Antisemitismen i Sverige - bra sammanfattning

Kommunpolitikern Nima Gholam Ali Pour i det olyckliga Malmö fortsätter sin kamp mot den galopperande antisemitismen. Som mina läsare vet är det i praktiken även en kamp mot islamiseringen av Sverige. Det är inte några hundra förvirrade nynazister som är det största hotet mot Sveriges judar, det är stora delar av den halva miljonen muslimer. För att vara helt tydlig: de som inte kunnat frigöra sig från den onde profetens hatideologi och som underhåller detta hat via ständiga injektioner i islamistiska moskéer (sunni eller shia).

Här en alldeles färsk artikel av Nima i Gatestones nyhetsbrev..



Medan större svenska städer som Malmö har blivit kända som platser där judar är hotade så har antisemitismen i Sverige fått internationell uppmärksamhet. Förtjänar Sverige verkligen detta dåliga rykte eller har det skett ett missförstånd?
I december 2017 när USA:s president Donald J. Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad utbröt det demonstrationer i Malmö. Demonstranter, ofta personer med arabisk bakgrund skrek: "Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna". Ett kapell vid en judisk begravningsplats attackerades med brandbomber. I Göteborg attackerades stadens synagoga med brandbomber.

Synagogan i Göteborg blev utsatt för brandbombsattentat 9 december 2017. (Foto: Lintoncat/Wikimedia Commons)

Den lokala tidningen i Malmö, Kvällsposten, beskrev hur den judiska församlingen i Malmö, inte israeler utan svenska judar, försöker beskydda sig själva:

"Vid synagogan i Malmö har judiska församlingen satt upp stolpar som ska förhindra attentat med fordon. Dessutom skyddas byggnaden av ett högt staket runt byggnaden.
"Området bevakas sedan länge kontinuerligt av polisen. Så fort församlingen håller gudstjänst bevakas lokalerna av polis."

Man kan med rätta säga att judarna i Malmö befinner sig under belägring. Det finns även uppgifter om att judar i Malmö inte kan bära judiska symboler utan att riskera att bli attackerade.
Endast de mest extrema antisemitiska handlingarna rapporteras av svenska medier. Många organisationer vars antisemitism är underförstådd får ingen uppmärksamhet från varken svenska medier eller de så kallade "antirasistiska" rörelserna. Gruppen Youth Against Settlements (YAS) har sin bas i Hebron och besöker gymnasieskolor och håller seminarier i Sverige, samtidigt som de för en kampanj mot Hebrons judiska invånare. En elev beskriver vad som sades när YAS besökte Glokala Folkhögkolan i Malmö den 28 februari 2018:

"De pratade om att det skulle finnas checkpoints överallt i landet och att araber ständigt blir stoppade och nerslagna, dödade. De sa också att palestinierna lever i koncentrationsläger, lite som i andra världskriget. Och att Israel ser allt och hör allt. Som om de hade kameror överallt och observerar allt. Alltså det var bara en massa bullshit de sa. Mot slutet så var typ alla tvungna att vara med på bild med deras flagga. Jag fick låtsas att gå på toa bara för att slippa det. Helt sjukt!"

En annan elev sa följande om YAS besök:

"Det mest kontroversiella som nämndes var att judar kontrollerar USA och media."

Intervjuerna med eleverna genomfördes av bloggaren Tobias Petersson, som publicerade dem på sin blogg. Att folkhögskolor tar emot besök från en organisation som demoniserar Israel och gör falska och extrema antisemitiska uttalanden borde åtminstone utretts av medierna. Men svenska medier negligerade dessa kränkningar och varken verifierade eller förkastade denna information.
Istället så beskrevs de två individer som representerade YAS och turnerade i Sverige, Zleikha Al Muhtaseb och Anas Amro, som "fredsaktivister". På deras Facebook-sidor så hyllar dessa "fredsaktivister" knivattacker, martyrskap och intifada. Även YAS gav sitt stöd till de senaste upploppen vid Israel-Gaza gränsen, trots att dessa upplopp resulterade i att palestinier dödades, vilket förvärrade konflikten mellan israeler och palestinier. Dessa upplopp organiserades av Hamas, en antisemitisk terroristorganisation som vill förgöra Israel.

YAS var inbjuden för att hålla föreläsningar för offentliga institutioner i Sverige; och Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, besökte YAS när hon besökte Ramallah i december 2016. På det sättet blev YAS legitimerad av den svenska regeringen. När organisationer som YAS besöker Sverige och blir mottagna utan att ifrågasättas, av folkhögskolor och andra offentliga institutioner, så legitimerar denna sortens välkomnande en typ av antisemitism som presenteras som ett perspektiv på staten Israel.

Ännu en organisation som har antisemitiska tendenser och får stöd från offentliga institutioner i Sverige är Grupp 194. Dess namn kommer från FN:s generalförsamlings resolution 194 antagen den 11 december 1948, under Arab-Israeliska kriget 1948 – 1949 som utbröt efter grundandet av staten Israel. I resolution 194 kan man läsa bland annat:

"...the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so at the earliest practicable date, and that compensation should be paid for the property of those choosing not to return and for loss of or damage to property which, under principles of international law or in equity, should be made good by the Governments or authorities responsible..."

Resolutionen används av många palestinier för att försöka bevisa internationellt erkännande för "rätten att återvända" till vad som idag är centrala Israel, för att radera Israel från kartan, som kartor av "Palestina" visar, och återkräva hem som inte längre är deras.
Grupp 194, en pro-palestinsk politisk organisation, har nära band med Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP), en terroristorganisation som har mördat minst 36 civila israeler och som stödjer Assad-regimen i Syrien. Det är därför det var märkligt när Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö den 27 oktober 2017, beslutade att bevilja 132 000 kr till Grupp 194 och två andra organisationer som skulle nattvandra i förorten Rosengård, för att göra området tryggt. Som ledamot i Arbetsmarknads- och socialnämnden så röstade undertecknad och mina partikollegor emot förslaget, men majoriteten av nämnden gav sitt stöd till förslaget. Idag är det ett faktum att pro-palestinska organisationer är finansierade av Malmö stad.

