Belgien - där jihadismen blomstrar

 

Just nu har världens uppmärksamhet av

förklarliga skäl koncentrerats på Belgien.

Men, ärligt talat, vad skiljer islamiseringen av

Molenbeek från islamiseringen av Rosengård, 

Bergsjön eller Neukölln ?
 

Antisemitism och islamism blomstrar över

hela Västeuropa.

Varhelst du finner en salafistmoské finner

du snart en Kalifatcell...

Intressant nog tycks de stater i Central-

och Östeuropa som för 25 år sedan kastade

av sig kommunismens ok mera motstånds-

kraftiga mot islamismens pest.

 

 

How Radicalization Was Allowed to Fester in Belgium

by Abigail R. Esman
Special to IPT News
April 19, 2016

 

These are the numbers, the hard facts:  Twenty months. Three terrorist attacks. One hundred seventy dead. And almost all the killers grew up in or at one time lived in Belgium.
Squeezed into a corner bounded by France, Germany and the Netherlands, tiny Belgium has produced more jihadists than any other Western country (relative to its population) since 9/11. The most recent attacks, at the Brussels Maalbeek metro station and Zaventem Airport on March 22, killed at least 32 people and wounded dozens more. On Nov. 13, gunmen from the Brussels district of Molenbeek killed 130 men and women in Paris at a soccer stadium, a restaurant, and concert hall.  And in May 2014, Mehdi Nemmouche, a returnee from Syria, shot and killed four people at the entrance to Brussels' Jewish Museum. Since then, the media has been filled with reports on Belgium as a "new hotbed of terrorism," while politicians have looked at one another blankly, asking "why?"

But the other hard fact is that there is nothing especially new about any of this. Belgium has been a center for Islamic terrorism for more than 20 years, most notably in the aftermath of a series of 1995 and 1998 bombings in France. Those attacks, which targeted, among others, the Paris Metro and the Arc de Triomphe, were committed by the Armed Islamic Group, or GIA, an Algerian militant group affiliated with al-Qaida, many of whose members lived in Belgium.

Indeed, most of the earlier Islamist terror attacks in Belgium and France were committed by Algerian GIA members, including Farid Melouk, who plotted, among other targets, to bomb the 1998 Paris World Cup. Sentenced to nine years in 1998 for his involvement in terrorism, Melouk is believed to have known and influenced Chérif Kouachi, one of the perpetrators of the Charlie Hebdo massacre in Paris last January.
Only later, with the growth of al-Qaida after 9/11, did recruiters turn more to Moroccan immigrants like Abdelhamid Abbaoud, the mastermind of the Nov. 13 strikes, and Khalid Zerkani, believed to have served as a mentor to the current generation of Belgian jihadists.

But not all these 1990s jihadists were strictly GIA: in the aftermath of the 1995 Paris attacks, for instance, during a raid on the home of one Belgian GIA member, police discovered among the weapons "training manual," dedicated to Osama bin Laden. There have also been reports of computer disks containing al-Qaida manuals found in Belgium around this time, but they remain unconfirmed.
But most notable is a report that Belgium repeatedly did little to combat the threat. Rather, according to journalist Paul Belien, Belgian authorities "made a deal with the GIA terrorists, agreeing to turn a blind eye to conspiracies hatched on Belgian soil in exchange for immunity from attack."
If the deal was real, it did nothing to protect Belgian Muslims from radicalization. Those include converts like Muriel Degauque, who in 2005 earned the dubious distinction of being Belgium's first female suicide bomber when she blew herself up in Baghdad, killing five.

Moreover, the radicalization of Belgian Muslims has become nearly a local institution, through national political groups like Sharia4Belgium and, previously, the Arab European League (AEL). Founded In 2000 by Lebanese immigrant Dyab Abou Jahjah, the AEL spread briefly beyond Belgium to France and the Netherlands before eventually petering out around 2006. But in its short life, it stirred pro-Islamist sentiment among many Belgian Muslim youth, helping to pave the way for Sharia4Belgium, and its recruiting of warriors for ISIS.
Alongside both of these movements has been the one-man operation of Khalid Zerkani, who is known to his followers as "The Santa Claus of jihad," the New York Times reports. Zerkani, Belgian federal prosecutor Bernard Michel told the Times, "has perverted an entire generation of youngsters," including various Molenbeek residents who were involved in the Zaventem killings, and Abdelhamid Abbaaoud, the Paris attack leader. Other Zerkani disciples have joined the Islamic State in Syria. On April 14, Zerkani, who was arrested in 2014, was sentenced to 15 years in Belgian prison for jihad recruiting. But – despite ongoing arrests in Molenbeek and other regions throughout Belgium – his influence, like that of Sharia4Belgium and the relics of Belgium's terrorist past, continues to walk free on Europe's streets.

