JIHAD I MALMÖ

I dessa dagar översvämmas medierna av minnestecknare som

berättar om tiden kring Berlinmurens fall för tjugo år sedan

Avsikten är oftast att putsa upp deras eget solkiga förflutna….

”-Jag var egentligen hela tiden skeptisk till socialismen i

DDR, men där fanns ju ändå mycket positivt….”

Ett strålande exempel är kommunisten Åsa Linderborgs

försvarstal i Aftonbladet. Ett svinaktigt pekoral om

"drömmen som sprack 9 november 1989"

**

Få var så ärliga som gamle stalinistledaren Hilding Hagberg

som dagarna efter Sovjets sammanbrott sa ungefär så här

(citerat ur minnet):

- Det är bara de dumma och okunniga socialisterna

som blir upprörda över vad som händer nu

i Sovjetunionen.

De som begriper marxismen som vetenskap och den

historiska materialismen vet att detta är bara en

tillfällig avvikelse.

Vi går ändå mot socialismens oundvikliga seger…..

Djärvt tal av en 90-åring som stod mitt i spillrorna av

sitt livsverk….

Å andra sidan sa han också:

"Stalins verk symboliserar allt vad människornas

bästa andar format i sina drömmar och velat skapa

i sin kamp."

Knappast någon imponerande klarsynthet

där heller....

Men vad kunde man vänta sig av en man som

försvarat alla kommunistiska terrorregimer och

våldsdåd sedan 1917....?

Tänk om han fått uppleva de senaste 20 årens

utveckling i Central- och Östeuropa. Vilka

"vetenskapliga" förklaringar han skulle haft.....

**

Naturligtvis är det frestande att berätta att jag hela tiden var

helt säker på att kommunismen, liksom alla tidigare totalitära

-ismer redan från starten var dömd till undergång. Till skillnad

från alla de som först efter 1989 vaknade och upptäckte att de

i årtionden levt med en samling diktaturer inpå knutarna, så

har jag faktiskt rent samvete. Jag har under snart 50 års tid

i tal och handling arbetat mot de totalitära ideologierna,

inklusive den senaste, islamismen.

Därför tänker jag avslöja en välbevarad hemlighet:

DET VAR JAG SOM BYGGDE BERLINMUREN !!

Ja, inte den i Berlin förståss....

Jag byggde den på Upplandsgatan 32 i Stockholm den

17 juni 1978. Vi som utförde dådet var en grupp från ÖESK,

Östeuropeiska Solidaritetskommittén, de flesta med bakgrund i

Demokratisk Allians, den antikommunistiska och antinazistiska

ungdomsorganisationen som verkade 1967-75 och som skolade

många av dagens borgerliga politiker.

**

Bygget har behandlats i den utmärkta tyska doktorsavhandlingen

Nils Abraham, Die politische Auslandsarbeit der DDR in

Schweden (DDR:s politiska utlandsarbete i Sverige),

Berlin/Greifswald 2007.

På sid 294 finns både foto (ja, det är min rygg….) och en kort text.

Där berättas att ÖESK på 17 juni (Den tyska Enhetens Dag) byggde

en 8 meter lång och 1,2 meter hög modell av Berlinmuren krönt med

taggtråd framför DDR-Kulturzentrum. I en högtalare spelade vi upp

automateld och framför muren hade anlagts ett (imiterat) minfält.

Särskilt graverande, tyckte Stasiagenterna i Stockholm, var att

modellen placerats så att neonskylten DDR-Kulturcentrum

strålade precis ovanför murens krön....

**

Till historien hör att vi fått polistillstånd utfärdat av en kommissarie,

som tyckte att det var en ”strålande idé”.

Vi startade bygget vid 7-tiden på morgonen och fick oväntad hjälp av

några byggnadsarbetare som arbetat i Östberlin….

När vi var nästan färdiga kom två polispiketer. En stadig skånsk

kommissarie stegade fram till oss och frågade:

- Och vad tror ni att ni gör här då....?

Jag svarade artigt att vi tror inte bara, vi bygger Berlinmuren

– och lämnade fram vårt tillstånd.

Ett halvdussin poliser gick flera varv runt muren, läste högt ur

tillståndet och gick runt igen. Till slut kom de på att modellen

måste avspärras för att inte utgöra en risk för synskadade.

Det löstes snabbt och enkelt genom att vi fick låna tio meter

avspärrningsband av polisen.

Strax därefter kom Stasi för att föreviga vår mur.

Hoppas den gav centralkommittén i Pankow hicka.

Den pro-sovjetiska pressen var upprörd:

Ny Dag skrev ”Provokationer mot DDR-lokaler”.

Dagens Nyheter drämde till med ”Antikommunistattack

mot DDR-centrum”. De enda som skrev anständigt var

(som alltid) den estniska exilpressen i Stockholm.

**

Det var inte enbart vår förtjänst att Berlinmuren föll 1989 och

"DDR" hamnade där det hörde hemma; på historiens sophög.

Men vi gjorde i varje fall något för att driva på den oundvikliga

utvecklingen lite, lite grand. Det var mer än det officiella Sverige

gjorde. Tänk t ex på den dåtida (borgerliga) utrikesministern

som offentligt hävdade att "DDR är ingen diktatur".

Hon sover förhoppningsvis inte så gott idag.....

***

Si, det var en historia ni aldrig hört förr. Den har liksom varit

en hemlighet mellan några idag medelålders herrar och Stasi

i många år.

***

dag, dag, dag, dag, svd, svd, pol, db, sds. hd, gp, vk, smp, vl, kt,