fredag, november 08, 2019

Tung tidning varnar för socialdemokratisk antisemitism



Något helt unikt utspelas just nu på den politiska fronten i London inför valet i december :

Ärevördiga Jewish Chronicle (JC) går idag ut med en ledare på hela förstasidan där man avråder landets judar och deras vänner från att rösta på det antisemitiska Labourpartiet.
Det är första gången på över 100 år de inte stöder Labour i ett val...

Men det är ett Labourparti i full upplösning:
Viceordföranden hoppade av i går, en tungviktig f d minister uppmanade på BBC alla gamla labourväljare att rösta konservativt, parlamentsledamöter hoppar strömhopp till andra partier....




Kvar står snart bara Corbyn med sina antisemitiska trotskister, stalinister och islamister. Och de lär inte vinna något val...

****

To all our fellow British citizens

This leader — and front page — is addressed not to our usual readers but to those who would not normally read the Jewish Chronicle. In other words, to non-Jews




    Our front page for 8 November 2019

    The vast majority of British Jews consider Jeremy Corbyn to be an antisemite. In the most recent poll, last month, the figure was 87 per cent. Putting oneself in the shoes of nother person, or another group, can be difficult. But we believe it is important — and urgent — that you do that. Perhaps the fact that nearly half (47 per cent) of the Jewish community sai in that same poll that they would “seriously consider” emigrating if Mr Corbyn wins on December 12 will give you an indication of what it feels like to be a British Jew at a time when the official opposition is led by a man widely held to be an antisemite. 



    There is racism on all sides of politics and it must be called out wherever it is found. History has forced our community to be able to spot extremism as it emerges — and Jeremy Corbyn’s election as Labour leader in 2015 is one such example. Throughout his career, he has allied with and supported antisemites such as Paul Eisen, Stephen Sizer and Raed Salah. He has described organisations like Hamas, whose founding charter commits it to the extermination of every Jew on the planet, as his “friends”. He has laid a wreath to honour terrorists who have murdered Jews. He has insulted “Zionists” — the word used by antisemites when they mean “Jew” because they think it allows them to get away with it — as lacking understanding of “English irony”.




    There were some who hoped that he might change as leader. The opposite has happened. The near total inaction of Mr Corbyn and the rest of the Labour leadership in dealing with antisemites in the party has both emboldened them and encouraged others. Indeed, Mr Corbyn and his allies have actively impeded action against the racists. Instead of listening to and learning from mainstream Jewish bodies such as the Board of Deputies and Jewish Leadership Council, Mr Corbyn has treated them and their recommendations with contempt — and given support to fringe organisations set up solely to deny the existence of Labour antisemitism. Is it any wonder Jews worry about the prospect of Mr Corbyn as prime minister?  

    Yet, while we see all this, we also see an election being fought in which antisemitism in the Labour Party, inspired by its leader, is mentioned only occasionally as an afterthought. Brexit, austerity, the NHS, education and myriad other issues are, of course, vital. But how can the racist views of a party leader — and the deep fear he inspires among an ethnic minority — not be among the most fundamental of issues? That is why we are seeking your attention. If this man is chosen as our next prime minister, the message will be stark: that our dismay that he could ever be elevated to a prominent role in British politics, and our fears of where that will lead, are irrelevant. We will have to conclude that those fears and dismay count for nothing. But we think you do care.  

    We believe that the overwhelming majority of British people abhor racism.We ask only that, when you cast your vote,you act on that.

söndag, november 03, 2019

Assyrierna varnar för Sveriges islamisering


Assyriska flaggan


I Sverige finns över 125.000 assyrier/syrianer, en
del av den omkring 5 miljoner stora kristna folkgruppen
som lever utspridd över hela världen.
De tillhör ett halvdussin olika kristna kyrkor, de flesta
med rötter i de östkyrkor, som vi vet alldeles för
lite om i Sverige. De talar olika arameiska språk.

Om de använder beteckningen assyrier eller syrianer
är mest en politisk/historisk fråga.

I de ursprungliga hemländerna Turkiet, Iran, Syrien 
och Irak finns en hela tiden krympande rest på kanske
1,5 miljoner. Just nu är gruppen i Syrien hårt klämd 
mellan Turkiet och Kurdistan. 

