En svårutrotad myt är att jihadister i Europa och Amerika är lågutbildade,
marginaliserade och småkriminella
ungdomar, som inte finner sig tillrätta i
det västerländska samhället.
Verkligheten är helt annorlunda.
Jihadisterna är snarare välintegrerade
och välutbildade. Deras familjer är ofta
förmögna och religiöst ointresserade.
Ungdomarna lever högst "normala" liv
med idrott och nöjesliv...
Men plötsligt drabbas de av en religiös
uppenbarelse. De finner helt nya vänner
i islamistiska kretsar. Blir lärjungar till
någon fanatisk imam och börjar drömma
om att kämpa för jihad i något avlägset
hörn av världen.
***
Konkreta exempel har vi t ex i Al Shabaab-
gruppen i Danmark (Yxmannen och burqa-
bombaren), den skjutgalne libanesen i Odense
Alla inblandade var välintegrerade, välutbildade
och hade bra arbeten. Wissam Freijeh användes
av Odense kommun som "föredöme för ungdomen"
och "föredömlig invandrare" i en stor reklamkampanj.
I Sverige har vi inte så många exempel på vålds-
inriktade jihadistgrupper, men låt oss granska den
i högsta grad "homegrown" Al-Mujahedonligan.
Där samarbetade en konvertit från svensk
överklass med en iransk knarklangare
och en bosnier med ordinär Trelleborgsbakgrund.
Iraniern Nima Nikain Ganjin (alias Paul
Nikain) var väl den ende som kan betecknas som
marginaliserad....
***
NEFA Foundation har framställt en rapport kring
jihadistgruppen "The Boston Cluster", som visar
exakt samma mönster.
