Den f d socialdemokraten Johan Westerholm har ofta
kritiska och kunniga kommentarer på Ledarsidorna
om exempelvis den vidriga antisemitismen i
(s)-Malmö.
Det står ju helt klart att Partiet inte vill göra
något för att på allvar bekämpa den så länge
de är helt beroende av de islamistiska rösterna
i Malmö för att överleva.
Med en Hamas-aktivist som representant
för (s)-Malmö i Riksdagen, vad kan man
annars vänta sig ?
Nu planerar man istället en pseudohändelse
för att avvända människors uppmärksamhet
från problemet: En internationell konferens....
Se Westerholms artikel från förra söndagen:
(OBS Copyright Ledarsidorna och Kjell Nilsson Mäki)
Antisemitism som sällskapslek
Malmö och Skåne har en speciell historia
kopplad till Förintelsen. Judar som flydde över Öresund under andra
världskriget kom till Malmö. Det var här Folke Bernadottes vita bussar
med överlevande från koncentrationslägren togs emot. Många av dem
stannade i Malmö resten av sina liv. Trots Stefan Löfvens initiativ om
en konferens om Förintelsen löper Löfven en överhängande risk att
förknippas med den statsminister och ordförande för det
Socialdemokratiska Arbetarepartiet som den politiske ledare som till
slut lyckades jaga ut den siste juden från Malmö.
Statsminister Stefan Löfven meddelade under fredagen den 24 maj på ett besök i Malmö att regeringen kommer att arrangera Malmökonferensen 27–28 oktober 2020. Syftet med konferensen är att motverka och bekämpa antisemitism, samt föra vidare minnet av Förintelsen.
Utgångspunkten för konferensen är Förintelsen och minnet av den. Den ska vara en mötesplats för experter och beslutsfattare från hela världen. Stockholmsdeklarationen, som antogs vid Stockholms internationella forum om Förintelsen år 2000 – en konferens om utbildning, hågkomst och forskning – är en viktig inspirationskälla för konferensen.
Om inte Stefan Löfven lyckas skilja ut partipolitiken från projektet och låta projektet bli den påminnelse som alla partier behöver för att inte låta antisemitismen slå rot igen. Socialdemokraterna i södra Sverige är de som är i akut behov av den påminnelsen. Antisemitiska vanföreställningar har präglat just Malmö stad i decennier i den politiska ledningen.
I tisdags var jag själv och besökte delar av den judiska församlingen i Malmö. Situationen är extremt allvarlig – vänds inte utvecklingen under 2020 kommer Malmös judar inom bara några år vara fördrivna. För Malmös judiska församling är antisemitismen inte bara högst verklig. Det är en fråga om liv eller död. Församlingen har idag krympt till drygt 500 medlemmar men endast drygt 300 av dessa bor i själva Malmö. Resten är fördrivna av den antisemitiska stämning som piskats upp sedan Illmar Reepalus tid som kommunalråd och som förstärkts av SSU Malmö på senare tid.
Reepalus antisemitiska övertygelse och vanföreställningar var vida känd även utanför Sveriges gränser. USA:s tidigare president Obama lät skicka ett särskilt sändebud till Malmö för att markera och sätta sig in i frågan. Att Malmö var socialdemokratiskt och uttalat antisemitiskt samt utgör en fientligt sinnad miljö för judar ställdes då utom allt rimligt tvivel i Vita Huset.
En anomali eftersom Barack Obama intar en närmaste halvgudalik position i Socialdemokraterna. Men Barack Obama svävar själv inte i okunskap om Malmö. Malmö är en judefientlig miljö vad Obama belangar. Antisemitisk. Något även USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright slutit sig till.
Den antisemitism och antisionism, förnekandet av Israels rätt till existens, som växt fram i socialdemokratin har ett brett stöd. I oktobernumeret 1971 av tidigare Broderskapsrörelsens, nuvarande Tro och Solidaritet, tidning ”Broderskap” menade Carl-Henrik Grenholm att
Det tog socialdemokraten och förbundsstyrelseledamoten Kaba fem år att inse, efter ständiga påminnelser från främst Ledarsidorna.se, att spridandet av uppfattningen att det föreligger en judeo-europeisk högerkonspiration är en antisemitisk utsago. Att sprida uppfattningen att israeliska underrättelsetjänsten Mossad byggt upp den Islamiska Staten är ett eko från nazistiska Der Stürmer. Kaba behövde aldrig lämna partiet eller sina förtroendeuppdrag inom partiet under denna tid av egen bearbetning.
