Libysk jihad exporteras till Skåne....

Skånelandstinget tycks bli allt dyrare för

oss skattebetalare samtidigt som 

patienterna går in i de eviga köernas värld...

Thomas Nydahl berättar om hur de knappa

sjukvårdsresurserna används till att belöna

den segrande fraktionen i Libyen...

**

Igår meddelade Lunds universitetssjukhus att de inte har

en enda ledig vårdplats och att pengarna är slut.

Ett enda exempel, alla vet att man kunde rada upp dem,

oändligt. Sjukvården i Skåne går på knä. Köerna blir allt längre.

För någon vecka sedan meddelade Skåne-landstinget att

man skulle låta en delegation flyga till Libyen för att hämta

krigsskadade män till vårt län och ge dem vård.

Det ansågs det finnas utrymme och resurser till.

Det fanns reservationer. Människor var skeptiska.

Erfarenheten från Danmark, mindre än en månad gammal,

visade hur svårt det kunde bli. Att ta emot män från den

arabiska fronten var kanske inte så enkelt som man kunde

tro. Nu är de här. I Lund, i Trelleborg, i Hässleholm och i

Kristianstad. När de flögs hit undrade jag över om urvalet

endast skett på medicinska grunder, eller om landstingets

herrar också funderat på klaner och andra identiteter i det

libyska samhället. De aspekterna är bra mycket viktigare

än vad herrarna i Skånehuset ens kan föreställa sig.

Eller är det så enkelt att Sverige på grund av deltagandet i

sönderbombandet av Libyen har en moralisk/ekonomisk

förpliktelse gentemot landets soldater?

Uppenbarligen visste och förstod de ingenting alls av det.

De flög ner, besiktigade skadorna och valde de män de

ville vårda i den skånska idyllen.

I Åhus, där vi vanligtvis njuter av havet, har man byggt

ett antal nya, åttakantiga hus. För sommargäster.

Där inhystes för dryga 48 timmar sedan de krigsskadade

männen. För 24 timmar sedan bröt helvetet ut. Knivslagsmål.

Poliserna som larmats till platsen attackerades och tvingades

skjuta skarpt.
Vad är det vi gör? Hur naiva får vi bli? Jag är bara dum som

använder ordet vi. Vad det handlar om är med all säkerhet

en naiv svensk tjänstemannaklass som tror sig fixa bra affärs-

kontrakt med den nya, islamiska, överheten i Libyen.

De kommer att misslyckas. Vreden och rädslan som nu finns

bland invånarna i Åhus har säkert sin motsvarighet på andra

orter dit man tagit krigstaggade, hetsiga unga arabiska män

som gärna fortsätter att slåss.