I dessa dagar översvämmas medierna av minnestecknare som
berättar om tiden kring Berlinmurens fall för tjugo år sedan
Avsikten är oftast att putsa upp deras eget solkiga förflutna….
”-Jag var egentligen hela tiden skeptisk till socialismen i
DDR, men där fanns ju ändå mycket positivt….”
Ett strålande exempel är kommunisten Åsa Linderborgs
försvarstal i Aftonbladet. Ett svinaktigt pekoral om
"drömmen som sprack 9 november 1989"
**
Få var så ärliga som gamle stalinistledaren Hilding Hagberg
som dagarna efter Sovjets sammanbrott sa ungefär så här
(citerat ur minnet):
- Det är bara de dumma och okunniga socialisterna
som blir upprörda över vad som händer nu
i Sovjetunionen.
De som begriper marxismen som vetenskap och den
historiska materialismen vet att detta är bara en
tillfällig avvikelse.
Vi går ändå mot socialismens oundvikliga seger…..
Djärvt tal av en 90-åring som stod mitt i spillrorna av
sitt livsverk….
Å andra sidan sa han också:
"Stalins verk symboliserar allt vad människornas
bästa andar format i sina drömmar och velat skapa
i sin kamp."
Knappast någon imponerande klarsynthet
där heller....
Men vad kunde man vänta sig av en man som
försvarat alla kommunistiska terrorregimer och
våldsdåd sedan 1917....?
Tänk om han fått uppleva de senaste 20 årens
utveckling i Central- och Östeuropa. Vilka
"vetenskapliga" förklaringar han skulle haft.....
**
Naturligtvis är det frestande att berätta att jag hela tiden var
helt säker på att kommunismen, liksom alla tidigare totalitära
-ismer redan från starten var dömd till undergång. Till skillnad
från alla de som först efter 1989 vaknade och upptäckte att de
i årtionden levt med en samling diktaturer inpå knutarna, så
har jag faktiskt rent samvete. Jag har under snart 50 års tid
i tal och handling arbetat mot de totalitära ideologierna,
inklusive den senaste, islamismen.
Därför tänker jag avslöja en välbevarad hemlighet:
DET VAR JAG SOM BYGGDE BERLINMUREN !!
Ja, inte den i Berlin förståss....
Jag byggde den på Upplandsgatan 32 i Stockholm den
17 juni 1978. Vi som utförde dådet var en grupp från ÖESK,
Östeuropeiska Solidaritetskommittén, de flesta med bakgrund i
Demokratisk Allians, den antikommunistiska och antinazistiska
ungdomsorganisationen som verkade 1967-75 och som skolade
många av dagens borgerliga politiker.
**
Bygget har behandlats i den utmärkta tyska doktorsavhandlingen
Nils Abraham, Die politische Auslandsarbeit der DDR in
Schweden (DDR:s politiska utlandsarbete i Sverige),
Berlin/Greifswald 2007.
På sid 294 finns både foto (ja, det är min rygg….) och en kort text.
Där berättas att ÖESK på 17 juni (Den tyska Enhetens Dag) byggde
en 8 meter lång och 1,2 meter hög modell av Berlinmuren krönt med
taggtråd framför DDR-Kulturzentrum. I en högtalare spelade vi upp
automateld och framför muren hade anlagts ett (imiterat) minfält.
Särskilt graverande, tyckte Stasiagenterna i Stockholm, var att
modellen placerats så att neonskylten DDR-Kulturcentrum
strålade precis ovanför murens krön....
**
Till historien hör att vi fått polistillstånd utfärdat av en kommissarie,
som tyckte att det var en ”strålande idé”.
Vi startade bygget vid 7-tiden på morgonen och fick oväntad hjälp av
några byggnadsarbetare som arbetat i Östberlin….
När vi var nästan färdiga kom två polispiketer. En stadig skånsk
kommissarie stegade fram till oss och frågade:
- Och vad tror ni att ni gör här då....?
Jag svarade artigt att vi tror inte bara, vi bygger Berlinmuren
– och lämnade fram vårt tillstånd.
Ett halvdussin poliser gick flera varv runt muren, läste högt ur
tillståndet och gick runt igen. Till slut kom de på att modellen
måste avspärras för att inte utgöra en risk för synskadade.
Det löstes snabbt och enkelt genom att vi fick låna tio meter
avspärrningsband av polisen.
Strax därefter kom Stasi för att föreviga vår mur.
Hoppas den gav centralkommittén i Pankow hicka.
Den pro-sovjetiska pressen var upprörd:
Ny Dag skrev ”Provokationer mot DDR-lokaler”.
Dagens Nyheter drämde till med ”Antikommunistattack
mot DDR-centrum”. De enda som skrev anständigt var
(som alltid) den estniska exilpressen i Stockholm.
**
Det var inte enbart vår förtjänst att Berlinmuren föll 1989 och
"DDR" hamnade där det hörde hemma; på historiens sophög.
Men vi gjorde i varje fall något för att driva på den oundvikliga
utvecklingen lite, lite grand. Det var mer än det officiella Sverige
gjorde. Tänk t ex på den dåtida (borgerliga) utrikesministern
som offentligt hävdade att "DDR är ingen diktatur".
Hon sover förhoppningsvis inte så gott idag.....
***
Si, det var en historia ni aldrig hört förr. Den har liksom varit
en hemlighet mellan några idag medelålders herrar och Stasi
i många år.
***