Men under dessa fem år hann Kaba bidra till att piska upp ytterligare antisemitiska vanföreställningar i Malmö. Med kännt resultat. Judar flyttar fortfarande från Malmö. Ingen flyttar till Malmö. Av lätt insedda skäl. Malmö är en judefientlig miljö idag.
Ledarsidorna kommer återkomma i flera artiklar om hur inte bara SSU samt Tro och Solidariet utan även detta Uppsalanätverk fungerar idag och vilket tankegods de för med sig. Det nätverk och som formar statsmininsterns verklighet och vardag. SSU:s Pavlos Cavelier Biza, Uppsala, tweet där han 2012 säger sig ”äcklas av Israel” är inte en ideologisk övertygelse som uppstått ur tom luft. Det är heller ingen slump att Lisa Pelling, Dagens Arena, uppträder i första maj-demonstrationer som även omfattar uttalat antisemitiska politiska grupperingar.
Uppsala-nätverket, Tro och Solidaritet samt SSU utgör bland de mest inflytelserika sfärerna som omger statsministern och Rosenbad.
Det som förenar Kaba och Pelling är att de hela tiden först i efterhand, när andra gör dem uppmärksamma, lyckas identifiera antisemitism. De ser den inte själva. De saknar detta i sin politiska och ideologiska skolning. De saknar detta DNA helt och hållet. De saknar skyddet. Eller så har de dessa sympatier. Ingen vet. Än
Ett museum, och en lång tid av utbildnings- och utrensningsinsatser bör vänta socialdemokraterna. En tid av ingående självrannsakan och att ta till sig kritik istället för att ständigt förneka det relevanta i den och de själva sakförhållandena. Och det faktum att antisemitismen samt antisionismen slagit rot i flera delar av partiet. Malmö. Uppsala. SSU. Tro och Solidaritet.
Sverige har åsiktsfrihet. Den enskilde bör få tillåtas att vara antisemit. Men under inga omständigheter i det socialdemokratiska partiet. Inte ens vid inträdesansökan. Då är sannolikt Nordiska Motståndsrörelsen, de Grå Vargarna eller andra semi-militära etnofascistiska organisationer med religiösa vanföreställningar mer lämpade.
Det är summan av alla dåliga omdömen som skapar grogrunden för den antisemitism som idag växer i inte bara socialdemokraterna utan även övriga förment liberala och humanistiska partier. Centerpartiet är, för att ta ett exempel, i allra högsta grad infekterat av etnofascistiska ideal. Partierna känner inte igen antisemitismen om den inte ser ut som sist de såg den. I ridstövlar och svarta ridbyxor. Idag kan den lika gärna komma i lila-färgat hår, piercad underläpp och hipster-skägg.
Idag är antisemitismen ständigt närvarande i Malmö. I Malmö i allmänhet och inom såväl Socialdemokraterna som SSU i Malmö men även de andra sidoorganisationerna i synnerhet.
Inte den antisemitism som har sina uttryckformer i nazismen. Istället en hybrid mellan klassisk öststatsantisemitism, den som Reepalu förde med sig, som nu gift sig med den arabiska antisemitismen. En livsfarlig hybrid av det sämsta av två antisemitiska världar som slagit rot i det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund. Idag är det i praktiken endast ett fåtal personer som håller emot. Personer som kommunalrådet Katrin Jammeh Stjernfeldt och Malmö Arbetarekommuns Joakim Sandell. Utan dessa skulle antisemitismen slå ut i hela sin prakt i staden.
Antalet tillfällen som riksdagsledamoten Hillevi Larsson genom åren givit legitimitet åt antisemitiska demonstrationer med sin närvaro är högt. Trots att hon suttit i riksdagen sedan 1998, eller 21 år, har hon inte tagit den kunskap som finns om antisemitiska uttryckssätt till sig. Hon är även vice ordförande för ett annat socialdemokratiskt sidoförbund, S-kvinnor där hennes sympatier för de som uttrycker antisemitiska åsikter inte är okända. Hillevi Larsson blev vice ordförande tack vare sina nätverk och sympatier för antisemitiska organisationer och möjligheter till närvaro. Inte trots dessa.
