Sveriges utrikesminister dyker numera oftast upp i samband med politiskt dubiösa
och anti-israeliska initiativ. Som helgens "hata-Israel"-konferens. Till noll och ingen nytta...
Paul Widén kommenterade Wallströms "insats" på konferensen:
"Den internationella fredskonferensen i Paris avlöpte på söndagen utan större dramatik. 70 länder hade skickat representanter till konferensen, vars syfte enligt Frankrikes utrikesminister Jean-Marc Ayrault var ”att förmedla en känsla av angelägenhet om hotet mot en tvåstatslösning”. Denna diffusa formulering, i kombination med att varken Israel eller den palestinska myndigheten var representerade vid toppmötet, gjorde att förväntningarna på konferensen var mycket låga. Detta förhindrade emellertid inte Sveriges utrikesminister Margot Wallström att på Twitter hävda att deltagarna hade samlats för att ”rädda tvåstatslösningen”. Hur en internationell sammankomst utan de två närmast berörda parterna skulle kunna effektuera denna räddning förklarade hon inte.
Israels regering har motsatt sig planerna på en internationell fredskonferens sedan det så kallade franska initiativet offentliggjordes för snart ett år sedan. ”Israel står fast vid sin ståndpunkt att det bästa sättet att lösa konflikten mellan Israel och palestinierna är genom direkta, bilaterala förhandlingar”, förklarade man då. ”Israel är redo att starta dem omedelbart utan förhandsvillkor. Alla andra diplomatiska initiativ distanserar palestinierna från direkta förhandlingar”. Det palestinska ledarskapet ställde sig emellertid mer positivt till det franska initiativet, just eftersom det erbjöd en ny anledning att undvika direkta förhandlingar. Efter att FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 2334 den 23 december ökade det palestinska ledarskapets entusiasm inför den franska fredskonferensen, då man hoppades att ett internationellt toppmöte under rådande maktförhållanden (dvs innan Donald Trump flyttar in i Vita Huset den 20 januari) skulle kunna sätta ytterligare press på Israel.
Efter att USA lade ner sin röst i FN:s säkerhetsråd den 23 december och därmed möjliggjorde godkännandet av resolution 2334 befarande många i Israel att USA:s president Barack Obama skulle ägna sina sista dagar vid makten åt att definiera parametrar för framtida fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna och få dessa godkända av säkerhetsrådet. Oron ökade efter att USA:s utrikesminister John Kerry den 28 december försvarade USA:s agerande i säkerhetsrådet och sedan presenterade just ett antal parametrar för framtida fredsförhandlingar. Fredskonferensen i Paris skulle erbjuda USA ett ypperligt tillfälle att få internationellt gehör för parametrarna, som sedan snabbt skulle kunna presenteras för FN:s säkerhetsråd och röstas igenom i god tid innan den 20 januari. Trots USA:s upprepade försäkringar att inga sådana planer förelåg var nervositeten i Israel fortsatt hög dagarna innan toppmötet, då misstron mot den amerikanska administrationen sjunkit till rekordlåg nivå.
Israels farhågor besannades dock inte. Fredskonferensens slutdokument erbjöd inga överraskningar och John Kerry ska ha utövat påtryckningar för att texten skulle vara relativt balanserad. Den presenterade inga nya förslag, utan var i princip bara en sammanfattning av tidigare fredsansträngningar. Även om Israel har starka invändningar mot flera punkter i texten, exempelvis dess välkomnande av resolution 2334, noterade man att resolutionens för Israel mest problematiska stycken inte citerades, samtidigt som dokumentet uttryckligen fördömde uppvigling och våld. Viktigast för Israel var att dokumentet inte är bindande och att inget i nuläget tyder på att det kommer att få något omedelbart efterspel i säkerhetsrådet.
Det palestinska ledarskapet har för sin del välkomnat fredskonferensens slutdokument, men till skillnad från Israel gör man en stor grej av att dokumentet ens nämner resolution 2334. ”Det är ett budskap till ockupationsmakten Israel att respektera internationell rätt och internationell humanitär rätt och att upphäva sin militära ockupation av Palestina för att uppnå fred och stabilitet i regionen och i världen”, sa palestiniernas chefsförhandlare Saeb Erekat i ett uttalande på söndagskvällen. Vidare uppmanade han konferensens deltagarländer ”att omedelbart erkänna staten Palestina enligt 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad”.
