Bo Sallmander, ordförande i Zionit (Zionistiska
Federationen i Sverige) reflekterar över Israels
beundransvärda framgångar, men också den
fiendeskap Eretz Israel möter.
*
Den religiösa sionismen uppstod när det judiska
folket skingrades över världen –det var i början
av vår tideräkning – år 70 - när romarna lät
riva det andra templet och fördrev överlevande
judar från den tidens Israel.
**
Leshana habaa bejerushalijim
– nästa år i Jerusalem
har sedan dess ingått i judars dagliga böner under
nästan 2000 år. Den politiska sionismen väcktes
i slutet av 1800-talet av den judiske författaren
och journalisten Theodor Herzl, som kom att be-
vittna den antisemitiska Dreyfus-processen i
Frankrike och då väcktes till insikt om - att det
finns bara en lösning på det s k ”judiska problemet”
och det är ett återupprättat land - Eretz Israel
för det judiska folket - Am Israel.
**
När människor i en framtid ser tillbaka på vår
tids historia så är jag övertygad om att två
skeenden under 1900-talet kommer att vara
framträdande:
Det ena: Holocaust – Shoa – Förintelsen
– då 6 miljoner judar mördades av nazister
och deras medlöpare.
Det andra: Återupprättandet av Israel – ett
mirakel - ett hemland för det judiska folket.
Judar strömmade till Israel – Överlevande från
Europas koncentrationsläger. Hundratusentals
judar från arabvärlden, där judar bott långt
innan islam ens blev en religion, blev utkastade
och berövade all sin egendom och kom utblottade
till Israel. Judar från Sovjetunionen – 1 miljon –
utvandrade från antisemitism och särbehandling
till ett land som de kunde kalla sitt eget. Etiopiska
judar vandrade i veckor för att komma till en plats,
varifrån de kunde flygas till Israel.
**
Och alla dessa människor har tagits emot och
integrerats i det israeliska samhället – inte utan
problem – men i sin helhet med stor och
beundransvärd framgång. Detta är framsidan.
Baksidan av detta glänsande mynt är de palestinska
arabernas humanitära katastrof, som ingen
människa kan blunda för eller underlåta att
känna medlidande med.
**
Men man måste ställa frågan: Varför sitter
alla dessa människor i flyktingläger mer än
60 år efter det att de flytt eller fördrivits ?
Varför sitter någon i ett flyktingläger i ett
arabiskt broderland – med samma språk,
samma religion och samma kultur ?
Varför sitter någon palestinier i flyktingläger
i Jordanien, som innan engelsmännen skiljde
av 3/4 av det palestinska mandatet till detta
folk med samma etniska bakgrund som de
som nu betraktas som flyktingar ?
**
Och jag frågar: Varför vill inte Jordanien
ta ansvar för Västbanken, som de hade
kontrollen över från 1948 till 1967?
Varför ville inte Egypten ha tillbaka Gaza-
området i freden med Israel i slutet av
70-talet?
Svaret är uppenbart – arabvärlden ville
konservera det palestinska flykting-
problemet som ett verktyg för att förgöra
Israel och driva judarna i havet.
**
Medan Israel har utvecklats till ett dynamiskt,
vitalt och demokratiskt välfärdsland med
ett blomstrande näringsliv och ett kulturellt
utbud utan motstycke så har Israels fiender
odlat en kultur av våld, blod och ond, bråd död.
Islam förbjuder ju bruket av alkohol men
någon form av baksmälla har ändå uppstått
när man nu börjat förstå att man släppt ut
en ond ande ur flaskan och omöjligt kan få in
den i flaskan igen – man har skapat ett monster
av islamism och terrorism, som utgör ett
hot även mot de egna systemen av diktatur
och feodalvälde.
**
För optimisten kan detta möjligtvis innebära
ett paradigmskifte som kan vara positivt i
en motvillig fredsprocess.
Och denna tragedi har kunnat pågå med
FN´s och våra västliga demokratiers
benägna bistånd.
Politisk opportunism, korruption och
konkurrens om marknader och råvaror
såsom dyrbara vapensysstem och ett
oändligt behov av olja har varit drivkrafter
i detta cyniska spektakel.
Ett krav – som skulle kunna framställas av
demokratierna i FN - om nedläggning av
UNWRA – FN´s speciella organ för bevarandet
av palestinernas misär – vore ett steg mot
en bättre utveckling och framtid för
dessa misshandlade människor.
**
Religiös fanatism och islamisk fundamentalism
utgör ett allvarligt hot inte bara mot Israel
utan även mot de sekulära och frihetliga
värden, som vi uppskattar att leva efter.
Detta perspektiv borde i större utsträckning
intressera media, journalister och den
intellektuella eliten, som ständigt kritiserar
Israel i dess existentiella kamp.
**
Men Israel lever och Israel har vänner
även här i Sverige. Vi som känner
tillgivenhet, beundran och kärlek till
Israel firar de första 60 åren och ser
framtiden an med tillförsikt och förväntan
på fred och försoning mellan människor,
mellan folk och mellan länder.
Israel skall leva! - Am Israel Chaj!
Bo Sallmander/ordf. ZIONIT
