Problemet med debatten om Jerusalem
är att den fokuserar sig på semantiska
klyschor som "enad" respektive "delad"
utan att först tydligt definiera stadens
gränser.
Jerusalem är inte bara Israels huvudstad
utan är också den israeliska stad som har
sämst definierade gränser, vilket illustreras
av det faktum att inom Jerusalems kommuns
nuvarande artificiella gränser ryms allt ifrån
arabiska byar och städer som Bayt Hanina
och Wadi Al-Joz mfl, "flyktinglägret"/kåkstaden
Shufath och öppna betes- och skogsmarker.
Faktum är att under den brittiska mandat-
perioden inkluderade Jerusalemområdet
också städer som Bethlehem och Bayt Yallah,
områden som trots sin judiska historia
knappast associeras av flertalet israeler med
det moderna Israel.
Implikationen av detta är att Jerusalems
kommun som den definieras idag är ytmässigt
Israels i särklass största, långt större än Tel Aviv.
Det märks knappt när man korsar den formella
gränsen mellan exempelvis Tel Aviv och Ramat
Gan. Som en kontrast så märker besökare i
Jerusalemområdet direkt när man korsar gränsen
mellan Israels huvudstad Jerusalem och de
arabiska tredje-världen byarna som ligger bredvid.
Den israeliska vänstern och omvärlden misstar
sig om de med ett "delat Jerusalem" tror att
post-1967 israeliska förstäder till Jerusalem
byggda öster om den gröna linjen som Ramat
Shlomo, Pisgat Zeev och Gilo mfl kommer att
separeras från Jerusalem och Israel.
Samtidigt misstar sig delar av den israeliska
högern om de tror att det ligger i Israels
intresse att behålla kontrollen över 300.000
fientligt sinnade araber utan israeliskt med-
borgarskap i byarna runt Jerusalem.
Araber som ideologiskt identifierar sig med
Hamas eller Fatah (även om de också gärna
vill behålla ekonomiska och sociala förmåner
från Israel).
**
Alla som har besökt Jerusalemområdet kan
med egna ögon se att dessa arabiska gräns-
byar vid Jerusalem (ofta felaktigt kallade
"stadsdelar") har ekonomiskt, kulturellt och
politiskt lika lite gemensamt med Jerusalem
och Israel som den lusfattiga mexikanska
gränsstaden Tijuana har gemensamt med
den välmående amerikanska gränsstaden
San Diego. BNP per capita i dessa arabiska
gränsbyar är endast 4000 USD vilket skall
jämföras med 30.000 USD i Israel; så det
är knappast tal om samma stad eller samma
land.
Med dessa arabiska byar har Jerusalem en
svag judisk majoritet uppgående till cirka 65%.
Utan dessa arabiska byar har Jerusalem en
95% judisk majoritet vilket är i linje med den
ursprungliga definitionen av zionism: en judisk
nationalstat med stark judisk majoritet.
**
En pragmatiskt och zionistiskt förankrad
lösning av Jerusalems framtida gränser
är att definiera Israels huvudstad som
Jerusalem inom den gröna linjen +israeliska
förstäder (Gilo, Pisgat Zeev mfl) utanför
den gröna linjen +den gamla staden men
UTAN de 300.000 arabiska icke-israeliska
medborgare som lever i byar och städer
runt Jerusalem.
För att förhindra att gränsstaden Jerusalem,
Ben Gurion flygplatsen och Tel Avivs förorter
förvandlas till nya Sderots men samtidigt säkra
en stark judisk majoritet i Israel krävs politisk
separation men militär intervention.
Detta innebär i praktiken att dessa arabiska
gränsbyar får civilt självstyre i en eller annan
form samtidigt som Israel bibehåller en stark
militär närvaro för att förhindra att dessa
områden blir nya fientliga Hamas/Iran-baser
som hotar Israels viktigaste befolkningscentra.