Även riksdagsledamoten Jamal el Haj agerar på samma sätt. El Haj är sannolikt den ende palestinier som uppträtt under en Hamas-flagga på en av alla dessa demonstrationer utan att säga sig veta vad den representerar. I varje fall när media sedan ställer frågor om det lämpliga i att som riksdagsledamot uppträda tillsammans med en organisation som enligt sina egna stadgar önskar slutföra det Hitler påbörjade. Holocaust. Folkmord. Och detta inte bara i Israel. Utan ett globalt folkmord. En Hamas-anhängare utgör samma hot mot en jude oavsett var i världen han eller hon än befinner sig.
Jamal el Haj har kryssats in i Riksdagen av sitt nätverk. Tack vare hans närvaro i demonstrationer som uttrycker antisemitiska vanföreställningar. Inte trots närvaron. El Haj har dessutom fått partiets förtroende att sitta som ersättare i Utrikesutskottet och därmed ha givits en plattform att bevaka sitt nätverks intressen.
Det är ingen slump att såväl Jamal el Haj som Hillevi Larsson kommer från Malmö i denna kontext.
För Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU verkar antisemitismen för närvarande ha utvecklats till ett vardagsnöje och en sällskapslek. Sällskapsleken ”jaga juden ut ur Malmö”. Mohammed Adeeb, tidigare ordförande SSU Malmö Centrum, kommunicerade så sent som den 17 augusti 2018 en konspirationsteori om att Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi styrs av Israel, att han är en ”sionistisk agent” med ”judisk mor”.
En annan SSU-medlem från Adeebs SSU-förening har spridit att citat från den terrorstämplade Al-Aqsa-martyrernas brigader att
Malmö kommer, om inte utvecklingen vänder under 2020, inom ett par år kan vara rensat från judar. Etniskt och kulturellt rensat som ett direkt resultat av de budskap som Mohammed Adeeb och hans SSU-kamrater men även medlemmar i moderpartiet delar. Av det hat mot judar de som medlemmar och föredträdare för Socialdemokraterna och SSU piskar upp. Exemplen är så många att inte ens den inbitne socialdemokratiska apologet kan bortse från dessa numera. Då medlemmar i SSU även är medlemmar i moderpartiet Socialdemokraterna är allt detta agerande Stefan Löfvens personliga ansvar från och med nu.
För statsministern handlar konferensen inte bara om Förintelsen. Det handlar även om hans eget personliga eftermäle. Hur hans roll och egenskaper kommer beskrivas i boken om Sverige i framtiden. Hur rekorderlig han än är privat kommer hans politiska prestation vara den som skriver hans historia.
Han har en chans att lyckas nu. Men bara en. Att piska de som hyser antisemitiska vanföreställningar ut ur partiet. Dessa har haft så pass många chanser nu att ytterligare allvarliga samtal känns överflödiga. Nu är det endast piskan som återstår. Men lyckas Löfven inte piska ut antisemitismen ur partiet är det ingen ljus figur som han kommer att skrivas in i historieböckerna som.
Stefan Löfven löper en överhängande risk att förknippas med att vara den statsminister vars parti till slut lyckades jaga ut den siste juden från Malmö. Som sällskapslek. På liv och död.
Randanmäkning
Idag, likt alla dagar, är det mitt krig mot antisemitismen som är ämnet.
Jag har aldrig gått en kippa-vandring och kommer aldrig göra det. Det är mest plakatpolitik anser jag. För mig är det kampen varje dag mot antisemitismens hydra var den än sticker fram sitt fula tryne som är viktigare och ger mer effekt än enskilda manifestationer. Så fungerar jag.
Veckan som varit var dramatisk och omtumlande ur flera hänseenden och denna artikel är ett direkt resultat. En artikel du inte kommer läsa någonsin i den media som står i ekonomisk beroendeställning till regeringen. Inte bara Public Service ser bort från antisemitismen i de etablerade partierna, även Bonnier och Schibstedt ser bort när den sticker fram sitt fula tryne med undantag för Thomas Matsson, Expressens ansvarige utgivare, som vågar gå mot strömmen i en annars apologetisk och förlåtande kultur.
Det är ingen slump att SVT Text tidigare på nyhetsplats spred att Donald Trumps valseger vilade på en judisk lobby. Inte heller någon slump att vare sig SvD eller Aftonbladet i praktiken aldrig fångar upp Expressens avslöjande om antisemitismen inom socialdemokraterna.
Detta är mitt krig. Jag fick det med mig från min farfar. Men det är en annan historia.
Du får gärna stödja mitt krig med att helst bli prenumerant men det lilla kan du alltid Swisha på 123 535 62 82.
