Update: Skolmassakern i Jerusalem

Dick Haas, Nyheter från Israel rapporterar:

Jerusalem, torsdagen 6-7 mars 2008, kl 22:31 och 06:41.

Massaker i judisk högskola i Jerusalem

Palestinsk terrorist dödar åtta ungdomar under tio minuters skottlossning.

En palestinsk terrorist smög sig in i en judisk religiös högskola i Jerusalem vid 20-tiden på torsdagen och dödade åtta av eleverna, en var 15 år, de övriga mellan 16 och 18. Terroristen avlossade mellan 500 och 600 kulor under tio minuter, först helt kort i skolans matsal och sedan inne i den stora studiesalen. Mördaren gick från bänkrad till bänkrad och sköt flera av offren i huvudet sedan de fällts till marken och sårats under det första kulregnet, sade ögonvittnen. Många sökte fly lokalen och hoppade ut genom fönstren på den övre våningen av den höga studiesalen och bröt benen. Det såg ut som i ett slakthus. Allt var nersölat av blod. Böckerna, bänkarna, bönemantlarna och offren förstås. De blev beskjutna under nästan tio minuter. Terroristen sköt mot allt som rörde sig. Nio av offren hade medelsvåra till svåra skottskador och för tre av offren är tillståndet livshotande, rapporterade två av sjukhusen i Jerusalem tio timmar efter angreppet. Enligt ögonvittnen började terroristen öppna eld i matsalen på nedre botten, men när han märkte att de flesta av eleverna fanns i den stora studiesalen gick han in där och fortsatte skjutandet. Just då fanns mer än 70 studenter i salen. I en jeshivah ( bibel-och talmudhögskola brukar man ha en studiesession fram till midnatt. ) Skolan är belägen i kvarteret Kirjat Moshe nära utfarten till Tel Aviv. Vägen dit spärrades av länge. Man misstänkte först felaktigt att två terrorister hade slagit till mot skolan och att en undkommit i en bil den vägen. Sjutton studenter fick skottskador inne i skolan, Mercaz Harav, översatt till svenska, "Rabbinens center". Skolans första rektor var Zvi Jehuda Kook, son till judarnas första överrabbin i det som skulle bli Israel, filosofen och mystikern Abraham Isak Kook. Zvi Jehuda utvecklade en ny och militant nationalistisk syn som blev grundläggande för den religiösa bosättningsrörelsen, Gush Emunim, på Västbanken. Terroristen hade ett bälte med sprängämnen runt sin midja men utlöste aldrig bomben eller så fungerade inte mekanismen och han flydde upp på skolans tak, när han tömt alla magasinen. Faktum att bombbältet inte fungerade räddade sannolikt många liv. Terroristen dödades på taket av två livvakter med pistoler. Terroristen verkade "hemmastadd" på skolan, och man misstänkte snart att en av de anställda palestinierna i skolans kök gett alla detaljerna om var eleverna uppehöll sig och vid vilken tidpunkt och vart trapporna på insidan av ingången ledde. Ingången var dåligt bevakad vid 20-tiden på kvällen. Men terroristen kan ha tagit sig in på baksidan vid köket. Tidpunkten för angreppet var perfekt ur angriparens synvinkel, med tanke på att så många av studenterna var samlade i studiesalen under den sena ordinarie kvällsessionen. Jerusalems ortodoxt religiösa borgmästare Uri Lepolianski vädjade till den israeliska regeringen att äntligen bygga färdig muren som skiljer den västra delen av Jerusalem från de palestinska förorterna. Särskilt i Bethlehem-trakten finns det stora mellanrum mellan muravsnitten, mellanrum som terrorister lätt kan ta sig igenom osedda, för att nå den israeliska delen av Jerusalem. Under natten till fredagen bekräftades det att terroristen kom från en de arabiska förorterna i den östra delen av Jerusalemområdet. En talesman för den islamiska Hamas-rörelsen välsignade dådet och lovade att fler skulle följa. Han underlät att säga att Hamas hade planerat angreppet. Den shiamuslimska Hizballah-rörelsen i Libanon sade i en egen TV-utsändning att man hämnats mordet i Damaskus på Imad Mughniyeh tidigare i år. Mughniyeh var Hizballahs operativa militära chef. Han var också efterspanad världen över sedan 1980-talets början för sin terrorverksamhet. Hizballah har på sista tiden fått många anhängare bland palestinierna genom penningdonationer och aktiv värvning och det kan inte uteslutas att Hizballah planlade attacken mot Mercaz Harav. Men klarhet kan israelerna först få när man kartlagt terroristens vänkrets och den allmänna bakgrunden i hembyn i östra Jerusalemområdet. Tusentals palestinska ungdomar i Gazaremsan dansade på gatorna och sköt skott i luften till tecken på glädje och triumf, så snart radionyheterna i Israel började beskriva massakern i Jerusalem. En israelisk UD-talesman sade att nu bör hela världen ha klart för sig vilka sorts fiender Israel har. En av de första som kondolerade var USA:s president George Bush. Hans utrikesminister Condoleezza Rice som just lämnat Israel rapporterades