Timeline of Jihadist Events in Belgium
1990s – Armed Islamic Group (GIA), an Algerian terrorist group, forms cells in Belgium and France.
1995
July 25 – GIA sets of bombs at the Saint-Michel station of Paris RER, killing eight and wounding 80
August 17 – bombs set by GIA at the Arc de Triomphe wounds 17
August 26 – GIA bomb found on railroad tracks near Lyon
September 3– car bomb at Lyon Jewish school wounds 14
October 6– explosion in Paris Metro wounds 13
October 17– gas bottle explodes between Musee d'Orsay and Notre Dame stations of Paris metro, wounding 29
1998
March 6 – Belgian officials storm a Brussels residence, arresting Farid Melouk, suspected leader of Belgian GIA and organizer of Paris attacks.
Six other GIA operatives are also arrested, all linked to various Paris bombings.
March 22 – Belgian police uncover GIA plot to bomb the World Cup soccer event in France that June. During a raid in Brussels, police uncover explosives, detonators, Kalashnikovs, and thousands of dollars in cash. Again, Farid Melouk is believed to be associated.
May 26 – Police raid homes in Brussels and Charleroi based on evidence found in a GIA safe house in Brussels earlier. Ten people are detained.
1999
May 15 – Farid Melouk sentenced to nine years in Brussels court.
2000
February – Dyab Abou Jahjah establishes the Arab-European League in Antwerp, declaring that "assimilation is cultural rape," and calling for Islamic schools, Arab-language education, and recognition of Islamic holidays. His goal is to create what he calls a "sharocracy" – a sharia-based democracy.
2001
September 11 – Al-Qaida hijackers plow commercial jets into the World Trade Center and the Pentagon; a fourth jet, believed to be headed for the White House, is downed by passengers who overtake control. About 3,000 people are killed. The event marks a turning point for Muslim extremism and the rise of Muslim terrorism throughout the West.
September 13 – Nizar Trabelsi, a Tunisian, is arrested in Belgium and charged with plans to bomb a US-NATO military base.
September 30 – Sixteen additional suspects are also arrested in what prosecutors call a "spider's web of radicals."
2003
October 1 – Belgian courts convict 18 accused terrorists with suspected ties to al-Qaida, including Trabelsi, who receives a 10-year sentence.
2005
November 9 – Muriel Degauque, a Belgian convert, blows herself up in Baghdad near a group of policemen, killing five.
2009
December – After uncovering believable plans for an attack in Belgium, Antwerp police arrest 10 men, charging them with membership in a terrorist organization. Most members of the alleged terror cell are believed to live in Antwerp. Some are Dutch nationals.
2010
March – Fouad Belkacem establishes Sharia4Belgium.
November – Belgian officials arrest 10 members of a local terrorist cell suspected of planning attacks locally.  Counterterrorism officials admit they are facing growing radicalization among the country's Muslim youth, in part through the work of Sharia4Belgium, which seeks to transform Belgium into an Islamic state.
2012
September  15 – 230 radicalized Muslim members of Sharia4Belgium are arrested during anti-American riots in protest against the film "Innocence of Muslims." In 2015, officials would discover that 70 of those arrested had joined the jihad in Syria.  "The list [of those arrested then] reads today like a passenger list for the Syria-Express," one investigator told Dutch TV program Een Vandaag.
2013
October 3 – Nizar Trabelsi, having served out his term in the 2001 bombing plot , is extradited to the United States. He is charged  "with conspiracy to kill U.S Nationals outside of the United States; conspiracy and attempt to use weapons of mass destruction" and providing material support to terrorists.
2015
January 7-9 – In Paris, a rash of terrorist attacks take the lives of 17 people, including most of the staff of controversial satirical magazine Charlie Hebdo and four Jews at a kosher market outside the city. Cherif Kouachi, responsible for the Charlie Hebdo killings, had had earlier contact with Farid Melouk. The attackers all claim to be sworn to the Islamic State.
November 13 – Further terrorist attacks in Paris – at the Stade de France stadium, Bataclan concert hall, and several restaurants – kill 130 people and injure more than 350.  Most of the perpetrators come from (or have lived in) the Molenbeek region of Brussels, including suspected ringleader  Abdelhamid Abaaoud.  Abaaoud is also suspected of having been radicalized by Zerkani. ISIS claims responsibility.
November 14-early 2016 – ongoing arrests and investigations in Molenbeek lead to several additional arrests.
2016
March 15 – Police sweep down on a residence in Vorst, a section of Brussels, arresting four suspects believed to be planning an attack. A fifth, Algerian Mohamed Melkaid, is shot and killed while firing his Kalashnikov at the police. An ISIS flag is found at the scene.
March 18 – Saleh Abdeslam, the sole surviving member of the terrorist team that attacked Paris in November, is arrested in Molenbeek following a shootout.  Evidence found in the house in Vorst helped lead them to Abdeslam, who had been in hiding for 120 days, mostly in plain sight in Molenbeek.
His arrest leads to riots among Muslim youth in the district.
March 22 – Coordinated attacks at Brussels-Zaventem airport and the Brussels Maarbeek metro stop kill 32. Two of the suicide bombers, brothers Khalid and Ibrahim el-Bakraoui, had been involved in planning the November Paris attacks; a third, Najim Laachraoui, is suspected as having made the bombs for both Paris and Brussels attacks. Laachraoui is also suspected of having had connections with Melkaid.
March 23-ongoing – Belgian and French police and counterterrorism forces continue to arrest terrorist suspects connected to either the Paris or Brussels attacks, all of them linked with Belgium-based terror cells. One suspect, Osama Krayem (aka Naim Hamed), a Swedish national, admits having backed out of plans to bomb a second metro station, and agrees to cooperate with Brussels police.
April 14 – Kahlid Zerkani receives the maximum 15-year sentence in Brussels courts. The sentence, delivered on appeal, is an increase over the previous sentence of 12 years.
**
Abigail R. Esman, the author, most recently, of Radical State: How Jihad Is Winning Over Democracy in the West (Praeger, 2010), is a freelance writer based in New York and the Netherlands.

Överlevande hatmördad av araber i Paris

 

 

 

Den 85-åriga Mireille Knoll räddades av

sin mor undan deportation till koncentrations-
läger när Paris judar greps 1942. Senare gifte
hon sig med en överlevande från Auschwitz.

 

På fredagen mördades hon av två arabiska

grannar för att hon var judinna.

Hon knivhöggs elva gånger och brändes

slutligen ihjäl.

 

Mördarnas motiv:

"Judar har ju gott om pengar..."

 

Det blev ännu ett av de allt vanligare

antisemitiska hatmorden i Frankrike.

Mordet inträffade nästan exakt ett år efter

mordet på den pensionerade läkaren Sarah

Halimi, som misshandlades och slutligen kastades

ut genom fönstret av sina muslimska grannar...

 

 

PARIS — An 85-year-old woman who as a child narrowly escaped France’s most notorious wartime roundup of Jews has been murdered in Paris, and the authorities are calling it a hate crime.

The body of the woman, Mireille Knoll, was found on Friday in her apartment in the city’s working-class 11th Arrondissement. She had been stabbed to death, and her body was partly burned after her attackers apparently tried to set fire to the apartment.

 

The Paris prosecutor’s office said on Monday that Ms. Knoll had been killed because of the “membership, real or supposed, of the victim of a particular religion” — a roundabout way of saying she was killed because she was Jewish.

 

Ms. Knoll was a child in Paris when, in the summer of 1942, the French police, cooperating with the Germans, rounded up thousands of the city’s Jews, stuffing them into a cycling stadium, the Vélodrome d’Hiver. Virtually all were subsequently murdered at Auschwitz.

Ms. Knoll’s mother, summoned to the stadium like other Parisian Jews, was able to escape at the last minute with her daughter because she had a Brazilian passport, said Meyer Habib, a member of Parliament who has spoken with one of Ms. Knoll’s sons.

 

Francis Kalifat, the head of the Representative Council of Jewish Institutions of France, said: “This makes one feel something absolutely terrible. She escaped the anti-Semitism of the Nazis, but in the end her destiny followed her because she was killed because of anti-Semitism.”

Interior Minister Gérard Collomb said that “to attack a Jew is to attack France, and the values that are the very basis of the nation.”

 

A number of anti-Semitic episodes have shaken France, including the murder last year of Sarah Halimi, an elderly Jewish woman, by a man of Malian origin who shouted, “God is great” before throwing her out a window.