Grupp 194 stödjer våldsbejakande extremism. På deras Facebook-sida kan man se bilder av minderåriga som håller kalashnikov-gevär. Det har även förekommit antisemitiska bilder på Grupp 194:s Facebook-sida, som en kränkande tecknad bild som visar en jude som dricker blod och äter ett barn. Varför stödjer Malmö stad en sådan organisation med skattemedel? Anledningen är att Malmö och Sverige har allvarliga problem när det gäller hur man hanterar importerad antisemitism från Mellanöstern. När svenska politiker på grund av okunnighet eller på grund av tolerans för intolerant beteende, accepterar antisemitism i en viktig svensk stad som Malmö så är det ett oacceptabelt problem. Det är även oacceptabelt när en majoritet av de lokala politikerna i Sveriges tredje största stad stödjer att skattemedel delas ut till en pro-palestinsk organisation som har gjort antisemitiska uttalanden och hyllar våld. Det avslöjar att alltför många svenska politiker uppenbarligen inte kan förstå hur antisemitism manifesterar sig och när och hur man tar ställning mot antisemitism. Vad ska svenska judar tycka om detta?
Grupp 194 tilldelades även ett pris av Malmö stad vid en gala som var organiserad av kommunen. Grupp 194 har även tilldelats stöd av flera olika kommuner i Sverige i flera år, bland annat Sundsvall och Landskrona, där kommunen har ett nära samarbete med Grupp 194. När Landskrona hade sin sommarfest var Grupp 194 en av arrangörerna.

Ship To Gaza är en organisation som vanligen får mycket mediepublicitet. När en av dess aktivister, Ferry Saarposhan, sa att Israels behandling av palestinier "är värre än Holocaust" så var svenska medier tysta. Videoklippet av hans uttalande är upplagd på Ship To Gazas officiella Facebook-sida, en sida som har mer än 35 000 "likes". Men ingen har bemött hans uttalande.
Olika faktorer stärker varandra som undertecknad redan har påpekat. De skapar en situation där arabisk och muslimsk antisemitism blir accepterad av svenska myndigheter. Dessa faktorer inkluderar:

• En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
• Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
• En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
• En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
• En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
• Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

Idag har denna process gått så långt att många i Sverige har helt och hållet internaliserat denna importerade antisemitism från Mellanöstern och gjort den till en integrerad del av sin ideologi.
Idag i Sverige är det helt normalt att stödja organisationer som demoniserar Israel och sprider antisemitism. Det är inte ens något som diskuteras om inte ett extremt uttalande görs. Oldoz Javidi, en rikdagskandidat för Feministiskt initiativ sa att alla israeliska judar borde flytta till USA så "palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras". Endast efter att Times of Israel och andra medier utanför Sverige skrev artiklar om denna händelse så började vissa svenska medier skriva om händelsen och beskriva riksdagskandidatens uttalanden som antisemitiska. Kritiken från svenska medier tvingade Javidi att dra tillbaka sin kandidatur.
När det gäller att konfrontera importerad antisemitism från Mellanöstern verkar det finnas en rädsla för konflikt, och speciellt en rädsla för att kallas "rasist" eller "främlingsfientlig". Dessa rädslor verkar i bästa fall leda till en önskan om att på ett ytligt sätt hantera problemet genom att hålla "dialog" eller finna en "kompromiss".

I augusti 2017 så skrev Bassem Nasr, en representant för Miljöpartiet i Malmös kommunfullmäktige, en debattartikel som kritiserade antisemitismen inom pro-palestinska organisationer. Konstigt nog välkomnades Nasrs budskap av det svenska etablissemanget, som ofta utpekar alla som kritiserar arabisk eller muslimsk antisemitism, som rasister.
Nasr hade däremot en bakgrund som medierna inte nämnde. 2006 så bjöd han in den antisemitiska terroristorganisationen Hamas, till Malmö. Besöket ägde aldrig rum för att en av Hamas representanter fick inget visum för att komma in i Europa. Nasr förklarade däremot aldrig varför han överhuvudtaget bjöd in Hamas representanter. Han bad inte ens om ursäkt.
2008 så skrev Bassem Nasr felaktigt i en ledare:

"Faktum är att det inte finns [en] enda israelisk premiärminister genom historien som har haft så lite på blod på sina händer som den iranska presidenten."

När Nasr gjorde detta uttalande så var Mahmoud Ahmadinejad, som förnekade Förintelsen, Irans president. Att Iran är en islamistisk diktatur och att endast i Kina så genomförs det fler avrättningar än i Iran, och att även minderåriga avrättas i Iran, gör Nasrs uttalande ännu mer bisarrt.
Vad som passade det svenska etablissemanget var att Nasr hade inga förslag på hur man ska motarbeta antisemitism i Malmö eller i Sverige, förutom att det var "lärarnas uppgift". Att Nasr hade en gång i tiden bjudit in Hamas till Malmö och varit aktiv i pro-palestinska organisationer i flera år skapade tydligen en bekväm känsla av icke-konfrontativ "dialog" som många makthavare i Sverige föreställer sig kan motverka antisemitism.

En källa till antisemitism är de budskap som kommer från svenska moskéer. I april 2017 så bjöd en moské i Borås in en talare som hade blivit dömd i Tyskland för att ha uppmanat till mord på judar. I juli 2017 så sa en imam i en moské i Helsingborg att judar var apornas och svinens avkommor.
När regeringen efter flera skandaler kopplade till extremism i muslimska samhällen ville undersöka kriterierna för statens stöd till trossamfunden, så blev Ulf Bjereld, som har en historia av att försvara islamister i olika sammanhang, utnämnd till att leda utredningen. Bjereld är även ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Denna organisation har blivit kritiserad flera gånger för att ha ursäktat och legitimerat antisemitism, och är en del av regeringspartiet Socialdemokraterna.
Att utnämna någon som Bjereld för denna utredning visar att Sveriges nationella och lokala makthavare inte är förberedda att konfrontera arabisk och muslimsk antisemitism, och vill hellre ha en trevlig och lugn "dialog" om detta.

I Sverige så är importerad antisemitism från Mellanöstern finansierad av skattebetalarnas pengar. Så när skandaler sker, så är dessa skandaler ofta hanterade av samma människor som har möjliggjort spridandet av det antisemitiska budskapet.

