För drygt 40 år sedan höll Enoch Powell sittepokgörande tal "Rivers of Blood". Han var
den förste brittiske politiker som varnade för
en havererad invandringspolitik. Powell blev snabbt
folkhjälte för stora delar av den brittiska allmänheten.
En ganska märklig folkhjälte: Den arrogante
och superintellektuelle professorn i klassiska
språk, klädd i sin säckiga svarta kostym
tvingades plötsligt umgås med och hyllas av
Londons slakteriarbetare, varvsarbetare i Belfast
och hemmafruar i Birmingham....
Hundratusen dåligt stavade tackbrev till
en man som helst läste grekiska eller latin.
**
Intressant nog ser den unge journalisten
Sarfraz Manzoor i The Guardian
**
Manzoor sitter på MacDonald Burlington Hotel
i Birmingham, där Powell höll sitt berömda tal,
och konstaterar:
"As I wrote earlier this year, one unintended
consequence of Powell's explosive speech was
that it has distorted all discussion about race
and immigration since. It has become almost
impossible to have an honest debate about the
subject without risking the accusation of racism.
To say that "Enoch was right" still carries
political risks – and yet with the emergence
of political Islamism, Powell's 40-year-old
speech seems, if not prophetic, than at
least bracingly relevant."
**
Vidare speglar Manzoor dagens förvirrade debatt
kring islamismen och det mångkulturella samhället,
för att avsluta med reflexionen:
"I believe that supporting a stronger sense of
Britishness, reminding all communities about
the things that we have in common rather
than stressing differences, does lie at the
heart of any solution to political Islamism.
It is a battle for hearts and minds but, crucially,
it is a battle which needs the support of Muslims
to succeed. The challenge for all those who
oppose the distorted ideology of Islamism is
how to isolate the extremists without alienating
and antagonising moderate and mainstream Muslims."
***
***
Det är nog inte bara jag som
får associationer till den modige