Det palestinska ledarskapets bombastiska uttalanden bekräftade de farhågor som Storbritannien uttryckte tidigare på söndagskvällen när man förklarade att man inte ställer sig bakom fredskonferensens slutdokument. ”Det föreligger en risk att konferensen kommer att förhärda palestiniernas förhandlingspositioner vid en tidpunkt när vi snarare borde uppmuntra förutsättningarna för fred”, sa en talesman för det brittiska utrikesdepartementet. Även Australien har uttryckt reservationer inför slutdokumentet, även om det är oklart om man därmed i likhet med Storbritannien helt kommer att avstå från att skriva under dokumentet.
***
The Paris Peace Conference
by Elliott Abrams
January 15, 2017
January 15, 2017
Once upon a time, the term “Paris Peace Conference” was a serious one, and referred to the historic Versailles Conference that ended World War I. That conference began on January 18, 1919, and it is striking that the French would wish to make a mockery of their own history by convening a useless conference on almost exactly the same date—today, January 15.
Today nearly 70 countries, and nearly 40 foreign ministers including the one from the United States, are gathering in Paris. Why? Well, why not—from the point of view of the foreign ministers. You do have to sit through an entire day of boring speeches, of course, but then you get the whole weekend in Paris. I’ll bet most arrived Friday for a good dinner, then you have Saturday free for shopping, then another dinner….who would say no merely because the event will be useless or harmful to the cause of Peace?
For John Kerry this is his swan song, and he is fresh from Vietnam where he walked down memory lane yet again, at God knows what cost to American taxpayers. But thinking of Kerry should lead us to recall who will be engaged in this event. There is Kerry, who will be unemployed in five days. There is French President Francois Hollande, who has announced he won’t even run for re-election in May. There is Palestinian President Abbas, elected in 2005 for a four year term and now entering his 12th year. And Abbas won’t actually be at the conference, just nearby in some gorgeous hotel suite. Israel is boycotting the conference. No one will represent the new American administration.
What is the point of this endeavor? According to the French, it is to show support for the two-state solution and urge both parties, meaning Israel and the PLO, to negotiate. That is a demonstration of bias, because it is the PLO not Israel that has been refusing negotiations and rejecting peace plans again and again for years—indeed decades. To treat the government of Israel and the PLO as if their desire for peace were identical is wrong and unfair. If the participants at the conference truly wished to advance peace, they would be pressuring the Palestinians to stop rewarding and inciting terrorism by glorifying terrorists, and pressuring them to start negotiating seriously. This will not happen. There is every reason to believe Mr. Abbas will leave Paris satisfied with the circus and feeling zero real pressure to do anything at all.
The other point, perhaps the real point, of the conference is to pressure Israel to stop all settlement growth. In this sense it is a follow-up to UN Security Council resolution 2334 of December, and shares its conclusion that the real barrier to peace is the increasingly rapid, uncontrollable, endless, limitless growth of Israeli settlements. But this is false, as the statistics show. Settlement populations are growing, at about four percent a year, but the notion that they are rapidly gobbling up the West Bank and making peace impossible is a fiction.
There may be a third objective for the conference: pressing President-Elect Trump not to move the U.S. Embassy from Tel Aviv to Jerusalem. We can expect language about leaving Jerusalem as a final status issue and doing nothing at all that changes the status quo. If you believe the President-Elect will be dissuaded by such a declaration from a conference such as this, well, I don’t agree.
So the conference will soon be nearly forgotten, and go down as yet another feeble effort to undermine Israel’s legitimacy. Of course if you ask the French, they will angrily deny that this was their purpose. I agree that it was not the purpose, but it is the effect, predictably. Like Resolution 2334, it is another diplomatic blow against the Jewish State, trying to isolate it and criticize it and undermine its ideological and diplomatic defenses. And meanwhile, this very month, we will see the PLO pay more money to prisoners convicted of terrorist acts and name more schools or parks or squares after murderers and would-be murderers. But there will be no Paris conference about all of that.