Inga effektiva åtgärder tas just nu för att motverka spridandet av antisemitism i Sverige.
I december 2017 så lämnade undertecknad in en motion till Malmös kommunfullmäktige med förslaget att kartlägga och analysera antisemitismen i kommunen. Det är en åtgärd som skulle ge politikerna en tydligare bild av varför antisemitism har ökat i Malmö, så det kan tas rätt åtgärder för att rätta till situationen. Men detta förslag är impopulärt eftersom en sådan analys av antisemitismen i Malmö skulle tvinga myndigheter att inse att arabisk och muslimsk antisemitism är ett enormt problem.
Precis som europeisk antisemitism blev besegrad genom att ideologin blev förkastad och fördömd efter Andra världskriget och genom att dess förespråkare blev isolerade, så måste Sveriges "nya" antisemitism bli besegrad genom att isolera dess förespråkare och marginalisera alla organisationer som sprider dess idéer. Det innebär att all direkt och indirekt skattefinansierat stöd till dessa organisationer måste upphöra. Så länge detta inte äger rum kommer judar i Sverige fortsätta att leva i fruktan och osäkerhet.

Nima Gholam Ali Pour är ersättare i Malmö stads kommunfullmäktige. Gholam Ali Pour är författare till böckerna "Därför är mångkultur förtryck" och "Allah bestämmer inte i Sverige".

Ljusets fiender i Malmö

Johan Westerholm på Ledarsidorna om hur (s) och

gammelpressen gemensamt mörkar att den antisemitiska

stormvågen i Malmö är resultatet av stadens 

islamisering... 

Copyright Kjell Nilsson Mäki 

Malmö töms nu på unga judar som inte ser någon framtid i staden. Genomgående i rapporteringen i Public Service och annan media om den tilltagande antisemitismen i Malmö saknas information om vilken form av antisemitism, och vilken avsändare, som denna har. Ledarsidorna har svaret på varför det är så.

För tre år sen skulle Malmö stad specialutbilda lärare i en satsning mot antisemitism. Men bara en knapp tredjedel av utbildningsplatserna fylldes. I höst görs ett nytt försök. Det var företaget Xenofilia som tillsammans med judiska församlingen som utformade en utbildning för Malmö stad 2016.

– Det är en utbildning som behövs i Malmö. Malmö har en utbredd antisemitism. Vi hör varje dag om unga människor som har svårt att uttrycka sin judiska identitet, säger Xenofilias VD Lena Friblick till P3 Nyheter.

Europeiska judar i åldrarna 16–34 år utsätts i högre grad för antisemitiska trakasserier än vad deras föräldrageneration gjorde, enligt en rapport från EU-kommissionen och EU:s byrå för mänskliga rättigheter. Unga judar väljer att flytta från Malmö säger 19-åriga Mira Kelber till P3 Nyheter. Hennes pappa flydde från förintelsen med sin familj.

– Om man tänker hur lång tid det var sedan förintelsen och mina släktingar blev mördade: att folk bär på samma rädsla. Där borde kommunen göra bättre. För de är de som ska ta hand om sina medborgare.

I rapporteringen från främst Public Service samt i kommunikationen från Malmö stad saknas dock en avgörande detalj för att läsare och medborgare skall förstå vad det är för form av antisemitism som drabbar Malmös allt färre judar. Den arabiska. Den arabiska antisemitismen som i Malmös fall kan kopplas direkt till en specifik invandrargrupp. De som brukar gå under benämningen statslösa palestinier även om många idag har svenska medborgarskap.

Denna form av antisemitism skiljer sig från dagens europeiska som har sina rötter i Sion Vises protokoll med ursprung i Ryssland samt den tyska nazismen. Den form av europeisk antisemitism som Illmar Reepalu, S, gav uttryck för och som återfinns i Nordiska Motståndsrörelsen. Den antisemitism som idag dominerar Malmö är dock något annat. Det är den som har sitt ursprung i arabvärlden i allmänhet och hos de statslösa palestinierna i synnerhet.

Brottsförebyggande Rådets, Brå, senaste rapport som publicerades 2019 uppvisar personer med bakgrund i Mellanöstern en antisemtisim som enligt forskningen har existerat redan innan staten Israel grundades. Denna antisemitsm och delar av den hatbrottslighet som sker mot judar, såväl i Sverige som i andra europe­iska länder, härrör från en närmast sanktionerad antisemitism som förekommer i de olika länderna i Mellanöstern. Och som skiljer sig från den europeiska.

För migranter som kommit till Europa efter 1945 är Förintelsen och minnet från denna inget som de tar med sig. Det är en berättelse om en händelse från en annan kontinent. Närmast fiktiv i deras värld. De känner ingen delaktighet i denna och inte heller att de på något sätt har den med sig. Det är i många fall något de inte kan relatera till alls. Endast Marocko har idag obligatorisk undervisning i Förintelsen, en reform som kung Mohammed VI genomförde 2018 för att visa att Marocko är en del i kampen mot antisemitism. Inget annat arabland har följt efter.
Kung Mohammed VI av Marocko är fullt medveten om att det kommer ta minst en, sannolikt fler, generationer för att knäcka ryggraden på den antisemitism som Muslimska Brödraskapet och andra islamistiska rörelser sprider. Att det krävs att den identifieras, inklusive avsändaren, för att kunna motarbetas.

Sett till opinionsundersökningar och valresultat som presenterats från dessa länder i MENA-regionen går det att bryta ner siffrorna ytterligare och identifiera vilka grupper medborgare från dessa länder som svarar för den mest brutala, strukturerade och tydliga antisemitismen. I granskningen av dessa valresultat utrikstalliseras en väljargrupp som tydligast sympatiserar med det religio-politiska budskap som är mest antisemitiskt och hatiskt mot staten Israel i allmänhet och judar i synnerhet. Detta korresponderar väl med Brottsförebyggande rådets tidigare studier som visar på en kraftig överrepresentation av antisemitiska vanföreställningar bland migranter och deras barn med ursprung i Mellanöstern.

Det Muslimska Brödraskapets parti i Jordanien, IAF. Islamic Action Front. Förutom att det är de väljare med den lägsta utbildningen och de lägsta inkomsterna som röstar på Muslimska Brödraskapets politiska parti förenas de av något annat. Dess väljare är främst de som från början var statslösa palestinier eller anhöriga till statslösa palestinier. På samma sätt har Hamas, som tidigare var en väpnad gren av Muslimska Brödraskapet, en förkrossande majoritet på Gaza-remsan och når nästan upp till 50 procent stöd i valen till elevkårerna vid universiteten på Västbanken. Hamas är vitsordat våldsbejakande antisemitiskt i lika hög grad som det Muslimska Brödraskapet i regionen är apologetiskt. Tillåtande.

