Den strålande krönikören Julia Caesar har sedan en tid en egen blogg där hon fortsätter att granska Sveriges och Europas förfall.
Jag klipper en artikel om förföljelsen av den franska filosofen
Renaud Camus, som åtalats för att han talat klartext om FOLKOMFLYTTNINGEN till Europa.
****
Yttrandefriheten beskärs alltmer i hela
Västvärlden. Invandringskritiker bekämpas med alla medel. Den franske
författaren Renaud Camus, 73, dömdes nyligen till två månaders fängelse
för tal han har hållit i Colombey-les-Deux-Églises och i Baix.
Talet handlade om det folkutbyte som pågår i Europa, beskrivet som ockupation och kolonisation. Jag publicerar hela hans tal.
Brottet Renaud Camus har dömts för av en domstol i Auch i den sydfranska regionen Occitanie är ”allmän uppmaning till hat eller våld på grund av ursprung, etnicitet, nationalitet, ras eller religion”. Fängelsedomen är villkorlig.
Han ska dessutom betala 1 800 euro i böter till var och en av de båda organisationer som anmält honom, SOS Racisme och LICRA (Internationella Ligan mot Rasism och Antisemitism).
I mitten av 1990-talet började Renaud Camus formulera
sina iakttagelser av hur befolkningen i gamla franska städer byttes ut
mot invandrare i vad som på Wikipedia kallas ”konspirationsteori”,
det vill säga vänsterns vanliga metod att ogiltigförklara icke
önskvärda fakta. Som alla vet är Wikipedia ockuperat av
vänsteraktivister som går globalisternas ärenden, ljuger skamlöst om meningsmotståndare och förtiger obekväma fakta. Därför länkar jag sällan till dem.
Sina tankar om folkutbytet sammanfattade Camus i boken ”Le Grand Remplacement”, som kom ut 2011. Han har sedan grundat CNRE, National Council of European Resistance, vars president han är.
Jag publicerar här det tal som han har dömts till fängelse för. Tal är någonting annat än skriven text, och talet har först översatts från franska till engelska, sedan har jag översatt det från engelska till svenska. Jag ber om överseende med eventuella språkliga osmidigheter.
Av Renaud Camus
”En vålnad förföljer Europa och världen. Det är Folkomflyttningen
Invandring har blivit invasion, invasion en
migratorisk översvämning. Frankrike och Europa är hundra gånger mer
koloniserade, och mer allvarligt, än vad de någonsin själva
koloniserade. Den enda irreversibla koloniseringen är den demografiska,
den som äger rum via folkomflyttning.
Nu säger en del människor att det inte finns någon
kolonisering, att ordet inte stämmer, för det pågår ingen militär
erövring. De har fel. Erövringsarmén är de kriminella, stora som små,
alla dessa människor som gör livet omöjligt för européer genom att skada
dem på varje tänkbart sätt, från så kallade förolämpningar till
terrorism – vilket inte är något annat än en utvidgning av det övriga.
Alla förövare av terrorattacker har iscensatt sina
karriärer i strid med allmän lag. Dessutom, det finns inga terrorister.
Det finns en Ockupant som, från tid till annan, avrättar några som de
tagit som gisslan, som ockupanter alltid har gjort. Jag kallar alla för
ockupanter som själva förklarar sig vara det eller som uppför sig som
sådana.
Folkutbytet, det etniska utbytet, den stora
folkomflyttningen, är det viktigaste som hänt i vårt lands historia
sedan landet uppstod, för med andra människor kommer historien – om den
fortsätter – inte längre att vara Frankrikes historia. Frankrike har
alltid på ett fantastiskt sätt assimilerat människor som varit villiga
att assimileras. Landet kan inte – det kan helt enkelt inte – assimilera människor som är fientliga, krävande, hatiska och som vill erövra oss.
Det krävs en makalös form av fåfänga och komplett
okunnighet om vad ett folk är för att tro att med en utbytt befolkning,
ett annat folk, skulle Frankrike fortfarande vara Frankrike. I nuvarande
situation är alla ord lögner, men det mest lögnaktiga av alla är
”franskt”. Det finns till exempel inga franska jihadister. Om de är
jihadister är de inte fransmän.
Att tro att det bara finns fransmän i Frankrike är en
fullständig illusion. Det finns inkräktare och invaderade,
kolonisatörer och koloniserade, ockupanter och ockuperade. Man får inte
stopp på en kolonisation utan att kolonisatören ger sig iväg: Algeriet
visade på sin tid oss fransmän den hårda vägen – ett bra tillfälle för
oss nu att understryka skillnaden mellan olika civilisationer.
Man får inte slut på en ockupation utan att ockupationsmakten, ockupationsstyrkorna, försvinner. Det finns ingen annan väg ut än återvandring.
Samma människor som säger att detta är praktiskt
omöjligt vill ta in 40 miljoner migranter i Europa, om inte 200
miljoner. De säger att mänskligheten har trätt in i en era av allmän
migration. Låt dem migrera och återvandra då! Det som är möjligt i en
riktning är också möjligt i den andra riktningen, med större hänsyn,
mänsklig respekt och mer resurser.
Tiden för politik, val, politiska partier – den tiden
är över. Nästa presidentval i Frankrike (2022) är alltför långt borta.
Folkutbytet kommer då att ha gått alltför långt, ersättarna kommer då
att vara kungamakarna – om de inte bestämmer sig för att själva bli
kungar – mästarna. I vilket fall som helst finns det inget sätt att
vinna ett spel i vilket din motståndare har alla kort och har satt upp
alla regler.
