Folklivsforskaren Dan Korn skriver i Nyheter Idag om jultraditionerna i det gamla Sverige.
Hur uppstod egentligen julen, och hur brukade svenskarna fira
den i gamla tider? Nyheter Idag snackar jul med Dan Korn, tidigare
folklivsforskare och numera opinionschef på Bulletin.
– Det finns någon sorts allmänmänsklig vilja att lysa upp i mörkret, säger han.
Här uppe i Norden firade vi jul när vi fortfarande var hedningar. Då skedde det i form av midvinterblotet. När nordborna sedan kristnades blev julen i stället ett firande av Jesu födelse, berättar Dan Korn.
– Det här var någonting som man gjorde över hela Europa, att man hade någon form utav firande just när det var som mörkast på året. Då ville man liksom besvärja att det skulle bli ljusare igen. Man har haft blot eller tänt en eld – man har markerat det på olika sätt i olika traditioner på olika ställen, säger han.
– När kristendomen växte fram under de första århundradena var det i en mycket öppen och tolerant form i stora delar av Europa, där man medvetet lät folk bli kristna men också behålla sina gamla traditioner. Så vitt jag vet står det ingenstans i Nya testamentet att händelserna där ägde rum just den 24 december.
Nyår har däremot en mer tydlig koppling till kristna traditioner, enligt Dan Korn.
– I gamla tider framgick det tydligt att nyårsfirandet är att fira Jesus omskärelse på den åttonde dagen. Så egentligen är det en judisk tradition som ligger i botten.
Lät de döda sova i sängarna
– Man ska komma ihåg att den jul som de flesta svenskar firar i dag är väldigt olik den jul som firades i Sverige för bara hundra år sedan, säger Dan Korn.
Som exempel tar han något som han skrev om i Nyheter Idag i fjol: att folk strödde halm på golvet i sina stugor.
– Det var en sak som försvann redan i slutet på 1800-talet, och jag har träffat människor som kom ihåg det från 20-, 30-talet någon gång. Då var det de allra sista som höll på med det.
– Jag vet att man brukade ligga och sova på julnatten i halmen, och det berodde på att man hade en föreställning om att de döda återvände till sin gård på julafton eller julnatten, och då skulle man upplåta sina sängar till dem i stället. Man hade också uppfattningen att man inte fick lov att komma för tidigt till julottan. Om man kom för tidigt kunde man hamna i de dödas mässa, för innan julottan började samlades de döda i kyrkan och firade sin mässa, trodde man. Det finns många berättelser om folk som har tagit fel på tiden och hamnat i mycket fel sällskap.
Dan Korn säger att samma tro fanns om midsommar – att det var en natt där de döda kom hem till gården. En annan koppling mellan jul och midsommar är julgranen och majstången som fruktbarhetssymboler.
I andra länder har man tänt bål i samband med midsommar, och elden har också haft en roll att spela på julen. Dan Korn berättar att det förr var viktigt att julbrasan bestod av fint huggen ved, och i dag har vi adventsstakar och levande ljus. Jul och midsommar är alltså högtider som på flera sätt speglar varandra.
Frosseri på julen gav tur i livet
Förr i tiden, liksom i dag, kännetecknades julen av att mängder av mat, dryck och godis skulle förtäras.
– Att man åt väldigt god mat på julen var inte bara något man gjorde för att man ville ha det mysigt och trevligt – det var också en form av blodigt allvar i botten med det där. Man trodde att om man frossade och åt och hade det riktigt bra på jul, så påverkade det det kommande året så att man fick det gott materiellt ställt och skulle tjäna mycket pengar, ha en god skörd eller kor som fick många kalvar, eller vad man nu höll på med. Man trodde att man kunde påverka det genom att äta och dricka gott på julen. Så många människor svalt sig medvetet i ett halvår för att kunna släppa lös riktigt på julafton.
Dan Korn läser ur en gammal bok av folkminnesforskaren Hilding Celander där en norsk torpare citeras: ”Jag strävar hela året efter att leva gott om julen.”
– Det var liksom det livet gick ut på – att ha en bra jul. Då fick man ett bra liv, säger Dan Korn.
I dag har nog de flesta ett annat förhållande till julen än den gamle torparen. En del traditioner har gått förlorade med tiden och andra har kommit till. Ett typiskt inslag i det moderna svenska julfirandet är Kalle Anka.
– Det är ju ett amerikanskt tv-program från slutet på 50-talet, men det är bara i Sverige som folk i allmänhet vet vad klockan tre på julafton innebär. Det spelar ingen roll om du ser på Kalle Anka eller inte – att du vet om att Kalle Anka går klockan tre på julafton är en referenspunkt. Det skapar en form utav gemenskap mellan oss svenskar. De som klagar på att det inte är en gammal tradition missar hur viktiga sådana här referenspunkter är. Vi lever ju i en tid där tv:n har blivit vår nya lägereld, och där spelar sådana här saker en oerhört stor roll. Det spelar liksom ingen roll att det är Disney och en importvara, därför att vi har gjort något som är väldigt typiskt svenskt av det.
– Det var någon som sade för några år sedan att man blir svensk om man åker tunnelbana i Stockholm, vilket ju är rena nonsens. Men kanske blir man i varje fall mer svensk om man förstår referenser till Kalle Anka på julafton.
