Jens Ganman om asylindustrins sammanbrott

 

Jens Ganman blev riksbekant  när han skrev

EN DAG I EN ASYLSÖKANDE KVINNAS LIV,

ett fiktivt men alltför verklighetsnära kåseri

från en asylförläggning i Norrland.

Då var han krönikör på Östersunds-Posten och flitig

programledare i P4 Jämtland.

Nu är han frilansande skribent med bl a en egen blogg

där han varvar kåserier och högst allvarliga inlägg.

Han har kvar intresset för vad som händer på landets

asylförläggningar.

 

Nu senast en lång artikel där tre kvinnor

som länge arbetat inom asylindustrin djup-

intervjuas. De vittnar om ett system i totalt

förfall där skattepengar försvinner åt alla håll.

Artikeln är lång, men mycket läsvärd. 
Den borde bli obligatorisk läsning för våra
beslutsfattare.

Så läs och fundera !

Några korta utdrag nedan:
 

***

 

Enligt dina erfarenheter: används de pengar vi investerar i asylboenden/HVB-hem på ett effektivt sätt?

LOUISE, 28

”Jag skäms när jag tänker på hur man hanterar skattemedel på ett så slösaktigt vis.

Alla verksamheter som hanterar offentliga medel såsom skola, äldreomsorg, ekonomiskt bistånd vänder man på varenda krona och det finns tydliga riktlinjer för exakt hur mycket allt får kosta. Detta tycks inte ha gällt de verksamheter och HVB-hem där jag arbetat.”

 

Jag har med egna ögon sett hur ensamkommande barn får pengar till de mest besynnerliga ting. Exempelvis var det många av de afghanska ungdomarna som åkte till Iran för att hälsa på släkt och vänner. Jag kan inte svära på att de fick sin flygbiljett betald, kanske att de fick spara ihop till den själva, men exempelvis visum, kläder, presenter till anhöriga, fickpengar och dylikt kunde boendet bekosta och det handlade inte om småpengar de tillfällen jag var med.

Andra dyra saker som man bekostade var olika träningskort och medlemskap i finare träningsklubbar. En ungdom kunde ha både ett gymkort och medlemskap i exempelvis en brottningsklubb. Lägg där till att träningsklubben ibland låg i en grannstad så personal fick då köra ungdomarna till olika träningar och sedan vänta där under tiden för att sedan köra de hem igen. Även om det i vissa fall fanns buss att tillgå så kunde ungdomarna bråka och tjafsa sig till skjuts.

Jag vill såklart inte att ensamkommande ungdomar ska ha det dåligt eller sämre än svenska ungdomar på något sätt, jag tycker bara att kommunerna ska använda sina resurser på ett ansvarsfullt vis vilket också står skrivet i kommunallagen som kommunerna är skyldiga att följa. En annan aspekt är ju att ungdomarna en gång i framtiden ska klara sig själva och sin egen ekonomi och hur ska de lära sig det när man inte gränssätter dem? Många av dem kommer leva på ekonomiskt bistånd från kommunen efter att de blivit utskrivna från HVB-hemmet och då gäller det existensminimum. Det är rent av ohederligt att inte rusta dem för framtiden.

EMMA, 42
NEEEEJJJJ!!!! Eller… förlåt… jag ska ge ett konkret exempel till: en asylsökande som ska på intervju får först ett brev på så komplicerad svenska att inte ens en infödd svensk skulle förstå det. Där står de att de snart ska få ett till brev… och i det brevet blir de kallade till utredningsintervju på en ort som kan ligga långt bort i landet från där boendet ligger.… I det läget behöver de förstås hjälp med att boka tågbiljetter etc. Som Migrationsverket i och för sig bekostar, men… varför har verket inte folk på plats!?

”Det här systemet är både dyrt och ineffektivt.”

Migverket öppnade receptionen på vårt boende lite när de kände för det… och då satt först fyra personer och åkte tio mil från närmsta stad för att ens kunna finnas på plats. I nio fall av tio kom de dessutom försent… inte på utlovad tid… för att sen stanna i två kaotiska timmar och så abrupt åka hem igen.

Vi på boendet tjatade i flera månader för att få till en dialog om och när de skulle komma men det blev aldrig bättre. Eftersom jag var ansvarig för säkerheten på boendet visste jag vilken oro det här beteendet skapade eftersom folks öde ju vilade i Migverkets händer. Det enda som var av vikt för dessa stackare var ju att tala med svenska myndigheter om ett eventuellt uppehållstillstånd.

ALLI, 36
Ett exempel: på ett boende i södra Sverige hade några killar kastat mat på väggarna för att de kände sig orättvist behandlade när personalen inte skjutsade dem när de ville. Efter några dagar blev stanken outhärdlig men killarna vägrade städa… då tog personalen in en städfirma för sanering. Personal blev dessutom tillsagda uppifrån att vara mer lyhörda inför killarnas önskemål.

****
Varför har det blivit så här?

LOUISE, 28
För att det är stigmatiserande att prata om problemen med invandring. Man blir misstänkliggjord på ett mycket obehagligt sätt och det gör att man hellre undviker uppkomna diskussioner än säger emot, oavsett hur sakliga och väl underbyggda argument man än har.
Det här påverkar hela debattklimatet negativt och eftersom ingen är intresserad av att diskutera problemen kommer man heller aldrig fram till en lösning. För att avsluta lite optimistiskt vill jag ändå påtala att diskussionsklimatet har blivit lite bättre sista året, mycket tror jag tack vare starka individer som trätt fram i sociala medier och skapat egna plattformar samt alternativ och utländsk media… det ger hopp om framtiden.

EMMA, 42
Det har blivit så här eftersom att så fort man pekar ut minsta problem med svensk asylpolitik, eller den bristande integrationen, så blir man kallad rasist. Men jag har svårt att tro att många av svenskarna är ‘rasister’ i ordets rätta bemärkelse. De som är rasister är ofta de som bor på boendena… där är den verkliga rasismen väldigt stark. Inte minst mot afrikaner.
Jag förstår ärligt talat inte hur politikerna tänker…!? Hur kan de mata SD som de gör!? De lägger en jättestor andel flyktingar i avlägsna, isolerade samhällen… och ibland blir mängden invånare på ett boende större än den som redan fanns på orten. Det är klart att sånt skapar friktion och misstänksamhet. Speciellt om man inte informerar de boende om vad som ska hända utan bara smäller upp ett boende med 500 araber och afrikaner från en dag till en annan. Med enorma kulturskillnader… både sinsemellan och gentemot det svenska samhället… och på toppen av det en dåligt fungerande integration… Det är ju som att be om att SD… och ännu radikalare typer ska växa och frodas… jag fattar inte…

ALLI, 36
”Rasiststämpeln hindrar de öppna samtalet. Många vill väl men i all välmening lyssnar de inte på hur verkligheten ser ut… eftersom den ofta är besvärande och stör medelklassen i deras BIB-drickande/mellotittande vardag.”

Enklare då att vända ryggen till, förneka och ‘skrämma bort’ all besvärlig sanning. Vi kan inte skylla allt på regering och mainstreammedia… vi väljare och nyhetskonsumenter har format dem genom att tydligt ge uttryck för vad vi vill och inte vill veta.