Det är bara ett halvår sedan statskuppen
i Tunisien. Redan de första veckorna började
västerländska medier mala att det handlade
om en islamistfri revolution i Nordafrikas
mest europeiserade och sekulära stat.
Utvecklingen såg hoppfull ut. Det spirande
politiska livet i Tunisien drevs framåt av
demokratiska småpartier. Yttrandefriheten
och kulturlivet blomstrade.
**
Få observerade att islamistledaren Rashid
Al-Ghannushi återvände efter många år i
exil och välkomnades av tusentals anhängare.
Sedan började de "folkliga" kraven på slöjor,
obligatoriska böner och begränsad yttrande-
frihet dyka upp.
Islamistpartiet Al-Nahda (uppträder också som
Ennahda eller Pånyttfödelsens Parti) betonar
sina nära kontakter med turkiska AKP och påstår
sig vara ett demokratiskt parti. I verkligheten
torde det vara egyptiska Muslimska Brödraskapet,
som de är mest närstående.
En internationell varningssignal blev det dock när
filmaren Nouri Bouzid dök upp på Cannes-
festivalen med ett färskt ärr efter ett knivhugg
i huvudet. Han hade mordhotats på ett Al-
Nahdamöte p g a sina sekulära filmer och
strax efter utsatts för ett mordförsök...
**
Al-Nahda har på kort tid blivit den ledande
politiska kraften i landet och driver en
islamiseringskampanj. Bönetvång, slöj-
tvång, våld och hot mot sekulära krafter
präglar valkampanjen. En ledande feminist
berättar: "Människorna känner pressen.
Många kvinnor kommer till mig och säger:
Ennahda kommer att tvinga mig bära
slöja...."
Partiet kan visa upp en otrolig organisations-
Valet har skjutits framåt tre månader för att
ge övriga partier en chans att bedriva valrörelse.
**
Al-Nahda driver de folkliga salafisterna framför
sig. Det är oftast de som får stå för hot och våld,
medan islamisterna försöker framstå som
seriösa politiker. De arbetar bakom kulisserna
och lyckades t ex nyligen få internet censurerat
i Tunisien.