The speed with which the authorities recognized the hate-crime nature of Ms. Knoll’s murder is being seen as a reaction to the anger of France’s Jews at the official response to that earlier crime, which prosecutors took months to characterize as anti-Semitic.      

Other anti-Semitic crimes that have rattled France include the 2015 attack on a kosher supermarket in Paris by Amedy Coulibaly, a heavily armed "Frenchman", who killed four people, and the 2012 assault on a Jewish school in Toulouse by Mohammed Merah, who killed three children and a teacher after killing three soldiers.

 

By Monday, two suspects had been arrested in the murder of Ms. Knoll: both young men in their 20s, one of whom was a neighbor. “One of them had known her for a long time,” Mr. Kalifat said. “He had friendly relations with her.”

The Paris prosecutor’s office declined to characterize the origins of the two people; Mr. Kalifat said the principal suspect was of North African origin.

“These are not just thugs,” Mr. Kalifat said. “She was attacked because she was Jewish. This is what characterizes anti-Semitism in our country.”

 

The suspect “said that Jews have money, and that was the reason he attacked her,” Mr. Kalifat said, whose group is often consulted by the government. “She was absolutely massacred. Eleven knife wounds. That is hatred of the Jews, we see it in the fury of the murderer. This is how we recognize anti-Semitism.”

 

France’s chief rabbi, Haim Korsia, said in a tweet: “Horrified by the tragic death of Mireille Knoll, who escaped the Shoah, nearly a year to the day after the murder of Sarah Halimi-Attal. The horror of the crime and the violence of the executioners are identical and are a negation of humanity …”

 

Ms. Knoll was the widow of an Auschwitz survivor, according to press reports.

“The Jews are on the front lines,” said Mr. Habib, the member of Parliament. “They start with the Jews, and afterward they kill other Frenchmen,” he said. “Jews are being killed because they are Jews. That is very serious.”

(New York Times)



Kalifatets finmaskiga nätverk över Europa



Kalifatets nätverk växer över Europa. Nu senast kan vi se hur
från Syrien återvända fransk-belgisk-svenska jihadister sam-
verkar kring terrordåd. Det finns uppenbarligen vapen och spräng-
ämne lagrade i flera länder och obegränsade ekonomiska resurser.

Hans Rustad på document.no kommenterar:

IS-nettverket – mer finmasket og foregrenet enn «man» trodde

Hans Rustad

11.04.2016 kl. 12.10 

             

Jo mer myndigheter i Vest-Europa lærer om IS-cellene, jo mer forstår de at er langt fra å «utslette» den som Francois Hollande sa.  IS-cellene inngår i et nettverk, men de kjenner ikke nødvendigvis til hverandre.
Salah Abdeslam har ikke kunnet si noe om Reda Kriket, som ble tatt i en forstad til Paris 24 mars, med et helt arsenal av våpen. Vi snakker kraftige våpen, maskingevær. Fire menn som settes i forbindelse med Kriket, ble pågrepet i Rotterdam og de hadde 45 kilo ammunisjon med seg, nok til å utstyre ti mann.
Men hva var det Kriket og hans menn planla? Det har etterforskerne ikke fått vite. Jihadister snakker ikke.
Både politi og medier forsøker å tegne opp kart over forbindelsene mellom de impliserte:

The scale of the Islamic State’s operations in Europe are still not known, but they appear to be larger and more layered than investigators at first realized; if the Paris and Brussels attacks are any model, the plotters will rely on local criminal networks in addition to committed extremists.

Mediene har en tendens til å overfokusere på arrestasjoner og navn. I stedet bør man spørre: Er det andre trekk som sier noe om IS modus operandi? Hvilke forhold er det som letter eller hemmer deres handlingsrom? Ett trekk går igjen: At terroristene kan utnytte Schengens frie bevegelighet til å krysse landegrensene. De eksisterer ikke lenger. Heller ikke EUs yttergrense eksisterer lenger fordi migrantene går rett gjennom. Flere av IS-operatørene kom som migranter, viser det seg. Denne kunnskapen er ikke lenger mulig å undertrykke. Spørsmålet er hva politikerne gjør med den.
Mohamed Abrini, som ble tatt fredag kunne bevege seg mellom Paris og Brussel.

But it also was a reminder of the ease with which the Islamic State’s operatives move across borders and the shifting roles that suspects play: According to prosecutors, Mr. Abrini was a logistician in the Paris attacks but was meant to be a bomber in the Brussels attack — except that his bomb failed to explode.

Det har gått opp for myndighetene at de ikke kjenner omfanget av IS-cellene i Europa, men det synes ganske klart at det er flere enn Paris-Brussel:

 
“Other Islamic State cells are highly likely to be in existence across Western Europe, preparing and organizing further operations, and awaiting direction from the group’s central leadership to execute,” said Matthew Henman, the head of IHS Jane’s Terrorism and Insurgency Center in London.

Myndigheter og publikum må forberede seg på at de vil slå til igjen. Kanskje flere steder samtidig. IS betrakter Europa som et krigsteater.

It adds up to a long road ahead in Europe for law enforcement and intelligence agencies but also for citizens who are having to learn to adapt to an array of new security precautions and more intrusive surveillance, especially in public places.

“We are not finished yet with the job of finding everyone who is in this big network of Paris and Brussels,” said Jean-Charles Brisard, the head of the French Center for the Analysis of Terrorism in Paris. “Every time progress is made, we add another few people to the list of people we are looking for.”

Men kunnskap er farlig. Den reiser spørsmål. Hvor mye vil europeerne finne seg i, hvis det viser seg at Schengen fasiliterer terror. Mot dem.

En av edderkoppene var predikanten Khalid Zerikani – fra Molenbeek – som rekrutterte minst 50 til IS.

“There are still many people involved who were part of the Zerkani network, who were convicted in absentia — at least five to 10 — and we don’t know where they are or what they might do,” Mr. Brisard said.

Zerkani er dømt to ganger. Spørsmålet er om folk i lengden vil finne seg i at dømte terrorister nyter godt av den samme milde strafferegime som vanlig kriminelle, med tidlig løslatelse og nye sjanser.

Zerkani rekrutterte både leder av Paris-angrepene, Abdelhamid Abaooud og Reda Kriket.

Kriket had Kalashnikov assault rifles, a submachine gun, pistols, ammunition and four boxes containing thousands of small steel balls.

Four men in touch with Mr. Kriket, who were arrested in Rotterdam in the Netherlands, had in their possession 45 kilograms of ammunition, according to the Dutch Public Broadcaster, NOS. That is enough ammunition for 2,500 rounds, which is enough to supply as many as a dozen gunmen with multiple magazines.

Hva og hvem Kriket og hans celle skulle angripe er uvisst. Cellene har ikke informasjon om hverandre. Det er standard prosedyre.