Turkiet startade som bekant redan under första 
sina kristna minoriteter, bl a genom att bosätta 
stora mängder (muslimska) kurdiska nomader i 
östra Turkiet. De senaste åren har det islamistiska 
Kalifatet ISIS försökt utrota alla religiösa minoriteter 
i Syrien och Irak.

I Sverige finns sedan några år en mycket aktiv TV-kanal
Assyria TV.

Vi uppmärksammade nyligen en varning för islamiseringen
av den svenska partipolitiken, som kanalen gick ut med...

Se och fundera !!
 





fredag, november 01, 2019

Salafistutvisningen: "Men det bidde en tumme...."

 
 
Äntligen slog SÄPO till mot jihadismens kärna i Sverige:
Det stora nätverket av salafistiska moskéer.
Och regeringen tycktes stå bakom insatsen….
 
Men naturligtvis bidde det bara en tumme.
Imamerna är återigen på fri fot och "kan" inte utvisas
eftersom jihadister sannolikt bestraffas i deras hemländer....
 
 
Läs mera på Samtiden:

Regeringen har beslutat att de sex islamistiska extremister som sattes i förvar i våras ska utvisas. Trots det kommer de snart att vara på fri fot, även om Säpo anser att de utgör hot mot rikets säkerhet.
”Efter att jag tagit del av Säkerhetspolisens underlag och det som parterna anfört har regeringen beslutat om utvisning av sex personer som utgör kvalificerade säkerhetshot”, säger inrikesminister Mikael Damberg (S) i en skriftlig kommentar.
Men den S-ledda regeringen är rena cirkusen. Även om man beslutar utvisa dessa uppenbara säkerhetshot, så kommer de inte att utvisas utan tvärtom, alla kommer snart att vara på fri fot – i Sverige.

De sex männen, som beskrivs som centralgestalter i den radikala islamistiska miljön, anses riskera förföljelse i hemlandet. Migrationsöverdomstolen har konstaterat att det just nu föreligger hinder mot att verkställa utvisningsbesluten.
En av de sex har faktiskt redan släppts och de övriga kommer att släppas inom kort. Då kan de återgå till sina gamla miljöer och fortsätta radikalisera unga muslimer och uppvigla till terrordåd mot svenska folket.

En mer kraftlös regering är svår att tänka sig. Ett svagare politiskt ledarskap har vi nog aldrig haft i Sveriges tusenåriga historia.
Socialdemokraterna Stefan Löfven, Mikael Damberg och Morgan Johansson släpper lös islamistiska fanatiker som i drypande hatfylldhet vill sprida terror, förgöra det svenska samhället och döda svenskar.

Moraliskt stärkta när de går fria

När dessa sex uppviglare till islamistisk terror släpps lösa och kan återvända till sina sympatisörer i Gävle och andra orter i Sverige är det en uppenbar seger för islamismen i Sverige.
– Men självfallet kan [frisläppandet] också slå tillbaka om de kommer stärkta ur detta och kan fortsätta sin verksamhet, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp till GP/TT.

Risken för nya terrordåd i Sverige ökar självfallet när ledande fanatiker går fria och kan planera och uppvigla fler i extremistisk anda. Den här typen av våldsbejakande extremister har ju också en fallenhet för att söka hämnd. Och vad skulle vara en skönare hämnd mot utvisningsbeslutet än att döda svenskar? Det var ju så IKEA-mördaren i Västerås resonerade när han fick sitt utvisningsbeslut. Han skar halsen av de som såg mest svenska ut. I ren hämnd.

Så vad har svenska medborgare för värde för regeringen? Mycket mindre än dessa sex extremister. Deras välbefinnande går före svenska folkets säkerhet.
Det är en absurd lagstiftning att utvisningsbeslut inte verkställs därför att de utvisade kan drabbas av sin egen medicin i hemlandet. Sverige har naturligtivs inget som helst ansvar för vad som händer i deras hemländer. Särskilt inte när de visat uppenbart förakt för det svenska samhället och våra värderingar.

Vi har ingen anledning att skydda dem. Hur de klarar sig i sina egna hemländer är helt utanför vad svenska staten kan, ska eller behöver bry sig om. De ska ut!
När får vi en regering som sätter svenska medborgares liv före välbefinnandet för utländska extremister?
*
Se mer om de sex i förvar: Snart måste säkerhetsrisker släppas fria (23 maj), En femte islamist har tagits i förvar av Säpo (17 maj), Sjätte islamist tagen i förvar av Säpo (21 maj)






måndag, oktober 28, 2019

Den siste kalifens självmord





Kalifen al-Baghdadi, diktator i det f d Kalifatet Islamiska Staten
i Irak-Syrien, begick självmord när amerikanska special-
styrkor spårat upp honom i hans sista gömställe i
enklaven Idlib i Syrien.

