.jpg)
Det som just nu utspelas är en tragedi.
En tragedi för Israel och en tragedi för Israels alla vänner runt om i världen.
Dibbuk har beskrivit några av de svenska reaktionerna på "evakueringen".
Premiärminister Sharon gav nog den bästa sammanfattningen i går:
- Det är omöjligt för någon, och det inkluderar mig själv, att se de gråtande familjerna i Gaza utan att själv få tårar i ögonen.
Världen idag ställer i sin ledare i onsdags några frågor som fler borde ställa :
" Det är inte svårt att förstå att man inte kan ha enklaver i ett land styrda från ett annat land. Vi skulle inte acceptera att Karlstad tillhörde Norge och styrdes därifrån. Men däremot så finns det givetvis inga hinder för norrmän att bo, arbeta och medverka i samhällslivet i Karstad.
Varför kan inte detta perspektiv tillämpas när det gäller bosättningarna på Gaza-remsan ? Det bor många palestinier i Israel. De har hus, arbete och rösträtt. I Israel lever judar sida vid sida med andra nationaliteter, religioner och kulturer. Varför skulle då inte judar kunna bo i Gaza ?
Varför är utgångspunkten i fredssamtal och planer på upprättande av en palestinsk stat att judarna ska ut ?
Kan det liknas vid etnisk rensning ? Är detta palestinsk apartheid ? Vid de svåra krigen på Balkan utgick man i fredssamtalen och konstruktionen av nya stater att det skulle vara möjligt för kroater att bo i Bosnien och för serber att bo i Kosova.
Detta är givetvis inte lätt, men en långsiktig lösning i Mellanöstern kräver att man siktar på att leva tillsammans, inte på att rensa en blivande palestinsk stat från judar. Kan palestinska ledare tänka sig att judar ska kunna bo i Gaza ? Eller ska en blivande palestinsk stat vara jude-fri ? Vad är tanken ?"