Det är därmed inte orimligt att anta att den överväldigande delen av den antisemitism som judar får uppleva i Malmö har just detta ursprung. Palestinier och de statslösa palestiniernas som därmed ansluter sig till det Muslimska Brödraskapet och Hamas samt Hezbollahs budskap. Något som förs över till även de palestinier som över tid erhållit ett medborgarskap. Och deras barn. Och barnbarn.
Socialdemokraterna kommer inte kunna adressera denna form av antisemitism då det i sådana fall skulle riskera att utmana hela den utrikespolitiska plattform, som bygger på ett stöd till palestinierna, som byggts upp sedan Olof Palmes dagar. Ett talande exempel på oförmågan är statsminister Stefan Löfven i Riksdagens frågestund 2017.

Och så länge public service inte berättar för svenska skattebetalare, som finansierar hela statens medieplattform med 8,8 miljarder kronor per år, om varifrån antisemitismen i Malmö kommer ifrån kommer det inte bara vara obegripligt för väljare och medborgare varför den kan fortsätta. Denna antisemitism kommer heller inte kunna motarbetas på något sätt så länge inte regeringen, Malmö Stad och socialdemokraterna är tydliga med vilken grupp som är avsändaren till denna antisemitism.

Kampen mot antisemitismen i Malmö liknar i allt väsentligt Harry Potters kamp mot Lord Voldemort. Lord Voldemort kunde bara bekämpas när någon vågade nämna hans namn. 
Vare sig Public Service, annan statsfinansierad media eller socialdemokraterna kommer under överskådlig tid inte våga nämna antisemitismen i Malmös ursprung.  Regeringen Löfven kommer därmed aldrig att kunna utmana de krafterna. Krafter som formulerades explicit med broderskaparen Carl Henrik Grenholms utrikespolitiska ställningstagande i tidningen Broderskap 1971:

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Ljusets fiender – därför knäcks inte antisemitismen i Malmö.

Post scriptum

Begreppet "Ljusets Fiender" är myntat i denna kontext av docent Johan Lundberg i ett av de standardverk som ligger till grund för all kunskapsinhämtning inom islamism och jihadism. Boken Ljusets fiender (Timbro 2013)  kan beställas på bland annat Bokus.

Broderskaparna heter idag Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Bland dess ordföranden genom åren märks Peter Weiderud, idag kansliråd på UD KH, UD:s enhet för konflikthantering där han ansvarar för interreligiös dialog. Weiderud har i andra sammanhang inte uteslutit att bjuda in antisemiter till konferenser samt anser att hat mot minoritetsgrupper från socialdemokratiska muslimer kan tolereras.

En annan namnkunnig ordförande är dagens, professor Ulf Bjereld, som fram till årsskiftet 2018/19 var ansvarig för fördelningen av forskningsmedel mot rasism. Bjereld har även varit front för "Ship to Gaza" som samarbetat med bland annat den turkiska terrorklassade organisationen IHH som i sin tur har samarbetat med den internationellt terrorklassade organisationen Hamas, officiellt Muslimska Brödraskapets väpnade palestinska gren fram till 2016. IHH har även transporterat vapen till Islamiska Staten i skydd av sin status som biståndsorganisation.

Johan Westerholm

Tänker Sverige delta i antisemiternas konferens ?

 

 Såhär i Löfven-regeringens sista skälvande minuter exploderar en ny antisemitismskandal hos (s).

De flesta anständiga länder vägrar delta i FN:s nya antisemitkonferens Durban IV. Uppenbarligen tillhör inte Sverige dessa anständiga länder. Vilken trovärdighet ger det till  (s) PR-jippo i Malmö om några veckor? 

Ledarsidorna ger bakgrund. 

Martin Blecher på Israelnytt kritiserar regeringens vacklande inställning till antisemitism... 

UPDATE: Just nu har 31 av FN:s medlemsstater meddelat att de bojkottar den antisemitiska Durban IV-konferensen.

  ******

 

 I regeringsdeklarationen markerade statsminister Stefan Löfven ännu en gång mot rasism och antisemitism, något som kommit att bli hans signum under hans tid som regeringschef. Hur starkt detta engagemang är kommer inom kort prövas. Den 22 september genomförs den tidigare starkt kritiserade Durbankonferensen i FN:s regi. En konferens och högnivåmöte som flera länder, bland annat USA, lämnat för att den visat sig vara en tummelplats för antisemitiska vanföreställningar.

Under gårdagen lämnade Stefan Löfven vad som ser ut att bli hans sista regeringsförklaring när riksdagen öppnade för det sista riksdagsåret innan valet 2022. Förutom de förväntade frågorna; jobben, välfärden, tryggheten och nn uppehöll sig statsministern kort vid rasism men tidigt och på en framhävd plats i regeringsförklaringen. Detta område har kommit att bli statsministerns politiska kännetecken lika mycket som det kommit att bli hans kvarnsten.

Statsministerns eget parti, Socialdemokraterna, har en lång och till synes obruten historia sedan 1971 av uttalad antisemitism utan att partiet, med undantag från Göran Perssons tid som ordförande, aldrig markerat genom uteslutningar eller annat mot den parti-interna antisemitismen.

Denna är väl dokumenterad och internationellt vida känd då såväl presidenterna George W Bush som Barack Obama lät sända särskilda sändebud för att sätta sig in i, och markera, mot Sverige.

Statsministern menade att

– Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer.

Det till synes första steget under det sista riksdagsåret på detta engagemang är Malmö-konferensen mot antisemitism, Remember ReAct, som genomförs under oktober månad men hur pass seriös statsministern är kommer visa sig långt tidigare.

Den 22 september kommer konferensen, eller högnivåmötet Durban IV genomföras i FN:s regi för att fira 20-årsjubiléet av Durban-deklarationen som antogs 2001 vid 2001 World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.

I motsats till det uttalade syftet präglades Durban -konferensen 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. Israel pekades ut i konferensens slutförklaring som en stat präglad av detta samt även vid NGO -forumet för biståndsorganisationer som hölls parallellt. Från  2001 och framåt har Durbanprocessen använts för att främja rframför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrgåasätta Israels rätt att existera.

Vid de demonstrationer som leddes av palestinier som kantade Durban I fanns plakat med budskap såsom ”Hitler skulle ha avslutat jobbet” samt att ”Sion Vises protokoll” fanns till försäljning. Vid det NGO-forum för biståndsorganisationer distribuerade palestinska och arabiska jurister karikartyrer med judar framställda som blodtörstiga kroknästa arketyper. Judiska och israeliska representanter attackerades fysiskt samt fick höra bland annat att de ”inte tillhörde den mänskliga rasen”.