“The cells are kept quite separate,” said Claude Moniquet, a former French intelligence officer who now works in Belgium.

Ut fra det de vet regner politiet med at det finnes lignende celler i flere land enn Frankrike og Belgia.

“Other Islamic State cells are highly likely to be in existence across Western Europe, preparing and organizing further operations, and awaiting direction from the group’s central leadership to execute,” said Matthew Henman, the head of IHS Jane’s Terrorism and Insurgency Center in London.

Hvis operasjonen overføres til Libya, sitter IS sentralt enda tettere på Europa.

Alissa Rubin og Eric Schmitt fra New York Times har snakket med et knippe av sikkerhetsfolk i flere europeiske land. De har revurdert sin oppfatning av hvordan de tror IS opererer i Europa.

Officials believed that the Islamic State had developed an overarching network of facilitators in Europe over the last few years to buy weapons, rent cars and reserve hotel rooms for teams of operatives who had previously traveled to, or were returning from, Iraq or Syria.

Det kan være kriminelle kontakter som er vant til å operere under politiets radar som utfører disse jobbene, eller personer som aldri har hatt befatning med politiet. Da er de vanskeligere å oppdage.

Eller – og dette er en teori de har kommet frem til i det senere – det er snakk om selvgående celler, personer som fyller flere funksjoner.

But after Brussels, Mr. Henman said, the thinking now reflects the belief that the operation may instead be made up of self-contained cells, with individuals who can perform multiple jobs as needed.

Det som skjer nå er at advarslene om hva som ville skje når Syria-krigerne vendte hjem, slår ut i full blomst. Advarslene ble av medier og eksperter behandlet som noe hypotetisk, og noe man kunne avverge.

Det viser seg å være en illusjon, og har det ikke vært det hele tiden? I det minste nå, etter Paris og Brussel, burde ingen ha noen illusjoner.

Tallene er «staggering».

Frankrike har sendt 1.8000 krigere til Syria og Irak, ifølge innenriksminister Cazeneuve. Belgia 450.

Det er disse som nå sendes tilbake.

Burde vi ikke skjønt det ? Hvordan kunne vi tro at disse skulle kunne avradikaliseres gjennom tilbud fra det offentlige?

 

Jihadist mördar judinna i Paris

 

 

 

 

Islamiseringen och därmed antisemitismen ökar ständigt

i Frankrike. Fransmännen upprörs just nu över hur en

ung jihadist i Paris mördade sin judiska granne, en

äldre kvinna, genom att bryta sig in i hennes lägenhet

och kasta ut henne genom fönstret...

Naturligtvis efter att ha skrikit Allahu Akbar !

 

Times of Israel om mordet.

**

New English Review ger en intressant tillbakablick

över islamistisk antisemitism i Frankrike de senaste åren:

 

Israel National News, yesterday had another report of a French Jew murdered by a Muslim neighbor shouting “allahu akbar" as he threw 66 year old Sarah Lucy Halimi off her third floor apartment balcony. There had been an argument and the result was her death at the hands of an irate Jihadi.  This is not the first such incident in Paris or France for that matter, nor was it the first Halimi, a common Jewish Moroccan surname.  There was another Halimi, Ilan, a young French Jew and cell phone salesman who was entrapped, held hostage and tortured by a self-styled Gang of Barbarians and died in January 2006. As to Muslim neighbors killed Jewish ones in Paris, we only have to recall the death of young DJ  Sebastien Selam in 2003. 

Let review the details of the current Halimi murder as reported by Israel National News, before we recall what  happened in 2003, 2006, 2012 and 2015, two  of which were originally reported by our colleague, Nidra Poller.

“They tried to cover up the terror:”

Paris police are checking suspicions that a 27-year-old Muslim murdered his Jewish neighbor, Sarah Lucy Halimi, following a confrontation in her apartment.

According to a report in Yediot Aharonot, 66-year-old Halimi was attacked by the terrorist as she slept in her bed. He stabbed her and pushed her from her third-story apartment to her death while shouting “Allahu Akbar.”

Halimi is to be laid to rest today, Thursday, at 11:30 at the Har Hamenuhot cemetery in Jerusalem. Her family asked that the public come and pay final respects.

Halimi was found lifeless on Monday night outside her apartment in Paris. Neighbors told police that, at a late hour of the night, the terrorist ascended to the third floor of the apartment complex, yelled “Allahu Akbar” and acted wildly before pushing Halimi to her death.

During the police investigation, the terrorist asserted that the Koran had commanded him to murder her. He was sent for psychiatric evaluations.

Halimi’s family says the incident was a terror attack and blames police for trying to silence the murder for political reasons related to elections in France.

Sarah Lucy Halimi leaves behind a son who lives in Israel and two daughters who live in France. Her body was flown last night from Paris to Israel and is to be brought today for burial in Jerusalem.

 

On January 11, 2015, following the horrific  Charlie Hebdo and Hyper Kasher Supermarket murders by self-proclaimed Al Qaeda in the Arabian Peninsula and ISIS  inspires, we posted an article on the New English Review/Iconoclast, “Criminal Mindset behind French Jihad Attacks.” We reviewed several prior examples of attacks on French Jews in Paris and  Toulouse over the period from 2003 to 2012 and noted the research on Jihadism among European Muslims based on the pioneering work of Danish psychologist Nicolas Sennels.  

Here were those incidents we chronicled, including the prior Halimi murder:
In Paris in 2003, young Jewish disc jockey Sebastien Selam, a.k.a. DJ Lam.C, was brutally murdered by his childhood friend Adel Amastaibou  in one of the banlieuse.  According to  reports in the Jerusalem Post, Adel Amastaibou took out a long knife and stabbed Sebastien Salem repeatedly in the chest, killing him. He went upstairs to his mother's apartment and told her and then the police when they arrived, "I killed a Jew, and I will go to paradise. Allah made me do it."  Amastaibou  was examined by a panel found mentally ill, confined to a mental hospital,   not brought to trial and released.  Subsequently after denials  of trials  it was discovered that Amastaibou had a rap sheet that included “10 prior violent convictions, including assaulting rabbis, threatening pregnant Jewish women and making Molotov cocktails.” 

Nidra Poller wrote in January 2010:

The ghastly murder and mutilation of Sébastien Selam was committed in the midst of the worst wave of anti-Semitic attacks since WW2. And, it should be noted, in the month of Ramadan. Psychiatric expertise, in Amastaibou’s case, purified murderous Jew hatred into psychotic fantasies detached from reality. But the experts are not alone. Overwhelming pressure to deny the anti-Semitic motive was immediately exerted from all sides. The media, law enforcement, government officials, and Jewish organizations concurred in the cover up. The grieving Selam family was slyly accused of having somehow participated in its own misfortune or suspected of trying to attract sympathy by framing a vulgar criminal act in a noble anti-Semitic narrative. Several lawyers in succession failed to prod law enforcement and the courts into seriously investigating the case.