Alla makthavare, deras banker, deras domstolar och deras media vill alla ha etniskt folkutbyte. De skyddar oss inte på minsta sätt från det. Tvärtom, de organiserar och driver på det.De har drogat människor att acceptera det, genom att sprida glömska, genom allmän avkulturalisering, genom censur, genom repression och permanenta injektioner av självhat.
De importerar inte arbetskraft, för det finns inga
jobb och det kommer att bli mindre och mindre i framtiden. De importerar
framtida konsumenter som de inte längre ens anstränger sig för att
låtsas att de är flyktingar, eftersom de kommer från länder där det inte
finns skymten av krig; ofta handlar det om sjuka människor, äventyrare
eller erövringssinnade ungdomar, tonåringar som radar upp sig med sina
föräldrar eller har haft med polisen att göra, affärsmän vars affärer
har misslyckats.
Jag vet att du invänder att dessa framtida konsumenter inte har några pengar. Du misstar dig, om du tillåter mig att säga så. I morgon har de dina pengar.
De sociala transfereringarna är i mycket liten
utsträckning något annat än etniska transfereringar. Europa är den
första kontinenten någonsin som betalar för sin egen kolonisation.
En vålnad förföljer Europa och världen. Det är
Ersättningsism, tendensen att byta ut allting mot något annat –
standardiserat, normaliserat, utbytbart, billigt: originalet mot kopian,
det autentiska mot dess imitation, det som är sant mot det falska,
mödrar mot surrogatmödrar, kultur mot avkoppling och underhållning,
kunskap mot diplom, landsbygd och stad mot universella förorter, den
infödde mot den inflyttade, Europa mot Afrika, män mot kvinnor, män och
kvinnor mot robotar, människor mot andra människor, mänsklighet mot en
omtöcknad post-mänsklighet, odifferentierad, standardiserad, precis så
utbytbar som du önskar.
Av alla former av genetisk manipulation är det Stora Folkutbytet den absolut värsta; ett slags surrogatgraviditet tillämpad på hela planeten.
Folkmord genom utbyte, som det har uttryckts av Aimé
Césaire, den kommunistiska svarta karibiska poeten, är det tjugoförsta
århundradets brott mot mänskligheten. Det är väldigt egendomligt för
övrigt att miljövänner verkar exkludera människan från sin berömvärda
omsorg om biodiversitet.
Ersättningsismen anser sig nu tillräckligt stark för
att ta ledningen över mänskligheten utan mellanhänder. I Frankrike har
Emmanuel Macron – som jämsides med Justin Trudeau är dess skickligaste
representant i världen – redan neutraliserat det politiska mikrokosmos
och skickat hem huvudaktörerna i Frankrikes politiska liv under de
senaste trettio åren, fyllt National Assembly med fotsoldater i sin
favör, byggt en ad hoc-regering, chockat alla stora partier.
Han regerar inte. Han leder – som om han
skulle leda en bank eller ett industriellt datasystem. Han utmanövrerar
politiken via ekonomi, finansiellt eller som en företagsledning.
Vi vill att det ska ske via historien. En stor
nations oberoende eller underkastelse, en stor civilisations överlevnad
eller försvinnande är inte fråga om politik, utan om historia.
Charles de Gaulle i London, det var inte politik.
Jean Moulin i Lyon var inte politik. Det var inte heller Jeanne d’Arc i
Chinon 1429, inte Churchill i the War Rooms, inte Gandhi i Calcutta,
inte någon som stod upp för sitt lands oberoende och sitt folks
värdighet.
Det vi behöver i dag är inte ett nytt parti, inte ens en högerallians: att slå tillbaka den totalitära utbytespolitiken är lika mycket en fråga för vänstern som för högern. Det vi behöver i dag är att alla som säger ett rungande nej till islamisering och den afrikanska erövringen går samman.
Vad vi behöver är en sammanslutning för nationellt
motstånd, av europeiskt motstånd, för alla europeiska nationer är
inbjudna att kämpa vid vår sida för bevarandet av den civilisation vi
delar. Kelter, slaver, normander, saxare, germaner, grek-latinare,
judeo-kristna och fria tänkare.
Min vän Karim Ouchikh, president i SIEL,
och jag själv, Renaud Camus, har beslutat grunda just det, en nationell
och europeisk sammanslutning för motstånd. Vi kommer att offentligt
erbjuda oss att slå oss ihop med alla som visar att de är motiverade av
samma önskan att rädda vårt land och alla europeiska länder, och vi ska
utöka vårt åtagande på det sättet, genom samarbete. Alla fransmän och
alla européer som tycker som vi är inbjudna att liera sig med oss och
erbjuda sitt stöd. Målet är att sammanställa en styrka som
förhoppningsvis inte kommer att bli nödvändig att använda.
När jag har sagt det – om på grund av otur det enda alternativet som återstår för oss är underkastelse eller krig, låt det då bli krig. Det skulle inte bli något civiliserat över det, trots det stora antalet kollaboratörer med invasionen. Det kommer att forma sig som en del av den stora traditionen av kamp för självbestämmande, för befrielse av territorier och för avkolonisering.
Vi måste äntligen göra slut på koloniseringseran, som våra kolonisatörer säger när de koloniserar oss. Den galna pendel som svänger mellan kolonisering och mot-kolonisering måste en gång för alla stoppas, i synnerhet över Medelhavet.
Länge leve det fria Frankrike.
Länge leve den europeiska civilisationen.”