Sedan Durban I genomfördes har två högnivåmöten till genomförts, Durban II och III. Bägge med samma inramning. Som konsekvens av detta har flera länder valt att lämna Durban-konferensen. 

Vid Durban II, som genomfördes i Geneve 2009, framförde Irans president Mahmoud Ahmadinejad  öppet ett ifrågasättande av Förintelsen vilket ledde till starka protester. Men det hindrade inte FN från att bjuda in honom som en av huvudtalarna igen vid Durban III vilken genomfördes i New York.

Bland de länder som numera inte deltar i högnivåsamtalen som är Durban-mötets syfte märks USA, Israel och Nya Zeeland men även Cypern, Italien, Tjeckien, Kroatien, Frankrike, Polen, Storbritannien, Österrike, Cypern och Tyskland. Sverige har sedan Durban I varit närvarande på samtliga. Samtliga har lämnat eller sänder observatörer på låg tjänstemannanivå.

Det har florerat uppgifter om att Sveriges nordiska grannländer även de kommer bojkotta Durban IV men än så länge har vare sig den danska, norska eller den finska regeringen officiellt kommunicerat hur de avser agera. Det finns inte heller någon gemensam EU-linje i relation hur EU ställer sig till Durban IV.

Hur Sverige nu ställer sig till Durban IV är idag okänt efter att allt fler länder väljer att antingen inte delta eller skicka representanter på lägre nivå. Det senare används ofta för att diplomatiskt markera stödet för sakfrågan men samtidigt genom att inte sända en minister en diplomatisk markering  om missnöje med inramingen eller annat.

***

Tänker Sverige delta i rasistkonferensen Durban? 
Av: Martin Blecher                 

Om en dryg månad står Sverige som värd för Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism.
Men det svenska engagemanget får bekänna färg på allvar redan 22 september, då en starkt ifrågasatt FN-konferens äger rum. En rad tunga stater har valt att bojkotta, skriver Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

DEBATT. ”Rasismen hör inte hemma i Sverige. Vi ska intensifiera arbetet mot antisemitism, islamofobi, afrofobi och antiziganism samt arbetet mot rasism riktad mot samer. Grunden för detta arbete är den nationella planen mot rasism.”
Orden är hämtade från regeringsförklaringen för 2021. 

På onsdag är det 20-årsjubileum för en konferens som går under namnet Durban. 2001 hölls nämligen World Conference Against Racism som genomfördes i Durban, Sydafrika.
I motsats till det uttalade syftet, präglades konferensen i Durban 2001 av uppvisningar i intolerans, antisemitism och grundlösa påståenden mot den judiska staten. 
 

Förintelseförnekare invigningstalade

Under konferensen 2009 var den iranske presidenten, och förintelseförnekaren, Mahmoud Ahmadinejad öppningstalare där han förkunnade att ”världssionismen är rasism”. Diplomater från närvarande EU-länder stod då upp, gick ut och lämnade i en kraftfull protest.

Vad som var tänkt som en konferens mot rasism år 2001 har i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism.

Vid efterföljande konferens 2011 bojkottade, på förhand, 14 nationer eventet. Mest talande var Vita husets dåvarande presstalesmans uttalande den 22 september 2011: ”Från början i samband med 2001 års världskonferens mot rasism i Durban, Sydafrika, har Durbanprocessen inkluderat fula uppvisningar av intolerans och antisemitism.”
Från 2001 och framåt har Durban-konferenserna använts för att främja framför allt antisemitism och förintelseförnekelse samt ifrågasätta Israels rätt att existera.
Vad som var tänkt som en konferens och manifestation mot rasism år 2001 har alltså i stället utmynnat i en ökänd grogrund för otyglad antisemitism och förtal, flera konferenser i rad.
 

Sverige borde också bojkotta

Sverige har gång på gång skickat statsråd och annan hög delegation till konferenser. Konferenser som andra länder helt enkelt bojkottat.

Till årets konferens har 19 länder valt att bojkotta konferensen: 
USA, Australien, Kanada, Israel, Storbritannien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Bulgarien, Italien, Kroatien, Nya Zeeland, Cypern, Slovakien, Grekland, Slovenien.  

Att tunga länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland, Kanada, USA och Australien inte närvarar borde sända svenska UD en tydlig signal, om man tidigare inte förstått Durban-konferensernas agenda.

Att Sverige inte bara skickar representanter utan också statsråd är naturligtvis djupt problematiskt av flera skäl. Det kanske främsta skälet är att man själv blir del av en antisemitisk och rasistisk diskurs som man säger sig vilja bekämpa.
 

Varför så tyst från UD?

UD har, trots upprepade förfrågningar från Vänskapsförbundet Sverige-Israel om ett svenskt deltagande, varken bekräftat eller dementerat svensk närvaro. 
Varför vill UD inte vara öppna och transparenta om det resonemang som förs i frågan och om svenskt deltagande är aktuellt?

Om en månad står Stefan Löfven som värd för Remember ReAct – Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism. Det är också något man stoltserar med i regeringsförklaringen.

Den 22 september har vi i Sverige en reell möjlighet att visa att vi inte bara agerar mot antisemitism på hemmaplan utan också i internationella forum och sammanhang. Ta den möjligheten. 

Av Martin Blecher

Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Artikeln publicerades i Expressen den 21 september

 

De rödgröna legitimerar antisemitism

 

 

Malmö imorgon ?

 

Nima Gholam Ali Pour är kommunpolitiker i Malmö och har

blivit känd för sina kunniga analyser av stadens stora problem:

islamisering, nedbusning och antisemitism.

Han skriver i webbtidningen Situation Malmö.

Jag har tagit mig friheten att klippa hans senaste artikel.

Där sätter han strålkastaren på en del suspekta antisemiter,

som hamnar högt på regeringspartiernas listor.

Varken islamism eller antisemitism är tydligen ett

karriärhinder i Löfvens regering...

** 

 De senaste veckornas händelser med antisemitiska demonstrationer i Stockholm och Malmö samt attentat mot judiska institutioner i Malmö och Göteborg kommer inte som någon överraskning. Det är en konsekvens av en lång process som vissa politiker är ansvariga för och som medierna vägrat rapportera om.

