Tredje dygnets oroligheter i Rosengård
och allsköns myndighetspersoner och"experter" flockas i medierna för att
"förklara" vad som hänt...
Gemensamt för dem alla tycks vara att
de tyckte allt höll på att förbättras
och så plötsligt....
Visst har de på sätt och vis rätt.
Från Rosengårds senaste "down"-
period för 3-4 år sedan har mycket
gått uppåt:
Socialtjänsten har fått bättre grepp
om klientelet och samarbetar med
polisen, polisens rånkommission har slagit
sönder ligorna och tagit de grövsta
elementen ur cirkulation för några år,
skolorna har med hjälp av mer personal
och övervakningskamror minskat vandal-
isering och mobbning, analfabetismen
minskar i Malmö skolor, kommundelen går
med överskott, bostadsbolaget har rustat
upp området m m.
Alltsammans åtgärder för tiotals miljoner
om året. Pengar har inte saknats.
Men vad hände då plötsligt ?
En socialarbetare i Sydnytt pekade på att
problemen återkom med "de nykomna"
(d v s irakierna) och särskilt då de
"ensamkomna flyktingbarnen" och alla de
med falska papper och fiktiva föräldrar.
Här har på kort tid skapats en stor grupp
15-18-åriga irakier (och ibland somalier eller
libaneser) utan tillstymmelse till föräldra-
tillsyn, som driver helt fritt omkring och
snabbt bildar nya kriminella gäng.
De upptäcker att i Sverige har de
alla rättigheteroch förmåner,
men inga skyldigheter.
Deras nya gäng är strikt etnisk/religiösa
till skillnad från de "gamla" Rosengårdsgängen,
som oftast varit multietniska. Nu blandar
sig inte inte sunni och shia längre.
Samtidigt har de extrema källarmoskéernas
imamer -ofta med egen bakgrund som ungdoms-
brottslingar- fått ökat inflytande över gängen.
Den religiösa och politiska polariseringen som
skett i Irak och Libanon de senaste åren
avspeglas nu i Malmö.
Antisemitismen har ökat kraftigt och blivit
våldsammare. En anti-svensk rasism håller på
att formuleras liksom en islamistisk
isolationism från det omgivande samhället.
Tyvärr finns alla ingredienser för en fransk
utveckling....
