Visar inlägg med etikett folkutbytet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett folkutbytet. Visa alla inlägg

torsdag, februari 20, 2020

Julia Caesar: En ringmur av tystnad...



Julia Caesar skrev igår en artikel i form av ett fiktivt brev till en f d vän:


För tio år sedan bytte jag sida. I 25 år arbetade jag som journalist i dagspress, därav 22 år på Dagens Nyheter. Efter pensioneringen började jag skriva i alternativmedia. Halva min vänkrets sade upp sig. Fortfarande har många inte kunnat förlåta mig för sidbytet. Jag omges av en ringmur av tystnad.
Det finns en ringmur av tystnad som delar och splittrar debattörer i olika nivåer av ”godkända” och ”icke godkända”. 
Bilden av Visby ringmur kommer från Riksantikvarieämbetet.
Har det varit någon mening med de tio årens arbete? Går vår typ av civilisation att rädda? Allt jag skriver omges fortfarande av en ringmur av tystnad, även i alternativmedia. Nej, jag ångrar ingenting.
Jag väljer att skriva min berättelse i form av ett brev till en fiktiv vän.

Kära vän!
Du skriver och frågar mig varför vi ska försöka rädda vår civilisation.
”Varför ska vi egentligen göra det?” skriver du. ”Den är ju inte livsduglig. Går inte att rädda.”

Du rör vid tankar som jag har haft i olika omgångar under de senaste tio åren. När jag började skriva krönikor på den danska bloggen Snaphanen 2010 hade jag till en början en naiv tro på att jag kunde påverka någonting. Jag trodde att om jag med väl underbyggda fakta kunde visa vad som händer med Sverige skulle det kanske få människor att vakna upp ur deras allting-är-bra-dvala.
Herregud så naiv jag var! Jag nyktrade till efter några år. I dag tänker jag att om de vill sova vidare trots att Sverige avvecklas framför deras ögon – låt dem göra det! Varför skulle jag försöka hindra dem? Vissa sover så gott att de lika gärna kunde stoppas upp eller ställas ut i vax på Madame Tussaud’s. Ingen skulle märka skillnaden.

Du skriver något snällt om det fantastiska i att med järnvilja fortsätta borra i vår tids vansinne. Men det är inte särskilt fantastiskt, det handlar ju mest om att jag har ett behov av att försöka förstå vår egen värld och samtid, alltså ett egoistiskt behov. Att skriva brukar vara ett bra sätt att reda ut saker för sig själv.

Du och jag är så gamla så vi borde ha antikvitetsvärde. En fördel med att bli äldre är att man ser klarare på mycket. Men jag märker också allt oftare att mina referenser till tid, namn och olika kulturyttringar – sådant som vi har upplevt i våra liv – faller rakt in i ett tomrum. Det är som att klafsa omkring i kvicksand. Jag tänkte på det senast när jag skrev var sin liten minnesteckning över den brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton och den svenske artisten och låtkompositören Ola Magnell, som båda avled nyligen.

Jag kände tydligt hur mina rader, och podden om Roger Scruton, bokstavligen föll till jorden som vissna löv. Plötsligt slog det mig att namn som är självklara delar av ditt och mitt och andra jämnårigas liv kan vara helt okända och fullkomligt ointressanta för generationerna efter oss.
Lite sent påkommet kanske, och det var en känsla av isande ensamhet. Ungefär som att vara en av de sista svenskarna som minns hur Sverige var när det fortfarande var Sverige. Om man pratar med någon ung människa om hur det var ler de i bästa fall för att vara artiga mot en äldre dam, men deras ögon röjer en blandning av oförståelse och pinsamhet. Hur ska de kunna förstå vad vi har förlorat? Är det ens önskvärt att de förstår?

Till det normala åldrandet hör att känna sig alltmer ”fel” och främmande i en tid när man delar allt färre referenspunkter med sin samtid. Du vet: ju äldre man blir, desto mer krymper det gemensamma erfarenhetskapitalet. Men det som sker i Sverige är på intet sätt normalt. Den kulturklyfta som finns gapar som ett slukhål i marken.

 Var finns det gemensamma, det som vi delar? Vad du och jag borde göra är naturligtvis att skrapa ihop våra mentala resurser och gå en kurs i somaliska inför att behöva anlita hemtjänsten eller en eventuell intagning på serviceboende så småningom, så att vi kan göra oss förstådda och på grund av språkliga missförstånd slipper få sömntabletter till frukosten och uppiggningsmedel till middag.
Om man nu får någon middag? Har du övervägt det? Har du en reservplan?