Det handlar om en process som går ut på att legitimera hat mot judar. Den 9 december hölls en demonstration vid Humlegården i Stockholm. Demonstrationen gick under namnet ”Hands of Jerusalem” och arrangerades av Jerusalemkommittén.

I ett filmklipp som visar demonstrationen så kan man se hur demonstranterna passerar Israels ambassad och pekar ut den som ”mördarnas ambassad”. Därefter börjar demonstranterna skrika på arabiska ”Khaybar Khaybar åh judar Muhammeds armé ska återvända”, vilket är en antisemitisk sång som refererar till slaget vid Khaybar då profeten Muhammed mördade många judar i oasstaden Khaybar.

Därefter skriker demonstrationsledaren att ”sionisterna” har hängt ut Margot Wallström i ”varenda tidning”. Det framgår inte vilka ”sionisterna” är och hur de kan bestämma över ”varenda tidning”. Men de flesta känner nog till de antisemitiska konspirationsteorierna om att judarna styr medierna. Efter att demonstrationsledaren spridit dessa antisemitiska konspirationsteorier så börjar demonstranterna skrika ”Länge leve Margot Wallström”.

Andra slagord som skriks ut under demonstrationen är ”Beväpna mig, gör mig tjänsten” och ”Till Jerusalem martyrer i miljontal”. Dessutom så bränner demonstranterna den israeliska flaggan. Demonstrationsledaren meddelar också demonstranterna att:

”Vi ber allsmäktige Allah om seger över kornas avkomma, över apors och grisars avkomma, över Sions söner.”

På demonstrationen så talade Dror Feiler, vänsteraktivist och en av Vänsterpartiets kandidater till valet till Europaparlamentet 2014. Denna demonstration är så våldsam och fylld av hat att man i filmen kan se att demonstranterna börjar slå varandra.

Nu skulle vissa säga att det finns extrema pro-palestinska grupper och denna demonstration arrangerades av en sådan extrem grupp. Men Jerusalemkommittén som arrangerade demonstrationen har flera etablerade politiker i sin styrelse. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Marie Granlund sitter i Jerusalemkommitténs styrelse. Högt uppsatta politiker från Vänsterpartiet som Torbjörn Björlund och Jeanette Escanilla sitter i Jerusalemkommitténs styrelse. Varken Jerusalemkommittén eller dessa etablerade politiker har tagit avstånd från demonstrationen sedan filmklippet som visar demonstrationen blev tillgänglig.

Detta är inte det enda tillfället där rödgröna partier legitimerar antisemitism i Sverige. I Malmös kommunfullmäktige så sitter Adrian Kaba som ordinarie ledamot. Under förra mandatperioden så skrev Kaba en ledare i den socialdemokratiska tidningen Tro och Politik där han kopplade samman Anders Behring Breivik och Counter-jihadrörelsen med ”den sionistiska rörelsen” och ”en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”. Kaba tog avstånd från delar av sina formuleringar men menade fortfarande att Counter-jihadrörelsen var en del av en ”sionistisk rörelse”.

Trots dessa uttalanden så hamnade Adrian Kaba på valbar plats inför kommunfullmäktigevalet 2014. Att någon uttalar sig antisemitiskt och ändå hamnar på valbar plats är en tydlig legitimering av antisemitism. Socialdemokraterna i Malmö accepterar att vissa politiker får ha antisemitiska åsikter.
En månad efter kommunfullmäktigevalet 2014 så skrev Kaba på sociala medier att terroristorganisationen IS hade tränats av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Åter igen fick Adrian Kaba behålla sina uppdrag.

Adrian Kaba sitter fortfarande i Malmö stads kommunfullmäktige och är en symbol för att man faktiskt kan klara sig undan även om man sprider antisemitiska konspirationsteorier i sin roll som politiker.
Ännu en person som sitter i Malmös kommunfullmäktige är miljöpartisten Bassem Nasr som nu lanserats som mediernas förkämpe mot antisemitismen i Malmö. 2006 så försökte Bassem Nasr bjuda en representant från Hamas till Malmö. Bassem Nasr bjöd Hamas till Malmö i sin roll som talesperson för Palestinska föreningen, en förening som då fick nästan en halv miljon kr från Malmö stad.

Bassem Nasr är förmodligen en mycket trevlig människa och det är positivt att han till synes bytt åsikt och nu aktivt motarbetar antisemitism. Fast det är uppenbart att hans bakgrund som en person som ville ge plattform åt den antisemitiska organisationen Hamas, inte har skadat hans politiska karriär. Han har inte behövt be om ursäkt för detta eller ens uttrycka ånger. Det visar att ens karriär inte skadas om man försöker bjuda in en antisemitisk organisation som Hamas till Malmö. Bassem Nasr står på andra plats på Miljöpartiets kommunfullmäktigelista inför valet 2018.

Om man tittar på Socialdemokraternas riksdagslista i Malmö så är riksdagsledamoten Hillevi Larsson på plats fyra. I oktober 2015 så talade Hillevi Larsson vid en palestinsk demonstration i Malmö där demonstranterna hyllade knivattacker mot judar.
I maj 2016 så skulle Hillevi Larsson delta i en konferens med andra talare som uttryckt sig antisemitiskt, och där huvudarrangörerna hade nära band till Hamas. När medierna uppmärksammade händelsen så valde Larsson att lämna återbud. Hillevi Larssons bild där hon håller en karta där Israel är utraderad har blivit en symbol för den extremism som många svenska socialdemokrater legitimerar.

Den 27 oktober så beviljades bland annat Grupp 194 Malmö ekonomiskt stöd av Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö, för nattvandrarverksamhet. Problemet är att Grupp 194 Malmö är en del av organisationen Grupp 194, som sprider antisemitism och ett våldsbejakande budskap.
Det finns självklart många fler exempel att nämna på hur antisemitismen legitimeras av rödgröna politiker och hur antisemiterna kommer undan utan att be om ursäkt för sina uttalanden. Medierna är delaktiga i denna process då de inte rapporterar när organisationer som Grupp 194 Malmö får ekonomiskt stöd från kommunen. Magnus Ranstorp, som är en av Sveriges främsta terroristexperter, var chockad över att en sådan organisation får skattemedel. Men medierna i Skåne var tysta. För medierna i Skåne var detta en del av vardagen, vilket det faktiskt är. Det finns alltför många exempel på hur skattemedel har möjliggjort extremism i Malmö stad.

