Många danskar och svenskar har med rätta blivit upprörda över avslöjandet att storföretag med verksamhet i Mellanöstern skriver under på att bojkotta Israel och israeliska företag.
Nu är det långtifrån hela bilden. Bojkotten startade efter tysk förebild 1936
då de arabiska pogromerna mot judar i mandatet Palestina inte fick önskad
effekt. Den återupptogs 1946 (d v s före Israels grundande....) genom att
samtliga arabländer inrättade bojkottkontor. Fram till 70-talet betraktades
den mest som ett skämt eller ett problem för sandimportörer.
Först när arabvärlden visade sina ekonomiska och politiska muskler genom olje-
kriget 1973 insåg näringslivet problemet med att äta kakan och ha den kvar....
Ett brev från ett bojkottkontor till en europeisk firma kunde se ut så här:
1. Har ni några judiska anställda i ert företag ? Om ja, hur många och i vilka
befattningar ?
2. Finns det några judar i er styrelse ?
3. Är någon av era avdelnings- eller filialchefer jude ? Om ja, ange befattning.
4. Är någon av era firmatecknare jude ?
5. Hur stort är antalet judiska arbetare i er produktion ?
Efterhand blev språkbruket lite smidigare. Ordet jude ersattes med zionist etc,
men andemeningen var kvar (och klar !).
Så sent som på 80-talet avkrävdes t ex brittiska företag som ville handla med
Saudiarabien ett intyg från en arabisk handelskammare eller konsulat där det
intygades att
"...företaget inte är ett judiskt företag eller kontrolleras av judar eller zionister
och inte har några förbindelser med Israel...."
Ett stort brittiskt sjöförsäkringsbolag tvingades sparka alla judar ur styrelsen
inför hotet att alla rederier som försäkrade hos dem skulle vägras tillträde till
alla arabiska hamnar.
Det senaste årtiondet har några få stater (Egypten, Jordanien och Mauretanien)
lämnat bojkottorganisationen, men i övrigt arbetar den för fullt.
Saudiarabien har, trots det nya medlemskapet i världshandelsorganisationen
WTO, inte stängt sitt bojkottkontor.
Idag får bojkottkontoren hjälp av de vänsterextrema och/eller islamistiska
bojkottkommittéer som växt fram i en del i övrigt civiliserade länder.
Några få väststater har i lag förbjudit denna typ av bojkott. Andra gör som
Danmark och konstaterar att bojkottavtal är ogiltiga enligt dansk lag.
D v s i klartext: Arla & Co kan fortsätta skriva under och sedan
strunta i innehållet.
Det fungerar naturligtvis i t ex de smidiga Emiraten, men när nu
det islamistiska trycket ökar på regimerna kommer säkert
efterlevnaden av bojkotten att kontrolleras allt hårdare.
Därför borde det vara självklart att alla demokratiska stater i lag
förbjuder bojkotter baserad på bl a ras eller religion.
Först då kan vi visa att vi lärt oss något sedan demokratiernas
kryperi inför Nürnberglagar och J-stämplade pass...