NYT berättar om hans sista stund:

(SVT) Räden som påstås ha dödat IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi planerades under en lång tid. Det avgörande tipset om var han befann sig kom från en av terrorledarens fruar och en IS-kurir som greps av amerikanska soldater i somras. 
Det är New York Times som tecknar det dramatiska förloppet, efter att ha talat med flera olika militärkällor. En av al-Baghdadis fruar och en IS-kurir som greps i somras ska ha avslöjat den plats i nordvästra Syrien där amerikanska Delta Force gjorde sin räd under natten till söndagen. CIA samarbetade sedan med kurdiska och irakiska källor för att kunna fastställa den exakta platsen där al-Baghdadi befann sig.

Det var överraskande nog i en by som ligger mitt i ett område där rivaliserande terrorgrupper styr, något som försvårade operationen. Enligt NY Times ska operationen också ha riskerats av att Trump drog tillbaka de amerikanska trupperna från Syrien i början av oktober. Även efter det ska särskilt de kurdiska källorna ha varit till stor hjälp med planerna av räden.

Soldaterna sprängde sig in genom vägg

När källor tipsade om att terrorledaren var på väg att förflytta sig blev det bråttom. Majoriteten av kommandosoldaterna i insatsstyrkan Delta Force lyfte från en bas utanför Erbil i Irak vid midnatt lokal tid. I åtta helikoptrar flög man lågt och i hög hastighet mot al-Baghdadis läger. De korsade den syriska gränsen i en 70 minuter lång livsfarlig flygning där de blev beskjutna från marken. Innan de landade i Barisha-området, norr om staden Idlib, sköt de mot byggnaderna för att kunna landa. Samtidigt som helikoptrarna besköt från luften, tog sig insatssoldaterna fram mot en av byggnaderna och sprängde sig in genom en vägg då de befarade att dörren var minerad.

Sprang in i tunnel

Omedelbart mötte de motstånd från flera beväpnade terrorister som amerikanerna dödade eller tillfångatog. När eldstriden började sprang al-Bagdhadi ned i en tunnel tillsammans med tre av sina barn, berättade Trump under söndagen. Kommandosoldaterna befarade att han hade en självmordsväst och skickade in en militärhund i tunneln. Då sprängde terrorledaren sig själv och barnen. Även två av hans fruar, som bar odetonerade självmordsvästar, dog i explosionen. 11 barn som befann sig i huset lyckades dock räddas av soldaterna. Hunden skadades i operationen, uppgav Trump.

Dna-prov

På plats tog soldaterna dna-prov på terrorledarens kropp för att kunna säkerhetsställa hans identitet, ett svårt jobb då tunneln kollapsade i explosionen. Man beslagtog också viktig information och underrättelser. Soldaterna rensade systematiskt alla byggnader och lämnade sedan området samma väg som de kommit. När alla satt sig i säkerhet bombade amerikanska attackplan sönder alla byggnader, för att undvika att ett nytt terrornäste skulle bildas på platsen.
Sammantaget tog insatsen på plats två timmar. Fyra timmar efter att helikoptrarna hade lämnat platsen twittrade Trump ”Något väldigt stort har just hänt!”.





söndag, oktober 27, 2019

Israel höjer beredskapen mot attacker från Iran


Israel presenterade i veckan en ny fem-årsplan för försvaret med kodnamnet Momentum.
Dess huvudsyfte är att avvärja det iranska hotet mot Israel. Ett hot både från iranska trupper i Syrien och deras islamistiska hjälptrupper Hezballah och Hamas.

Israels strategiska utmaning ligger idag i norra delen av landet, citerades generalstabschefen i medierna.

**
With Iranian-backed Islamic terror groups threatening the Jewish state on both its southern and northern borders, the IDF released a new plan to confront efforts to attack Israel.