Man kan självklart tro att allt detta är en serie sammanträffanden och det finns vissa som tror att det är så. Andreas Schönström som är socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö tyckte att de som höll den antisemitiska demonstrationen förra veckan hade inget i Malmö att göra. Detta är ett mycket positivt uttalande men Andreas Schönström var inte lika frispråkig när hans partikamrater från Malmö, Adrian Kaba, Hillevi Larsson och Marie Granlund, legitimerade antisemitismen. Andreas Schönström har tre högt uppsatta partikamrater i Malmö som under en längre tid har legitimerat antisemitismen och Schönström har varit tyst. Är han trovärdig överhuvudtaget när det gäller kampen mot antisemitismen?

Det är ju uppenbart att en del av kampen mot rasism är att skapa sammanhållning i samhället. Vi ska ha dialog mellan olika grupper i samhället så den ena gruppen inte kan producera fördomar om den andra gruppen. Det här är en självklarhet. Men det räcker inte. De rödgröna partiernas legitimering av antisemitiska konspirationsteorier och antisemitism måste upphöra.

Det innebär rent konkret att när Jerusalemkommittén håller en demonstration med antisemitiska inslag så ska den socialdemokratiska riksdagsledamoten Marie Granlund lämna Jerusalemkommitténs styrelse och fördöma den demonstrationen. Det innebär att Socialdemokraterna i Malmö inte ska sätta personer som uttalat sig antisemitiskt på sina vallistor. Det innebär att Miljöpartiet ska kräva att deras politiker ska visa någon form av ånger om deras politiker en gång i tiden har bjudit in antisemitiska organisationer till Malmö. Det innebär även att skattemedel inte ska gå till organisationer som inte tydligt kan ta avstånd från antisemitism och våldsbejakande budskap, som Grupp 194 Malmö.

Problemet just nu är att det finns ingen nolltolerans mot antisemitism i Sverige. Det går att se mellan fingrarna när någon uttrycker sig antisemitiskt. En person som legitimerar antisemitism kan göra en politisk karriär. Det finns gott om exempel att det händer hela tiden. Och det finns en publik som ser detta och uppfattar att antisemitism är acceptabelt i Sverige. Det är denna publik som så småningom kastar brandbomberna mot synagogor eller skriker antisemitiska slagord på någon demonstration.
Om vi har rödgröna makthavare som finns i antisemitiska sammanhang och legitimerar antisemitiska budskap, då är det en tydlig signal till resten av befolkningen om vad som är acceptabelt i Sverige. Förutsättningar för motverkandet av antisemitism kan endast skapas när vi börjar införa olika former av sanktioner mot de makthavare som legitimerar antisemitism.



Mera om anti(s)emitismen i Malmö

En färsk artikel från Gatestone om 

eländet i Malmö :

*****

Sverige: Slätar över sin antisemitism?

av Nima Gholam Ali Pour

Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism.
Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj.

Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.

Socialdemokraternas koalitionspartner i Malmö, Liberalerna, har också problem när det gäller antisemitismen och dess normalisering i Malmös offentliga liv. I augusti förra året avslöjades det att en av de liberala politikerna i Malmö, Muhammad Khorshid, hade gjort antisemitiska uttalanden. Khorshid fick lämna alla sina politiska uppdrag. I juni i år rapporterade nyhetssidan Samnytt att Khorshid hade haft ett möte med liberalernas ledare i Malmö, kommunstyrelsens vice-ordförande Roko Kursar, i stadshuset, och publicerat en bild från mötet på Facebook. Ämnet för mötet var integration av migranter, trygghet och Malmös framtid. Detta är ännu en signal till många andra att man kan uttrycka antisemitiska åsikter och fortsätta ha en god relation med de styrande partierna i Malmö.

I maj skickade Judiska Församlingen i Malmö en skrivelse till Malmö stad. I skrivelsen som har rubriken "Åtgärdsplan för Judiska Församlingens Malmös fortsatta överlevnad" skriver dem:

"Judiska församlingen kommer inom en mycket snar framtid att försvinna om inget drastiskt görs. Malmö är redan idag en "No-go-zone" för judar runt om i världen. När Malmö omnämns i media runt om världen så är det alldeles för ofta i anknytning till antisemitism. En Google-sökning på antisemitism Malmö ger 215 000 träffar. Nuvarande satsningar räcker tyvärr inte. 2021 fyller den judiska församlingen 150 år. Vi har varit en del av Malmös ryggrad sedan 1800-talet. Men nu håller vi på att försvinna. Vi ser att våra medlemmar lämnar Malmö. Antisemitismen i Malmö spelar otvetydigt en central roll när våra unga, och nu även deras föräldrar, lämnar den stad de växt upp i."

Enligt denna skrivelse har medlemmar i Judiska Församlingen i Malmö minskat med 54 % sedan 1999 och kommer minska med ytterligare 59 % till 2029.

I juni lovade företagsledarna Dan Olofsson och Lennart Blecher att skänka 40 miljoner kr till Judiska Församlingen i Malmö under en tio-årsperiod, för att uppmuntra Socialdemokraterna att göra mer för att motverka antisemitism. Men stödet från Olofsson och Blecher resulterade istället i en konflikt där Olofsson menade att Socialdemokraternas insatser mot antisemitism var marginella. I en kommentar till Kvällsposten skriver Olofsson:

"Jag tror inte S gör detta för att de är antisemiter, utan för att de prioriterar röster från andra väljargrupper. Passivitet gentemot judarna blir en pluspoäng hos andra väljare."

Dessa "andra väljare" som Olofsson refererar till verkar vara muslimska migranter med ursprung i Mellanöstern. I en enkätundersökning från 2010 som genomfördes bland gymnasieelever, visade det sig att 18 % av alla gymnasielever hade en konsekvent negativ inställning till judar. Bland gymnasieelever som identifierade sig själva som muslimer hade 55 % en konsekvent negativ inställning till judar.

I en tidigare artikel har undertecknad uppmärksammat flera faktorer som stärker antisemitiska tendenser i Sverige, och speciellt i Malmö.

• En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
• Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
• En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
• En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
• En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
• Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

Under dessa förhållanden när den judiska befolkningen i Malmö håller på att försvinna och Socialdemokraternas passivitet är kritiserad från alla håll, så väljer Sveriges regering att göra Malmö till värdstad för en konferens mot antisemitism och för att minnas Förintelsen. På samma gång vill Malmös styrande politiker att ett statligt museum om Förintelsen ska öppnas i Malmö.

