mellan kolonisering och mot-kolonisering måste en gång för alla
stoppas, i synnerhet över Medelhavet.
Länge leve det fria Frankrike. Länge leve den europeiska civilisationen.”
Under statsministerns resa till Auschwitz och Jerusalem slinker det av en händelse ur honom att regeringen äntligen ska accepteraIHRA:s definition av antisemitism. Det är ett bra och nödvändigt beslut, om än alldeles för sent... Starka antisemitiska krafter inom (s) har i åratal motarbetat det och kommer säkert inte att ge upp förrän de lyfts ut...
Nu undrar man om han funderat på konsekvenserna inom partiet. Är han verkligen beredd att utesluta den avskedade utrikesministern Wallström och stora delar av f d Broderskapsrörelsen eller blir det bara tomt prat inför höstens konferens i Malmö ?
Ledarsidorna reder ut vad beslutet betyder för socialdemokratin.
***
Statsminister Stefan Löfven har höjt
insatserna inför höstens Malmökonferens till minne av Förintelsens
offer. Genom att anamma en internationell arbetsdefinition av
antisemitist-begreppet förbinder han sig själv och Sverige att ta
krafttag mot den växande antisemitismen i främst Malmö. Något som kommer
möta hårt motstånd i det socialdemokratiska partiet.
Sveriges statsminister Stefan Löfven är för närvarande på besök i
Israel i samband med 75-årsdagen till minne av Förintelsen. Höjdpunkten
för veckan är den 27 januari vilket markerar årsdagen för när sovjetiska
trupper befriade koncentrationslägre Auschwitz-Birkenau.
Under besökets första dag, den 21 januari lät statsministern förstå i en opinionstext i YNET
att Sverige nu ansluter sig till IHRA arbetsdefinition av antisemitism.
Den internationella alliansen till minne av förintelsen (IHRA)
förenar regeringar och experter i syfte att stärka, främja och verka
för utbildning, ihågkommande av och forskning om förintelsen överallt i
världen och att upprätthålla åtagandena i Stockholmsdeklarationen från
2000.
International Holocaust Remembrance Alliance
IHRA
International Holocaust Remembrance Alliance grundades av den
tidigare svenska premiärministern Göran Persson 1998. Mellan den 26–28
januari 2000 hölls Stockholms internationella forum för förintelsen, där
man samlade stats- och regeringschefer från mer än 40 olika länder samt
andra politiska ledare och tjänstemän för att träffa medborgerliga och
religiösa ledare, överlevande från Förintelsen, lärare och historiker.
Nobelpristagaren Elie Wiesel valdes till forumets hedersordförande.
Konferensen rönte stor internationell uppmärksamhet och resulterade i
Sverige i myndigheten Forum för levande historia.
IHRA har som uppgift att skapa allmänpolitiskt medvetande om frågor
relaterade till Förintelsen och utvecklar forskning med fokus på mindre
kända aspekter av Förintelsen.
Den 26 maj 2016 antog de 31 medlemsstaterna i IHRA en arbetsdefinition av antisemitism som inte är rättsligt bindande:
”Antisemitism är en viss uppfattning av judar som kan
uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av
antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller
deras egendom samt mot de judiska samfundens institutioner och utrymmen
för religiöst bruk.”
Aktuella exempel på antisemitism i det offentliga livet, medier,
skolor, på arbetsplatser och inom det religiösa området kan innehålla,
men är med hänsyn till det övergripande sammanhanget inte begränsade
till följande exempel:
Uppmana till, bistå eller motivera att judar dödas eller skadas i en radikal ideologis eller en extremistisk religions namn.
Framföra lögnaktiga, förnedrande, komprometterande eller stereotypa
påståenden om judar i sig eller om judarnas kollektiva makt, såsom i
synnerhet, men inte uteslutande, myten om en världsomfattande judisk
sammansvärjning eller om judar som kontrollerar medierna, ekonomin,
offentliga myndigheter eller andra samhällsinstitutioner.
Anklaga judarna som folk för att vara ansvariga för verkliga eller
förmodade missgärningar som begåtts av en enda judisk person eller
grupp, eller till och med för handlingar som begåtts av icke-judiska
personer.
Jämföra Israels nuvarande politik med nazisternas.
Hålla judar kollektivt ansvariga för staten Israels åtgärder.