Statsminister Stefan Löfven meddelade under fredagen den 24 maj på ett besök i Malmö att regeringen kommer att arrangera Malmökonferensen 27–28 oktober 2020. Syftet med konferensen är att motverka och bekämpa antisemitism, samt föra vidare minnet av Förintelsen.
Utgångspunkten för konferensen är Förintelsen och minnet av den. Den ska vara en mötesplats för experter och beslutsfattare från hela världen. Stockholmsdeklarationen, som antogs vid Stockholms internationella forum om Förintelsen år 2000 – en konferens om utbildning, hågkomst och forskning – är en viktig inspirationskälla för konferensen.
– Med denna konferens fortsätter vi vårt viktiga arbete att motverka antisemitism. Var än antisemitismen finns, och hur den än uttrycks, så ska den belysas och bekämpas. Jag är glad att Malmö stad vill ta sig an detta tillsammans med regeringen, säger statsminister Stefan Löfven.Det finns dock en befogad oro att detta arbete kommer kapas av frmst socialdemokratiska politiker för att de ska kunna göra karriär på judarnas utsatta situation. Politiker som tidigare gjort karriär på att stimulera just de krafter som idag piskar ut judarna ur Malmö stad. Skapa politiker som använder sig av ett av historiens mest bestialiska folkmord som karriärväg.
Om inte Stefan Löfven lyckas skilja ut partipolitiken från projektet och låta projektet bli den påminnelse som alla partier behöver för att inte låta antisemitismen slå rot igen. Socialdemokraterna i södra Sverige är de som är i akut behov av den påminnelsen. Antisemitiska vanföreställningar har präglat just Malmö stad i decennier i den politiska ledningen.
I tisdags var jag själv och besökte delar av den judiska församlingen i Malmö. Situationen är extremt allvarlig – vänds inte utvecklingen under 2020 kommer Malmös judar inom bara några år vara fördrivna. För Malmös judiska församling är antisemitismen inte bara högst verklig. Det är en fråga om liv eller död. Församlingen har idag krympt till drygt 500 medlemmar men endast drygt 300 av dessa bor i själva Malmö. Resten är fördrivna av den antisemitiska stämning som piskats upp sedan Illmar Reepalus tid som kommunalråd och som förstärkts av SSU Malmö på senare tid.
Reepalus antisemitiska övertygelse och vanföreställningar var vida känd även utanför Sveriges gränser. USA:s tidigare president Obama lät skicka ett särskilt sändebud till Malmö för att markera och sätta sig in i frågan. Att Malmö var socialdemokratiskt och uttalat antisemitiskt samt utgör en fientligt sinnad miljö för judar ställdes då utom allt rimligt tvivel i Vita Huset.
En anomali eftersom Barack Obama intar en närmaste halvgudalik position i Socialdemokraterna. Men Barack Obama svävar själv inte i okunskap om Malmö. Malmö är en judefientlig miljö vad Obama belangar. Antisemitisk. Något även USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright slutit sig till.
Den antisemitism och antisionism, förnekandet av Israels rätt till existens, som växt fram i socialdemokratin har ett brett stöd. I oktobernumeret 1971 av tidigare Broderskapsrörelsens, nuvarande Tro och Solidaritet, tidning ”Broderskap” menade Carl-Henrik Grenholm att
”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”Grenholm är idag professor emeritus i teologi vid Uppsala Universitet. Fram till sin pension kom han att bygga upp de nätverk av unga Uppsalaakademiker som idag omger statsminsiter Stefan Löfven som rådgivare på olika nivåer. Med Genholms engagemang i kristna socialdemokrater gjorde det sedan naturligt för Adrian Kaba att 40 år senare publicera antisemitiska ledartexter i tidningen Broderskaps efterföljare Tro och Politik.
Det tog socialdemokraten och förbundsstyrelseledamoten Kaba fem år att inse, efter ständiga påminnelser från främst Ledarsidorna.se, att spridandet av uppfattningen att det föreligger en judeo-europeisk högerkonspiration är en antisemitisk utsago. Att sprida uppfattningen att israeliska underrättelsetjänsten Mossad byggt upp den Islamiska Staten är ett eko från nazistiska Der Stürmer. Kaba behövde aldrig lämna partiet eller sina förtroendeuppdrag inom partiet under denna tid av egen bearbetning.
Men under dessa fem år hann Kaba bidra till att piska upp ytterligare antisemitiska vanföreställningar i Malmö. Med kännt resultat. Judar flyttar fortfarande från Malmö. Ingen flyttar till Malmö. Av lätt insedda skäl. Malmö är en judefientlig miljö idag.