The IDF unveiled its new five-year plan of operations, with IDF Chief of Staff Lt. Gen. Aviv Kochavi stressing that Israel’s primary strategic threat remains Iranian entrenchment near its borders and its efforts to develop precision missiles with which to attack the Jewish state.
Kochavi added, “At the heart of [security threats to Israel is] the entrenchment of Iranian and other forces in Syria and the precision missile project. In both situations, this is an Iranian-led effort, using the territory of countries with extremely weak governments,” reported Ynet.
In his comments, Kochavi also referred to activities by both the Hamas terror group in Gaza and the Iranian proxy Hezbollah in Lebanon.

With regard to Lebanon, Kochavi commented that Hezbollah holds the country hostage and dictates its “security policy.”
Key features of the new operational plan, code-named “Momentum,” include massive investments in the IDF’s military capabilities, such as beefing up Israel’s mid-sized drone fleet, acquiring large numbers of precision-guided missiles from the U.S., and obtaining more air defense batteries, reported Times of Israel.



Under the plan, IDF training exercises will shift focus to urban combat, as opposed to open fields, which are the traditional venues for military exercises. These drills will simulate fighting in cities and towns, according to the Times, where the IDF believes future conflicts could take place.

While the plan officially goes into effect at the beginning of 2020, the Finance Ministry had yet to approve expenditures to pay for the costly initiative. The spending required for the Momentum Plan represents a significant increase compared to the IDF’s previous five-year strategy, the Gideon Plan.

The underlying philosophy driving the Momentum Plan is that Israel must decisively gain victory in any future conflict as rapidly as possible to prevent Hezbollah from launching a large-scale strike on the Jewish state.
On a practical level, this means being able to strike targets immediately to take out weapons and military assets that could be used to harm Israelis.
*****


Det har synts allt tydligare tecken på en iransk uppladdning de senaste månaderna:


Israel avvärjde en iransk attack från Syrian med explosiva drönare för två månader sedan.
En stor iransk bas på syriskt territorium slogs ut.

Se Jonathan Conricus kommentar.



Irans vapendragare Hezballah, som i praktiken har tagit över makten i Libanon, gjorde ett nytt försök attackera med robotar för en knapp månad sedan.





'

fredag, oktober 25, 2019

Tio år sedan svensk KGB-agent avslöjades



 
 
 

Lena Breitner påminner idag om ett tio-årsjubileum
som journalistskrået och kommunisterna nog helst vill glömma....

Det är ju onödigt att påpeka att KGB-agenten fortfarande är
på fri fot och hyllad av sina meningsfränder.

Så ett stort tack till Lena (och Gunnar) på Tankar om IB
(f ö alltid läsvärd !) för denna nyttiga påminnelse:


Grattis! I dag är det 10 år sedan Guillous KGB-affär



I dag är en historisk dag. Det är tio år sedan Expressen publicerade Jan Guillous erkännande om att han varit KGB-agent. Tio år. Så länge sedan och ändå så nära i tid.

Vi väcktes av att telefonerna ringde klockan sju. Den braskande rubriken …
”EXPRESSEN AVSLÖJAR
GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT
Tog emot pengar av KGB”
… hade fått alla redaktioner på tå. Nu skulle ”alla” ha en kommentar. Vad betydde Jan Guillous erkännande – egentligen? Min man, Gunnar Ekberg, var en av många journalisterna sökte.

Expressens löpsedel lördagen den 24 oktober 2009 så som den hänger på vår kontorsdörr sedan dess.
I augusti hade Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst (Fischer & co) släppts. Samtidigt släpptes Guillous så kallade yrkesmemoarer. Just här, i augusti-september möttes Guillous alster av hyllningar, medan recensenterna företrädesvis var tveksamma till min mans bok, i huvudsak med förbehållet att man ju faktiskt inte kunde veta vad som faktiskt var sant eller inte.

Jan Guillous KGB-kontakter omnämns på sidan 390-391 i Gunnar Ekbergs memoarer De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst.