Den inoficiella ratificeringen, eller anammandet,
kommer därmed leda till att Sverige från och nu definierar följande
socialdemokratiska företrädare eller opinionsbildare som antisemiter
Margot Wallström, tidigare utrikesminister
Illmar Repalu, tidigare kommunalråd i Malmö
Lisa Pelling, Dagens Arena
Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot Tro och Solidaritet
Jamal el Haj,riksdagsledamot
Pavlos Cavelier Bizas, kommunpolitiker i Uppsala
Samt hela SSU Malmö.
El Haj, Kaba, Pelling samt Wallström med flera är
samtliga medlemmar i Socialdemokraterna och skulle med stor sannolikhet
riskera att ha uteslutningsärenden att vänta om arbetsdefinitionen hade
implementerats redan 2016 när den definierades. Den kommer sannolikt
inte att tillämpas retroaktivt.
Men att Stefan Löfven skall ha detta i åtanke, att
med arbetsdefinitionen som verktyg börja städa upp inom
socialdemokraterna är osannolikt. Snarare är det en del av hans ambition
att skapa legitimitet till Malmökonferensen mot antisemitism som
genomförs i oktober i år.
Stefan Löfven spelar ett högt spel. Att omfamna
IHRA:s definiton kommer höja kraven på honom och Sverige att visa
nolltolerans mot antisemitiska yttringar oavsett var de förekommer. Och
det är ingen hemlighet att stora delar av UD:s stab av aktivistiska
tjänstemän samt Sida genomsyras av exakt de typfall av
vardagsantisemitism som IHRA exemplifierar. Anammandet av IHRA:s
definition kommer behöva följas upp med utbildnings- och
utrensningsåtgärder inte bara inom socialdemokraterna utan även på
Utrikesdepartementet och biståndsorganet Sida. Framför allt inom
sidoorganisationen Tro och Solidaritet sitter dessa djupt rotade.
Broderskaparen, dvs dagens Tro och Solidaritet, professor emeritus i teologi Carl Henrik Grenholmskrev i en krönika i förbundets tidning Broderskap 1971 att
”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill
helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi
bör stödja.”
Om Stefan Löfvens utspel är allvarligt menat väntar
räfst och rättarting för partiet vid hans återkomst till Sverige den 28
januari. Men mer sannolikt är att det är i stunden mer signalpolitik
för att tillfredsställa en kritisk värd i form av Israel samt ett försök
att skapa legitimitet kring hans eget projekt i Malmö i oktober i år.
Det är förmodligen för mycket att hoppas att det ska bli en ögonöppnare för honom, men lite nytta kan det kanske göra....
Göran Persson drevs av ett patos och en ärlig övertygelse när han arrangerade den viktiga Stockholmskonferensen. Löfven försöker bara mörka den tilltagande antisemitismen i (s) när han i höst ska samla (s)-antisemiterna i Malmö och försöka prata bort deras aktiviteter....
Ledarsidorna visar i en färsk artikel hur Dagens Arena fungerar som ett centrum för det antisemitiska klustret i (s).
***** ******* *******
Dagens Arena normaliserar antisemitismen inom Socialdemokraterna
Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
Dagens Arena bekräftar de antisemitiska grunddragen i organisationen då de publicerar en essä av krönikören Lisa Bjurwald. Dagens Arena visar sig inte bara vara en möjliggörare för en normalisering av antisemitismen inom socialdemokraterna utan även i alla högsta grad utgöra en del av det antisemitiska klustret i Sverige.
Lisa Bjurwald, Dagens Arena söker uppenbart misstänkliggöra kritiken om antisemitism inom vänstern i en krönika i samma tidning Det är uppenbart att Arenagruppen, som finansieras av bland annat LO inte tar kritiken om antisemitismen inom vänstern på allvar. Och aktivt förnekar ett bekräftat sakläge. Bjurwald menar bland annat att:
“Precis som hos svenska Socialdemokraterna finns enstaka individer, sällan ens med partiuppdrag, som uttryckt sig antisemitiskt. Och precis som hos S kan det finnas fog att kritisera Labour för en passiv hållning gentemot dem. Men någonting hände med debatten om Labour och antisemitism efter valet av Corbyn 2015. Kritiken gick från att riktas mot bristande handlingskraft till att fokusera på påstådd antisemitism inom Labours ledarskap, för att till slut landa på Jeremy Corbyn själv – som nu inte bara tolererade antisemitism, utan var en antisemit själv. Hur gick det till? Och varför lyckades inte partiet kväva anklagelserna i dess linda?”
