Visar inlägg med etikett nationaldagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nationaldagen. Visa alla inlägg

lördag, juni 06, 2020

Dan Korn: Nationalism viktigare än någonsin

 




Foto: Pixabay / Mats Edman

 
  • SVERIGE I en tid av hög invandring och mångkultur är det, i motsats till vad vissa kan tro, inte mindre utan mer nationalism som behövs för att det svenska samhället ska hålla ihop. Det säger folklivsforskaren och Oikos-profilen Dan Korn med anledning av Sveriges nationaldag.

Dan Korn förklarar att han är kluven i sitt sätt att se på nationaldagen.
– Jag är ju väldigt mycket för att framhäva det som är typiskt svenskt, och det är väldigt typiskt svenskt att man inte gör så mycket av nationaldagen.
Å andra sidan, fortsätter han:
– Det som jag kallar för nationalism är en mycket sund kraft i vårt samhälle som är viktig för samhällets bevarande och sammanhållning, och viktigare i dag än någonsin tidigare. Människor tror att för att vi har haft en hög invandring och är ett så kallat mångkulturellt samhälle så ska vi tona ned den nationella sidan av saken, men det är precis tvärtom.

I en situation där vi inte längre av naturen, så att säga, är ett homogent folk måste det till andra saker för att vi ska kunna hålla ihop. Den nationella berättelsen fyller en större funktion i dag än den har gjort tidigare när de sakerna togs för givet.


  – Det vi ser i dag runt omkring oss med människor som påstår att det inte finns någon svensk kultur och så vidare, det är för att de tar den svenska kulturen för given – så självklar att de inte ens fattar att den existerar.

De två nationalismerna
Dan Korn skiljer på så sätt mellan vad han kallar en sund nationalism – ”Sverigevännernas” nationalism där man inte räds för att tala om nationen och hissa flaggan – och en chauvinistisk nationalism med en syn på Sverige som överlägset andra länder. Den senare har sina rötter i 1800-talet och finns kvar än i dag fast i en annan form.
I dag är det de som förnekar den svenska kulturen som bär vidare arvet av den chauvinistiska nationalismen, menar Dan Korn. Det är de som ständigt oroar sig över ”Sverigebilden” utomlands och som nu i coronatider framhärdar i att Sveriges strategi är den rätta medan alla andra länder gör fel.

– De tycker att Sverige är någon sorts världsföredöme; det finns ingen svensk kultur för att det som är typiskt svenskt är något som bör gälla för alla människor i hela världen.

Midsommar hellre än 6 juni
I Sverige firar vi nationaldagen den 6 juni för att det var då 1523 som Gustav Vasa kröntes till kung och unionen med Danmark upplöstes. Samma datum 1809 undertecknades en ny regeringsform som Dan Korn beskriver som en viktig del av framväxten av det moderna Sverige.

Samtidigt konstaterar han att det handlar om relativt odramatiska händelser i jämförelse med de som andra folk firar på sin nationaldag, och som inte sällan har att göra med nationens grundande.
– Det får den effekten att det inte är lika lätt att skapa en samling kring den dagen. Den upplevs inte alls lika historiskt viktig som till exempel den amerikanska självständighetsdeklarationen eller Bastiljens fall i Frankrike. Det beror på att Sverige helt enkelt är en sådan urgammal nation. Vår äldsta historia och vårt grundande försvinner ju någonstans bort i historiens töcken.
Dan Korn tycker att det mesta som är bra i samhället har kommit ”underifrån”, från folket snarare än genom dekret från överheten. Som exempel nämner han ”Du gamla, du fria” som aldrig har antagits officiellt som Sveriges nationalsång, men har blivit det av tradition.
– Jag har tidigare kritiserat det här men jag har ändrat åsikt; det kanske ligger något i att det bästa hade varit om vi hade firat midsommar som vår nationaldag. Det är en gammal svensk folklig tradition och det är aldrig någon regering som har fattat beslut om att det ska vara så.

Håller fast vid svensk matkultur
Sedan 1987 har Dan Korn bott utomlands och är nu bosatt i Manchester i Storbritannien. Nyheter Idag frågar om han firar den svenska nationaldagen när han är utomlands.
– Nej, jag har aldrig gjort det. Jag har tänkt många gånger att det är inte klokt egentligen: Jag skriver artiklar om hur viktigt det är med nationalism och nationaldag och så vidare, och så firar jag det inte själv, säger han och brister ut i skratt.
Dan Korn förklarar att han har ytterst begränsad kontakt med andra svenskar i Manchester och vet inte om det anordnas något firande.
– I så fall skulle jag väl snarare fira midsommar. Snapsen och sillen tar jag gärna, men det gör jag gärna även när det inte är midsommar.