Två grävande journalister kan ha läst Gunnar Ekbergs memoarer. Eller så var de redan KGB-scoopet på spåret. Om Micke Ölander och Mikael Hylin kom till sidorna 390-391 hade de i alla fall kunnat läsa att Gunnar Ekberg efter IB-affären blivit uppringd av journalisten Arne Lemberg. De träffades på en krog på Adelgatan i Malmö och där berättade Lemberg och att Jan Guillou haft möten med en man som hette Jevgenij Gergel på Tennstopet på 1960-talet. Gunnar Ekberg visste mycket väl vem Gergel var – en KGB-agent!
I Gunnar Ekbergs bok stod vad faktiskt var känt i vissa kretsar. Att Säpo spanat mot Gergel, att Säpo spanat mot Gergel när han haft möte med Jan Guillou och Arne Lemberg, att Arne Lemberg visste att Jan Guillou utfört hemliga uppdrag åt ryssen samt inte minst att Gunnar Ekberg slussat Arne Lemberg vidare så att han både träffat Firman (IB) och Säpo som också fick höra vad Arne Lemberg visste om Jan Guillou och Gergel.
Expressenjournalisterna vände sig i alla fall till Riksarkivet, som relativt nyligen fått ofantliga mängder avställda Säpoakter i sitt knä. Detta hör till historien, för att man ska förstå den. Statsminister Göran Persson hade ett par år tidigare fått för sig att man absolut måste avhemliga saker som hänt under andra världskriget. Vips över en natt gick vi från upp till 70 års sekretess till sisådär 50 års sekretess. Säpo dumpade så mycket de kunde på Riksarkivet, som därefter vadade i ansökningar.

Detta bör man ha med sig, för just detta år lämnades material ut från Riksarkivet som aldrig, enligt lag, skulle ha lämnats ut vid den här tidpunkten. TV4 fick alldeles för mycket om Ströberg. Expressen fick ut alldeles för mycket om Arne Lemberg, Gergel med flera. Jag är tacksam för detta utlämnade, men det blev tyvärr konsekvenser för tjänstemannen och för den fortsatta sekretessgranskningen. Själv nekades jag efter Ströberg och Guillous KGB-affär se dokument med motiveringen att jag skulle överklaga så Riksarkivet fick prejudicerande fall.

De sötebrödsdagar journalister och forskare haft under några år var över. Tjänstemäns rädsla för att göra fel tog absurda former vid sekretessgranskning. Till och med pressmeddelanden som bevisligen hamnat på redaktioners bord på 1960-talet ströks över med tjock svart penna före utlämnanden.
Expressenjournalisterna hade i alla fall tur. De satt nu med mängder av sidor som berörde KGB-agenten Gergel och Jan Guillou. Men det räckte inte för en publicering. De behövde Jan Guillous kommentarer till det hela. Den som skickades fram var kriminalreportern Micke Ölander, som lade fram valda delar från Riksarkivet.

På dagen för tio år sedan satt jag och häpnade, för videosekvenser från konfrontationen var närmast chockerande. Den annars så självsäkre och offensive Jan Guillou var som förbytt. Min första tanke var att han var som ett lamm på väg till slakten. Jan Guillou babblade som bara den. Berättade om kritmarkeringar han gjort i en telefonkiosk på Sveavägen. Det var en hemlig signal när han ville träffa Gergel. Jan Guillou berättade att han gjort uppdrag åt Gergel och fått pengar för det och hade skrivit på ett kvitto.
Det där kvittot är inte oviktigt. Tvärtom. Vi som forskar på underrättelse- och säkerhetstjänsterna är alltid intressserade av östs kvittenser. Kvittot är ett bevis som håller i domstol för att kunna påstå att någon varit hemlig agent för den ena eller andra östtjänsten.
Senare skulle Jan Guillou göra en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO) där han felaktigt påstod att Expressen kallat honom ”spion”. I verkligheten var Expressen strikt och använde bara ordet ”agent”, vilket gjorde att de friades. Micke Ölander och Mikael Hylin fick Guldspaden för sitt gräv utan mera ett ytterst skickligt hanterande psykologiskt. Utan Jan Guillous pladdrande och erkännande hade det inte blivit någon KGB-affär.
Jan Guillous KGB-affär är historiskt mycket viktig. Före KGB-affären hade han en stark plattform i media där han basunerade ut att Säpo var dumma därför att de jagade kollektivet palestinier alternativt kollektivet muslimer, som var oskyldiga. De som hade en annan uppfattning om hur Säpo jobbade, till exempel terrorforskaren Magnus Ranstorp, hoppade han ständigt på.

Denna kader av anti-Säpo-aktivister från vänsterkanten var vid den här tiden inte obetydliga. Samma år som KGB-affären hade den numera berömda Rosengårdsrapporten lagts fram, närmre bestämt i januari 2009. Rapporten berättade om islamistisk radikalisering på Rosengård, något som i dag inte är ifrågasatt. Men där och då i januari 2009 möttes rapporten av just denna anti-Säpo-aktivist-falang som attackerade författarna. Enskilda journalister stod bakom attackerna, men främst attackerades den från aktivisthåll inom forskningen.
Snabbt spreds bilden av att Rosengårdsrapporten inte gick att lita på. I dag står det klart att det kunde man visst det. Det talas öppet om de tio förlorade åren då vi i Sverige inte gjorde någonting för den utveckling som rapporten varnade om – radikaliseringen i ett av många mångmiljonprogram.