Inledningsvis är Bjurwalds saklägesbeskrivning om brittiska Labour direkt vilseledande och utelämnar avgörande fakta. Exemplen på antisemitismen inom Labour är väl dokumenterade Anders Lindberg gjorde så sent som i september 2019 en reflektion i samband med Labours kongress:
Förra ordföranden för den parlamentariska grenen av Jewish Labour Movement, Luciana Berger, var tvungen att ha polisskydd på Labours kongress 2018. I våras lämnade hon partiet och är nu parlamentsledamot för Liberaldemokraterna. ”På deras kongress behövde hon inget polisskydd”, sa en talare bittert.
En annan iaktagelse Lindberg gjorde var
Fram till att Jeremy Corbyn och hans hårda vänsterfalang fick makten 2015 beskrivs detta trots allt som marginella fenomen. Sedan dess har antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på judiska Labourmedlemmar blivit allt vanligare. Den antisemitiska affischen framför ingången till kongressen plockades till slut ner av Sussex Police men ingen jag pratar med är förvånad över att den fick sitta uppe ända till tre på eftermiddagen.
I en svensk kontext är den socialdemokratiska antisemitismen minst lika uppenbar. Även hos, i motsats till vad Bjurwald anger som socialdemokraternas egna absoluta sanning, högt uppsatta partimedlemmar:
Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som 2014 anklagade Israeliska Mossad för att ligga bakom utbildningen av IS samt att det fanns en judeo-europeisk konspiration mot världens muslimer.
Hillevi Larsson, riksdagsledamot för Malmö Stad, som vid upprepade tillfällen deltagit i demonstrationer med antisemitiska inslag samt uppträtt med utmärkelser där staten Israel är utraderad.
Jamal el Haj, riksdagsledamot för Malmö Stad som menar att Israel bedriver ”etnisk rensning” samt likt Hillevi Larsson uppträder som representant för Socialdemokraterna i demonstrationer med antisemitiska inslag. El Haj benämner terrorattacker riktat mot staten Israel för ”operationer”. SKMA, Svenska Komittén mot Antisemitism har tidigare klassat dessa former av uttryck som antisemitiska.
SSU Skåne inklusive Malmö har förlorat rätten till statsbidrag av MUCF efter att MUCF pekat på en rad med förhållanden, som antisemitism och hånandet av personer som utsatts för hederrelaterat förtryck, som gjort att förbundet inte levt upp till demokratiska grundvärderingar.
SSU Malmö har givit uttryck för antisemitiska uttryckssätt i bland annat Första Maj-tåget 2019.
Dagens Arenas Lisa Pelling har även hon uttryckt sig i antisemitiska ordalag och uppträtt i sammanhag och agerat på ett sådand sätt där antisemitiska åsikter och symboler varit tydliga.
Ingen av dessa medlemmar, högt uppsatta, har behövt riskera uteslutning ur partiet eller mötts av krav på uteslutning eller suspendering från förtroendeuppdrag med undantag från Kaba. Men han fick behålla posten som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet trots sina uttalade åsikter. Tro och Solidaritet är ständigt inadjungerade i Socialdemokraternas verkställande utskott.
Lisa Pelling ingår även i det socialdemokratiska Uppsalanätverket tillsammans med bland annat statsråden Anna Ekström och Ardalan Shekarabi som driver en Iran-vänlig linje. Iran vill, som bekant, utradera staten Israel med främst terrororganisationen Hezbollah som ett av verktygen. Shekarabi har tillsammans med Omar Mustafa, tidigare Islamiska Förbundet i Sverige, uppträtt på demonstrationer där Hezbollah-flaggor och andra antisemitiska symboler varit uppenbara. Hezbollah är uttalat antisemitiskt.
Utöver det har Dagens Arena en tydlig koppling till Sveriges Unga Muslimers ordförande Rashid Musa. SSU Stockholms nätverk för rasifierade var ett separatistiskt rum utifrån att människor som rasifieras i ett samhälle där vitheten är norm – ska kunna samtala i fred. Att SSU Stockholms nätverk ska vara ett tryggt rum är något de värdesätter högt skrev de på SSU:s officiella hemsida tills opinionsbildaren Rebecca Uvell avslöjade dettta samt ett seminarium för endast rasifierade. Som exkluderade.
