De lägsta instinkterna...

Apropå det senaste pöbelupploppet i Malmö

citerar den alltid läsvärde Thomas Nydahl

(också en flyktad Malmöbo) några diktrader.

Tar mig friheten att klippa direkt:

"Vänsterns" version av yttrandefrihet tål inte frisk luft.

 Foto i Malmö i lördags: Roger Sahlström
 

Våldet tilltar, demonstrationerna är sedan länge pöbelupplopp.

De heligaste av människor demonstrerar sina lägsta instinkter

och försäkrar omgivningen att det är demokrati och yttrande-

frihet de vill ha. Jag läser en diktsamling.

Det behövs bara några få ord ur den för att sammanfatta:
Nej. Inte av mig. Aldrig.

Inte ett steg i ert tåg,

inte en stavelse i er kör,

gläfs som förbyts i skall.

 

Banderoller som seglar nerför en gatuflod,

makt som räknas för mer än en röst -

storkna av mina fyrradiga stentavlor,

jag erkänner aldrig några av era anspråk

**

Ur dikten Demonstration av Les Murray,

Dikter från den efterblivna landsbygden

(Brombergs förlag, översättning och efterord:

Stewe Claeson, Jonas Ellerström, Lars-Håkan Svensson)

Läsvärt: Black Country

 Efter studenten förälskade jag mig i de brittiska öarna.

Fem somrar på rad tågluffade jag från Cornwall till Shetland.
En kort tid bodde jag på Hebriderna och återvände ständigt
till Wales underbara bokstad Hay-on-Wye
Men med en betydande lucka i resandet. I Birmingham och
Manchester bytte jag tåg några gånger, men kände ingen
lockelse att stanna till längre än absolut nödvändigt.
Midlands likhet med industrikyrkogården kring Newcastle
och den f d industristaden Malmö på väg ned i dyn, avskräckte
från närmare bekantskap.

Nu har Thomas Nydahls nya bok Black country börjat fylla

ut min okunnighets lucka beträffande Birmingham och West
Midlands.
Från den brittiska verkstadsindustrins vagga till helt islamiserade
slumstäder. En djupare studie av utvecklingen i Black Country
borde kunnat lära oss mycket om vart t ex Malmö är på väg.

”Vi är inte helt olika England. Det är bara det att mycket av

samtidens brittiska elände hunnit en bit längre ned i schaktet
än det svenska . Inte minst har den av överheten proklamerade
mångkulturutopin (”monokulturalism i pluralis” som Nobel-
pristagaren Amartya Sen uttrycker saken) raserat mycket av
människors identitet och hemkänsla, men också och inte
minst deras förväntningar på det samhälle de tjänat eller
tjänar. Islamismen är, i kraft av sina anspråk på sanningen,
som den delar med andra totalitära och förtryckande tanke-
system, bara ett, men det allra största hotet mot demokrati,
yttrande- och tryckfrihet och mot de enskilda faktorer som
gör ett samhälle till gemensamt, kollektivt projekt.”
**
Thomas Nydahl bodde några månader i Birminghams slum
1998, där hans ögon öppnades för både multikulturalismens
verkningar och islamiseringen. Hösten 2012 återvände han
för en tid till Black Country och kunde bl a beskåda hur sharia-
zoner är på väg på att införas.
Det är en viktig reserapport han nu lägger fram.
Man skulle önska en hel serie böcker i samma stil från
Molenbeek, Neukölln och Malmö. Ärliga och grundliga
rapporter om verkligheten i dagens Europa.
Utan försök att försköna (eller snarare dölja) verkligheten
med politiskt korrekt täckfärg. Givetvis kommer den inte
att falla det politiska och journalistiska etablissemanget i
smaken. Europeisk verklighet i för stora doser skrämmer
de vanliga medborgarna och är därför bannlyst.

Man får en känsla av att den brittiska utvecklingen mot islamism,
shariagäng och multikulturalism kommer att drabba Sverige med
full kraft inom årtiondet.