Avslöjandet att Jan Guillou haft ett KGB-förflutet är historiskt och viktigt. I ett enda slag gick Jan Guillou från att vara den som i media ständigt och jämnt fick uttala sig som expert på allt och inget och i synnerhet om svensk politik och underrättelse- och säkerhetstjänstfrågor till att aldrig ens få en fråga. Han gick från mängder av intervjuer med välvilligt nickande svenska journalister till att plötsligt möta en mängd kritiska frågor. Plötsligt blev det okey att granska vad Jan Guillou hade sagt. Den Guillouska maktsfären var bruten. Det välkomnade jag.

Den aktivistiska kadern som vill begränsa Säpos uppdrag att skydda demokratin finns fortfarande. Men de har blivit allt tystare, tack vare KGB-affären. Bit för bit har den luft de fått under vingarna begränsats allt mer. KGB-affären var inte bara en milstolpe som lockade till fler grävanden om Jan Guillou. Den var början till slutet för aktivisternas kampanjer om att Säpo jagade muslimer som grupp i mångmiljonprogrammen.

Spiken i kistan var bland annat avslöjandet att Osama Krayem från mångmiljonprogrammet Rosengård varit inblandad i terrordåden i Bryssel och Paris 2016. Nu blev det onekligen lite svårt att påstå att Rosengårdsrapporten varit ett sammelsurium. Journalister och allmänhet hade redan kunskap om att IS begick förfärliga brott mot människor. De halshögg folk och filmade det. Nu skulle ju dessa ”IS-resenärer” kanske komma hem till Sverige. Terrordåden i Stockholm 2010 (det misslyckade) och 2017 gjorde att många upplevde att hotet kom nära och blev verkligt.
Påståenden om att Säpo urskiljningslöst jagar vissa religiösa grupper eller befolkningsgrupper har för de allra flesta plötsligt blivit fullständigt befängt. Guillou bjäbbar fortfarande om just detta, men få tar honom på allvar.
 
 
 

torsdag, oktober 17, 2019

Ny GRU-enhet avslöjas. Uppgift: Destabilisera Väst


Generalmajor 
Det tycks ha varit en ren slump att västerländska underrättelse-
källor 2012 upptäckte att tre hittills topphemliga GRU-enheter
tilldelats utmärkelser för "särskilda militära insatser" och
generösa ekonomiska belöningar:
Enhet 99450 dök upp igen som huvudansvariga för
ockupationen av Krim och östra Ukraina.
Enhet 74455 utpekades nyligen som ansvarigt för cyber--
attacker mot amerikanska valrörelser.
Enhet 29155 framstår som något slags "super-Spetznaz",
bemannad av erfarna officerare från olika specialtrupper,
som opererar mot Västerlandet..
A retired G.R.U. officer with knowledge of Unit 29155 said that it  specialized in preparing for “diversionary” missions, “in groups or individually — bombings, murders, anything.”

“They were serious guys who served there,” the retired officer said.
“They were officers who worked undercover and as international agents.”
First came a destabilization campaign in Moldova, followed by the poisoning of an arms dealer in Bulgaria and then a thwarted coup in Montenegro. Last year, there was an attempt to assassinate a former Russian spy in Britain using a nerve agent. Though the operations bore the fingerprints of Russia’s intelligence services, the authorities initially saw them as isolated, unconnected attacks.
Western security officials have now concluded that these operations, and potentially many others, are part of a coordinated and ongoing campaign to destabilize Europe, executed by an elite unit inside the Russian intelligence system skilled in subversion, sabotage and assassination.
The group, known as Unit 29155, has operated for at least a decade, yet Western officials only recently discovered it. Intelligence officials in four Western countries say it is unclear how often the unit is mobilized and warn that it is impossible to know when and where its operatives will strike.
The purpose of Unit 29155, which has not been previously reported, underscores the degree to which the Russian president, Vladimir V. Putin, is actively fighting the West with his brand of so-called hybrid warfare — a blend of propaganda, hacking attacks and disinformation — as well as open military confrontation.