 [French Lawyer] Axel Metzker when he took over as counsel for the Selam family  found proof that the registered letter informing them that the case was closed had never been delivered. Marked “unknown at this address,” it lay in a pile of neglected mail at the post office. Based on this proof, he pleaded successfully to reopen the case and allow his clients to appeal. This culminated in the January 5, 2010 verdict, which [was] appealed to France’s highest court.

 

In January 2006, Ilan Halimi, a young  Parisian cell phone salesman of Moroccan Jewish origins was lured by a  teenage French Iranian girl, abducted and tortured over a three week period by  the so-called Gang of Barbarians resulting in his death .  Poller described the barbaric  coup de grace of Halimi and what happened to his Muslim tormentors:

 On February 13th Youssouf Fofana, the Brain of the Barbarians, took an emaciated battered Ilan to Ste. Geneviève des Bois, stabbed him in the throat, sprinkled him with inflammable liquid, set him afire, and left him to die by the railroad tracks. Three years later Fofana–along with 27 accessories and accomplices– was tried behind closed doors in juvenile court and was sentenced to “life” in prison, with no possibility of parole in the first 22 years.

 

In 2012, petty criminal and alleged Al Qaeda operative, Mohammed Merah gunned down four French soldiers in  Montauban. He then went to Toulouse where he  killed a Rabbi and three young  Jewish students at the Ozar Hatorah Jewish day school.  The standoff and ultimately killing of Merah  in a  shootout  with police  occurred in Montauban.   Israel Hayom reported that Merah, had been arrested in Israel in 2010.  His family was deep into the Jihadist circle in Toulouse.  A Wall Street Journal article noted:

His mother is married to the father of Sabri Essid, a leading member of the Toulouse radical milieu who was captured in Syria in 2006. Essid and another Frenchman were running an al Qaeda safe house in Syria for fighters going to Iraq. In a 2009 trial that came to be known in the press as "Brothers for Iraq," they and six others were convicted in France of conspiracy for terrorist purposes. Essid was sentenced in 2009 to five years imprisonment. 

 

Merah’s Mother and Sister were arrested by French authorities in April 2014 for support of terrorism and other charges. More than 30 suspects  had been detained by French counterterrorism prosecutors.  Those still under arrest, according to a Jerusalem Post report were: “Abdelkader Merah, the older brother of the killer, Muhammad Mounir Miskine, a friend, and Fetha Malki, the arms supplier. “  Merah’s heinous murder of the Rabbi walking his young children to the Toulouse Jewish school  was the worst anti-Semitic Islamic terrorist murders prior to the Hyper Cacher Paris supermarket killing of four innocent Jewish customers .

We noted  these comments from a December 2014  10 DK News 10 article by Danish psychologist  Nicolas Sennels about why violence is endemic to Muslim culture, ““Psychology: Why Islam creates monsters”:

During numerous sessions with more than a hundred Muslim clients, I found that violence and repetition of religious messages are prevalent in Muslim families.

Muslim culture simply does not have the same degree of understanding of human development as in [Western] societies, and physical pain and threats are therefore often the preferred tool to raise children. This is why so many Muslim girls grow up to accept violence in their marriage, and why Muslim boys grow up to learn that violence is acceptable. And it is the main reason why nine out of ten children removed from their parents by authorities in Copenhagen are from immigrant families. The Muslim tradition of using pain and intimidation as part of disciplining children are also widely used in Muslim schools — also in the West.

[..]

Not only does a traditional Islamic upbringing resemble classical brainwashing methods, but also, the culture it generates cultivates four psychological characteristics that further enable and increase violent behavior.

These four mental factors are anger, self-confidence, responsibility for oneself and intolerance.

 

 



Den misslyckade "fredskonferensen" i Paris

Sveriges utrikesminister dyker numera oftast upp i samband med politiskt dubiösa
och anti-israeliska initiativ. Som helgens "hata-Israel"-konferens. Till noll och ingen nytta...  

Paul Widén kommenterade Wallströms "insats" på konferensen:

"Den internationella fredskonferensen i Paris avlöpte på söndagen utan större dramatik. 70 länder hade skickat representanter till konferensen, vars syfte enligt Frankrikes utrikesminister Jean-Marc Ayrault var ”att förmedla en känsla av angelägenhet om hotet mot en tvåstatslösning”. Denna diffusa formulering, i kombination med att varken Israel eller den palestinska myndigheten var representerade vid toppmötet, gjorde att förväntningarna på konferensen var mycket låga. Detta förhindrade emellertid inte Sveriges utrikesminister Margot Wallström att på Twitter hävda att deltagarna hade samlats för att ”rädda tvåstatslösningen”. Hur en internationell sammankomst utan de två närmast berörda parterna skulle kunna effektuera denna räddning förklarade hon inte.

Israels regering har motsatt sig planerna på en internationell fredskonferens sedan det så kallade franska initiativet offentliggjordes för snart ett år sedan. ”Israel står fast vid sin ståndpunkt att det bästa sättet att lösa konflikten mellan Israel och palestinierna är genom direkta, bilaterala förhandlingar”, förklarade man då. ”Israel är redo att starta dem omedelbart utan förhandsvillkor. Alla andra diplomatiska initiativ distanserar palestinierna från direkta förhandlingar”. Det palestinska ledarskapet ställde sig emellertid mer positivt till det franska initiativet, just eftersom det erbjöd en ny anledning att undvika direkta förhandlingar. Efter att FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 2334 den 23 december ökade det palestinska ledarskapets entusiasm inför den franska fredskonferensen, då man hoppades att ett internationellt toppmöte under rådande maktförhållanden (dvs innan Donald Trump flyttar in i Vita Huset den 20 januari) skulle kunna sätta ytterligare press på Israel.

Efter att USA lade ner sin röst i FN:s säkerhetsråd den 23 december och därmed möjliggjorde godkännandet av resolution 2334 befarande många i Israel att USA:s president Barack Obama skulle ägna sina sista dagar vid makten åt att definiera parametrar för framtida fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna och få dessa godkända av säkerhetsrådet. Oron ökade efter att USA:s utrikesminister John Kerry den 28 december försvarade USA:s agerande i säkerhetsrådet och sedan presenterade just ett antal parametrar för framtida fredsförhandlingar. Fredskonferensen i Paris skulle erbjuda USA ett ypperligt tillfälle att få internationellt gehör för parametrarna, som sedan snabbt skulle kunna presenteras för FN:s säkerhetsråd och röstas igenom i god tid innan den 20 januari. Trots USA:s upprepade försäkringar att inga sådana planer förelåg var nervositeten i Israel fortsatt hög dagarna innan toppmötet, då misstron mot den amerikanska administrationen sjunkit till rekordlåg nivå.