Ledarsidorna kommer återkomma i flera artiklar om hur inte bara SSU samt Tro och Solidariet utan även detta Uppsalanätverk fungerar idag och vilket tankegods de för med sig. Det nätverk och som formar statsmininsterns verklighet och vardag. SSU:s Pavlos Cavelier Biza, Uppsala, tweet där han 2012 säger sig ”äcklas av Israel” är inte en ideologisk övertygelse som uppstått ur tom luft. Det är heller ingen slump att Lisa Pelling, Dagens Arena, uppträder i första maj-demonstrationer som även omfattar uttalat antisemitiska politiska grupperingar.
Uppsala-nätverket, Tro och Solidaritet samt SSU utgör bland de mest inflytelserika sfärerna som omger statsministern och Rosenbad.
Det som förenar Kaba och Pelling är att de hela tiden först i efterhand, när andra gör dem uppmärksamma, lyckas identifiera antisemitism. De ser den inte själva. De saknar detta i sin politiska och ideologiska skolning. De saknar detta DNA helt och hållet. De saknar skyddet. Eller så har de dessa sympatier. Ingen vet. Än
Ett museum, och en lång tid av utbildnings- och utrensningsinsatser bör vänta socialdemokraterna. En tid av ingående självrannsakan och att ta till sig kritik istället för att ständigt förneka det relevanta i den och de själva sakförhållandena. Och det faktum att antisemitismen samt antisionismen slagit rot i flera delar av partiet. Malmö. Uppsala. SSU. Tro och Solidaritet.
Sverige har åsiktsfrihet. Den enskilde bör få tillåtas att vara antisemit. Men under inga omständigheter i det socialdemokratiska partiet. Inte ens vid inträdesansökan. Då är sannolikt Nordiska Motståndsrörelsen, de Grå Vargarna eller andra semi-militära etnofascistiska organisationer med religiösa vanföreställningar mer lämpade.
Det är summan av alla dåliga omdömen som skapar grogrunden för den antisemitism som idag växer i inte bara socialdemokraterna utan även övriga förment liberala och humanistiska partier. Centerpartiet är, för att ta ett exempel, i allra högsta grad infekterat av etnofascistiska ideal. Partierna känner inte igen antisemitismen om den inte ser ut som sist de såg den. I ridstövlar och svarta ridbyxor. Idag kan den lika gärna komma i lila-färgat hår, piercad underläpp och hipster-skägg.
Idag är antisemitismen ständigt närvarande i Malmö. I Malmö i allmänhet och inom såväl Socialdemokraterna som SSU i Malmö men även de andra sidoorganisationerna i synnerhet.
Inte den antisemitism som har sina uttryckformer i nazismen. Istället en hybrid mellan klassisk öststatsantisemitism, den som Reepalu förde med sig, som nu gift sig med den arabiska antisemitismen. En livsfarlig hybrid av det sämsta av två antisemitiska världar som slagit rot i det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund. Idag är det i praktiken endast ett fåtal personer som håller emot. Personer som kommunalrådet Katrin Jammeh Stjernfeldt och Malmö Arbetarekommuns Joakim Sandell. Utan dessa skulle antisemitismen slå ut i hela sin prakt i staden.
Antalet tillfällen som riksdagsledamoten Hillevi Larsson genom åren givit legitimitet åt antisemitiska demonstrationer med sin närvaro är högt. Trots att hon suttit i riksdagen sedan 1998, eller 21 år, har hon inte tagit den kunskap som finns om antisemitiska uttryckssätt till sig. Hon är även vice ordförande för ett annat socialdemokratiskt sidoförbund, S-kvinnor där hennes sympatier för de som uttrycker antisemitiska åsikter inte är okända. Hillevi Larsson blev vice ordförande tack vare sina nätverk och sympatier för antisemitiska organisationer och möjligheter till närvaro. Inte trots dessa.
Även riksdagsledamoten Jamal el Haj agerar på samma sätt. El Haj är sannolikt den ende palestinier som uppträtt under en Hamas-flagga på en av alla dessa demonstrationer utan att säga sig veta vad den representerar. I varje fall när media sedan ställer frågor om det lämpliga i att som riksdagsledamot uppträda tillsammans med en organisation som enligt sina egna stadgar önskar slutföra det Hitler påbörjade. Holocaust. Folkmord. Och detta inte bara i Israel. Utan ett globalt folkmord. En Hamas-anhängare utgör samma hot mot en jude oavsett var i världen han eller hon än befinner sig.