“I think we had forgotten how organically ruthless the Russians could be,” said Peter Zwack, a retired military intelligence officer and former defense attaché at the United States Embassy in Moscow, who said he was not aware of the unit’s existence.
In a text message, Dmitri S. Peskov, Mr. Putin’s spokesman, directed questions about the unit to the Russian Defense Ministry. The ministry did not respond to requests for comment.



Though much about G.R.U. operations remains a mystery, Western intelligence agencies have begun to get a clearer picture of its underlying architecture. In the months before the 2016 presidential election, American officials say two G.R.U. cyber units, known as 26165 and 74455, hacked into the servers of the Democratic National Committee and the Clinton campaign, and then published embarrassing internal communications.


Last year, Robert S. Mueller III, the special counsel overseeing the inquiry into Russian interference in the 2016 elections, indicted more than a dozen officers from those units, though all still remain at large. The hacking teams mostly operate from Moscow, thousands of miles from their targets.
By contrast, officers from Unit 29155 travel to and from European countries. Some are decorated veterans of Russia’s bloodiest wars, including in Afghanistan, Chechnya and Ukraine. Its operations are so secret, according to assessments by Western intelligence services, that the unit’s existence is most likely unknown even to other G.R.U. operatives.
The unit appears to be a tight-knit community. A photograph taken in 2017 shows the unit’s commander, Maj. Gen. Andrei V. Averyanov, at his daughter’s wedding in a gray suit and bow tie. He is posing with Col. Anatoly V. Chepiga, one of two officers indicted in Britain over the poisoning of a former spy, Sergei V. Skripal.




But officials began to grasp the unit’s specific agenda of disruption only after the March 2018 poisoning of Mr. Skripal, a former G.R.U. officer who had betrayed Russia by spying for the British. Mr. Skripal and his daughter, Yulia, fell grievously ill after exposure to a highly toxic nerve agent, but survived.
(Three other people were sickened, including a police officer and a man who found a small bottle that British officials believe was used to carry the nerve agent and gave it to his girlfriend. The girlfriend, Dawn Sturgess, died after spraying the nerve agent on her skin, mistaking the bottle for perfume.)
The poisoning led to a geopolitical standoff, with more than 20 nations, including the United States, expelling 150 Russian diplomats in a show of solidarity with Britain.
Ultimately, the British authorities exposed two suspects, who had traveled under aliases but were later identified by the investigative site Bellingcat as Colonel Chepiga and Alexander Mishkin. Six months after the poisoning, British prosecutors charged both men with transporting the nerve agent to Mr. Skripal’s home in Salisbury, England, and smearing it on his front door.

But the operation was more complex than officials revealed at the time.
Exactly a year before the poisoning, three Unit 29155 operatives traveled to Britain, possibly for a practice run, two European officials said. One was Mr. Mishkin. A second man used the alias Sergei Pavlov. Intelligence officials believe the third operative, who used the alias Sergei Fedotov, oversaw the mission.
Soon, officials established that two of these officers — the men using the names Fedotov and Pavlov — had been part of a team that attempted to poison the Bulgarian arms dealer Emilian Gebrev in 2015. (The other operatives, also known only by their aliases, according to European intelligence officials, were Ivan Lebedev, Nikolai Kononikhin, Alexey Nikitin and Danil Stepanov.)

The team would twice try to kill Mr. Gebrev, once in Sofia, the capital, and again a month later at his home on the Black Sea.
Speaking to reporters in February at the Munich Security Conference, Alex Younger, the chief of MI6, Britain’s foreign intelligence service, spoke out against the growing Russian threat and hinted at coordination, without mentioning a specific unit.
“You can see there is a concerted program of activity — and, yes, it does often involve the same people,” Mr. Younger said, pointing specifically to the Skripal poisoning and the Montenegro coup attempt. He added: “We assess there is a standing threat from the G.R.U. and the other Russian intelligence services and that very little is off limits.”
The Kremlin sees Russia as being at war with a Western liberal order that it views as an existential threat.


At a ceremony in November for the G.R.U.’s centenary, Mr. Putin stood beneath a glowing backdrop of the agency’s logo — a red carnation and an exploding grenade — and described it as “legendary.” A former intelligence officer himself, Mr. Putin drew a direct line between the Red Army spies who helped defeat the Nazis in World War II and officers of the G.R.U., whose “unique capabilities” are now deployed against a different kind of enemy.
“Unfortunately, the potential for conflict is on the rise in the world,” Mr. Putin said during the ceremony. “Provocations and outright lies are being used and attempts are being made to disrupt strategic parity.”