Israels farhågor besannades dock inte. Fredskonferensens slutdokument erbjöd inga överraskningar och John Kerry ska ha utövat påtryckningar för att texten skulle vara relativt balanserad. Den presenterade inga nya förslag, utan var i princip bara en sammanfattning av tidigare fredsansträngningar. Även om Israel har starka invändningar mot flera punkter i texten, exempelvis dess välkomnande av resolution 2334, noterade man att resolutionens för Israel mest problematiska stycken inte citerades, samtidigt som dokumentet uttryckligen fördömde uppvigling och våld. Viktigast för Israel var att dokumentet inte är bindande och att inget i nuläget tyder på att det kommer att få något omedelbart efterspel i säkerhetsrådet.

Det palestinska ledarskapet har för sin del välkomnat fredskonferensens slutdokument, men till skillnad från Israel gör man en stor grej av att dokumentet ens nämner resolution 2334. ”Det är ett budskap till ockupationsmakten Israel att respektera internationell rätt och internationell humanitär rätt och att upphäva sin militära ockupation av Palestina för att uppnå fred och stabilitet i regionen och i världen”, sa palestiniernas chefsförhandlare Saeb Erekat i ett uttalande på söndagskvällen. Vidare uppmanade han konferensens deltagarländer ”att omedelbart erkänna staten Palestina enligt 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad”.

Det palestinska ledarskapets bombastiska uttalanden bekräftade de farhågor som Storbritannien uttryckte tidigare på söndagskvällen när man förklarade att man inte ställer sig bakom fredskonferensens slutdokument. ”Det föreligger en risk att konferensen kommer att förhärda palestiniernas förhandlingspositioner vid en tidpunkt när vi snarare borde uppmuntra förutsättningarna för fred”, sa en talesman för det brittiska utrikesdepartementet. Även Australien har uttryckt reservationer inför slutdokumentet, även om det är oklart om man därmed i likhet med Storbritannien helt kommer att avstå från att skriva under dokumentet.

***

 

Elliot Abrams, bitr utrikesminister under Reagan, framträdande diplomat  och expert på folkrätt, kommenterar den havererade konferensen:

The Paris Peace Conference

by Elliott Abrams
January 15, 2017           

Once upon a time, the term “Paris Peace Conference” was a serious one, and referred to the historic Versailles Conference that ended World War I. That conference began on January 18, 1919, and it is striking that the French would wish to make a mockery of their own history by convening a useless conference on almost exactly the same date—today, January 15.

Today nearly 70 countries, and nearly 40 foreign ministers including the one from the United States, are gathering in Paris. Why? Well, why not—from the point of view of the foreign ministers. You do have to sit through an entire day of boring speeches, of course, but then you get the whole weekend in Paris. I’ll bet most arrived Friday for a good dinner, then you have Saturday free for shopping, then another dinner….who would say no merely because the event will be useless or harmful to the cause of Peace?

For John Kerry this is his swan song, and he is fresh from Vietnam where he walked down memory lane yet again, at God knows what cost to American taxpayers. But thinking of Kerry should lead us to recall who will be engaged in this event. There is Kerry, who will be unemployed in five days. There is French President Francois Hollande, who has announced he won’t even run for re-election in May. There is Palestinian President Abbas, elected in 2005 for a four year term and now entering his 12^th year. And Abbas won’t actually be at the conference, just nearby in some gorgeous hotel suite. Israel is boycotting the conference. No one will represent the new American administration.

What is the point of this endeavor? According to the French, it is to show support for the two-state solution and urge both parties, meaning Israel and the PLO, to negotiate. That is a demonstration of bias, because it is the PLO not Israel that has been refusing negotiations and rejecting peace plans again and again for years—indeed decades. To treat the government of Israel and the PLO as if their desire for peace were identical is wrong and unfair. If the participants at the conference truly wished to advance peace, they would be pressuring the Palestinians to stop rewarding and inciting terrorism by glorifying terrorists, and pressuring them to start negotiating seriously. This will not happen. There is every reason to believe Mr. Abbas will leave Paris satisfied with the circus and feeling zero real pressure to do anything at all.

The other point, perhaps the real point, of the conference is to pressure Israel to stop all settlement growth. In this sense it is a follow-up to UN Security Council resolution 2334 of December, and shares its conclusion that the real barrier to peace is the increasingly rapid, uncontrollable, endless, limitless growth of Israeli settlements. But this is false, as the statistics show. Settlement populations are growing, at about four percent a year, but the notion that they are rapidly gobbling up the West Bank and making peace impossible is a fiction.
There may be a third objective for the conference: pressing President-Elect Trump not to move the U.S. Embassy from Tel Aviv to Jerusalem. We can expect language about leaving Jerusalem as a final status issue and doing nothing at all that changes the status quo. If you believe the President-Elect will be dissuaded by such a declaration from a conference such as this, well, I don’t agree.

So the conference will soon be nearly forgotten, and go down as yet another feeble effort to undermine Israel’s legitimacy. Of course if you ask the French, they will angrily deny that this was their purpose. I agree that it was not the purpose, but it is the effect, predictably. Like Resolution 2334, it is another diplomatic blow against the Jewish State, trying to isolate it and criticize it and undermine its ideological and diplomatic defenses. And meanwhile, this very month, we will see the PLO pay more money to prisoners convicted of terrorist acts and name more schools or parks or squares after murderers and would-be murderers. But there will be no Paris conference about all of that.

 

 

 



Branden i Notre Dame

    

Branden i Notre Dame och förstörelsen av det kristna Europa

av Guy Millière
23 april, 2019

Översättning av originaltexten: The Burning of Notre Dame and the Destruction of Christian Europe

• Knappt en timme efter att lågorna började stiga över Notre Dame – vid en tid då ingen kunde ge en förklaring – så skyndade sig de franska myndigheterna att säga att branden var en "olycka" och att "anlagd brand hade uteslutits". Kommentarerna lät som alla officiella uttalanden som den franska regeringen har gjort efter attackerna i Frankrike under det senaste årtiondet.
• Branden i Notre Dame inträffade också vid en tid då attackerna mot kyrkor i Frankrike och Europa har ökat. Över 800 kyrkor blev drabbade i Frankrike bara under år 2018.
• Kyrkorna i Frankrike står tomma. Antalet präster minskar och de präster som är aktiva i Frankrike är antingen mycket gamla, eller så kommer de från Afrika eller Latinamerika. Den dominerande religionen i Frankrike är nu islam. Varje år rivs kyrkor för att ge plats åt parkeringsgarage eller köpcentrum. Moskéer byggs överallt, och de är fulla.