Uvell skrev sedan om detta på SVT Opinion. Kontaktperson för SSU för samarbetet med Rashid Musa var Maria Salvo. Maria Salvo är anställd på Arenagruppen. Sveriges Unga Muslimer har vid ett flertal tillfällen stått som värd, bland annat genom de numera nedlagda Muslimska familjedaggarna, när öppet antisemitiska predikanter och föreläsare bjudits in till Sverige. Bland annat den internationellt kände brittiske konvertiten och öppna antisemiten Yvonne Ridley. Sveriges Unga Muslimer nekas för närvarande statsbidrag av MUCF enligt en dom i Stockholms kammarrätt under hösten då de enligt kammarrätten inte lever upp till de demokratiska grundkriterier som MUCF ställer för statsbidrag.
Dagens Arena är inte bara möjliggörare av en normalisering av antisemitismen inom den svenska arbetarrörelsen, LO och socialdemokraterna. Bjurwald, Pelling, Salvo och Dagens Arena är i alla högsta grad en numera tydlig del av det antisemitiska klustret iSverige. Detta kluster förfogar över inflytelserika mediaplattformar finansierade av LO och understödda av Socialdemokraterna och som växer sig allt starkare. Allt lagom anpassat till Malmö-konferensen till minne av Förintelsen i oktober i år.
De fria medierna har nästan sopat bort den statsfinansierade slaskpressen. Bra !, säger den som slutade prenumerera på papperstidningar redan för 20 år sedan,,,,
Glädjande nog börjar det dessutom växa fram nya lokala fria medier. Såg av en händelse den pigga Frilagt Hässleholm. De avslöjade nyligen den salafistiske imamen, som terroriserat hustru och barn i åratal. Till slut polisanmälde barnen honom och nu står han inför rätta. Läs mera nedan:
Moskéledare inför rätta för terror mot sin familj
En man med en ledande roll i en moské i Hässleholm står inför
rätta för att ha misshandlat, hotat och stängt in sin fru och sina barn
under många år. Förundersökningen och familjemedlemmarnas berättelser i
den pågående rättegången vittnar om ett skräckvälde med syfte att
förhindra beblandning med det svenska samhället. Döttrarna tvingades med
våld och dödshot att bära slöja och långa kjolar och fick inte bli
vänner med svenska flickor för att inte bli “horor” som de. Den äldsta
dottern var dessutom tvungen att spela handikappad för att föräldrarna
skulle få lön som hennes assistenter. Till slut fick hon nog. Mamman och
de sju barnen lever nu på hemlig ort. Mannen nekar till alla
anklagelser.
Elva dagar är
bokade för rättegången i Hässleholms tingsrätt. Under de första
dagarna måste alla åhörare gå igenom en säkerhetskontroll. Fyra
extra vakter är på plats de tre första dagarna, den fjärde är de
borta. Allt är lugnt.
– Det kom inte så
många åhörare. Det fanns en oro för för att det skulle kunna bli
två grupperingar, en som var för honom och en som var emot, och att
de skulle krocka här. Han har ju varit ledande i en förening,
förklarar en vaktmästare. Mannen, som är i
60-årsåldern, har suttit häktad i nästan fyra månader, sedan den
20 september. Han greps efter att barnen kommit överens om att en
morgon låtsas gå till skolan, som var det enda ställe de fick gå
till på egen hand, och istället gå till socialkontoret för att
anmäla honom. Mamman anslöt och bor sedan dess i ett skyddat boende
tillsammans med barnen. Mamman och de fyra äldsta barnen, som
medverkar i rättegången, säger alla att de är övertygade om att
mannen skulle kunna sätta sina dödshot i verket. Inspelade förhör
med en pojke som är under 15 år spelas upp i rättssalen, övriga
är med via videolänk.Åtalet gäller grov
kvinnofridskränkning mot hustrun och grov fridskränkning mot de
fyra barnen. Den 14 sidor långa stämningsansökan innefattar många
fall av misshandel, olaga hot och olaga tvång mot familjemedlemmarna
under tiden 1 januari 2015 – 17 september 2019. Olaga tvång innebär för mamman och två av döttrarna att mannen genom
misshandel, dödshot eller underförstått hot om våld tvingat dem att
stanna hemma och inomhus, inte ha kontakt med andra och att klä sig på
det sätt han ansåg var lämpligt, inklusive slöja. För den äldsta dottern
ingår även att hon tvingats uppträda som om hon var handikappad när hon
befann sig utanför hemmet. Själva bedrägeriet ingår inte i åtalet utan
polis och åklagare tittar på det separat, för den tid det inte är
preskriberat. Enligt åklagaren Malin Pålsson skulle det inte påverka
straffet för mannen om han blir dömd för övriga brott.
