När islam stoppades vid Wien 1683

 

Att fira stora slag och segrar är definitivt ute i dagens

Europa. Det är bara Frankrike som envist fortsätter med

militärparader på sin Nationaldag. Något motsvarande

i Sverige skulle ju dels framstå som ren lyteskomik

med tanke på Försvarets tillstånd, dels fått allvarlig

politisk kritik från stalinisterna på DN:s kultursida...

 

Därför värmde det ju en gammal soldats hjärta när

jag nyligen blev vittne till hur Wiens ungdom

högtidlighöll slaget vid Kahlenberg 1683, förra

gången islams invasionsförsök slogs tillbaka av

en förenad europeisk här under ledning av den

polske kungen Jan Sobieski.
Det blev det sista i en lång rad av europeiska
försvarskrig mot den framryckande jihadismen 
som startade med slaget vid Poitiers 732.

En liten reklamfilm på nätet samlade ett tusental
ungdomar på Kahlenberg i Wiens utkanter till
fackeltåg och minnestal. Österrikarna (inte minst
de unga) känner sig hårt trängda av den nya
islamistiska invasionen. Visserligen mera en
demografisk än en väpnad invasion, men på
sikt med samma resultat.

 

Slaget vid Wien (eller slaget vid Kahlenberg) var det slag som följde på belägringen av staden Wien som genomfördes av det Osmanska riket mellan maj och september 1683. Det är inte att förväxla med belägringen av Wien 1529.

I syfte att slutgiltigt besegra den österrikiske kejsaren utrustade den osmanske sultanen Mehmet IV i början av 1680-talet en armé på runt 200 000 man (förutom turkiska styrkor även kontingenter från vasallerna Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim). Sultanen satsade allt på ett kort och beslöt att försöka ta Wien. Krig förklarades i augusti 1682 och i början av april året därpå marscherade en här på 150 000 man under den albanske storvesiren Kara Mustafa nordvästut mot Wien.
Den flera månader långa belägringen inleddes på försommaren 1683. Wien sände ut desperata böner om hjälp och höll ut tillräckligt länge för att en polsk-tysk armé om 70 000 man under den polske kungen Johan III Sobieskis ledning kunde sättas upp och komma Österrike till undsättning. Den 10-11 september 1683 arrangerade Sobieski forcerat och mödosamt undsättningshären till strid över de kringliggande skogklädda bergen. Den 12 september stod den allierade undsättningskåren färdig till strid på fälten mellan Kahlenberg och det belägrade Wien. Efter en hel dags infanteri- och artilleristrider satte Sobieski in den ditintills största kavallerichocken i Europas historia; 20 000 ryttare anförda av en spjutspets på 3 000 lansbeväpnade polska bevingade husarer klöv och skingrade den osmanska hären som hävde belägringen och flydde i panik.
I det fortsatta kriget förlorade osmanerna allt mer mark. Kara Mustafa tvingades som straff för sitt misslyckande av sultanen att traditionsenligt ta sitt liv genom strypning juldagen samma år. I freden i Karlowitz 1699 fick sultanen överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.

                       

 Men vad utspelades då på Kahlenberg
i september 1683 ?

Den polsk-italienska filmen 11 wrzesnia 1683, Bitwa pod Wiedniem/
The day of the Siege: September Eleven 1683 skildrar slagets förlopp.

Det är väl ingen överdrift att påstå  att Europas seger över
Ottomanernas jihad kom att bestämma den politiska
utvecklingen i vår världsdel för flera hundra år framåt.
Först i våra dagar har islamismen återigen blivit
ett reellt hot mot Europa.

 

För den nyfikne:
Den vältalande munken är påvens personliga sändebud

Marco d'Aviano, som gjorde en viktig insats för att

ena de europeiska styrkorna och ingjuta mod i

soldaterna. d'Aviano saligförklarades av påve

Johannes Paulus II

 

I Wien fick han en staty:

 

 

Hela filmen finns här, tyvärr endast i en dålig piratkopia...