Unit 29155 is not the only group authorized to carry out such operations, officials said. The British authorities have attributed Mr. Litvinenko’s killing to the Federal Security Service, the intelligence agency once headed by Mr. Putin that often competes with the G.R.U.
Although little is known about Unit 29155 itself, there are clues in public Russian records that suggest links to the Kremlin’s broader hybrid strategy.
A 2012 directive from the Russian Defense Ministry assigned bonuses to three units for “special achievements in military service.” One was Unit 29155. Another was Unit 74455, which was involved in the 2016 election interference. The third was Unit 99450, whose officers are believed to have been involved in the annexation of the Crimean Peninsula in 2014. 

A retired G.R.U. officer with knowledge of Unit 29155 said that it specialized in preparing for “diversionary” missions, “in groups or individually — bombings, murders, anything.”
“They were serious guys who served there,” the retired officer said. “They were officers who worked undercover and as international agents.”

Photographs of the unit’s dilapidated former headquarters, which has since been abandoned, show myriad gun racks with labels for an assortment of weapons, including Belgian FN-30 sniper rifles, German G3A3s, Austrian Steyr AUGs and American M16s. There was also a form outlining a training regimen, including exercises for hand-to-hand combat. The retired G.R.U. officer confirmed the authenticity of the photographs, which were published by a Russian blogger.
The current commander, General Averyanov, graduated in 1988 from the Tashkent Military Academy in what was then the Soviet Republic of Uzbekistan. It is likely that he would have fought in both the first and second Chechen wars, and he was awarded a Hero of Russia medal, the country’s highest honor, in January 2015. The two officers charged with the Skripal poisoning also received the same award.
Though an elite force, the unit appears to operate on a shoestring budget. According to Russian records, General Averyanov lives in a run-down Soviet-era building a few blocks from the unit’s headquarters and drives a 1996 VAZ 21053, a rattletrap Russia-made sedan. Operatives often share cheap accommodation to economize while on the road. British investigators say the suspects in the Skripal poisoning stayed in a low-cost hotel in Bow, a downtrodden neighborhood in East London.
But European security officials are also perplexed by the apparent sloppiness in the unit’s operations. Mr. Skripal survived the assassination attempt, as did Mr. Gebrev, the Bulgarian arms dealer. The attempted coup in Montenegro drew an enormous amount of attention, but ultimately failed. A year later, Montenegro joined NATO. It is possible, security officials say, that they have yet to discover other, more successful operations.
It is difficult to know if the messiness has bothered the Kremlin. Perhaps, intelligence experts say, it is part of the Point.
“That kind of intelligence operation has become part of the psychological warfare,” said Eerik-Niiles Kross, a former intelligence chief in Estonia. “It’s not that they have become that much more aggressive. They want to be felt. It’s part of the game.”


söndag, oktober 13, 2019

Islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter



Den turkiska islamistoffensiven mot Kurdistan fortsätter.
Turkiet använder nu sina syriska legosoldater till
"riktade mord" mot kurdiska politiker.
Hevrin Khalaf, generalsekreterare i ett av de mindre 
kurdiska partierna, kidnappades på en motorväg.
Misshandlades och stenades till döds av jihadister.
Khalaf var även aktiv som kurdisk diplomat.

Hon och åtta andra offer fick idag en militärbegraving
i Rojava (syriska Kurdistan).




****
Detta reportage på fransk TV ger en hygglig bild av det 
tämligen lilla område mellan turkiska gränsen och 
floden Eufrat där kriget utkämpas.




****
Turkiets diktator höll ett nytt tal till sina anhängare,
där han hotade Västerlandet om de inte som
tidigare dansar efter hans pipa.
Om vi inte lyder honom ska han liksom 2015
öppna slussportarna och översvämma Europa
med miljoner islamistiska asylsökare...

Samtidigt hotar han med att "ta emot" tusentals 
terrorister som idag sitter fängslade i Kurdistan.
Så Sverige kan snart räkna med att jihadister från 
Syrien återigen härjar i Bergsjön, Husby och Rosengård. 
Något att tänka på för Muslimska Brödraskapets
supporterklubb i svenska regeringen...

Se Antikalifens artikel igår