Just nu är jag inne i en period av samma kategori som Leif Östlings ”Vad f-n får jag för pengarna?”. Fast inte vad gäller pengar – där är ju farbror Staten än så länge ganska nådig mot oss pensionärer. Man sliter inte brödet ur munnen på oss, inte ens om man stämplas som ”näthatare”. Inte än.
Dina rader träffar mig rakt i magen när du skriver att det svenska välfärdssamhället är en icke livsduglig samhällstyp, och varför ska vi försöka rädda det? Jag tänker efter noga, i flera dagar. Frågan rör vid det allra innersta, vid tro, hopp och livsmotivation. Att ha modet och kraften att göra upp med sina illusioner är en av människans allra tuffaste uppgifter. Varför ska vi konfronteras med grå obarmhärtig granit när vi kan linda in oss i sjok av lenaste siden?

Till slut svarar jag att jag tror att potentialen att rädda vår civilisation är mikroskopisk, sedd till den galenskap och insiktslöshet som utspelar sig på samtliga områden; okontrollerad massinvandring, folkutbyte, skolan, sjukvården, den skenande våldskriminaliteten, lögner, korruption och allmänt utbredd dumhet och inkompetens. Sverige är ett land som styrs av dumbommar. Visserligen är det en del av vår mänskliga natur att söka efter krokar att hänga upp vårt hopp på. Men jag ser inga sådana krokar längre, och de jag har sett tidigare har nog mest varit uttryck för ett önsketänkande.

Det som gäller nu är att försöka leva med de insikter som både du och jag har och ändå hoppa upp ur sängen varje dag, göra sig en kopp kaffe, motivera sig att leva på och förse sin organism med bra sammansatt näring och själen med god musik. I övrigt avskärma sig och försöka skydda sig från MSM:s lögner och verklighetsförfalskning så gott man kan.

Så mitt svar på din fråga huruvida vi ska försöka rädda vår samhällsbildning är NEJ. Jag tror inte ens att det går att rädda en civilisation som har bestämt sig för att begå självmord. Det går inte att vända en förstörelseprocess som har gått så långt som den har gjort i Sverige. Jag tror att sådana processer följer vissa naturlagar, och jag har inte lust att ljuga för att hålla människor på gott humör.

Läs hela artikeln



lördag, januari 25, 2020

Julia Caesar om FOLKOMFLYTTNINGEN



Den strålande krönikören Julia Caesar har sedan en tid en egen blogg där hon fortsätter att granska Sveriges och Europas förfall.

Jag klipper en artikel om förföljelsen av den franska filosofen
Renaud Camus, som åtalats för att han talat klartext om FOLKOMFLYTTNINGEN till Europa.

****
Yttrandefriheten beskärs alltmer i hela Västvärlden. Invandringskritiker bekämpas med alla medel. Den franske författaren Renaud Camus, 73, dömdes nyligen till två månaders fängelse för tal han har hållit i Colombey-les-Deux-Églises och i Baix.

Talet handlade om det folkutbyte som pågår i Europa, beskrivet som ockupation och kolonisation. Jag publicerar hela hans tal.

Renaud Camus, fransk intellektuell, dömd till fängelse för att ha talat om det pågående folkutbytet i Europa.

Brottet Renaud Camus har dömts för av en domstol i Auch i den sydfranska regionen Occitanie är ”allmän uppmaning till hat eller våld på grund av ursprung, etnicitet, nationalitet, ras eller religion”. Fängelsedomen är villkorlig.


Han ska dessutom betala 1 800 euro i böter till var och en av de båda organisationer som anmält honom, SOS Racisme och LICRA (Internationella Ligan mot Rasism och Antisemitism).

I mitten av 1990-talet började Renaud Camus formulera sina iakttagelser av hur befolkningen i gamla franska städer byttes ut mot invandrare i vad som på Wikipedia kallas ”konspirationsteori”, det vill säga vänsterns vanliga metod att ogiltigförklara icke önskvärda fakta. Som alla vet är Wikipedia ockuperat av vänsteraktivister som går globalisternas ärenden, ljuger skamlöst om meningsmotståndare och förtiger obekväma fakta. Därför länkar jag sällan till dem.

Sina tankar om folkutbytet sammanfattade Camus i boken ”Le Grand Remplacement”, som kom ut 2011. Han har sedan grundat CNRE, National Council of European Resistance, vars president han är.