Branden som förstörde en stor del av Notre Dame-katedralen i hjärtat av Paris är en irreparabel tragedi. Även om katedralen byggs upp på nytt så kommer den aldrig bli vad den en gång varit. Målade glasfönster och viktiga arkitektoniska detaljer har blivit allvarligt skadade och stommen i ek totalförstörd. Spiran som reste sig från katedralen var ett unikt konstverk. Den ritades av arkitekten som restaurerade byggnaden på artonhundratalet, Eugène Viollet-le-Duc, som hade baserat sitt arbete på dokument från 1100-talet.

Utöver brandskadorna så trängde vattnet som behövdes för att släcka branden in i de kalkade väggarna och fasaden och gjorde dem sköra. Taket är icke-existerande: navet, tvärskeppet och altaret är nu under bar himmel, sårbart för dåligt väder. De kan inte ens skyddas förrän strukturen har undersökts ordentligt, en uppgift som kommer att ta flera veckor. Tre viktiga element av strukturen (den norra tvärskeppsflygeln, flygeln mellan de två tornen och valvet) är också på randen till kollaps.

Notre Dame är över 800 år gammal. Den har överlevt medeltidens turbulens, Franska revolutionens skräckvälde, två världskrig och nazisternas ockupation av Paris. Den överlevde inte det som Frankrike håller på att bli på 2000-talet.
Orsaken till branden har än så länge förklarats som "en olycka", "en kortslutning" och nu senast "ett datorfel".

Om branden verkligen var en olycka så är det nästan omöjligt att förklara hur den startade. Benjamin Mouton, Notre Dames före detta chefsarkitekt, förklarade att reglerna var utomordentligt strikta och att ingen elsladd, teknisk utrustning eller värmekälla fick placeras på vinden. Han tillade att ett extremt sofistikerat larmsystem var på plats. Företaget som installerade byggnadsställningarna använde ingen svetsning och är specialiserade på denna typ av arbete. Branden utbröt över en timme efter att de anställda gått hem och ingen av dem var närvarande. Den spred sig så snabbt att brandmännen som tog sig till platsen så fort de kunde var chockade. Remi Fromont, chefsarkitekten för de franska historiska monumenten sa: "Branden hade inte kunnat orsakas av något element som fanns där från början. En ordentlig värmealstrande massa krävs för att orsaka en sådan katastrof."

En lång, svår och komplicerad utredning kommer att inledas.
Möjligheten att branden var anlagd kan inte avfärdas. Knappt en timme efter att lågorna började stiga över Notre Dame – vid en tid då ingen kunde ge en förklaring – så skyndade sig de franska myndigheterna att säga att branden var en "olycka" och att "anlagd brand hade uteslutits". Kommentarerna lät som alla officiella uttalanden som den franska regeringen har gjort efter attackerna i Frankrike under det senaste årtiondet.

I november 2015, samma kväll som massakern på Bataclanteatern i Paris, i vilken jihadister mördade 90 personer, sa det franska inrikesdepartementet att regeringen inte visste något, förutom att en skjutning hade ägt rum. Sanningen kom inte fram förrän IS hade tagit på sig skulden för blodbadet.
I Nice, efter lastbilsattacken i juli 2016, insisterade den franska regeringen i flera dagar på att den terrorist som krossade 86 personer till döds var en "man som hade fått ett nervöst sammanbrott".

År 2018 förklarades Sarah Halimis mördare, som läst upp verser från Koranen medan han torterade sitt offer som "mentalt störd" och hölls vid en psykvårdsanstalt omedelbart efter gripandet. Han kommer troligtvis aldrig att ställas inför rätta. Den 8 april publicerade Alain Finkielkraut och 38 andra intellektuella en text där det stod att hennes mördare inte får komma undan rättvisan. Texten hade ingen inverkan.

Branden i Notre Dame ägde rum mindre än tre år efter att en "kommandoenhet" av jihadistiska kvinnor, som senare greps, försökte förstöra genom att detonera cylindrar av naturgas. Tre dagar innan förra veckans brand, den 12 april, dömdes jihadisternas ledare, Ines Madani, en ung fransk kvinna som konverterat till Islam, till åtta års fängelse för bildandet av en terrorgrupp med kopplingar till Islamiska staten.

Branden i Notre Dame inträffade också vid en tid då attacker mot kyrkor i Frankrike och Europa har förökat sig. Över 800 kyrkor har attackerats i Frankrike bara under 2018. Många har drabbats av omfattande skador: trasiga, halshuggna statyer, krossade tabernakel och avföring som kastats på väggarna. I flera kyrkor har bränder anlagts. Den 5 mars vandaliserades basilikan i St. Denis, där alla utom tre franska kungar ligger begravda, av en pakistansk flykting. Flera målade glasfönster krossades, och basilikans orgel, en landsskatt som byggdes mellan 1834 och 1841, blev nästan totalförstörd. Tolv dagar senare, den 17 mars, utbröt en eld i Saint Sulpice, den största kyrkan i Paris, och orsakade omfattande skador. Efter flera dagars tystnad erkände polisen till slut att orsaken var anlagd brand.

I flera månader har jihadistorganisationerna utfärdat meddelanden som uppmanat till förstörelse av kyrkor och kristna monument i Europa. Notre Dame nämndes upprepade gånger som ett primärt mål. Trots allt detta skyddades katedralen inte tillräckligt. Några unga män, som gick in i katedralen på kvällen, klättrade upp på taket i november förra året och spelade in ett filmklipp som de lade upp på YouTube.

Många meddelanden publicerades av personer med muslimska namn på sociala medier – Twitter, Facebook och Al Jazeeras hemsida – som uttryckte en glädje över att se en viktig kristen symbol förstörd. Hafsa Askar, en migrant från Marocko och biträdande chef för det nationella rådet för Frankrikes studenter (UNEF), den största studentorganisationen i Frankrike, publicerade ett twitterinlägg där det stod: "folk gråter över små träbitar (...) det är en villfarelse bland allt "white trash".