**
Nydahls analys av Enoch Powells ”Rivers of Blood”-tal från 1968
är fascinerande. Powells skepsis mot den dåtida multikulturalismen
kostade honom den politiska karriären, men så här med facit i
hand innehöll den mera realism än vad mrs Thatcher & Co presterade.
Först i vår tid har påtagligt yrvakna Cameron och Merkel gett honom
i sak rätt.
Det är lätt att hänga upp sig på Powells ålderdomliga språkbruk ,
men det centrala i hans varning var ändå att multikulturalismen
åt alla olycka bär.

De främsta förlorarna i det brittiska samhället idag är den ”vita
underklassens” barn. Bengaler och pakistanier skapar förvisso
ett parallellsamhälle, men lyckas samtidigt ofta ekonomiskt och
utbildningsmässigt bra i det brittiska samhället.

Ursprungsbefolkningen (och i någon mån västindierna, den första
stora invandrargruppen) framstår som outbildade, arbetslösa och
permanent placerade på samhällets botten. Gängkriminalitet och
droger präglar deras vardag. Kravallerna 2011 förstärkte den bilden.
När de försöker protestera mot sin situation i organiserade former
blir det mest fotbollshuliganism och EDL…
***
Black Country är inte bara en bok för oss Englands-
nostalgiker, som missat Midlands under tågluffandet,
utan en bok som har viktiga lärdomar kring hela Europas
utveckling.
Köp den via Thomas Nydahls hemsida.

Terroristbokhandeln i Birmingham

Thomas Nydahl har varit på reportage-

resa till The Midlands. Det har avsatt

en ström av spännande artiklar på

bloggen och ska snart också  bli en bok.

**

Idag berättar han om den islamistiska

terrorismen i Birmingham.

Ett flertal terrorgrupper har gripits där.

De flesta med någon anknytning till den

ökända islamistiska bokhandeln

Maktabah i stadsdelen Sparkhill.

"Den 13 oktober 2010 slog polisen till mot den

islamiska bokhandeln i Sparkhill.
Bokhandlaren Ahmed Faraz anklagades för att

inneha och distribuera material som kommit i

ökända terroristers händer. De syftar i första

hand på Mohammed Sidique Khan, ledaren för

7 juli-attentaten i London. Faraz åtalas på tio

punkter för att ha spridit terrorpublikationer

mellan 13 april 2006 och 26 januari 2010, men

också för att vid nio tillfällen innehaft sådana

publikationer."

(....)

"Sparkhillbokhandeln Maktabah igen. Plötsligt

dyker den upp i samband med konvertiten

Paul R. Hall, den före detta amerikanske marin-

kårssoldat som greps för sitt stöd till islamisk

terrorism.

Hans nya namn som muslim är Hassan Abujihaad.

”Efternamnet” är en konstruktion av Abu Jihad,

vilket betyder det heliga krigets fader, och en av

PLO:s högsta ledare hade det som sitt täcknamn

 (han dödades för övrigt i Tunis av israeliska

Mossad, på 1988). Hall lade ut hemligt material

på nätet, bland annat sådant som avslöjade var

den amerikanska flottan hade sina fartyg. Han

greps i mars 2007 och i mars 2008 dömdes han

till tio års fängelse, maxstraffet för den typen av

brott. Flera brittiska tidningar har skrivit om

det faktum att hans första kontakt med politisk

islam var just Maktabah-bokhandeln i Sparkhill."

***

Läs hela artikeln

Libysk jihad exporteras till Skåne....

Skånelandstinget tycks bli allt dyrare för

oss skattebetalare samtidigt som 

patienterna går in i de eviga köernas värld...

Thomas Nydahl berättar om hur de knappa

sjukvårdsresurserna används till att belöna

den segrande fraktionen i Libyen...

**

Igår meddelade Lunds universitetssjukhus att de inte har

en enda ledig vårdplats och att pengarna är slut.