Jag publicerar här det tal som han har dömts till fängelse för. Tal är någonting annat än skriven text, och talet har först översatts från franska till engelska, sedan har jag översatt det från engelska till svenska. Jag ber om överseende med eventuella språkliga osmidigheter.

Renaud Camus.

Av Renaud Camus

”En vålnad förföljer Europa och världen. Det är Folkomflyttningen


Invandring har blivit invasion, invasion en migratorisk översvämning. Frankrike och Europa är hundra gånger mer koloniserade, och mer allvarligt, än vad de någonsin själva koloniserade. Den enda irreversibla koloniseringen är den demografiska, den som äger rum via folkomflyttning.

Nu säger en del människor att det inte finns någon kolonisering, att ordet inte stämmer, för det pågår ingen militär erövring. De har fel. Erövringsarmén är de kriminella, stora som små, alla dessa människor som gör livet omöjligt för européer genom att skada dem på varje tänkbart sätt, från så kallade förolämpningar till terrorism – vilket inte är något annat än en utvidgning av det övriga.

Alla förövare av terrorattacker har iscensatt sina karriärer i strid med allmän lag. Dessutom, det finns inga terrorister. Det finns en Ockupant som, från tid till annan, avrättar några som de tagit som gisslan, som ockupanter alltid har gjort. Jag kallar alla för ockupanter som själva förklarar sig vara det eller som uppför sig som sådana.

Afrikanska migranter.

Folkutbytet, det etniska utbytet, den stora folkomflyttningen, är det viktigaste som hänt i vårt lands historia sedan landet uppstod, för med andra människor kommer historien – om den fortsätter – inte längre att vara Frankrikes historia. Frankrike har alltid på ett fantastiskt sätt assimilerat människor som varit villiga att assimileras. Landet kan inte – det kan helt enkelt inte – assimilera människor som är fientliga, krävande, hatiska och som vill erövra oss.

Det krävs en makalös form av fåfänga och komplett okunnighet om vad ett folk är för att tro att med en utbytt befolkning, ett annat folk, skulle Frankrike fortfarande vara Frankrike. I nuvarande situation är alla ord lögner, men det mest lögnaktiga av alla är ”franskt”. Det finns till exempel inga franska jihadister. Om de är jihadister är de inte fransmän.

Att tro att det bara finns fransmän i Frankrike är en fullständig illusion. Det finns inkräktare och invaderade, kolonisatörer och koloniserade, ockupanter och ockuperade. Man får inte stopp på en kolonisation utan att kolonisatören ger sig iväg: Algeriet visade på sin tid oss fransmän den hårda vägen – ett bra tillfälle för oss nu att understryka skillnaden mellan olika civilisationer.

Man får inte slut på en ockupation utan att ockupationsmakten, ockupationsstyrkorna, försvinner. Det finns ingen annan väg ut än återvandring.

Samma människor som säger att detta är praktiskt omöjligt vill ta in 40 miljoner migranter i Europa, om inte 200 miljoner. De säger att mänskligheten har trätt in i en era av allmän migration. Låt dem migrera och återvandra då! Det som är möjligt i en riktning är också möjligt i den andra riktningen, med större hänsyn, mänsklig respekt och mer resurser.

Tiden för politik, val, politiska partier – den tiden är över. Nästa presidentval i Frankrike (2022) är alltför långt borta. Folkutbytet kommer då att ha gått alltför långt, ersättarna kommer då att vara kungamakarna – om de inte bestämmer sig för att själva bli kungar – mästarna. I vilket fall som helst finns det inget sätt att vinna ett spel i vilket din motståndare har alla kort och har satt upp alla regler.

Alla makthavare, deras banker, deras domstolar och deras media vill alla ha etniskt folkutbyte. De skyddar oss inte på minsta sätt från det. Tvärtom, de organiserar och driver på det.
De har drogat människor att acceptera det, genom att sprida glömska, genom allmän avkulturalisering, genom censur, genom repression och permanenta injektioner av självhat.

De importerar inte arbetskraft, för det finns inga jobb och det kommer att bli mindre och mindre i framtiden. De importerar framtida konsumenter som de inte längre ens anstränger sig för att låtsas att de är flyktingar, eftersom de kommer från länder där det inte finns skymten av krig; ofta handlar det om sjuka människor, äventyrare eller erövringssinnade ungdomar, tonåringar som radar upp sig med sina föräldrar eller har haft med polisen att göra, affärsmän vars affärer har misslyckats.

Jag vet att du invänder att dessa framtida konsumenter inte har några pengar. Du misstar dig, om du tillåter mig att säga så. I morgon har de dina pengar.