Jamal el Haj har kryssats in i Riksdagen av sitt nätverk. Tack vare hans närvaro i demonstrationer som uttrycker antisemitiska vanföreställningar. Inte trots närvaron. El Haj har dessutom fått partiets förtroende att sitta som ersättare i Utrikesutskottet och därmed ha givits en plattform att bevaka sitt nätverks intressen.
Det är ingen slump att såväl Jamal el Haj som Hillevi Larsson kommer från Malmö i denna kontext.
För Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU verkar antisemitismen för närvarande ha utvecklats till ett vardagsnöje och en sällskapslek. Sällskapsleken ”jaga juden ut ur Malmö”. Mohammed Adeeb, tidigare ordförande SSU Malmö Centrum, kommunicerade så sent som den 17 augusti 2018 en konspirationsteori om att Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi styrs av Israel, att han är en ”sionistisk agent” med ”judisk mor”.
En annan SSU-medlem från Adeebs SSU-förening har spridit att citat från den terrorstämplade Al-Aqsa-martyrernas brigader att
”sionismens svansar förstört Irak, Syrien, Jemen och Libyen”.Trots att Adeebs åsikter och formuleringskonst har sin naturliga hemvist i Nordiska Motståndsrörelsen deltar han i den socialdemokratiska valrörelsen tillsammans med kandidater till EU-parlamentet..
Malmö kommer, om inte utvecklingen vänder under 2020, inom ett par år kan vara rensat från judar. Etniskt och kulturellt rensat som ett direkt resultat av de budskap som Mohammed Adeeb och hans SSU-kamrater men även medlemmar i moderpartiet delar. Av det hat mot judar de som medlemmar och föredträdare för Socialdemokraterna och SSU piskar upp. Exemplen är så många att inte ens den inbitne socialdemokratiska apologet kan bortse från dessa numera. Då medlemmar i SSU även är medlemmar i moderpartiet Socialdemokraterna är allt detta agerande Stefan Löfvens personliga ansvar från och med nu.
För statsministern handlar konferensen inte bara om Förintelsen. Det handlar även om hans eget personliga eftermäle. Hur hans roll och egenskaper kommer beskrivas i boken om Sverige i framtiden. Hur rekorderlig han än är privat kommer hans politiska prestation vara den som skriver hans historia.
Han har en chans att lyckas nu. Men bara en. Att piska de som hyser antisemitiska vanföreställningar ut ur partiet. Dessa har haft så pass många chanser nu att ytterligare allvarliga samtal känns överflödiga. Nu är det endast piskan som återstår. Men lyckas Löfven inte piska ut antisemitismen ur partiet är det ingen ljus figur som han kommer att skrivas in i historieböckerna som.
Stefan Löfven löper en överhängande risk att förknippas med att vara den statsminister vars parti till slut lyckades jaga ut den siste juden från Malmö. Som sällskapslek. På liv och död.
Randanmäkning
Idag, likt alla dagar, är det mitt krig mot antisemitismen som är ämnet.
Jag har aldrig gått en kippa-vandring och kommer aldrig göra det. Det är mest plakatpolitik anser jag. För mig är det kampen varje dag mot antisemitismens hydra var den än sticker fram sitt fula tryne som är viktigare och ger mer effekt än enskilda manifestationer. Så fungerar jag.
Veckan som varit var dramatisk och omtumlande ur flera hänseenden och denna artikel är ett direkt resultat. En artikel du inte kommer läsa någonsin i den media som står i ekonomisk beroendeställning till regeringen. Inte bara Public Service ser bort från antisemitismen i de etablerade partierna, även Bonnier och Schibstedt ser bort när den sticker fram sitt fula tryne med undantag för Thomas Matsson, Expressens ansvarige utgivare, som vågar gå mot strömmen i en annars apologetisk och förlåtande kultur.
Det är ingen slump att SVT Text tidigare på nyhetsplats spred att Donald Trumps valseger vilade på en judisk lobby. Inte heller någon slump att vare sig SvD eller Aftonbladet i praktiken aldrig fångar upp Expressens avslöjande om antisemitismen inom socialdemokraterna.
Detta är mitt krig. Jag fick det med mig från min farfar. Men det är en annan historia.
Du får gärna stödja mitt krig med att helst bli prenumerant men det lilla kan du alltid Swisha på 123 535 62 82.