Frankrikes president Emmanuel Macron, som aldrig ens nämnt attackerna mot Saint Denis eller Saint Sulpice, gick snabbt vidare till Notre Dame och förkunnade, "Notre Dame är vår historia, vår litteratur, vår fantasi". Han utelämnade katedralens religiösa dimension fullständigt.
Kvällen därpå sa han att Notre Dame skulle återuppbyggas inom fem år. Det var ett djärvt uttalande. Många kommentatorer tolkade hans ord som ett uttryck för hans desperata önskan att återfå förtroendet bland det franska folket efter fem månader av demonstrationer, kravaller och skadegörelse som resultat av hans ineffektiva hantering av "Gula västarna"-upproret. (Den 16 mars blev en stor del av Champs-Élysées vandaliserat av upprosmakare; reparationerna har knappt påbörjats.) Alla experter är eniga om att det nästan helt säkert kommer att ta mycket längre tid än fem år för att återuppbygga Notre Dame.

Macron tillade märkligt nog att katedralen skulle bli "vackrare" än förut – som om ett förstört monument skulle kunna bli vackrare efter restaureringen. Macron tillade att rekonstruktionen skulle vara en "samtida arkitektonisk gest". Denna kommentar skapade oro, om inte panik, bland försvararna av historiska monument, som nu fruktar att han kommer vilja addera moderna arkitektoniska element till denna juvel inom gotisk arkitektur. Återigen utelämnade han katedralens religiösa dimension.

Macrons attityd är inte överraskande. Sedan han blev president har han hållit sig borta från alla kristna ceremonier. De flesta presidenter före honom gjorde likadant. Frankrike är ett land där en dogmatisk sekularism regerar. En politisk ledare som vågar kalla sig själv för kristen blir omedelbart kritiserad i media och äventyrar bara sin spirande politiska karriär. Nathalie Loiseau – den före detta chefen för Frankrikes nationella skola för förvaltning och den ledande kandidaten på vallistan i Macrons parti "La République en Marche!" för Europaparlamentsvalet – fotograferades nyligen när hon kom ut ur en kyrka efter en gudstjänst, vilket ledde till en mediedebatt om huruvida hennes kyrkbesök är ett "problem".

Resultatet av den franska sekularismen är synligt. Kristendomen har nästan fullständigt utplånats från offentligheten. Kyrkorna i Frankrike står tomma. Antalet präster minskar och de präster som är aktiva i Frankrike är antingen mycket gamla, eller så kommer de från Afrika eller Latinamerika. Den dominerande religionen i Frankrike är nu islam. Varje år rivs kyrkor för att ge plats åt parkeringsgarage eller köpcentrum. Moskéer byggs överallt, och de är fulla. Radikala imamer omvänds. Mordet som inträffade för tre år sedan på Jacques Hamel, en 85-årig präst som slaktades av två islamister medan han höll en gudstjänst i en kyrka där bara fem personer (varav tre nunnor) var närvarande, är talande.

År 1905 godkände det franska parlamentet en lag som föreskrev att alla egendomar som tillhörde den katolska kyrkan i Frankrike skulle konfiskeras. Kyrkor och katedraler blev statens egendomar. Sedan dess har på varandra följande regeringar inte lagt mycket pengar på att underhålla dem. De kyrkor som inte har blivit vandaliserade är i dåligt skick, och likaså de flesta katedraler. Till och med innan den förödande branden hävdade ärkestiftet i Paris att "man inte har råd med alla reparationer" som Notre Dame behövde, "som uppskattades till $185 miljoner." Enligt CBS News i en rapport från den 20 mars 2018:

"Den franska regeringen, som äger katedralen, har utlovat runt $50 miljoner under det kommande årtiondet, och därmed saknas $135 miljoner. För att samla ihop resten hjälpte Picaud till att starta stiftelsen Paris Notre Dames vänner. Den arbetar för att hitta privata donatorer både i Frankrike och på andra sidan Atlanten.
"'Vi vet att amerikanerna är rika, så vi tar oss dit vi tror att vi kan hitta pengar till att restaurera katedralen', sa Picaud."

Samma kväll som branden i Notre Dame ägde rum samlades hundratals fransmän framför den brinnande katedralen för att sjunga psalmer och be. De verkade plötsligt förstå att de höll på att förlora något oändligt värdefullt.
Efter branden bestämde sig den franska regeringen för att börja samla in donationer från enskilda individer, företag och organisationer för återuppbyggningen; över en miljard euro har kommit in. Franska miljardärer lovade att betala stora summor: Familjen Pinault (huvudägarna av detaljhandelskoncernen Kering) utlovade 100 miljoner euro, familjen Arnault (ägare av LVMH, världens största lyxvaruföretag), 200 miljoner euro, familjen Bettencourt (ägare av L'Oréal), även de 200 miljoner. Många i den franska "vänstern" påstod direkt att rika familjer hade för mycket pengar, och att dessa miljoner skulle komma till bättre användning om de hjälpte till att rädda fattiga istället för gamla stenar.

Inom den närmsta framtiden kommer hjärtat av Paris bära med sig hemska ärr från en brand som förstört långt mycket mer än en katedral. Branden förstörde en viktig del av det som finns kvar av Frankrikes nästan förlorade själ och av vad Frankrike skulle kunna uppnå om det trodde på något högre än sin vardagliga existens.

En del hoppas att synen av den förstörda katedralen ska inspirera många fransmän att följa exemplet av de som bad på kvällen för katastrofen. Michel Aupetit, Paris ärkebiskop, sa den 17 april, två dagar efter branden, att han var säker på att Frankrike skulle uppleva ett "andligt uppvaknande".
Andra, som inte är lika optimistiska, ser en symbol för förstörelsen av kristendomen i Frankrike i katedralens askor. Konsthistorikern Jean Clair sa att han i förstörelsen av Notre Dame ser ännu ett tecken på en "irreversibel dekadens" i Frankrike, och på den sista kollapsen av Europas judisk-kristna rötter.

En amerikansk krönikör, Dennis Prager, skrev:

"Symboliken i branden i Notre Dame-katedralen, den mest välkända byggnaden i den västerländska civilisationen, den ikoniska symbolen för västerländsk kristendom, är svår att missa.
Det är som om Gud själv ville varna oss på det mest omisskännliga sättet att den västerländska kristendomen brinner – och med den även den västerländska civilisationen."

En annan amerikansk författare, Rod Dreher, noterade:

"Katastrofen i Paris idag är en symbol för alla oss kristna, och en symbol för alla i Väst, särskilt de som avskyr den civilisation som byggde detta storslagna tempel till sin Gud på en ö i Seine där religiösa riter har firats sedan Romarrikets hedniska dagar. Det är en symbol för vad vi förlorar, och för vad vi inte kommer få tillbaka om vi inte ändrar kurs nu."

För stunden finns det inget som tyder på att Frankrike och Västeuropa kommer att ändra kurs.

Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.

copyright:  https://sv.gatestoneinstitute.org/14124/notre-dame-forstorelsen-kristna-europa