De sociala transfereringarna är i mycket liten utsträckning något annat än etniska transfereringar. Europa är den första kontinenten någonsin som betalar för sin egen kolonisation.

En vålnad förföljer Europa och världen. Det är Ersättningsism, tendensen att byta ut allting mot något annat – standardiserat, normaliserat, utbytbart, billigt: originalet mot kopian, det autentiska mot dess imitation, det som är sant mot det falska, mödrar mot surrogatmödrar, kultur mot avkoppling och underhållning, kunskap mot diplom, landsbygd och stad mot universella förorter, den infödde mot den inflyttade, Europa mot Afrika, män mot kvinnor, män och kvinnor mot robotar, människor mot andra människor, mänsklighet mot en omtöcknad post-mänsklighet, odifferentierad, standardiserad, precis så utbytbar som du önskar.

Av alla former av genetisk manipulation är det Stora Folkutbytet den absolut värsta; ett slags surrogatgraviditet tillämpad på hela planeten.

Folkmord genom utbyte, som det har uttryckts av Aimé Césaire, den kommunistiska svarta karibiska poeten, är det tjugoförsta århundradets brott mot mänskligheten. Det är väldigt egendomligt för övrigt att miljövänner verkar exkludera människan från sin berömvärda omsorg om biodiversitet.

Ersättningsismen anser sig nu tillräckligt stark för att ta ledningen över mänskligheten utan mellanhänder. I Frankrike har Emmanuel Macron – som jämsides med Justin Trudeau är dess skickligaste representant i världen – redan neutraliserat det politiska mikrokosmos och skickat hem huvudaktörerna i Frankrikes politiska liv under de senaste trettio åren, fyllt National Assembly med fotsoldater i sin favör, byggt en ad hoc-regering, chockat alla stora partier.

Frankrikes president Emmanuel Macron.

Han regerar inte. Han leder – som om han skulle leda en bank eller ett industriellt datasystem. Han utmanövrerar politiken via ekonomi, finansiellt eller som en företagsledning.

Vi vill att det ska ske via historien. En stor nations oberoende eller underkastelse, en stor civilisations överlevnad eller försvinnande är inte fråga om politik, utan om historia.

Fransk historia: Jeanne d’Arc i Chinon 1429.

Charles de Gaulle i London, det var inte politik. Jean Moulin i Lyon var inte politik. Det var inte heller Jeanne d’Arc i Chinon 1429, inte Churchill i the War Rooms, inte Gandhi i Calcutta, inte någon som stod upp för sitt lands oberoende och sitt folks värdighet.

Det vi behöver i dag är inte ett nytt parti, inte ens en högerallians: att slå tillbaka den totalitära utbytespolitiken är lika mycket en fråga för vänstern som för högern. Det vi behöver i dag är att alla som säger ett rungande nej till islamisering och den afrikanska erövringen går samman.

Vad vi behöver är en sammanslutning för nationellt motstånd, av europeiskt motstånd, för alla europeiska nationer är inbjudna att kämpa vid vår sida för bevarandet av den civilisation vi delar. Kelter, slaver, normander, saxare, germaner, grek-latinare, judeo-kristna och fria tänkare.

Min vän Karim Ouchikh, president i SIEL, och jag själv, Renaud Camus, har beslutat grunda just det, en nationell och europeisk sammanslutning för motstånd. Vi kommer att offentligt erbjuda oss att slå oss ihop med alla som visar att de är motiverade av samma önskan att rädda vårt land och alla europeiska länder, och vi ska utöka vårt åtagande på det sättet, genom samarbete. Alla fransmän och alla européer som tycker som vi är inbjudna att liera sig med oss och erbjuda sitt stöd. Målet är att sammanställa en styrka som förhoppningsvis inte kommer att bli nödvändig att använda.

När jag har sagt det – om på grund av otur det enda alternativet som återstår för oss är underkastelse eller krig, låt det då bli krig. Det skulle inte bli något civiliserat över det, trots det stora antalet kollaboratörer med invasionen. Det kommer att forma sig som en del av den stora traditionen av kamp för självbestämmande, för befrielse av territorier och för avkolonisering.

Vi måste äntligen göra slut på koloniseringseran, som våra kolonisatörer säger när de koloniserar oss. Den galna pendel som svänger mellan kolonisering och mot-kolonisering måste en gång för alla stoppas, i synnerhet över Medelhavet.

Länge leve det fria Frankrike.

Länge leve den europeiska civilisationen.”