vända tillbaka på fredagen. Hon beskrev mördaren som depraverad. Många fruktar nu att den så kallade fredsprocessen, som ju mest är trevare och ingenting annat mellan Fatah/PLO och Israel, hamnar i bakvatten helt. Det uppgavs att den israeliske premiärministern Ehud Olmert satt i rådslag halva natten, osäker på hur han skulle agera hädanefter. Många manade till sans och måtta, framför allt varnade man för att utlösa förhastade militära aktioner. Inga känsloreaktioner om vi får be, var en av de vanligaste kommentarerna från flera olika politiska kretsar i Israel på fredagsmorgonen. Man fruktade för upplopp senare på fredagen mellan judiska och palestinska hetsporrar i Jerusalem. På alla håll i huvudstaden visade polisen större närvaro på gatorna än normalt. Man önskade att någon på den palestinska sidan också kunde visa besinning och mana till sans och måtta. Men vi lever i två skilda världar. Om vi inte gjort det hade vi antagligen haft fred för länge sedan. Det som hände i skolan har hänt förr och kommer antagligen att upprepas. Den första stora massakern ägde rum sommaren 1929 när palestinska fanatiker praktiskt taget utrotade den judiska församlingen i Hebron på Västbanken, där 70 församlingsmedlemmar, inräknat spädbarn och åldringar, slaktades med knivar och yxor. Församlingen fördrevs från Hebron i juli och augusti 1929 efter att ha bott i staden i århundraden. De efterlämnade hus och tomter som deras barnbarn återvände till - först efter sexdagarskriget 1967. Det var garanterat ingen slump att angreppet riktades just mot Mercaz Harav. Skolan har i årtionden varit ett ideologiskt centrum för några av de mest militanta religiösa bosättarna i Israel, de som anser det vara en helig plikt att åter befolka Västbanken ( Judéen och Samarien ) med judiska invånare. Ett mål, som de i viss utsträckning kunnat infria. Drygt en kvarts miljon israeler är numera bosatta på Västbanken. Bosättarrörelsens ideologer utexaminerades nästan alla från Mercaz Harav. Framför allt flera ledare i det nationalreligiösa NRP-partiet "tog studenten" på Mercaz Harav. För dem var bosättningen på biblisk och judisk mark i det större Jerusalemområdet heligare än något annat. Kanske förklarligt att de talade om angreppet på deras skola som den värsta stöten i Israels hjärta, någonsin. Men den inställningen eller känslan delas verkligen inte av en majoritet av Israels befolkning. Däremot är det helt klart att förtroendet för det nuvarande israeliska styrets förmåga att få bukt med terrorn försvagats ytterligare. Det är lätt att inse att fanatismen på bägge sidor om konfliktberget inte bäddar för fred. Hatet är gammalt och det slog rot redan när det arabiska kavalleriet från Mecka och Medina erövrade det heliga landet 638 och besatte det, och flyttade in tusentals araber. Dessförinnan kunde man räkna araberna på fyra händer vid den östra Medelhavskusten. Man kan förutse att angreppet på skolan kan få våldsamma efterspel på Västbanken i form av hämndaktioner mot palestinier, övergrepp ledda av de mesta fanatiska bosättarna. Redan innan angreppet kom, inställde den israeliske försvarsministern Ehud Barak ett planerat besök i USA, där han bland annat skulle ha tittat närmare på de senaste antiraket-raketerna; i hopp om att kunna sätta in de mest effektiva systemen mot de palestinska raketerna från Gazaremsan. Det framgick att Barak inställde resan på grund av det skärpta läget i Israel. Att Hamas och Hizballah och dess allierade, framför allt Iran, gör allt för att sabotera politiska lösningar är så pass klart, att det alltid är märkligt att behöva konstatera att till exempel de svenska regeringskretsarna och den svenska opinionsbildningen saknar både insikter om konflikten som sådan och vanligt enkelt civilkurage. Man kränger allra helst ut och in på sig själv, för att slippa säga ens i en bisats att Hamas och Hizballah har på sitt program att förinta Israel. Det är en form av naivitet och blindhet som inte leder någon vart. Inte heller till fred. Tidigt på torsdagsmorgonen dödades en israelisk soldat, en annan fick livshotande skador när en mina exploderade under en patrullerande israelisk jeep vid gränsen mot Gaza. Jihad al Islami tog ansvaret för attacken. Jihad avlossade senare minst tio raketer mot den mest bombade israeliska staden, Sderot, några km nordöst om Gaza. En raket blåste ut en lägenhet helt. Fyra personer fick splitterskador. Fler fördes till sjukhus med chockskador. På eftermiddagen avlossade israeliska jetjaktplan raketer mot ett mål vid Khan Yunis i den södra delen av remsan. Jihad medgav att fyra av dess män hade dött vid angreppet. Och så var det lugnt i några timmar och sen kom angreppet mot högskolan i Jerusalem.

© 2008 Richard Haas.