Ett enda exempel, alla vet att man kunde rada upp dem,

oändligt. Sjukvården i Skåne går på knä. Köerna blir allt längre.

För någon vecka sedan meddelade Skåne-landstinget att

man skulle låta en delegation flyga till Libyen för att hämta

krigsskadade män till vårt län och ge dem vård.

Det ansågs det finnas utrymme och resurser till.

Det fanns reservationer. Människor var skeptiska.

Erfarenheten från Danmark, mindre än en månad gammal,

visade hur svårt det kunde bli. Att ta emot män från den

arabiska fronten var kanske inte så enkelt som man kunde

tro. Nu är de här. I Lund, i Trelleborg, i Hässleholm och i

Kristianstad. När de flögs hit undrade jag över om urvalet

endast skett på medicinska grunder, eller om landstingets

herrar också funderat på klaner och andra identiteter i det

libyska samhället. De aspekterna är bra mycket viktigare

än vad herrarna i Skånehuset ens kan föreställa sig.

Eller är det så enkelt att Sverige på grund av deltagandet i

sönderbombandet av Libyen har en moralisk/ekonomisk

förpliktelse gentemot landets soldater?

Uppenbarligen visste och förstod de ingenting alls av det.

De flög ner, besiktigade skadorna och valde de män de

ville vårda i den skånska idyllen.

I Åhus, där vi vanligtvis njuter av havet, har man byggt

ett antal nya, åttakantiga hus. För sommargäster.

Där inhystes för dryga 48 timmar sedan de krigsskadade

männen. För 24 timmar sedan bröt helvetet ut. Knivslagsmål.

Poliserna som larmats till platsen attackerades och tvingades

skjuta skarpt.
Vad är det vi gör? Hur naiva får vi bli? Jag är bara dum som

använder ordet vi. Vad det handlar om är med all säkerhet

en naiv svensk tjänstemannaklass som tror sig fixa bra affärs-

kontrakt med den nya, islamiska, överheten i Libyen.

De kommer att misslyckas. Vreden och rädslan som nu finns

bland invånarna i Åhus har säkert sin motsvarighet på andra

orter dit man tagit krigstaggade, hetsiga unga arabiska män

som gärna fortsätter att slåss.

Islamofob: kritiker mot totalitarism

Thomas Nydahl definierar begreppet

"islamofob":

Det av Ayatolla Khomeini introducerade begreppet

”islamofob” har sedan 1979 fungerat som stämpel

på människor som yppat kritik inte bara mot islam

i allmänhet, utan mot islamismen som totalitär

ideologi och tankegods i globala terrornätverk i

synnerhet. I och med al-Qaidas våldsamma

entré på arenan har det också blivit ett verktyg

för de härskande klasserna i Europa, som de

använt mot människor som aktivt stått upp till

yttrande- och tryckfrihetens försvar, särskilt då

mot de individer som visat på likheterna mellan

det förgångnas totalitära ideologier och förtrycks-

system (nazismen, fascismen, kommunismen)

och islams utveckling i vår tid, som en religiös

väckelserörelse och förstärkt ideologiskapande

system (den arabiska våren, som blivit en kall

vinter, är kanske det gångna årets bästa exempel

på den utvecklingen, där islamisterna i land efter

land flyttat fram positionerna, inte bara på barrikaderna

och i blodiga uppror, eller inbördeskrig som i Libyen

och Syrien, utan också i de parlamentsval vissa av

länderna hunnit genomföra).

**

Artikeln innehåller också en utmärkt recension

av andra delen av Lars Hedegaards memoarer:

 Ræven går derude, mor. Erindringer 1980-2011

(Trykkefrihedsselskabets bibliotek, Odense, Danmark 2011).