Tvingades till moskén
Sonen har fått röra sig mer ute och bland annat följa med pappan för
att handla. Brotten är misshandel, olaga hot och ofredande i form av att
pappan spottat honom i ansiktet på Ica Maxi i Hässleholm. Åtalet gäller
inte olaga tvång, men han berättar i förhör att han har tvingats till
moskén. Pappan har sagt till honom att imamen inte får veta något.
Pojken har också blivit slagen och hotad för att han protesterat mot hur
hans systrar blivit behandlade.
Familjen kom till
Sverige från Irak 2006. I hemlandet brännskadades den äldsta
flickan svårt. Enligt åtalet har hon tvingats att låtsas ha
allvarliga funktionshinder för att familjen skulle få
assistansersättning. Hon har bland annat gått med rollator i skolan
och hindrats att leka ute, trots att hon egentligen varit fullt
rörlig.
När hon inte ville spela med längre verkar pappans våld till stor del
ha riktats just mot henne. Mamman och flera av syskonen berättar att de
blev vittne till hur han i december 2016 slog och knuffade henne tills
hon kräktes och blödde från både mun och öron.
– Jag trodde att hon
skulle dö, säger den 16-åriga systern.
Därefter blev
storasystern sängliggande i ett par veckor och kunde inte ta sig ens
till toaletten utan hjälp. Den brännskadade huden smärtade så att
hon inte kunde klä sig. Att ringa efter ambulans kom inte på fråga.
Övriga i familjen förbjöds under dödshot att berätta något om
det som hänt. Dagen efter misshandeln kontaktade flickan
Försäkringskassan och berättade att hon inte behövde någon
assistans längre. Ersättningen drogs omedelbart in.
Pappan anklagade sin
äldsta dotter för att ha “förgiftat” sina syskons hjärnor så
att de obstruerade mot honom. Hon försökte undvika honom och
flyttade ner till ett rum i källaren där hon skaffade lås till
dörren för att få vara ifred. Dit flydde också syskonen alltmer
och där pratade de svenska och engelska för att pappan inte skulle
förstå om han hörde dem.
Skulle giftas bort i Irak
Äldsta systern
berättar att det var ett svårt beslut att söka hjälp. Det som
gjorde att de tog mod till sig var att hon hörde pappans
telefonsamtal.
– Vi skulle troligen
åka till Irak och aldrig komma tillbaka. Vi skulle giftas bort
allihop. Så fort vi hade kommit över gränsen skulle det inte
finnas någon utväg, så vi måste agera nu, förklarar hon.
De två systrar som
är närmast i ålder, 15 och 16 år gamla, har under videoförhören
svårt att berätta om vad de utsatts för och brister ofta i gråt.
Rättegången pausas därför flera gånger. En av flickorna bryter
ihop fullständigt när hon på tisdagseftermiddagen ser sin pappa i
kameran från rättssalen och förhandlingen får avbrytas för
dagen.
Sa att kvinnor utan slöja var horor
De har båda
protesterat mot slöjan som de tvingades börja använda i
tolvårsåldern. När de var yngre hade de lite större frihet och de
uppfattade pappan som snäll. Men så länge de minns har han sagt
att kvinnor utan slöja var horor.
– Sådana vill ni
väl inte vara?
15-åringen berättar
att hon sa nej när pappan plötsligt en dag sa att det var dags för
slöja.
– Han blev arg och
började skrika och slå mig. Han slog tills jag låg på golvet och
då sparkade han mig, berättar hon och börjar gråta.
Efter en kort paus
fortsatte hon.
– Han frågade om
jag ville bli en svensk flicka. Vill du bli en hora? Du förstör min
heder, sa han.
Systrarna fick bara
ha mörka kläder, långärmade tröjor och långa kjolar.
– Det var pappa som
köpte kläder åt oss. Jag fick inte ha färger eller glitter som
jag tyckte om. Jag kände mig väldigt ledsen för det, säger
16-åringen.
De fick inte gå ut
i trädgården utan den godkända klädseln. De fick inte heller
använda smink eller smycken, inte delta i aktiviteter på fritiden,
inte ens läxhjälp efter skoltid eller utflykter som skolan
anordnade. De fick inte vara med på gymnastiklektioner för att de
inte skulle duscha tillsammans med andra.
