lördag, januari 11, 2020

Sveriges antisemitiska kyrka - och figurerna bakom den...



Ännu en värdefull artikel som jag klipper ur Ledarsidorna:

Den Israel-fientlighet som finns inom den Svenska Kyrkan har en lång historia och är i allra högsta grad levande än idag. Inte bara Svenska Kyrkan är affekterad av antisionism med antisemitiska bakgrundstoner. Den negativa inställningen till staten Israel och den allt mer positiva och inbjudande attityden till det uttalat antisemitiska Muslimska brödraskapet har växt sig allt starkare och är idag fast etablerad inom den svenska utrikespolitiken och statsförvaltningen. En utveckling som möjliggjorts genom flera personunioner de senaste decennierna.
Annika Borg beskriver i en artikel framväxten av antisionismen i den Svenska Kyrkan i en artikel i Världen Idag. En antisionism som över tid antagit antisemitiska nyanser samt en förlåtande inställning till bland annat jihadism som spritt sig in på bland annat UD och Sida. I det bakomliggande klustret till denna utveckling finns det socialdemokratiska partiets sidoorganisation Tro och Solidaritets och Broderskaps olika befattningshavare.
Borg beskriver dagens utveckling som ett resultat av en FN-konferens om och mot rasism som hölls 2001.
År 2001 hölls en FN-konferens om och mot rasism i Durban i Sydafrika. Under mötet arrangerades även en parallell konferens i regi av organisationen Forum (en NGO). Forums avslutande deklaration innehöll formuleringar om att Israel är att likna vid en rasistisk apart­heidstat samt är skyldig till rasistiska krigsbrott, handlingar som är att likna vid folkmord och etnisk rensning. Den så kallade Durban-strategin uppmanade till total isolering av staten Israel. 
Bojkotterna avsåg att gälla alla områden: 
  • diplomatiska,
  • ekonomiska, 
  • akademiska, 
  • kulturella, 
  • sociala,
  • militära områden samt även 
  • hjälpinsatser.
Mary Robinson, vid den tiden kommissionär för mänskliga rättigheter och formell värd för FN-konferensen samt senare Irlands president, protesterade när Forum jämställde Davidsstjärnan och den nazistiska symbolen svastikan och hon uttalade orden: ”Jag är jude”. En av de drivande för att definiera Israel som en apart­heidstat var ärkebiskopen i den Anglikanska kyrkan i södra Afrika, Desmond Tutu.

Året därpå, 2002, undertecknade dåvarande utrikeschefen i Svenska kyrkan, Peter Weiderud (senare ordförande för Broderskap/Tro och solidaritet), biskopen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, Mellanösternsekreteraren i Missionsförbundet (Equmeniakyrkan) och direktorn för Diakonia tillsammans med ett antal andra samhällsaktörer, som Göran Greider ett upprop i Dagens Nyheter med uppmaningar till bojkott av Israel. Uppropet kallade till bojkott av varor från ockuperade områden, men debattörerna menade samtidigt att om detta inte räckte så krävdes en totalbojkott.
För att förstå utvecklingen i Svenska kyrkan och som spred sig in i Socialdemokraternas sidoorganisation Tro och Solidaritet måste dock Sverige gå längre tillbaka i historien. Det egentliga startskottet för dagens utveckling kom i oktober 1971 i den socialdemokratiska tidningen Broderskap då Carl-Henrik Grenholm menade att
”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”
Grenholm blev senare professor vid teologiska institutionen vid Uppsala, ”Teologen”, och hans åsikter har inte bara påverkat dagens Tro och Solidaritet utan har kommit att påverka och utbilda generationer av blivande präster i Svenska kyrkan.

En av de budbärare till ett antisionistiskt budskap som Borg nämner i sin artikel är Peter Weiderud. Weiderud har även en modernare historia. 2011 försvarade han hatet mot homosexuella inom Socialdemokraterna från framför allt muslimska partimedlemmar med att de inte hunnit lika långt i sin demokratiska utveckling. Weiderud menade bland annat att kraven på assimilation av de universella rättigheter som alla minoriteter skall åtnjuta inom ramen för regeringsformen inte skulle drivas för hårt mot denna grupp:
Men det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet, annars riskerar Sverige att hamna i liknande bekymmer som Danmark, Holland och några ytterligare av våra Europiska grannar som kämpar med ännu större spänningar i integrationspolitiken.
Efter valet 2014 utsåg regeringen Löfven I Weiderud till direktör för Svenska Institutet i Alexandria. En post som Weiderud lämnade brådstörtat sommaren 2018 för att dyka upp på UD. UD angav strandade hyresförhandlingar med Statens Fastighetsverk som skäl för stängningen av instituetet men denna förklaring visar sig vara osann. Statens Fastighetsverk och UD hade långt tidigare förhandlat hyrorna för fastigheten i Alexandria och avtalet löper ut först under februari månad 2020. 2015 vitsordade Weiderud att IS skulle “hanteras med militära medel” men att användandet av våld skulle ske med “försiktighet”. Likt Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot, implicerar Weiderud att Islamiska Staten har sitt ursprung i det demokratiska västs ageranden i en artikel i Expressen.
Mer läsning: Sverige byter allierade i Mellanöstern – Sämre relationer med Egypten och Israel

Weiderud är idag placerad vid UD:s enhet för Konflikthantering, UD KH, och ett av de kansliråd som Margot Wallström själv anställde. Ett halvår innan hon avgick tecknade hon själv anställningsavtalet med Weiderud som gav honom en ingångslön på 70 700 kronor per månad.

Sedan hemkomsten har Weiderud låtit ta fram flera förslag på uppdrag av den tidigare politiska ledningen. Ett av dessa är att flytta ansvaret för allt arbete mot radikalisering och antiterrorism-arbete till UD. I den promemoria som Weiderud tog fram framhöll han att Sveriges internationella samarbetspartners som till exempel både den tyska och den holländska säkerhetstjänsten hade en allt för repressiv och spänd attityd till islamistiska och jihadistiska organisationer. Weiderud ville även ta över bland annat doc. Magnus Ranstorps arbete vid FHS att sortera hos UD KH istället.
Mer läsning: UD vill ta över arbetet mot jihadism

Vidare arrangerade Weiderud minst ett seminarium med en uttalad anti-amerikansk tankesmedja med tydliga kopplingar till bland annat det Muslimska brödraskapet under 2019. Vid seminariet, som var ett interreligiöst forum, bjöds endast gäster och föreläsare in som var vänligt inställda till Brödraskapet och regimerna i Teheran och Qatar. Sverige bjöd inte in Saudiarabien och GCC-området eller Israel till detta tillfälle.

Seminariet genomfördes i Amman där Erik Ullenhag, L, idag är ambassadör.
Den Israel-fientlighet som Annika Borg lyfter fram har en lång historia och är i allra högsta grad levande än idag. Inte bara Svenska Kyrkan är affekterad av antisionism med antisemitiska bakgrundstoner. Den negativa inställningen till staten Israel och den allt mer positiva och inbjudande attityden till det uttalat antisemitiska Muslimska brödraskapet har växt sig allt starkare och är idag fast etablerad som en naturlig del av den svenska utrikespolitiken och statsförvaltningen.