Arabiskt mörker

Thomas Nydahl kommenterar hur

den "arabiska våren" utvecklats till

den islamistiska hösten även på det

lokala planet:

"På det vardagliga planet har jag

gjort en reflektion. Tidigt i våras

kom en ung kvinna hit till byn,

född i Gaza hade hon från Egypten

tagit sig hit och sökt asyl. Hon födde

sitt första barn här. För en tid sedan

kom hennes pojkvän/man och far

till barnet också hit. Av den frimodiga,

fräckt klädda unga kvinnan blev det

över en natt en helt annan person

som steg ut ur huset, klädd i slöja!

Varje dag jag ser henne inpackad i

tyger tänker jag att hon kanske

rentav symboliserar det mörker

som den arabiska våren gick in i.

Mannen och hans av religiösa van-

föreställningar präglade tänkande

styr inte minst kvinnorna från dessa

miljöer."

"De intellektuellas flykt"

Thomas Nydahls ofta värdefulla och eftertänk-

samma blogg heter i sin senaste version VAKA

ÖVER ENSAMHETEN.

Trots sin svåra sjukdom missar han inte att

presentera Paul Bermans nyutkomna bok

om islamismen. Recensionen blev så kort att

jag tar mig friheten att klippa hela:

"Den allmänna debatten om islamismens hot

och mångkulturen som statlig ideologi blir i allt

högre grad en konkret debatt. Den har de

senaste åren fått orts- och personnamn och

kan diskuteras som samhällsproblem och

ett konkret hot mot demokratiska levnads-

former vilka inkluderar yttrande- och tryckfrihet.
**
Paul Berman, amerikansk journalist som

specialiserat sig på frågor som rör amerikansk

utrikespolitik, har i allt högre grad ägnat sig åt

det europeiska skeendet. Hans bok Terror

och liberalism gav oss en begriplig analys av

tiden efter 11 september-attentaten.

Stormuftin vid sin Mästares fötter 1941
**

Den omskrivna boken om några tongivande

europeiska intellektuella och undfallenheten

inför islamismens talesmän finns nu i svensk

översättning, De intellektuellas flykt.

Vi känner igen många av aktörerna i den,

bland annat Ayaan Hirsi Ali och Tariq Ramadan,

på var sin sida om jihadismens dödliga strategi.

I centrum för det hela står Muslimska Brödraskapet,

organisationen som i och med den egyptiska

revolten i vinter kom på allas läppar. Också i

Sverige diskuterades organisationen och dess

apologeter var många. Intrycken av diskussionen

kunde nog sammanfattas med att brödraskapet

trots allt inte var så farliga, att de med tiden

blivit moderna och liberaliserade (ett begrepp

som i sammanhanget visades upp i hela sin tomhet).

Särskilt intressant finner jag här kopplingen mellan

islamismen och nazismen. Berättelsen om Jerusalems

mufti på besök hos Hitler är uppseendeväckande

för den som inte är bekant med den.

Och brödraskapets blodiga historia dokumenteras

väl av Berman (vilket får mig att tänka på att en

av dess medlemmar är flykting här i staden, och

det han anför är att myndigheterna i Egypten

censurerade hans texter - vilket lokalpressen

naturligvis gärna skriver om, men med samma

entusiasm förtiger de allt denna man står för och

som i ännu högre grad hotar friheten till muntligt

och tryckt ord).
**
Berman har en helt annan historia än den gulliga

att berätta. Och det hade jag tänkt mig att jag

skulle redovisa ganska detaljerat, men sjukdomen

satte stopp för det. Vill bara understryka att det

 här är en mycket viktig bok och att den borde

 studeras av varje medborgare som menar

att det finns ett akut behov av kunskap kring

den totalitära ideologi som med religionen som

ursäkt vill förändra allt det vi betraktar som det

fria och demokratiska samhällsklimatet. Hoten är

många och konkreta. Berman har synat de

"liberala islamisterna" som talar sockersött till

 en europeisk publik men tar fram jihadismens

hela arsenal av hat och hot inför sina anhängare."

 ***

Läs också

Stormuftin och nazismen