Fick inte bli vän med svenskar
Flickorna fick inte
bli vänner med svenska ungdomar. Pojkar fick de inte ens prata med. – En vän måste klä
sig som jag och pappa måste vara säker på att föräldrarna har
samma synsätt som han, förklarar 16-åringen. Hon berättar att
hon blev slagen i bilen på väg hem från skolan för att hon fått
en kram av en flicka i skolan när de sa hejdå. – Han skrek att jag
inte fick röra någon. Han höll ratten med ena handen och slog med
den andra, berättar hon.
Heder och skam
Pappan pratade ofta
om sin heder och att barnen drog skam över familjen och släkten om
de inte följde hans påbud.
– När lillasysters
kjol inte täckte skorna sa han att han kommer att stycka henne,
berättar 16-åringen.
De berättar om
dagliga hot och misshandel flera gånger i månaden, ibland för
småsaker som att någon av dem glömmer att släcka en lampa. Oftast
har han slagit med öppen hand, ibland med knytnävarna. Enligt
åtalet blev äldsta systern blev vid ett tillfälle knivskuren i
handen av pappan.
– Han bara skrattade
som en galning, berättar den 15-åriga systern.
Den 16-åriga
flickan berättar om stryptag om halsen. Både hon och brodern har
blivit slagna med ett spetsigt kebabspett i metall, något som
15-åringen också blev vittne till.
Två av barnen blev enligt åtalet slagna med ett kebabspett. Foto ur förundersökningen.
– Det gjorde
väldigt, väldigt ont. Jag kan fortfarande känna det när jag
tänker på det, säger 16-åringen.
Sommaren 2018 köpte
den äldsta systern en studsmatta till sina småsyskon, något som
pappan hade sagt nej till. När han fick veta det blev han mycket arg
och slog och hotade dem.
Mamman misshandlades
en gång med sparkar i ryggen så att hon fick missfall. Hon fick
inte börja lära sig svenska på SFI förrän 2018 då hon varit
tolv år i Sverige och då för att det var ett villkor för att få
bidrag när assistansersättningen dragits in.
Både mamman och
barnen säger att pappans våld blev värre under det sista året i
villan i Hässleholm. De har alla mått mycket dåligt, haft
sömnsvårigheter och drömt mardrömmar. Skolan gick inte så bra
eftersom barnen hade svårt att koncentrera sig på grund av det som
hände hemma.
– Jag var alltid
väldigt stressad och hade ångest, berättar 16-åringen.
– Jag hade ingen
personlighet under hela min uppväxt. Allt jag gjorde var
kontrollerat av honom, säger 15-åringen.
Barnen känner nu oro för att pappan eller andra släktingar ska söka
upp dem för att återupprätta sin heder. Socialtjänsten beskriver i ett
intyg en mycket allvarlig och konkret hotbild mot frun och barnen efter
anmälan den 17 september.
Mannen hävdar att allt i åtalet är påhitt och att familjemedlemmarna
har konspirerat mot honom under den äldsta dotterns ledning. Han kommer
att få utveckla sin inställning när rättegången fortsätter. Flera
vittnen ska höras, bland andra skolpersonal och grannar. Bevisningen
bygger på uppgifter från målsäganden och vittnen eftersom inga skador
har dokumenterats. Sista rättegångsdagen är den 29 januari.
Nu skriver hon ett öppet brev till Statsministern:
Skulle nedanstående berättelse berättiga till asyl i Sverige?
«Det värsta var när mina barn blev så
stora att de började fråga om kulhålen i väggarna, eller när de väcktes
av bomber mitt i nätterna och jag skulle försöka lugna dem. Allt kom så
nära. Människor sköts till döds utanför vår port, allt fler av mina
vänner drabbades. De fick sina hus förstörda av explosioner, sina bilar
uppbrända. De och deras barn blev attackerade, våldtagna och rånade. Min
äldre son började varje dag med att kontrollera var det hade skett mord
och bombdåd under natten, för att försäkra sig om att ingen han kände
hade drabbats. Vardagen påverkades. Vi vågade inte längre gå ut på
kvällarna, eller släppa ut våra barn för att leka. Alla diskussioner
handlade efter ett tag om säkerhet, att i alla fall försöka skydda
barnen. Våra religiösa byggnader vandaliserades. När vi samlades till
religiösa högtider försökte vi skämta bort faran, eller sa öppet till
varandra att ‘smäller det nu så dör vi i alla fall nära Gud’. När jag
protesterade öppet mot den förda politiken förlorade jag mitt jobb och
min bostad, eftersom kritik av regimen inte var tillåten. De som kunde,
började flytta utomlands. Till länder där de inte längre behövde vara
rädda, där deras barn kunde växa upp i trygghet. Vi som inte hade den
möjligheten blev kvar.»
