tisdag, oktober 15, 2013

Vilks om att leva med livvakter

 
Lars Vilks skriver i SVT Debatt  med anledning
av att han nu tvingats leva i tre år med
ständigt livvaktsskydd.
via Jihad Janes mera internationella terrorplan
har Vilks befunnit sig under konstant islamistiskt
mordhot. Därför har han också konstant skydd
av säkerhetspolisen.
**
Avsnittet Jihad Jane i det utdragna konst-
projektet Rondellhundens äventyr blev in-
ledningen till ett för min del alltför händelse-
rikt år vilket avslutades med Stockholms-
bombarens tragiska död, han sände en
mindre vänlig sista hälsning till mig.
Sedan dess lever jag med ständiga
livvakter, något som alltså snart har
pågått i tre år. Ingen dager synes än.
Ska man finna sig tillrätta med en sådan
livsstil är det en fördel om man som jag
har regelbundna vanor och rutiner. För
det innebär att jag sitter i husarrest
samtidigt som jag har den fulla friheten
att dirigera mitt entourage vart jag önskar.
**
Livvaktsskydd är främst till för att
avskräcka. Att genom sin närvaro
se till att det inte inträffar några
incidenter. Förmodligen är detta
ett effektivt sätt att skapa lugn.
Samtidigt kan man tycka att mitt
skydd är onödigt och kostsamt.
Avvägningen blir aldrig riktigt bra.
Händer det ingenting verkar det
överdrivet, skulle det förskräckliga
ha inträffat, då skulle säkert mot-
satsen ha hävdats.
**
I varje fall kan man konstatera att jag så
här långt har överlevt. Om det värsta
skulle ha inträffat kan man bara spekulera
kring reaktionerna. Det är ingen enkel uppgift
eftersom det finns så många olika röster.
En del skulle säkert ha sett det som en tragedi
för yttrandefriheten medan andra skulle oroa
sig för att det kunde leda till ökad rasism.
Sådan är den, världen.
***
***
Thomas Nydahl kommenterar om fatwornas
otaliga och oftast okända offer:
Det är lätt hänt att man i det ständigt
pågående mediebruset glömmer bort de
människor som lever gömda eller med
ständigt livvaktsskydd på grund av de
mordhot - bland lärda kallade fatwor -
 som världens islamister sänt dem.
Bland de internationellt mest kända finns
förstås sådana som Salman Rushdie, Geert
Wilders och Ayaan Hirsi Ali. I Danmark finns
sedan länge Muhammed-tecknare som 
Kurt Westergaard, och här hos oss konstnären
Lars Vilks, vars Rondellhund fick blodet att
koka både i den muslimska världen och
i de svenska avkrokarna. 

Glöm inte bort dessa människor.

Skänk dem inte bara en tanke utan
skriv också om dem med jämna
mellanrum. Ingenting kunde passa
 de mordiska islamisterna bättre
än tystnaden och glömskan.