De senaste femton åren har minnet av Kristallnatten
i Sverige. Istället för att minnas det som i praktiken
blev inledningen till Förintelsen har kvällen använts
till att hata och förakta politiskt oliktänkande.
På en del orter är t o m judar portförbjudna
vid "Kristallnattsdemonstrationer"...
På en del orter är t o m judar portförbjudna
vid "Kristallnattsdemonstrationer"...
Därför var Judiska Församlingens i Malmö och
Samfundets Sverige-Israels initiativ att ÅTERTA
KRISTALLNATTEN viktigt och hedervärt.
Samfundets ordförande Ingemar Hansson
skrev i Skånska Dagbladet 9 oktober:
"Dags att vi återtar Kristallnatten"
Det har blivit allt tydligare att det politiska etablissemanget och den antirasistiska rörelsen har stora problem att markera mot judehatet i Sverige.
Ett exempel är manifestationerna till minne av Kristallnatten. Förintelsen av judar under andra världskriget tog sin början med våldsamma pogromer i Tyskland 1938 och nådde sin kulmen den 9 november. Tyvärr har manifestationen alltmer förlorat sin ursprungliga innebörd.
Det har blivit allt vanligare att likställa Förintelsen med andra former av orättvisor. Därmed förringar man det unika i Förintelsens historia – att Nazitysklands statsapparat hade som mål att utplåna judarna enbart därför att de var just judar.
Ett av de mer absurda exemplen på relativisering var när Åsa Romson (MP), en av regeringens ministrar, i en debatt likande tragedin i Medelhavet med det ”nya Auschwitz”.
Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) växer antisemitismen i Sverige. Parallellt har det vuxit fram en ny form av antisemitism som försöker döljer sig bakom ”legitim Israelkritik”.
När Israel året efter sin självständighetsförklaring 1948 tog plats i FN var det inte längre möjligt att förneka landets juridiska legitimitet. Beslutet var en logisk konsekvens av att FN 1947 föreslagit bildandet av en judisk stat.
Det judiska folkets rätt till en suverän stat i dess historiska hemland spelade en stor roll för stödet för Israels grundande 1948. Med nazisternas förintelse av miljoner judar blev den moraliska nödvändigheten av en judisk stat uppenbar.
Men tyvärr ser vi idag att antisemitismen ökar samtidigt som Israel rätt till sin existens ifrågasätts. Det har blivit allt vanligare bland politiker att lägga hela skulden för Mellanösternkonflikten på Israel.
Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malmö, väckte uppmärksammades 2010 för sina konspiratoriska uttalanden om att ”den israeliska lobbyn” påverkar politiken, att rasister infiltrerat judiska församlingen och hans skuldbeläggande av judar i Malmö.
Tydligen skulle rasismen mot judarna mirakulöst upphöra om man bara tog avstånd ifrån Israels politik. Lojalitetstester av det här slaget skulle med rätta anses stötande om det riktades mot andra minoriteter.
Tyvärr upphörde inte konspirationsteorierna med Reepalu. 2014 hävdade Malmöpolitikern Adrian Kaba (S) att terrorgruppen Islamiska Staten utbildades av Israel. Redan 2012 orerade han om en "judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning". Kaba sitter fortfarande i kommunfullmäktige för sitt parti.
I år avgick bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) när det avslöjades att han umgicks med högerextrema Grå vargarna och den islamistiska organisationen Milli Görös.
Föga förvånande har Kaplan även trivialiserat nazisternas förbrytelser och demoniserat Israel genom att likställt landets politik med Nazityskland.
Och i år har absurditeterna nått nya höjder. Sverige har gett historierevisionister och historieförnekarna passivet stöd genom att lägga ner sin röst i Unesco. Organisationen antog en resolution som inte erkänner någon judisk koppling till Tempelberget och Klagomuren, de heligaste platserna inom judendomen.
Det tragiska är att Unesco är FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur. Med sin resolution förnekar man årtusenden av judisk historia. Resolutionen har välkomnats som en ”framgång” av terrororganisationen Hamas, en organisation som har till mål att utplåna Israel.
På grund av det stora mörkertalet är det ingen som idag vet hur många hatbrott som begås mot judar i Sverige. Enligt Brå ökade antalet anmälningar med 38 % mellan 2013 och 2014.
Under förra året var det runt 280 inrapporterade hatbrott med antisemitiska motiv. Det är det högsta antalet som noterats sedan man började föra statistik. Antalet som lett till åtal och fällande dom är nedslående.
Det är därför dags att vi återtar Kristallnatten den 9 november och uppmärksammar dagen för vad den var tänkt som – en manifestation mot antisemitismen i dess olika former.
***
Minneskvällen samlade några hundra i centrala Malmö, medan kommunisterna samtidigt stod på Möllevångstorget och HATADE intensivt....
Tyvärr var Malmös manifestation ett undantag. Extremisterna tycks ha fortsatt missbruka minneskvällen på många orter över landet.
Dessvärre var också signalerna från några judiska församlingar tvetydiga...
I Stockholm fick man det befängda idén att "belöna" (!) en vänsterextrem hat- och mobbningsgrupp, något som avhöll de flesta Israelvänner från att delta i manifestationen.
Så åter till min fråga i rubriken. Initiativet i Malmö var gott, men i resten av landet demonstrerade inte minst ledande judiska företrädare hur dåligt orienterade i den politiska samtiden de är och den totala avsaknaden av självbevarelsedrift.
Det stora hotet mot Sveriges judar är islamiseringen och den antisemitiska extremvänstern. Inser man inte det, ja då är man illa ute...
Så åter till min fråga i rubriken. Initiativet i Malmö var gott, men i resten av landet demonstrerade inte minst ledande judiska företrädare hur dåligt orienterade i den politiska samtiden de är och den totala avsaknaden av självbevarelsedrift.
Det stora hotet mot Sveriges judar är islamiseringen och den antisemitiska extremvänstern. Inser man inte det, ja då är man illa ute...