Skulle ovanstående berättelse berättiga
till asyl i Sverige? Förmodligen. Problemet är bara, att det är min
familjs berättelse, och vi bor redan i Sverige.
Senast i natt vaknade vi
klockan ett av bomben på Östermalm i Stockholm. En vän postade på
Facebook:
«En sprängladdning detonerade just på
Gyllenstiernsgatan. Fasad och bilar totalförstörda. Rutor upp till 60
meter därifrån krossade. Rädda människor på gatan i nattkläder.»
Två timmar senare detonerade en kraftig
bomb i centrala Uppsala. Två bostadshus på Östermalm har evakuerats och
de boende förts till en närliggande skola, eftersom Räddningstjänsten
bedömde att det fanns en rasrisk för byggnaderna.
Jag har tappat räkningen på de vänner vars familjemedlemmar rånats, misshandlats, våldtagits
Här befinner vi oss alltså idag. I min
gamla hemstad Malmö blev det normalt att vakna till bomber och
skottsalvor, jag har skrivit om situationen där tidigare. Nu är det
likadant i Stockholms innerstad. Jag har tappat räkningen på de vänner
vars familjemedlemmar rånats, misshandlats, våldtagits eller fått sina
bilar uppbrända eller trappuppgångar sprängda. För de som levt i relativ
trygghet i landets mer privilegierade områden är detta något nytt, men
de som lever i utsatta områden har haft det så här i många år.
Låt mig gå rätt på sak: Jag vill inte ha
det så här. Jag vill inte att mina barn ska normalisera bomber, mord
och våldtäkter, eller välja kläder utefter risken att bli rånad. Jag har
sett nog av krig, konflikter och hat på nära håll och jag vet hur det
påverkar människor. Jag vet dessutom vad som händer i ett samhälle när
medborgarna får nog och tar makten i egna händer. Det är nästa steg, och
det vill jag inte att mina barn ska behöva uppleva.
Ni har sålt ut oss
Nej, jag vill leva i ett land som är som
Sverige var för tjugo år sedan – med fel och brister, småtråkigt och
lagom men lugnt och välfungerande och ett föredöme inom många områden.
Det landet finns inte längre. Det landet har ni förstört, ni som har
prioriterat öppna gränser, godtrogenhet och solidaritet med terrorister
framför ert eget folks trygghet.
Ni har sålt ut oss, förvandlat vårt
samhälle till en tummelplats för ligister och terrorister – och sedan
beskyllt oss som protesterar för att svärta ner «Sverigebilden». Men
kriget är redan här, som Widar Andersson skriver. Nu får vi se våra hem
bli sprängda, trösta våra barn och försöka skydda oss själva så gott vi
kan. Men är det ens möjligt inom Sveriges gränser? Om inte ens Östermalm
är skonat – bomben detonerade ironiskt nog ett kvarter från TV-huset
och Sveriges Radio – var är det då tryggt?
Vart ska vi bege oss för att söka asyl?
Så – nu då? Nu när ni i regeringarna
Reinfeldt och Löfven har förvandlat Sverige till ett gränslöst och
mångkriminellt samhälle, vilket är ert råd till oss som har älskat
Sveriges lugn och trygghet? Vart ska vi bege oss för att söka asyl? Kan
du berätta det för mig, Stefan Löfven? Var kan dina medborgare söka
skydd och trygghet?
Du behöver inte stamma att det är
«oacceptabelt», det vet vi redan. Du behöver inte heller upprepa att ni
ska «krossa den organiserade brottsligheten» eller att «det ska vara
ordning och reda», det vet vi att ni inte förmår. Hur har det gått
hittills, tycker du? Oavsett om vi fötts i Sverige eller sökt skydd här –
vart ska vi ta vägen nu? Sveket är avgrundsdjupt mot oss alla.
*****************’
"Det finns ingen framtid för Sverige. Det är kört!”