****
Dan Korn är en uppmärksammad debattör, folklivsforskare och   f d rabbin.
Han har även tidigare vågat framföra "inopportuna" åsikter i den svenska debatten,
Dagens inlägg om nationalismen finns i Nyheter Idag. 

torsdag, juni 06, 2013

På Nationaldagen

 
Jag tillhör den generation som den 6 juni 
drevs ut på Idrottsplatsen till den pinsamma
kommunala tillställning som kallades Svenska
Flaggans dag.
Att se feta hemvärnsgubbar paradera och
höra ett långt innehållslöst och intelligensbefriat
tal av en kommunalpamp var väl tyvärr inget
som stärkte vår fosterlandskärlek.
Men värre blev det.
För några år sedan råkade jag hamna på
ett "multikulturellt nationaldagsfirande" i
en grannkommun, där man försökte spela
nationalsången bensinfat...
När Riksdagen äntligen fick tummarna loss
och utsåg en Nationaldag borde man naturligt-
vis ha valt den svenskaste av alla dagar,
Midsommarafton. Men tyvärr valde man
dagen för Gustav Eriksson Vasas maktöver-
tagande 1523...


Men, hur som helst, luta dig tillbaka några
minuter och njut av Land du välsignade med
Jussi Björling.
***
Min vän Fröken Sverige brukade alltid citera
Vilhelm Mobergs Svensk Strävan från 1941
på Nationaldagen.
Moberg skrev den som en väl genomtänkt
och underbyggd förklaring till varför en
gammal vapenvägrare ändrat sig och
blivit landstormsman för att försvara
Fosterlandet.
Läs den med eftertanke !
***
Svensk strävan
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelse och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
*
Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan — på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.
*
I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.
*
Det verkligt svenska är sålunda ursprunget — vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i daggräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?
*
Det är fattigdom — men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.
 
Vilhelm Moberg
 

onsdag, juni 06, 2012

Muslimska Brödraskapet firar Nationaldag i otrygghetens Malmö


Idag på 6 juni, Sveriges Nationaldag, kan
de som är hågade samlas på Möllevångs-
torget i Malmö för under den käcka parollen
Älska Malmö mångfald fira ......vadå ?
Arrangörer påstås vara opolitiska
organisationer och privatpersoner. 
För att förhöja njutningen kommer man
att underhållas av Muslimska
Brödraskapets riksdagsman Mehmet
Kaplan.
Det låter som ett arrangemang fullt
värdigt Malmö, Sveriges Gaza.....
***
För den som vill studera vilken
framtid vi kan vänta oss i
 Muslimska Brödraskapets Sverige
rekommenderas kollegan MxP:s
artikel och film, som visar livet
på nyerövrat islamistiskt territorium.
Ett liv som också kan bli ditt,
när islamisterna tagit makten... 
***


Krönikören Julia Caesar skrev:
Med sömngångaraktig förutsägbarhet häver de upp
sina röster, proffstyckarna i kultur- och mediaeliten.
I dramatiska lägen ska vi räkna med att få deras enögda
tolkningsföreträde nedstoppat i halsen. De talar om för oss
vad vi ska tycka och känna. De låter som en raspig 78
-varvsskiva som har hakat upp sig och går på tomgång.
*
Nu predikar de för vettskrämda Malmöbor som inte vågar
gå ut att de ska älska sin stad. Den elit som själv nogsamt
har satt sig utom skotthåll för våldet förelägger dem som
bor och lever mitt i helvetet att de ska älska det.
Älska skräcken! Älska otryggheten! Älska den politik
som har förvandlat staden till ett gangstervälde!
Älska och acceptera – lite skottlossning ibland är väl
ändå ett ganska lågt pris att betala för att få njuta av
 det mångkulturella samhällets alla välsignelser?
Särskilt för dem som inte betalar någonting alls.

**
Mer realistiskt uttryckt: Vi får aldrig glömma att
Malmö är en stad som hör samman med tillbaka-
gång och förstörelse, att Malmö är en stad
som långsamt dör av mångfald och hopplöshet.
Många andra svenska  städer berikade med mångkultur
kommer att få uppleva  liknande öden inom en inte
alltför avlägsen framtid.

Det är konsekvenserna av en politik som under
lång tid medvetet har förts både på riksplanet
 och, i Malmös fall, av stadens socialdemokratiska
styre med Ilmar Reepalu i spetsen. Det är så här de
vill ha det. Detta är det mångkulturella samhälle
 de drömde om och tvingade på befolkningen.
Vilken trovärdighet har politikerna när de
säger sig vara bekymrade och tagna på
sängen av skottlossning och våldsdåd?
***
Kommentar:
Malmöbo, se din stad.
Ja, inte med poliseskort som pamparna,
utan till fots eller på en överfylld buss.
Först då känner du stadens verkliga puls....
Lär dig älska skräcken och otryggheten !
Lär dig älska islamistiska skägg och shariagäng !
***
Vi nostalgiker kan ju sitta hemma och
lyssna på Jussi Björling i Nämner Du Sverige !