Förintelsen bör aldrig glömmas, men minnet om Förintelsen bör inte reduceras till ett fototillfälle för att rentvå Malmös styrande politiker. Att komma ihåg Förintelsen handlar om att motverka förhållandena som skapade Förintelsen: normaliseringen av antisemitism. Det är denna normalisering av antisemitism som Sveriges socialdemokrater och andra socialdemokratiska partier i Europa - som Jeremy Corbyns Labour Party - har bidragit till.

Att hålla en konferens i Malmö för att minnas Förintelsen förminskar bara Förintelsen och dess många miljoner offer. Hyckleriet framgår av att Malmös styrande politiker inte har gjort allt de kan – om ens någonting överhuvudtaget – för att skydda judarna som bor i Malmö idag. De kan inte konsekvent distansera sig från antisemitism.

Att komma ihåg Förintelsen handlar om att komma ihåg offren. Det borde inte vara ett sätt för Malmös styrande politiker att dölja den skuld som de bär för att ha försatt Malmös judar i den utsatta situationen där de nu befinner sig.

*****

Nima Gholam Ali Pour är kommunpolitiker i Malmö

och har som sådan varit en av de få som bekämpat

 antisemitismen, resultatet av stadens islamisering, 

i ord och handling.

Labours undergång p g a sin antisemitism - fortsättning

Labours kaotiska undergång förvärras för 
varje dag.
Först hoppade de judiska parlaments-
ledamöterna av från partiet; sedan de mest
prominenta "gråsossarna" och nu följer ett 
antal av landets mest kända författare 
efter...

Tjugofyra kända författare uppmanar i ett 
öppet brev väljarna att INTE rösta Labour 
p g a partiets antisemitism.
Brevet publiceras i The Guardian, kultur-
radikalernas favorittidning.

(Jerusalem Post) A number of prominent British figures have declared that they will not vote for Labour in the upcoming general election due to the party's links with antisemitism. 

John Le Carré and Joanna Lumley were among those who, in an open letter to The Guardian, pledged to put Jewish concerns above wider issues such as Brexit.

"We listen to our Jewish friends and see how their pain has been relegated as an issue, pushed aside by arguments about Britain’s European future. For those who insist that Labour is the only alternative to Boris Johnson’s hard Brexit, now, it seems, is not the time for Jewish anxiety," the signatories wrote.

Highlighting the formal investigation by the Equality and Human Rights Commission into institutional antisemitism within the Labour Party, and the departure of two Jewish MPs from the party, the signatories said that Labour leader Jeremy Corbyn "has a long record of embracing antisemites as comrades." 

The upcoming general election is widely viewed in Britain as a further referendum on Brexit, with all parties making their particular stance on Britain's exit from the European Union central to their message to voters. 

But the signatories argued that concerns over antisemitism go deeper, right to the heart of the British character, turning this election into a pivotal point in British history as the nation decides what sort of country Britain is to be in the post-Brexit era. 

"Antisemitism is central to a wider debate about the kind of country we want to be," they wrote. "To ignore it because Brexit looms larger is to declare that anti-Jewish prejudice is a price worth paying for a Labour government. Which other community’s concerns are disposable in this way? Who would be next? 

"Opposition to racism cannot include surrender in the fight against antisemitism. Yet that is what it would mean to back Labour and endorse Mr. Corbyn for Downing Street. The path to a more tolerant society must encompass Britain’s Jews with unwavering solidarity."

The 24 signatories include authors John Le Carré, whose real name is David Cornwell, and William Boyd, both of whom have previously expressed anti-Brexit opinions. Labour is pledging a second referendum on Brexit as opinion on the matter continues to be split within the country. 

Former Labour politician and ex-chair of the Equality and Human Rights Commission (EHRC) Trevor Phillips was also among the group, who said they would not vote for Labour, as were historians Antony Beevor, Tom Holland and Dan Snow, and respected actor Simon Callow. 

"We endorse no party. However, we cannot in all conscience urge others to support a political party we ourselves will not. We refuse to vote Labour on 12 December," they wrote. 

Seven Labour MPs quit the party earlier this year in protest at the ongoing allegations of antisemitism. Among them was Jewish MP Luciana Berger, who has called for the results on the investigation into institutional antisemitism in Labour to be released before the election. 

Förenade mot (s) antisemitism

De tre största judiska tidningarna i Storbritannien

publicerar denna veckan samma upprop mot anti-

semitismen inom Labourpartiet.

Antisemitismen inom partiet har ökat kraftigt

de senaste år sedan vänsterextremisten Corbyn

blev ordförande.

Nu senast vägrade partiledningen att anta IHRA:s

(International Holocaust Remembrance Alliance)

definition av begreppet antisemitism, som används

av alla civiliserade länder (Ja, t o m Sverige...). 

Three Jewish papers take the unprecedented step 

of publishing the same page of Labour antisemitism:

Today, Britain’s three leading Jewish newspapers — Jewish Chronicle, Jewish News and Jewish Telegraph — take the unprecedented step of speaking as one by publishing the same front page.

 We do so because of the existential threat to Jewish life in this country that would be posed by a Jeremy Corbyn-led government.

We do so because the party that was, until recently, the natural home for our community has seen its values and integrity eroded by Corbynite contempt for Jews and Israel.

The stain and shame of antisemitism has coursed through Her Majesty’s Opposition since Jeremy Corbyn became leader in 2015.
From Chakrabarti to Livingstone, there have been many alarming lows. Last week’s stubborn refusal to adopt the full International Holocaust Remembrance Alliance’s definition of antisemitism, provoking Labour MP Dame Margaret Hodge to call her leader an antisemite to his face, was the most sinister yet.

Labour has diluted the IHRA definition, accepted in full by the government and more than 130 local councils, deleting and amending four key examples of antisemitism relating to Israel.
Under its adapted guidelines, a Labour Party member is free to claim Israel’s existence is a racist endeavour and compare Israeli policies to those of Nazi Germany, unless “intent” — whatever that means — can be proved. “Dirty Jew” is wrong, “Zionist bitch” fair game?
In so doing, Labour makes a distinction between racial antisemitism targeting Jews (unacceptable) and political antisemitism targeting Israel (acceptable).

The reason for this move? Had the full IHRA definition with examples relating to Israel been approved, hundreds, if not thousands, of Labour and Momentum members would need to be expelled.